Urds väv- tankar om forn sed

2018

Torshammare och Edsring Torshammare och Edsring

Alla religioner har symboler. Arkeologer och antropologer skriver och funderar kring människans första symboler som är funna i grottor och utgrävda bosättningar på Moder Jords yta. Spekulationer och funderingar finns det många av kring de äldsta symbolerna i tex grottor.

Människorna samlas kring symboler i så många olika sammanhang, allt i från sport till nationella eller religiösa symboler. Någon som utforskat och skrivit om människan och hennes symboler är Carl G. Jung:

What we call a symbol is a term, a name,or even a picture that may be familiar in daily life, yet that possesses specific connotations in addition to its conventional and obvious meaning. It implies something vague, unknown, or hidden from us.
Carl G. Jung, Man and His Symbols. Page 3

Det vi kallar en symbol är en term, ett namn, eller till och med en bild som kan vara igenkännlig från vardagens liv, men som ändå innefattar specifika innebörder förutom dess konventionella uppenbara innebörd. Det antyder till något vagt, okänt eller gömt från oss. [Egen översättning]

För cirka ett halvår sedan blev jag intervjuad av några journalister som skriver för New York Times. Jag sa att symboler är egentligen tomma i sig själva. Det är vi som håller och lägger in innebörden i symbolen. Detta budskap har jag fått återkoppling på av flera olika personer inom hednasfären. En del har opponerat sig och andra har sagt att det är en relevant och intressant fråga.

Som jag uppfattar symboler finns de på tre lager:

  • Lager 1: materiellt 
  • Lager 2: inom människas tanke och emotionella kropp. Både individ som kollektiv
  • Lager 3: andlig kärna

För att förstå vad jag menar så får vi börja med en analys av hur människan fungerar. Denna analys och beskrivning är inte unik för enkom symboler utan krasst hur människa fungerar. Första stegen är att vi skiljer på externt och internt.

Lager 1 och 2; Materiellt, mentalt och emotionellt
Lager 1: Den fysiska representationen av symbolen, bilden eller föremålet är en del av symbolen. Till exempel bilden på en torshammare och edsringen. Två rituella symboler och föremål vi använder i utövandet av forn sed och hedendom. Se bilden i början.

Det fysiska behöver nog inte mer förklaring men lager 2 är den interna. Våra olika sinnen förmedlar information till vårt medvetande hela tiden. Sinnenas information väcker innehåll och betydelser i vår interna sfär. Det sker snabbt. Tanke, minne och emotioner reagerar snabbt.  Ofta går det inte att skilja värderingar och emotioner från materiellt lager. Själva bilden är egentligen bara en bild och kraften och innebörden ligger primärt i betraktaren. En del människor kan känna av föremåls betydelser, energi och historia men det är inte dem jag skriver om i denna beskrivning.

Det är interaktion mellan lager 1 och 2, det går snabbt med varandra i individen att materia och internt ter sig som samma.  
Den interna är en andlig sfär och där kanske en beständig innebörd för symboler finns i det jag kan kalla för en kärna.

lager 3: Andlig kärna 
Inom religionen och andlighetens sfär så uppfattas livet ha fler dimensioner än den materiella. En andevärld ter sig nog självklar att ingå i religion. Så också forn sed, asatro eller skandinavisk hedendom
Är det i andevärld som symbolers kärna av kraft och innebörd finns?
Frågan om då till exempel Tors hammare finns i andliga dimensioner är högst relevant. Har du inte övertygelse om andlig värld är detta inte relevant. För dig som har det så kan både Mjölnir och tex. Gungnir, Odins spjut, ha sin kraftkärna i det andliga lagret, i kärnan. Dessa symboler går sedan igenom människas filter av förståelse och kunskap för att användas på olika sätt i livet.
Kärnan i symbolerna kan alltså hålla ett fast värde i den andliga sfären, medans dess betydelse kan variera beroende på perspektivet hos den som tolkar. Med att vårt perspektiv skiftar, så skiftar också symbolernas betydelse för oss. Har en person perspektivet att symbolerna inte betyder något, eller ingen kunskap om dem, då håller de inte heller någon betydelse för den personen. Kraften finns med andra ord inte i lager 1. Utan i lager 2 och 3.

Det interna i människa och det andliga (lager 3) interagerar också med varandra på komplexa sätt. Det är för individen att utveckla sig för att göra sina lager inombords så klara och medvetna att det andliga kan komma rent och klart. Hat, frustrationer, klander och förakt är exempel på känslor energier som förvanskar andlig information. För att kunna komma åt det som Jung beskriver som vagt, okänt eller gömt behövs det självrannsakan och självkännedom.

