Barn som luktar blot
Det är inte alltid lätt för religionen att få plats i vardagen. Särskilt inte när man har barn. När jag skriver det här inlägget sitter ett barn i min famn, och ett annat hänger sig på min arm och tittar på barnprogram. Det kan göra det svårt att samla sina tankar. Men på blot är det annorlunda, då har vi äntligen tid att verkligen ägna oss åt möten med gudar och makter, utan distraktioner. Då kan vi helhjärtat och innerligt gå upp i ceremonin.
Eller ja, kanske inte vi småbarnsföräldrar då, och inte heller dem som blotar med oss. I vårt blotlag är vi flera barnfamiljer, så vi är vana vid att någon liten blir ledsen under blotet, eller att blotelden är lite FÖR intressant för de yngre. Om mamma och pappa inte är tillräckligt uppmärksamma kan de mest förvånande saker hamna i lågorna.
Å andra sidan skulle jag tycka att det var tråkigt om barnen inte var med. (NB: Vi tvingar ingen, de barn som inte vill vara med leker oftast en bit bort.) När H går fram till stallen och lägger en kanelbulle framför gudarna, eller L höjer hornet och skålar för hösten, det är något av de finaste jag vet. Nu senast var det de yngre som gjorde både hammarvigningen och eldstålsvigningen.
Men det är inte alltid lätt att hålla intresset uppe en lång stund, när föräldrarna och de andra vuxna vill lägga ut texten. Vi är ganska pratsamma, vi vuxna i vårt blotlag, och kan bli ganska långrandiga när vi bjuder in gudar eller höjer skålar. Efter ett tag kan det bli svårt även för de äldre barnen att koncentrera sig. Vi har försökt göra bloten mer barnvänliga, men det är inte helt lätt när man är vuxen. Barnen tycker inte alltid att samma saker är spännande som vi vuxna tycker.
Kanske kan vi lära oss av kristna församlingar. Jag har hört att vissa har en "barnkvart" i början av gudstjänsten som de gör extra barnvänlig. Efter det går barnen iväg och gör något annat. Kanske går det att anpassa till blot, så att vi pratkvarnar kan få hålla våra långa skålar och ordrika inbjudningstal.
Jag kommer i alla fall aldrig sluta försöka. Jag älskar att komma hem med stjärnögda barn som luktar skog och eldrök, som luktar blot.
Äring och fred
/Räv, gode i Götaland
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
jonas » "I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut..." : ”jag drömde att jag var i en gudstjänst och att jag gick fram till altaret och sk..”
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
kläder tankesmedja ekologistisk moder earth hour midgård storm dröm media utbrändhet industrialism skörd tyr fulltrogen ledstjärnor siv ví hiero gamos sejd vårdagjämning heliga platser mångkultur växa in i seden feminism kropp ting begravning gydja moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr emma hernejärvi' monogami vetenskap gudamakter mimameid symbol alva jolner val insida organisation årsväntan identitet skålgropsten dakota access liberal ägg hlodyn sigurd fafnesbane bok sedvandrare folkräkning kura skymning väven feja kristendom vlogg kommunikation arbete påsk verdandi gud vanadis utiséta förstörelse makter sociala medier det implicita skuld älvor hälsa skade naturens rättigheter tradition blotlag kvinnlighet bildning mytologi tjänstgörande beklagande konst religionsfrihet vintersolståndet ragnarök lusse förfäder samhälle vinternätterna solvända äring traditioner vårblot monoteism modern hedendom midsommar medlemmar förmödrar bröllop helighet kultur etik disablot årstider carl lundbäck asatro döden disa trossamfund hemmet gudsbild höstdagjämningen mörker gudar gemenskap andlig erfarenhet död känslor alvablot freja samfundet forn sed sverige jul yggdrasil forn sed per lundberg natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner ritual polyteism gerd vinter mångfald liv sed frigg skalleper höst jord vår ceremoni politik tempel nornor högtider gamla uppsala tankar frey demokrati förnyelse sång faq hedningar historisk sed lek årsting interreligiöst alver emma hernejärvi myter kyla bön lucia stockholm rune forssén oden urd sommarsolstånd asynja tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag gåva väv rådet filosofi tor frej vårdande sekulär tranafton nutid föda ukraina odla ursprungsfolk ordning och kaos inkluderande diser standing rock studier edsring tacksamhet jättar registrerat eugene gendlin tiden göteborg berättelse tolerans helig plats toreblot nationalistisk vårfrudagen landskap frågor nyckelord fördomar uppfostran odr förnimmelse utbildning mat djur metoo ginnungagap vanatro polygami julafton eir påvestenen jötnar tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa konferens familj värderingar myter, vetenskap, ymer hallar bifrost tomhet kurs blota torshammare källor bronsålder trana november häfte äktenskap skola ogrundand misstänksamhet ödet osynlig internet vana personlig sed grunna vardag jämstäldhet video monokultur
Alternativt att vi (barnen) kom in sist och hade övat hela mötet på en sång el pjäs och det var vi (barnen) som stod för sången/pjäsen.