Samfundet Forn Sed Sverige

 

Medan Alvatid nalkas...

20 oktober 2013 « Tillbaka
FOTO: Nathalie Otterberg FOTO: Nathalie Otterberg

Ute mörknar det allt mer. Stora drivor av fallna löv ligger över marken när jag är ute med hundarna. Luften är nästan konstant fuktig och pendlar mellan dimma och regn. Oktober är obönhörligen på väg mot november. Det är inte utan att årstidens melankoli också börjar spegla sig inom mig. För mig personligen är det en av de stora gåvorna som det att leva med seden kommit att innebära: Att få leva i takt med årshjulets växlingar. Nere i skyltfönstren i stadens affärer har det nu börjat pyntas inför Halloween. Själv går jag och väntar på en liknande högtid som dock har ett annat namn. Jag känner alvatiden nalkas.

Alvablotet är det av årstidsbloten som jag oftast upplever som mest stämningsfullt, mest medryckande, det som lyfter och ger mig den starkaste andliga upplevelsen. Ofta hålls det i mörkret med bara några få ljus som lyser upp platsen. Det är en högtid då vi uppmärksammar alverna, dessa mystiska naturväsen som förbinds med död och nedbrytande men därigenom också med nytt liv. Och det är högtiden då vi vänder oss till de som gått före oss, bort från den här världen och vidare in i nästa - vad nu det kan vara. Våra anmödrar och våra förfäder. Med det förstår jag inte bara de av mina släktingar som gått bort, inte bara nu döda vänner och bekanta utan även alla de som jag inte känner namnet på, de som fallit ur vårt minne men på vilkas axlar vi alla står varje dag, som burit oss fram hit till här och nu.

I alvatid är det som om hinnan mellan oss och dem blir tunnare, som om en port öppnas och de kommer nära oss. Och även om minna tankar går till alla de namnlösa vänder jag mig såklart också till de jag själv minns. Jag hälsar på min farfar som dog i cancer. Jag möter min mormor som försvann in i sitt fördunklade sinnes dimma och var borta för oss långt innan hon gick över men som nu är fri. Jag minns min farmors mor som levde länge, länge och längtade efter att få gå vidare. Dagar och nätter som de som nu kommer känns de närmare än någonsin.

När vi håller alvablot minns vi dessa döda, vi skålar för dem och ger dem av våra blotgåvor. Ett alvablot blir därför ofta intimt och personligt. När deltagarna öppnar upp sig själva och delar med sig av sina minnen och sin saknad då blir blotet och högtiden verkligen till en djupt helig upplevelse. Jag ser därför alltid fram mot den här tiden på året. Jag ser fram mot att möta er. Ni som gått före oss.

/ Erik Otterberg, gode i Götalands godeord

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

naturens rättigheter trana eugene gendlin kropp ví göteborg mytologi tomhet moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr ting djur julafton tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa det implicita mimameid metoo symbol fördomar mat vanadis frågor ogrundand misstänksamhet bildning årsväntan filosofi kurs ägg mångkultur vårfrudagen eir kommunikation tolerans jättar väv påvestenen förstörelse polygami video vardag föda lusse standing rock blota sociala medier berättelse ledstjärnor skuld feminism källor tranafton arbete heliga platser sedvandrare hallar tor edsring myter växa in i seden grunna monokultur tid, årstider, vår, personliga reflektioner moder tankesmedja midgård bön media vanatro fulltrogen lucia val odla ursprungsfolk beklagande häfte nutid tyr feja vårblot bröllop solvända oden historisk sed faq traditioner hedningar rune forssén modern hedendom förmödrar årsting alver vinternätterna sommarsolstånd döden gamla uppsala ceremoni högtider asatro tempel carl lundbäck höstdagjämningen gudsbild jord politik frey hemmet känslor andlig erfarenhet mångfald höst vinter jul yggdrasil polyteism ritual andra religioner barn personlig berättelse blot livsåskådning religion natur per lundberg forn sed samfundet forn sed sverige liv gerd alvablot gemenskap död skalleper sed årstider sång förnyelse disa nornor frigg demokrati vår trossamfund freja tankar gudar mörker förfäder emma hernejärvi kultur medlemmar midsommar monoteism samhälle etik helighet äring urd lek stockholm ragnarök kyla asynja skola landskap folkräkning ödet skörd liberal ordning och kaos industrialism bok storm internet vetenskap dakota access påsk värderingar registrerat jämstäldhet dröm tjänstgörande kläder vårdande konst tradition nationalistisk familj älvor skade hiero gamos uppfostran nyckelord hälsa utbildning odr vana organisation inkluderande bronsålder studier tacksamhet interreligiöst vintersolståndet disablot tiden gudamakter myter, vetenskap, ymer gydja alva toreblot kristendom sekulär november begravning skålgropsten utbrändhet identitet blotlag osynlig insida verdandi personlig sed förnimmelse jolner vlogg monogami ginnungagap väven religionsfrihet jötnar rådet konferens ekologistisk torshammare helig plats äktenskap sigurd fafnesbane