Förändliga och relativa
Symbolers innebörd och betydelser förändras över tid och mellan generationer. En laddad symbol som till exempel svastikan eller hakkorset har för västvärlden en mycket annan innebörd än för till exempel hinduer. Fruktansvärda händelser under andra världskriget och människor som samlades under fanor med svastikan eller som bar den på armen har lett till att symbolens innehåll eller betydelse är väldigt annan än innan andra världskriget. Innan andra världskriget hade samma symbol helt andra betydelser för oss. Dessutom så finns just svastikan i många kulturer och är tusentals år gammal. Innebörden innan andra världskriget är att svastikan är lyckosam och bringar seger. Den kärna av innebörd som stämmer från en symbolsk historisk tid har sin beständighet.  Men lager har lagts till genom att symbolen har använts. Det mänskliga kollektivet skapar betydelser kring kärnan. Det blir det som generellt anses att symbolen betyder. Interaktionen mellan lager 1 och 2; fysiska lagret och det interna i människan varierar även mellan individer, grupper av människor och kulturer.

Den andliga kärnan är den beständiga delen. Så fort en eller flera människor kontaktar den andliga kärnan så filtreras kraften in i människans filter och lager av minnen och erfarenheter. Denna process är mycket automatisk. Den sker utan att vi är medvetna om stegen.

Heliga kor för många hedningar
En efterfrågan på en objektiv “sanning” göra att vi ofta missar det som faktisk sker i mänskliga kollektiva sfären.
Denna sanning upplevs då som något beständigt och som finns kontinuerligt i en föränderlig tid. Att då säga att symbolers innebörd är relativa och subjektiva utmanar detta behov av stabilitet. För hedningar så har vi upplevelsen av att våra symboler är av värde och innebörden är beständig.I den egna uppfattningen och i kärnan så kan en given symbol vara beständig i sig. Men i det mentala kollektiva lagret så ändras olika symbolers betydelser genom tid och handlingar. Vi får helt enkelt försöka hålla flera tankar och perspektiv i hågen samtidigt.

Symbolers bruk och innebörd genomförs av människan. Gör vi det med heder och respekt för det stora varandet i all sin mångfald stärks både det hedniska och symbolernas andliga kärna. Det är värt att bruka, bära och föra.

Per Lundberg
Gode i Samfundet Forn Sed Sverige
 

Läs hela inlägget »

Vinden dånar mot fönsterrutorna, den vilda jakten driver över skogarna. Jag tittar ut. Ser månskivan, full och lysande mot det bottenlöst mörka. 

Här på östkusten är det hårda vindar, men i väst stormar det. Vilka krafter. Jag känner mig rusig. 

Människan är inte alltings mått. Det finns så mycket som är större, som når bortom oss, överskrider oss. Men som vi är en del av. Vinden blåser genom mina lungor. Månen skimrar i mötet med mina ögon. Universum är en gigantisk varelse som speglar sig i mig, i allt, men som också når bortom vad vi kan fatta. Att se den mörka natthimlen är att blicka ned i det ofattbara gapet - Ginnungagap. Månen - det lysande ögat i tidens brunn. 

Jorden är en kropp, ett kött. Stormvinden är Makterna som rider världen, jordens vilda andetag.

När sommarens uttrycksfullhet och tydlighet sjunker undan, börjar andra lager bli synliga inom oss. Andra nyanser uppenbaras. Höstlövens färgprakt - rött, orange, gult, brunt - avslöjas när det gröna drar sig undan. 

Världen står nu i jämviktsläge på gungbrädan mellan ljus och mörker. Snart börjar den tippa igen. Följ med ned, sjunk. In i mörkret. In i det trolska.

Henrik Hallgren, Riksgode 

 

Läs hela inlägget »

Tomhet. Kan vi människor egenligen uppfatta absolut tomhet?
Vi är i ständigt görande och var minut som vi är vakna så har vi likt en höna ett tjatter i vår håg. En av de tre bröder som danade och gav av sig själva till människa är Höner. Ordet kan översättas till höna. Det står klart ut som annorlunda gentemot de andra två. På sätt och vis komiskt. Vår tankesfär kacklar liksom hela tiden och det ian klart upplevas som motsatsen till tomhet ellet stillhet.
Många andra traditioner ägnar mycken kraft och tid åt att uppnå tomheten ovh hantera "kacklet." Till exempel Zenbuddism och andra andliga former med meditation i sin tradition. Källmaterialet om vår forna sed har mig vetligen inga beskrivngar av meditation. Men i modern utövande så användet sih en del hedningar/sedvandrare av ordet grunna för att djupt reflektera eller bemöta kacklet och hanteta de många emotioner och krafter som rör sig i oss människor.

