Urds väv- tankar om forn sed

2015 > 04

För mig är religion, även min egna, ett sätt att uttrycka tacksamhet. Det är mycket mer än så också, givetvis, men jag vill fokusera på tacksamheten nu. När jag är glad över att solen skiner och värmer min hud, kan jag välja att tacka solen i form av Sunna. När jag tacksam över jag haft turen att bo där jag gör, över att mitt hem fungerar och är tryggt, så kan jag istället för att bara vara nöjd för mig själv, välja att även tacka husets tomte. Jag ser det som en viktig funktion inom andlighet och religion, att kunna göra något med den tacksamhet som riktar sig till världen och naturen, och inte bara gåvor från mänskliga vänner.

Just nu är jag tacksam för många saker.

Men jag vill ge lite bakgrund. Mitt förra arbete, trots att det var nära och kändes relevant med tanke på min utbildning, hade en usel arbetsmiljö. Jag blev bittrare och bittrare. Jag är ändå en sådan person som vill göra bra ifrån mig, ibland på bekostnad av min egen hälsa. Denna arbetsplats tärde på mig, och till sist blev jag sjuk av stress. Efter att jag var tillbaka på arbetsplatsen, fast fortfarande sjukskriven på halvtid, beslöt jag mig för att säga upp mig.

Men jag är tacksam för att ordningen på sjukdomssymtomen ändå gjorde så att jag gick till läkare, innan jag skadade mig själv. Jag är tacksam för mitt uppvaknande. 

Så jag tackar dig Frigg, visa moder i falkhamn, som fick mig att se klart, som stoppade min marsch mot avgrunden.

Jag är tacksam för att jag snabbt fick erbjudande om ett annat jobb, trots att jag inte hade en aning om vart jag skulle ta vägen när jag skrev på avskedsansökan. Jag litade på att ödet och gudarna ville mig väl, och jag verkar ha gissat rätt.

Så jag tackar dig Frej, fruktbara vanagud, för denna möjlighet att försörja mig själv.

Jag är tacksam för att den tiden jag har mellan dessa två arbeten, kan jag lägga ned tid på att läsa och lära mig saker, något jag inte orkade förut. Jag börjar känna mig mer som mig själv igen.

Jag tackar dig Oden, korpgud som styr över framgång, för denna tid av kunskap och insikt.

Jag är tacksam, för att nu när jag mår bättre efter vila och nöje, så mår även förhållandet till min pojkvän bättre. Jag stör mig inte längre hans små egenheter, och jag talar med honom istället för att grubbla i mörkret. Jag har även fått tid till att umgås med en massa andra spännande människor och känna lekfullhet.
Jag tackar Freja, du vilda och guldbesmyckade, för modet att uforska skönheten i mitt liv.

/ Emma Hernejärvi, redaktör för Mimers Källa

Läs hela inlägget »

Ja, då har vi ett nytt råd och en ny ordförande för vårt samfund och våra medlemmar. 
Det som skett är kanske viktigt eller så är det inte det. Hur som helst så är den nya ordförande en människa som även är kvinna. Jag tänkte automatiskt: 

- åh vad bra att vi får en kvinna till ordförande, det är första gången! 

Att organisationen inte haft en kvinnlig person som ordförande beror säkert på många orsaker och i den jämställdhet som drivs och råder i vår nu-kultur. Det är kanske lätt att tänka patriarkala maktstrukturer och det är inte sällan som jag möter idéer om Seden som har med krigiska mansdominans att göra då jag pratar med andra i vårt samhälle om Seden/Asatro. De stereotypa synsätt på historisk vikingatid eller järnålder är mer skapta av 1800-talets nationalromantik. Kvinnan hade mer makt i samhället än efter den katolska kristendom som kom till vår geografi på 900-talet och tidig medeltid. 
Husfrun bestämde över mat och dryck fördelning och hade nycklarna till kistorna med mat och kläder. Jobbade inte mansfolket tillräckligt så fick det konsekvenser så att säga. 

Så vi har en kvinnlig ordförande och i min lilla reflektion så är det viktigare att vi har en kapabel ordförande än om det kön som personen har som är det utmärkande. Det är funktionen som är det viktiga, hur det görs går igenom personens egna väv.  
Som vice ordförande så ser jag fram emot att samarbeta med ordförande, den nya såväl som den tidigare och gör jag inte det jag sagt jag skall göra så ser jag fram emot att få reda på det. 

Äring och Driv,

Per Lundberg
vice ordförande, Gode mm.
Forn Sed Svergie

Läs hela inlägget »

Igår, på skärtorsdagen, hade vi påskfirande på den skola där jag arbetar. Påskkärringen Berta kom och mellanlandande i skolans matsal på sin väg mot Blåkulla (Var hon inte lite misstänkt lik vår rektor?). Hon ledde in barnen i påsklekar som äggstafett, äggpickning och äggkastning. Mycket glädje och spänning såklart!

