Samfundet Forn Sed Sverige

 

Om tid

2 mars 2017 « Tillbaka
Bild via skolbanken.unikum.se Bild via skolbanken.unikum.se
De senaste dagarna har jag haft tillfälle att tänka på det här med tid. Jag bläddrade genom gamla dokument på datorn och hittade ett manus till en pjäs jag skrev och satta upp 2007. Jag hajade verkligen till när jag såg det där årtalet. Det var på alla sätt en rent fysisk reaktion. Det slog mig plötsligt som en lavett rakt i ansiktet. 2007. Det är tio år sedan. Det kändes inte som om det vore möjligt. Jag minns den där uppsättningen som om det var igår. Kan det verkligen ha gått så lång tid?
 
Tid är verkligen något mycket märkligt. Elastiskt, omöjligt att ta på och ändå obönhörligt. Jag tänker tillbaka på den person jag var då, 2007 när jag gjorde den där uppsättningen. Vem var jag då? Hur har jag förändrats sedan dess? På ett sätt känns det som om inget ändrats. Jag är fortfarande samma person med samma idéer, nojor, dåliga vanor. Men det är också mycket som är väldigt annorlunda. Jag befinner mig på en annan plats i livet, jag bor i en annan stad, jag har träffat och lärt känna massvis med människor under de här åren som alla har lärt mig så mycket. Och för tio år sedan var jag fortfarande inte involverad i organiserad hedendom.
 
Allt eftersom jag blir äldre har den där linjära tiden, dagarna, månaderna, åren som tickar framåt, hela tiden framåt blivit allt mer abstrakt för mig, allt svårare att relatera till. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka att någonting hände för ett år sedan när det i själva verket var fem. Måhända har det med mitt eget åldrande att göra. Men samtidigt som den linjära tiden betyder allt mindre har också mitt fokus förflyttats till en annan slags tid. Den cykliska.
 
Att leva med seden handlar för mig väldigt mycket om att leva med årstidernas växlingar. Ända sedan jag börjat att fördjupa mitt hedniska intresse har det varit något jag upplevt väldigt starkt – just detta att naturens skiftningar mellan den mörka, kalla tiden och den ljusa, varma blivit så mycket klarare och tydligare för mig. Jag lägger märke till förändringarna på ett sätt som jag inte gjorde för. Jag är i dem och av dem. Vi har så lätt att förneka allt det där, att ånga på genom livet utan att stanna upp inför den naturliga rytm som pulserar runt omkring oss. Idag är jag på ett helt annat sätt i harmoni med den rytmen. Jag känner förändringarna även inom mig. Utanför mitt fönster är våren så sakta på väg och våren vaknar även inom mig.
 
Kanske är det också en anledning till att den linjära tiden kommit att förlora något av sin betydelse. Istället är den cirkulära tiden, årets hjul som snurrar och återvänder som kommit att bli den verkligt betydelsefulla?

/ Erik Otterberg, gode

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

mytologi djur nutid asynja standing rock toreblot landskap värderingar naturens rättigheter vetenskap årsväntan det implicita identitet källor växa in i seden vanatro fördomar beklagande feminism tolerans gydja ginnungagap monogami bön tomhet blotlag studier tankesmedja ursprungsfolk utbildning fulltrogen vårdande monokultur julafton midgård lucia förnimmelse tradition kommunikation bok filosofi sedvandrare tid, årstider, vår, personliga reflektioner konst ägg skola tranafton göteborg siv tjänstgörande jötnar makter hiero gamos disablot skuld media eir skade myter, vetenskap, ymer jolner kropp ekologistisk dröm eugene gendlin nationalistisk skörd moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr blota tor ledstjärnor registrerat edsring religionsfrihet kristendom storm påvestenen alva hlodyn gudamakter jättar bröllop stockholm alver oden faq förmödrar solvända helighet urd vinternätterna lek förfäder hedningar rune forssén myter höstdagjämningen nornor trossamfund hemmet tempel mörker frey asatro disa gudsbild årstider sed gudar känslor jord död andlig erfarenhet liv samfundet forn sed sverige jul alvablot ritual per lundberg barn religion livsåskådning blot personlig berättelse natur andra religioner polyteism forn sed yggdrasil vinter gerd gemenskap freja frigg mångfald skalleper höst sång carl lundbäck gamla uppsala högtider politik demokrati tankar ceremoni vår döden förnyelse årsting emma hernejärvi samhälle modern hedendom ragnarök äring vårblot historisk sed traditioner monoteism midsommar kultur etik kyla medlemmar sommarsolstånd feja internet personlig sed vanadis polygami metoo påsk vardag frågor interreligiöst tacksamhet begravning konferens föda vana ting helig plats lusse inkluderande älvor mångkultur förstörelse väv uppfostran dakota access nyckelord kurs mimameid sigurd fafnesbane tyr äktenskap grunna ödet symbol jämstäldhet ogrundand misstänksamhet mat utbrändhet video hälsa berättelse folkräkning liberal skålgropsten väven bronsålder sociala medier heliga platser rådet moder kläder val frej ordning och kaos gåva hallar tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa morsdag november vårfrudagen torshammare trana organisation arbete vlogg odla häfte odr ví sekulär insida vintersolståndet osynlig familj tiden verdandi bildning industrialism gud