Läs instruktionerna tre gånger så att du har skapat dig en bild av dem och kan dem innan du genomför dem.

  • Stäng av mobila enheter och datorer.
  • Sätt en mobil på tyst och taimer på den tid du ämnat grunna. Rekommenderar tio min för den ovane och halv timme åt den mer vane. Timern både hjälper dig avsluta och hålla kvar i avsedd tid.
  • Säg till de i ditt hushåll att du vill cara ifred.
  • Sätt dig på en stol och kanske tänd ett ljus.
  • Sitt med rak rygg
  • Låt andningen flöda ner i kroppen så du andas med magen och ej bröstkorg.
  • Skapa bilden i dig, din håg, att du sitter vid ett stort träd. Vid foten av Yggdrasil.
  • Visualisera tre stora rötter som går djupt ned i myllan och suger upp vatten och mineral till trädets gagn.
  • Upp i stam och upp i Kronans många grenar och blad.
  • Bladen mötet Kosmiskt ljus som också ger näring åt det stora Trädet.
  • Låt kacklet få finnas men ägna dig inte åt det och fokusera istället på trädet och flöden i Trädet.
  • Förlorar du dig i kacklet så med snällhet lägg fokus på flödet från rötter genom stam och upp i krona igen.
  • Vid inanding lägg mentalt fokus på rötterna och dra upp energi från rötterna upp till slutet av stammen och vid utandning medvetet putta eller flytta energin upp i kronans grenverk och ut i bladen.
  • Håll i tomhet en liten stund, kanske en eller två sekunder.
  • Andas djupt in igen och upprepa tills klockan ringer.

Tacka dig själv och det stora Trädet för tid tillsammans genom att känna tacksamhet inombords och säga ordet Tack.


Denna metod är enkel och kan utföras med olika variationer. Testa och lek med detta verktyg. Prova olika varianter!

äring o Flöde i Trädet

Per Lundberg

I trädet är vi Alla

Läs hela inlägget »

Jag har under sommaren läst en distanskurs i mytologi. En hel del var bekant, för som aktiv hedning så har jag läst en del mytologi och religion i egen hand. En del var nytt, spännande. Jag tycker det är nyttigt att vara bekant även med andra religioners historia, för att kunna jämföra, kontrastera, förklara bättre. Just denna kurs handlade mycket om att analysera vad en viss version av en myt säger om tiden och samhället som den berättades/skrevs ned i. Till exempel: Vad är skillnaderna mellan isländska versionen av Sigurd Fafnesbane, den germanska versionen och Wagners Nibelungens Ring, och vad säger dessa skillnader om tid och plats för dessa olika versioner?

Jättekul, var det. Även den distanskursen i grekisk mytologi jag läste under 2015, där de homeriska hymnena utgjorde största delen av kursens innehåll, var väldigt givande och rolig.

För höstterminen skulle man egentligen sökt redan på våren. Men för den har tid över och känner för att plugga något med anknytning till hedendom, religion eller vikingatid i höst, kommer här några tips på högskolekurser i höst som tar emot sena anmälningar:

Runforskning 1 - allmän del
7,5 hp, halvfart, Stockholms universitet

Vikingatida texter
7,5 hp, halvfart, Stockholms universitet

Religionshistoria: Antikens och forntidens religiösa liv
7,5 hp, helfart, Lunds universitet

Myter, riter och symboler A
15 hp, helfart, Högskolan i Gävle

Fornnordisk religion
7,5 hp, helfart, Stockholms universitet

Archaeology: Viking Age Scandinavia
7,5 hp, halvfart, Lunds universitet

Religionsvetenskap I
30 hp, helfart, Karlstads universitet.

Tryck på länkarna för att se information om behörighet, kursinnehåll, startdatum osv. För dig som inte vill/kan plugga på högskola, spana in utbudet på studieförbund och folkhögskolor. Eller låna böcker på biblioteket och fördjupa dig på egen hand!

