Barn som luktar blot
Det är inte alltid lätt för religionen att få plats i vardagen. Särskilt inte när man har barn. När jag skriver det här inlägget sitter ett barn i min famn, och ett annat hänger sig på min arm och tittar på barnprogram. Det kan göra det svårt att samla sina tankar. Men på blot är det annorlunda, då har vi äntligen tid att verkligen ägna oss åt möten med gudar och makter, utan distraktioner. Då kan vi helhjärtat och innerligt gå upp i ceremonin.
Eller ja, kanske inte vi småbarnsföräldrar då, och inte heller dem som blotar med oss. I vårt blotlag är vi flera barnfamiljer, så vi är vana vid att någon liten blir ledsen under blotet, eller att blotelden är lite FÖR intressant för de yngre. Om mamma och pappa inte är tillräckligt uppmärksamma kan de mest förvånande saker hamna i lågorna.
Å andra sidan skulle jag tycka att det var tråkigt om barnen inte var med. (NB: Vi tvingar ingen, de barn som inte vill vara med leker oftast en bit bort.) När H går fram till stallen och lägger en kanelbulle framför gudarna, eller L höjer hornet och skålar för hösten, det är något av de finaste jag vet. Nu senast var det de yngre som gjorde både hammarvigningen och eldstålsvigningen.
Men det är inte alltid lätt att hålla intresset uppe en lång stund, när föräldrarna och de andra vuxna vill lägga ut texten. Vi är ganska pratsamma, vi vuxna i vårt blotlag, och kan bli ganska långrandiga när vi bjuder in gudar eller höjer skålar. Efter ett tag kan det bli svårt även för de äldre barnen att koncentrera sig. Vi har försökt göra bloten mer barnvänliga, men det är inte helt lätt när man är vuxen. Barnen tycker inte alltid att samma saker är spännande som vi vuxna tycker.
Kanske kan vi lära oss av kristna församlingar. Jag har hört att vissa har en "barnkvart" i början av gudstjänsten som de gör extra barnvänlig. Efter det går barnen iväg och gör något annat. Kanske går det att anpassa till blot, så att vi pratkvarnar kan få hålla våra långa skålar och ordrika inbjudningstal.
Jag kommer i alla fall aldrig sluta försöka. Jag älskar att komma hem med stjärnögda barn som luktar skog och eldrök, som luktar blot.
Äring och fred
/Räv, gode i Götaland
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
jonas » "I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut..." : ”jag drömde att jag var i en gudstjänst och att jag gick fram till altaret och sk..”
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
ekologistisk monokultur video jämstäldhet vardag midgård storm dröm media utbrändhet industrialism skörd skola äktenskap ledstjärnor siv ví hiero gamos sejd vårdagjämning feminism kurs tomhet bifrost hallar myter, vetenskap, ymer värderingar emma hernejärvi' konferens tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa jötnar påvestenen eir julafton polygami vanatro jolner val förnimmelse mat utbildning fördomar odr uppfostran frågor nyckelord hlodyn sigurd fafnesbane bok nationalistisk toreblot helig plats tolerans berättelse göteborg tiden kommunikation arbete jättar tacksamhet edsring vanadis standing rock diser makter sociala medier det implicita odla ukraina hälsa skade frej sekulär vårdande filosofi tor mytologi tjänstgörande beklagande konst religionsfrihet vintersolståndet ragnarök förfäder urd samhälle vinternätterna solvända äring traditioner vårblot emma hernejärvi modern hedendom midsommar medlemmar årsting bröllop helighet hedningar etik förnyelse årstider carl lundbäck asatro döden disa trossamfund hemmet tempel höstdagjämningen mörker gudar jord andlig erfarenhet död känslor alvablot freja samfundet forn sed sverige gerd yggdrasil forn sed per lundberg natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner ritual polyteism jul vinter mångfald liv sed frigg skalleper höst gemenskap vår ceremoni politik gudsbild nornor högtider gamla uppsala tankar frey demokrati disablot sång kultur faq historisk sed lek förmödrar interreligiöst alver monoteism myter kyla bön lucia stockholm rune forssén oden lusse sommarsolstånd asynja tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag gåva väv rådet bildning kvinnlighet blotlag tradition naturens rättigheter tranafton nutid älvor skuld föda ursprungsfolk ordning och kaos inkluderande utiséta förstörelse studier verdandi påsk gud registrerat vlogg kristendom eugene gendlin väven kura skymning feja sedvandrare folkräkning vårfrudagen landskap ägg liberal dakota access skålgropsten identitet årsväntan organisation insida djur metoo alva symbol mimameid ginnungagap vetenskap monogami gudamakter moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr gydja begravning ting kropp familj växa in i seden mångkultur heliga platser blota torshammare källor bronsålder trana november häfte tyr fulltrogen ogrundand misstänksamhet ödet osynlig internet vana personlig sed earth hour moder grunna tankesmedja kläder
Alternativt att vi (barnen) kom in sist och hade övat hela mötet på en sång el pjäs och det var vi (barnen) som stod för sången/pjäsen.