Samfundet Forn Sed Sverige

 

Om tid

2 mars 2017 « Tillbaka
Bild via skolbanken.unikum.se Bild via skolbanken.unikum.se
De senaste dagarna har jag haft tillfälle att tänka på det här med tid. Jag bläddrade genom gamla dokument på datorn och hittade ett manus till en pjäs jag skrev och satta upp 2007. Jag hajade verkligen till när jag såg det där årtalet. Det var på alla sätt en rent fysisk reaktion. Det slog mig plötsligt som en lavett rakt i ansiktet. 2007. Det är tio år sedan. Det kändes inte som om det vore möjligt. Jag minns den där uppsättningen som om det var igår. Kan det verkligen ha gått så lång tid?
 
Tid är verkligen något mycket märkligt. Elastiskt, omöjligt att ta på och ändå obönhörligt. Jag tänker tillbaka på den person jag var då, 2007 när jag gjorde den där uppsättningen. Vem var jag då? Hur har jag förändrats sedan dess? På ett sätt känns det som om inget ändrats. Jag är fortfarande samma person med samma idéer, nojor, dåliga vanor. Men det är också mycket som är väldigt annorlunda. Jag befinner mig på en annan plats i livet, jag bor i en annan stad, jag har träffat och lärt känna massvis med människor under de här åren som alla har lärt mig så mycket. Och för tio år sedan var jag fortfarande inte involverad i organiserad hedendom.
 
Allt eftersom jag blir äldre har den där linjära tiden, dagarna, månaderna, åren som tickar framåt, hela tiden framåt blivit allt mer abstrakt för mig, allt svårare att relatera till. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka att någonting hände för ett år sedan när det i själva verket var fem. Måhända har det med mitt eget åldrande att göra. Men samtidigt som den linjära tiden betyder allt mindre har också mitt fokus förflyttats till en annan slags tid. Den cykliska.
 
Att leva med seden handlar för mig väldigt mycket om att leva med årstidernas växlingar. Ända sedan jag börjat att fördjupa mitt hedniska intresse har det varit något jag upplevt väldigt starkt – just detta att naturens skiftningar mellan den mörka, kalla tiden och den ljusa, varma blivit så mycket klarare och tydligare för mig. Jag lägger märke till förändringarna på ett sätt som jag inte gjorde för. Jag är i dem och av dem. Vi har så lätt att förneka allt det där, att ånga på genom livet utan att stanna upp inför den naturliga rytm som pulserar runt omkring oss. Idag är jag på ett helt annat sätt i harmoni med den rytmen. Jag känner förändringarna även inom mig. Utanför mitt fönster är våren så sakta på väg och våren vaknar även inom mig.
 
Kanske är det också en anledning till att den linjära tiden kommit att förlora något av sin betydelse. Istället är den cirkulära tiden, årets hjul som snurrar och återvänder som kommit att bli den verkligt betydelsefulla?

/ Erik Otterberg, gode

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

identitet ordning och kaos ursprungsfolk fördomar skuld bok nutid tranafton hlodyn sekulär ví folkräkning tor helig plats mytologi tjänstgörande arbete göteborg morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner ekologistisk monokultur gud verdandi midgård storm det implicita inkluderande osynlig ogrundand misstänksamhet årsväntan skola blotlag ledstjärnor siv ägg frej sejd vårfrudagen filosofi tomhet konst ting gåva moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vintersolståndet jämstäldhet påvestenen grunna polygami vardag metoo industrialism organisation odr uppfostran fulltrogen nyckelord blota landskap bifrost nationalistisk toreblot begravning heliga platser tolerans familj konferens värderingar jötnar alva gudamakter påsk vetenskap ginnungagap studier insida val förnimmelse lek alver interreligiöst förmödrar urd oden historisk sed kultur faq rune forssén disablot solvända lucia traditioner myter monoteism modern hedendom medlemmar årstider mörker döden ceremoni vår demokrati carl lundbäck frey asatro politik gamla uppsala sed gudar jord höst andlig erfarenhet vinter gerd alvablot mångfald polyteism ritual barn andra religioner personlig berättelse blot livsåskådning religion natur per lundberg forn sed samfundet forn sed sverige yggdrasil liv jul freja skalleper gemenskap död frigg känslor disa tempel nornor trossamfund förnyelse tankar höstdagjämningen sång gudsbild hemmet högtider midsommar vinternätterna emma hernejärvi kyla årsting förfäder stockholm etik hedningar samhälle helighet äring bröllop lusse sommarsolstånd ragnarök vårblot bön dakota access standing rock vanatro jolner dröm tacksamhet julafton edsring registrerat gydja tiden hallar växa in i seden kropp feminism vårdande sedvandrare hiero gamos sigurd fafnesbane häfte älvor liberal bronsålder skålgropsten utbildning mat vana internet symbol mimameid video monogami eir tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa kläder väv myter, vetenskap, ymer asynja mångkultur beklagande torshammare källor bildning trana november hälsa tyr föda skörd utbrändhet media förstörelse vanadis personlig sed djur moder tankesmedja jättar vlogg religionsfrihet kommunikation eugene gendlin väven rådet kristendom feja kurs berättelse tradition naturens rättigheter äktenskap skade frågor ukraina odla ödet sociala medier makter