Äring & Fred från
Emma Hernejärvi, riksgydja

Läs hela inlägget »
Henrik tillsammans med Professor Susan Jean Palmer Henrik tillsammans med Professor Susan Jean Palmer

För några dagar sedan hade jag två professorer på besök hemma hos mig. En av dem – Liselotte - kom från Uppsala, den andre – Susan – kom från USA. Susans forskningsområde handlar främst om barnuppfostran inom olika religiösa grupper. Och det var därför de besökte mig. De ville intervjua mig om hednisk barnuppfostran.

Nu är det nog så att det inte finns någon särskilt gemensam uppfattning bland hedniska föräldrar kring hur barn bör uppfostras. Men jag märkte att jag har en del ganska tydliga övertygelser kring det.

Jag hör då och då – från både hedningar och andra – åsikten att barn inte bör präglas av föräldrarnas religion. Barnen skall få växa upp fria från en sådan påverkan till dess de är gamla nog att själva ta ställning kring vilken religion de vill utöva – om någon alls. Det antas vara ett sätt att undvika indoktrinering och ge barnen frihet.

Jag håller inte med. Jag håller verkligen inte med. Jag menar att detta är ett fullkomligt förvrängt sätt att förstå religionen, människan och samhället. Grundantagandet är då att det finns någon slags neutral uppfostran. Men det finns inget sånt som en neutral uppfostran. Värderingar förmedlas hela tiden till våra barn, från föräldrarna och från samhället. Att ta med sina barn in i köpcenter och köpa leksaker till dem förmedlar också en världsbild och en livssyn om hur livet ska levas. I det kapitalistiska samhället är konsumtionen vår tids nya ritual. Det är inte mindre påverkan att låta barnen besöka leksaksaffärer eller McDonalds, eller flyga till Thailand på semester, än att låta dem delta i ett blot.

Barn växer upp i ett sammanhang och lär sig förstå sig själva och världen genom detta sammanhang. Att låta barn delta i blot kan ge barnen utrymme att uttrycka tacksamhet för livet och livskrafterna. Blotet ger dem möjlighet att uppleva en förtrollad värld. Blotet ger barnet sinnlig kontakt med eld och skog, doft av honung och rök och jord. Varför tror vi att det är mer ”neutralt” eller ”tolerant” att istället låta barnen sjunka ned i soffan i den teknologiska hypnos som en Ipad erbjuder?

En hednisk barnuppfostran innebär inte att tvinga barnen att blota eller att säga till dem att de måste tro på Tor. Men det handlar om att ge dem möjlighet till den påtagliga erfarenheten av en magisk värld, en hednisk värld. Det är en värld där vi umgås i respekt med allt levande, där det inte finns några skarpa gränser mellan människa, natur och gudar. Det handlar om att låta vår kulturella skatt – myterna, symbolerna, riterna – finnas närvarande i barnens liv för att spegla och uttrycka deras livsupplevelser. Varför skulle detta förhållningssätt vara mer problematiskt än det sekulära samhällets ”humanistiska” syn - där naturen kanske inte ses som något annat än en råvara, en ägodel eller en trevlig kuliss att promenera igenom?

Professor Susan verkade hålla med om mitt resonemang, Hon menade till och med att barn behövde få vara ”dogmatiska”. När de tänker på livet och döden behöver de höra från sina föräldrar att Freja finns där, eller att Tor beskyddar dem. Bara så. Nyanserna, perspektiven och relativismen kommer senare. Jag funderar på det. Jag har aldrig tvekat att ta med min dotter på blot, eller att tala om den forna sedens värderingar. Och jag tror det har påverkat henne djupt. Jag känner ingen med så stark empati för djur och växter som hon. Men däremot har jag ibland haft svårt att veta hur jag ska förhålla mig till hennes frågor om exempelvis döden. Jag har själv ingen klar uppfattning om vad som händer efter döden och jag har lite svamligt försökt förklara att det kan ses på många olika sätt, att det är svårt att veta. Det sättet att prata har inte funkat så bra. Det är inte vad hon behövt höra. Kanske skulle jag kunnat tillåta mig att vara lite mer ”dogmatisk”? Bara berättat för henne att Frejas skimrande salar väntar bortom döden. Och när hon sedan blir äldre kan bilden djupna och bli mer komplex, mer osäker och mångtydig, allt utifrån vad hon behöver? Å andra sidan vet jag att hon redan i småbarnsåren berättade om sin syn på gudarna utifrån ett perspektiv som ibland var förunderligt djupt och komplext. Så jag vet inte riktigt om jag tror på det där med att ge en förenklad bild i början, men det är intressant att fundera kring.