Sådana här lekar har funnits länge i folktraditionen. Ägget spelar en central roll i vårt påskfirande. Påsken är kristendomens stora högtid och ägget sägs ofta symbolisera Jesu återuppståndelse. Men givetvis har ägget också en hednisk symbolik. En symbol för naturens och livets pånyttfödelse. Vi firar ljusets återkomst och de vårtecken vi ser i naturen. Men det är idag lätt att glömma att i en tidigare jordbrukskultur var denna tid också den kanske svåraste tiden av alla. En tid av hunger. Matförråden från förra årets höstskörd var i stort sett slut men ännu finns inte så mycket nytt att äta. Då nu hönsen började värpa lite mer, så kunde det vara ett livsviktigt proteintillskott. Den tidiga våren var en tid av hunger och hopp.

I förkristen tid här i norden firades denna vårfest troligen kring vårdagjämningen. Adam av Bremen beskriver på tusentalet att det är just kring vårdagjämningen som det stora blotet i Uppsala äger rum.

Även i senare folktraditioner finner vi seder, bruk och firanden kring vårdagjämningen, även om de ofta idag hamnat i skuggan av påsken. Vi har tranafton den 24 mars, då barnen skall springa tre varv runt huset barfota (”springa trana”) för att få friska fötter. Vanligt förekommande förr i tiden var också att folk klädde ut sig till tranor och sprang barfota från gård till gård. Tranan kunde ge godis och presenter i upphängda strumpor och från och med tranafton skulle barnen gå och lägga sig medan det fortfarande var ljust. ”Tranan bär ljus i säng” som det hette. Tranan är en urgammal symbol och vi finner den avbildad redan på bronsålderns hällristningar. Denna högresta fågel verkar i årtusenden fått manifestera våren och livets pånyttfödelse.

Dagen efter tranafton, den 25 mars, inträder vårfrudagen. En dag tillägnad ”Vår fru”. Det syftas då på jungfru Maria och dagen kallas jungfru Marias bebådelsedag. Det var då hon fick veta att hon var havande. Men flera har påpekat att bakom jungfru Maria kan det dölja sig en annan fru, av hedniskt ursprung. Freja. Hennes namn betyder just ”fru” och ofta övertog jungfru Maria den roll som Freja tidigare haft .

Många av oss hedningar firade således tranan och gudinnan Freja under vårdagjämningen för ett par veckor sedan. Men också Gerd; jättekvinnan som senare på våren (i maj) förenas med Frej i lunden Barre. Vid vårdagjämningen är Gerd fortfarade kall, hon är den frusna jorden, det ännu inte upptinade gärdet. Men hon ger nu sitt löfte att om ett tag möta Frej. Så trots att det är en tid av hunger och jorden ännu inte är redo att så frön i, så ser vi hoppet i Gerds löfte och i den annalkande våren. Och visst passar det då också bra att Gerd har namnsdag kring vårdagjämningen: den 23 mars.

Många hedningar firar vårdagjämningen som en viktig högtid. Och på påskdagen håller samfundet sitt årliga vårblot vid högarna i Gamla Uppsala. Blotet i Gamla Uppsala har blivit det största återkommande blotet i vår tid i Sverige. Kanske är det just den starka vårkänslan som är grunden till att blotet blivit så populärt? Även om vi idag inte upplever fysisk hunger i form av matbrist, så hungrar vi väl alla efter ljus, värme och liv.

Hoppas vi ses på söndag vid högarna i Gamla Uppsala!

Henrik Hallgren
Rådsgode
 

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Ture » Vintervända:  ”Enligt Wikipedia har julgranen anor från Tyskland. Men det framgår också att tys..”

  • Maria Fasting » Vårens fest: Ägg, hunger och hopp:  ”Hej! Har ni några tips på barnböcker? Tema vårfirande tänker jag på nu men även ..”

  • Johanna Södermark » Symboler, var finns deras innehåll?:  ”Tack Per! Fin reflektion, som också ger en tydlig bild av hur man kan beskriva v..”

  • Niklas » Att uppfostra barn hedniskt:  ”Vi ska kasta ut barnen i en kaotisk värld, utan ge dem trygga sammanhang och god..”

  • Lena Buhr » Hur tänker en hedning?:  ”Faktiskt väldigt bra tänkt och att punkta upp på detta sätt. Ett jättebra hjälpm..”

Arkiv

Etiketter

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Ture » Vintervända:  ”Enligt Wikipedia har julgranen anor från Tyskland. Men det framgår också att tys..”

  • Maria Fasting » Vårens fest: Ägg, hunger och hopp:  ”Hej! Har ni några tips på barnböcker? Tema vårfirande tänker jag på nu men även ..”

  • Johanna Södermark » Symboler, var finns deras innehåll?:  ”Tack Per! Fin reflektion, som också ger en tydlig bild av hur man kan beskriva v..”

  • Niklas » Att uppfostra barn hedniskt:  ”Vi ska kasta ut barnen i en kaotisk värld, utan ge dem trygga sammanhang och god..”

  • Lena Buhr » Hur tänker en hedning?:  ”Faktiskt väldigt bra tänkt och att punkta upp på detta sätt. Ett jättebra hjälpm..”

Arkiv