Att låta mitt barn delta i blot, att leva med gudarna i vardagen, ser jag som en gåva som jag gett och fortfarande ger henne. Om jag skulle undanhålla henne denna gåva, och istället enbart låta henne ta del av konsumtionssamhällets ”gåvor” i form av godis, prylar, TV-spel, och tro att det skulle vara mer ”förutsättningslöst” – det menar jag skulle vara självbedrägeri. Tvärtom tror jag det är oerhört viktigt att balansera barnens upplevelse av det sekulära konsumtionssamhället med ett annat sorts varande. Där barnen genom blot och sed redan i tidig ålder kan få möjlighet att uppleva gudarnas kraft, närvaro och mystik.

Henrik Hallgren, Riksgode
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: barn, uppfostran

Ni vet hur man ibland tar något för givet, tills man träffar på något som är så annorlunda, att man inser det man gjort eller tänkt inte alls är självklart.

Så brukar det vara med det jag kallar för det "hedniska tänket". Jag är så van vid mitt sätt att tänka på religion och andlighet, att jag ibland blir lite hemmablind.

Jag diskuterar en hel del religion online, exempelvis på Facebook. Ja, vilken röra sociala medier kan vara! Så lätt det kan vara för människor att slänga ur sig hårda ord, när vi bara skriver, istället för att ses i verkligheten. 

Majoriteten av deltagare i sådana allmänna religionsgrupper är kristna, muslimer eller ateister. Även ateisterna brukar vara mest pålästa om just kristendom och islam, och vara uppvuxna i sammanhang där monoteism vanligt. Jag tror, att för att kunna diskutera - eller ens inse om det är lönt att diskutera, så måste vi först klargöra våra bakgrunder. Om vi hela tiden utgår från oss själva, och antar att den vi pratar med tänker likadant (fastän med annan gudssyn), så kan vi råka missförstå varandra. Därför har jag punktat ner några tankar som jag ser som centrala för hur mitt sätt att tänka kring min andliga sed, kan skilja sig från den genomsnittlige monoteisten jag möter i sociala medier.
 

  • För mig är polyteismen lika självklar som monoteismen är för dem.
  • Gudarna är mäktiga och fantastiska, men inte perfekta eller allsmäktiga.
  • För mig är religiösa berättelser och myter inga skolböcker att följa till punkt och pricka, utan berättelser att tolka, inspireras av och läsa mellan raderna på.
  • För mig är det inte viktigt att exakt definiera hur jag tror, det är viktigare för mig vad jag upplever och gör.
  • För mig är mångfalden en naturlig del av mitt andliga liv. Flera gudar, flera dödsriken, flera tolkningar.
  • Rätt och fel, synd och förlåtelse, är mänskliga påfund. Gudarna har viktigare saker för sig än att bestämma detaljerade lagar och straffa människor som bryter mot dem. 
  • Cirkulär tidssyn. Högtider osv utgår från återkommande fenomen i naturen, inte från historiska händelser. Generationer föds och dör, och allting börjar ständigt om. 
  • Människan är inte alltings mått, eller naturens herre. Utan vi är en del av myllret av liv, beroende av vår omgivning. Människan har en plats i ett nätverk istället för i en hierarki.

Du behöver inte hålla med mig om allting här, förstås. Men kanske, hjälper detta någon där ute att bättre formulera sina egna tankar och erfarenheter. Det vi inte pratar om, kan vi heller inte söka förståelse för, kan vi inte jämföra. Genomtänkt kommunikation är nyckeln.

// Emma Hernejärvi, riksgydja
Läs hela inlägget »
Berättelser är en del av vår mänsklighet. Vi berättar dem genom exempelvis ord, text eller bilder Berättelser är en del av vår mänsklighet. Vi berättar dem genom exempelvis ord, text eller bilder

Människan är ett berättande djur. Vi skapar och lever utifrån berättelser. Berättelser sätter våra liv i ett sammanhang. Vilka berättelser vi lever utifrån betyder således mycket för hur vi ser på världen och samhället, hur vi upplever vilka vi själva är.

Men berättelser är inte bara individuella. Även grupper väver berättelser om sig själva och världen. Som gruppvarelser och kulturvarelser formar vi vår förståelse av oss själva och världen genom kulturella berättelser.

Olika hedniska grupper och samfund berättar berättelser om sig själva och om världen. Vi har så klart de nordiska edda-myterna eller folktrons berättelser som är viktiga för oss hedningar, som vi förstår världen och tillvaron utifrån.  Men sen finns det också andra berättelser, ofta mer outtalade, kanske till och med delvis omedvetna. Berättelser om världens belägenhet och vår identitet som hedningar. Vilka vi är och vad vår uppgift är. Som individer och grupp.

Kraftfulla berättelser bygger ofta på en konflikt. Det är det som skapar spänning och identifikation. Huvudpersonen sätts i kontrast till skurken. Olika hedniska berättelser har vitt skilda berättelser med skilda sorters ”skurkar”.

En berättelse som verkar vara stark idag i den hedniska sfären är den nationalistiska. Naturligtvis går det hand i hand med de politiska strömningarna i samhället där vi ser just en nationalistisk rörelse på frammarsch. Enligt den nationalistiska berättelsen är världen i kaos på grund av det mångkulturella samhället. Det är alltså det mångkulturella samhället som är skurken i berättelsen.  Nationen, kulturen och ”folket” är hotat. Våra traditioner är i fara och hedendom blir ett sätt att återfå trygghet och stabilitet i en kaotisk tid. Asatron ses som det som är ”äkta” i kontrast till andra religioner och kulturella uttryck som ses som importerade och därmed konstlade och oäkta. Asatron ses som vår naturliga religion som behöver försvaras mot samhällets kultursplittring och degenerering. I den här berättelsen kan vi bli trygga genom att lära känna oss själva, och vi lär känna oss själva genom att blicka bakåt i historien och identifiera oss med vårt ursprung och våra nationella traditioner.  I mer extrema varianter kopplas denna äkthet och enhet samman med raser. Det är inte bara en kultur som skall försvaras utan även den ”vita rasen”. På det sättet vävs biologi, kultur och nation samman till en enhet. Det finns olika former av ras-baserad hedendom. Dels den ras-separatistiska som anser att det finns olika raser och att de visserligen inte värderas olika men att de är knutna till olika nationer och inte bör blandas. Dels den rent rasistiska hedendomen som anser att den vita rasen är en härskar-ras som står över andra raser. I och med den nationalistiska berättelsens betoning på kamp och att försvara nationen och den egna kulturen så lyfts ofta hedendomen och asatron fram som en krigarreligion. Inte sällan levereras enkla svar om vad asatron ”är”, helt enkelt för att det ger en känsla av trygghet, och det är just behov av trygghet som mycket av den nationalistiska hedendomen utgår från.

En annan vanlig hednisk berättelse är den liberala eller sekulära. Här ses religion först och främst som ett individuellt val. Hedendomen ses som ett uttryck för den individuella frihet som vi åtnjuter i det moderna, mångkulturella samhället. Berättelsen handlar om en pågående befrielse från auktoritära och enhetliga strukturer. Vi har i det sekulära samhället successivt befriat oss från den kristna kyrkans dominans och åtnjuter idag i allt högre grad det mångkulturella samhällets religionsfrihet. Kampen handlar alltså inte om någon kamp mot det mångkulturella samhället, utan snarare ses hedendomen som ett uttryck just för detta mångkulturella samhälle. Det politiska engagemanget handlar om att frigöra samhället från de sista resterna av ojämlikhet där t ex Svenska kyrkan fortfarande har en dominerande position, och göra hedendomen jämställd med andra religioner i det mångkulturella och mångreligiösa samhället. Skurken är alltså de auktoritära strukturer och idéströmningar som vill begränsar individuella val och mångfald. I övrigt betonar denna berättelse ofta att hedendomen skall vara opolitisk. Religion och politik skall inte blandas ihop, för religion är nåt privat. Men naturligtvis är denna separation mellan religion och politik i lika hög grad en politisk uppfattning såväl som någon annan. Religionen som privatsak är en politisk åsikt med avgörande konsekvenser för samhället. I den här berättelsen blickas ofta tillbaka i historien för att beskriva den hedniska attityden som individualistisk och pluralistisk. Hedningen ses som en stark och självständig individ med polyteistiskt och kulturellt mångfaldstänkande.

En tredje variant av hedendom är den ekologistiska. I den här berättelsen betonas naturens betydelse i en hednisk livssyn. Den levande kontakten med naturen och firandet av naturen ses som själva hjärtat i hedendomen. Hedendomen lyfts fram som en naturreligion och gårdsreligion, inriktad på äring och fred. Här är det industrisamhället som är skurken. Hedendomen sätts i kontrast mot det moderna industrisamhället som fjärmat oss från ett naturnära liv, som förstör livsförutsättningarna på planeten och skövlar våra heliga platser. Hedendomen uppfattas som en andlig dimension av en bredare kultur- och samhällsomvandling mot mer lokala och ekologiskt hållbara levnadssätt. Frihet för individen bejakas visserligen ofta i denna rörelse men samtidigt finns också en betoning på gemenskapens betydelse, men utan att den sätts i ett nationalistiskt sammanhang. Snarare är det lokala gemenskaper som lyfts fram. Såväl auktoritära strukturer och individualism ses som grundproblem i samhället.

Dessa tre olika hedniska strömningar utgår alltså från tre skilda berättelser om världen, hedendomen och dess roll i samhället. Samtidigt kan de inkorporera element av varandra. Nationalistisk hedendom kan vurma för naturen, men sätter då naturen i ett nationalistiskt sammanhang, som en del av vår ”svenskhet”. Många som tillhör den ekologistiska hedendomen bejakar även den liberala hedendomens frihet för det mångkulturella och mångreligiösa samhället. Men jag menar att dessa tre berättelser – den nationalistiska, den liberala och den ekologistiska – ändå fångar något väsentligt för att beskriva skillnaden hos olika hedniska rörelser idag.

Finns det då någon av berättelserna som är mer ”äkta hednisk” än någon annan, nån som är mer i överensstämmelse med ”källorna”, såsom hedendomen såg ut i förkristen tid? Nä, knappast. Snarare är det så att de olika formerna av hedendom lyfter fram olika delar av kulturarvet och väver in dem i berättelsen om sig själv, världen och samhället. Den nation eller enhetliga kultur som nationalistisk hedendom vurmar för existerade inte för tusen år sedan.Inte heller de liberala hedningarnas fritt väljande individ eller de ekologistiska hedningarnas ofta romantiska syn på naturen. På det sättet är hedendomen alltid formad i och av samtiden. Och även om någon av de tre varianterna av nutida hedendom teoretiskt sett skulle ligga närmare hur den utövades för tusen år sedan, så skulle detta ju inte vara ett tecken på att den är mer ”äkta”. Snarare skulle vissa säga att det förhåller sig tvärtom, att en andlighet som bara kopierar något såsom det var för tusen år sedan – det är ett tecken på att den är konstlad, en historisk teater.

Vi lever alla utifrån berättelser, det kommer vi inte undan. Vi är berättande djur. Och berättelsernas magi är fantastisk. Den berör oss i vårt innersta, den inspirerar oss och motiverar oss och formar vår identitet. Därför blir det också så viktigt att vi medvetet ställer oss frågan: vilka berättelser vill vi berätta? Hur kan vi formulera kraftfulla berättelser som förmår beröra oss och som speglar de värden vi vill uppnå?

Vilken berättelse - eller kombination av berättelser - känner du dig mest hemmahörande i? 
Vilken berättelse – eller kombination av berättelser – vill Samfundet Forn Sed Sverige berätta?

Henrik Hallgren, Rådsgode

Läs hela inlägget »

Jag, Bruse Persson (ordförande) och Henrik Hallgren (rådsgode) deltog på en konferens som handlade om religion. Jag blev ombedd att ge en rapport om dagarna, och jag testar något nytt: en video! 

Videon inkluderar:
- Introduktion
- Om 14 mars (föreläsningar och panelsamtal)
- Om 15 mars (workshops/gruppdiskussioner)
- Vilka var där?
- Vad händer sen?
- Ett sista P.S.

Hoppas ni finner det intressant!
/ Emma Hernejärvi, rådsgydja

Läs hela inlägget »
Julblot i Göteborg. Julblot i Göteborg.

Många som söker sig till Samfundet Forn Sed har ingen vana av att blota tillsammans med andra. En del har blotat själva, medan andra är så färska inom hedendomen att de inte ens gjort det. Eller, de har blotat själva, men kallat det något annat, tyckt att det inte "räknas".

En gång i tiden hade jag heller aldrig blotat tillsammans med andra. Det var väldigt nervöst att gå på mitt första samfundsblot. Det är nog vanligt att känna så. Ibland, när jag ska hålla blot i Stockholmstrakten, så får jag mail från nya. De undrar lite allt möjligt: hur ska man klä sig, hur ska man bete sig, ska man ta med sig något?

Här är min guide till den nervöse nybörjaren, kring vad som brukar gälla på Samfundet Forn Seds Sveriges blot.

Får jag komma även om jag inte är medlem?
Kolla i förväg vad som gäller på varje blot, för blotlagen kan ha olika regler och traditioner. T ex, vårblotet i Uppsala, som brukar arrangeras av samfundets Godering, där är alla välkomna. Inget medlemskap, ingen föranmälan krävs. 
I Forn Sed Stockholm, där jag är aktiv, behövs det ibland föranmälan.
Informationen lär stå med i inbjudan, hemsidan eller facebookeventet, var du nu hittade informationen om blotet överhuvudtaget. Står det inget om medlemskap eller föranmälan eller åldersgräns, lär det vara öppet för alla.

Vad ska jag ha på mig?
Blotet brukar ske utomhus, och därför är det viktigt att du klär dig enligt väder. Om det är vinter, tänk på att en stor del av blotet kommer du antagligen stå still - ordentliga vinterskor, sockor och långkalsonger är alltså en bra idé. Om det är sommar - anpassa din klädsel beroende på om det är sol eller regn. 
De flesta brukar inte ha på sig några historiska kläder eller liknande, även om du gärna får ha det om du vill. Väderanpassat, helt och rent, så passar du in väl. En del väljer att klä upp sig lite, eftersom ett blot ändå är ett firande.

Ska jag ta med mig något?
Någon form av personlig blotgåva kan vara en bra idé att ta med. Om inget annat har sagts, ta helst med något biologiskt nedbrytbart. T ex mat, frön, blommor eller lite god dryck som du kan hälla ut. 
I Stockholm brukar vi också be blotdeltagarna att ta med ett dryckeskärl av något slag, för att underlätta skålandet. Men du behöver inte tvunget att ett dryckeshorn - en snygg mugg eller bägare duger gott också.
Om det står att det är gille efter blotet, så brukar det vara i form av knytis eller picknick. Ta med mat som du även kan bjuda andra på i så fall.

Övrigt:
Samfundets officiella godar och gydjor brukar bära mörkröd klänning eller tunika när de håller blot (se bild). Detta kan hjälpa dig att på plats hitta en ansvarig person som gärna hjälper nya blotdeltagare! 
Under blotet brukar vi oftast skåla i mjöd eller liknande, men om du inte dricker alkohol brukar det finnas alkoholfria alternativ på många av de större bloten (eller så kan du skriva det i eventuell föranmälan). Det är också helt okej att hälla ut din skål, det glädjer platsens rådare.
Om du vill ta med dig en hund, brukar det gå bra så länge den är kopplad, men fråga gärna arrangören i förväg.


Det viktigaste: Kom ihåg att bete dig vänligt mot andra deltagare och våga uppleva makternas närvaro!

//
 Emma Hernejärvi, rådsgydja

Läs hela inlägget »
Etiketter: blot, faq

Stilla mörker omsluter och luften svider med sin kyla när jag andas in. Det är vinter och Disablot är ännu några veckor bort. Knarrande snö under fötter och lukt av vedrök sveper förbi. Träd som lagrat Sols beröring och speglar med ljus och värme när veden bränns. Sol börjat smeka Dag tidigare och Hennes fingrar av ljus bär på en annan nyans om löftet av mer värme, om spirande frön som snart börjar gro i Jord.

Det händer varje årscykel, inget nytt i det liksom. Men ändå är det med samma glädje som jag upplever att det skiftar ännu bara lite. Det lilla spirande löftet och potentialen om ljus och värme står i kontrast till den mörka tiden kring julmånad. Jag upplever månaderna november och januari som de mörkaste och kanske tyngsta. I denna kontrast blir löftet i luften och firandet av de feminina som håller förmågan av att låta något annat växa inom sig så vackert. Gudinnor såsom Jord, Gerd och Frigga är för mig bärande av kraft för att hålla växande liv. Alla tre med sina egna specifika karaktärsdrag och förmågor. Det feminina i dem har det gemensamma att kunna hålla och låta något växa inom sig. De har ett relationellt förhållningsätt och jag upplever värdefullt budskap idagens samhällskultur. Det femina har gemenskap, lyssnande och samskapande viktigare och det maskulina vill gärna lösa problem. 

Den stilla gemenskapen i vinterkylan återvänder och Sol minns jag när hon börjar värma lite mer så det blir dagsmeja. Det vibbrerar om varmare tider och äringskraften som komma skall. Att fira Disablot är att fira det heligt feminina, i form av gudinnor så väl som de egna anmödrarna. Vi är alla frukten av deras kraft som finns väntande i vinterns snöglittrande kyla. 

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter