Samfundet Forn Sed Sverige

 

Medan Alvatid nalkas...

20 oktober 2013 « Tillbaka
FOTO: Nathalie Otterberg FOTO: Nathalie Otterberg

Ute mörknar det allt mer. Stora drivor av fallna löv ligger över marken när jag är ute med hundarna. Luften är nästan konstant fuktig och pendlar mellan dimma och regn. Oktober är obönhörligen på väg mot november. Det är inte utan att årstidens melankoli också börjar spegla sig inom mig. För mig personligen är det en av de stora gåvorna som det att leva med seden kommit att innebära: Att få leva i takt med årshjulets växlingar. Nere i skyltfönstren i stadens affärer har det nu börjat pyntas inför Halloween. Själv går jag och väntar på en liknande högtid som dock har ett annat namn. Jag känner alvatiden nalkas.

Alvablotet är det av årstidsbloten som jag oftast upplever som mest stämningsfullt, mest medryckande, det som lyfter och ger mig den starkaste andliga upplevelsen. Ofta hålls det i mörkret med bara några få ljus som lyser upp platsen. Det är en högtid då vi uppmärksammar alverna, dessa mystiska naturväsen som förbinds med död och nedbrytande men därigenom också med nytt liv. Och det är högtiden då vi vänder oss till de som gått före oss, bort från den här världen och vidare in i nästa - vad nu det kan vara. Våra anmödrar och våra förfäder. Med det förstår jag inte bara de av mina släktingar som gått bort, inte bara nu döda vänner och bekanta utan även alla de som jag inte känner namnet på, de som fallit ur vårt minne men på vilkas axlar vi alla står varje dag, som burit oss fram hit till här och nu.

I alvatid är det som om hinnan mellan oss och dem blir tunnare, som om en port öppnas och de kommer nära oss. Och även om minna tankar går till alla de namnlösa vänder jag mig såklart också till de jag själv minns. Jag hälsar på min farfar som dog i cancer. Jag möter min mormor som försvann in i sitt fördunklade sinnes dimma och var borta för oss långt innan hon gick över men som nu är fri. Jag minns min farmors mor som levde länge, länge och längtade efter att få gå vidare. Dagar och nätter som de som nu kommer känns de närmare än någonsin.

När vi håller alvablot minns vi dessa döda, vi skålar för dem och ger dem av våra blotgåvor. Ett alvablot blir därför ofta intimt och personligt. När deltagarna öppnar upp sig själva och delar med sig av sina minnen och sin saknad då blir blotet och högtiden verkligen till en djupt helig upplevelse. Jag ser därför alltid fram mot den här tiden på året. Jag ser fram mot att möta er. Ni som gått före oss.

/ Erik Otterberg, gode i Götalands godeord

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

tolerans gydja torshammare bön ginnungagap monogami ordning och kaos gåva ursprungsfolk studier tankesmedja heliga platser utbildning fulltrogen bronsålder väven julafton förnimmelse lucia kommunikation tradition filosofi bok tid, årstider, vår, personliga reflektioner sedvandrare ägg skola tranafton göteborg tjänstgörande jötnar siv hiero gamos makter skuld media disablot förstörelse mångkultur eir skade kropp ekologistisk helig plats ting lusse föda konferens skörd tacksamhet interreligiöst begravning registrerat påsk metoo vardag vanadis storm gudamakter jättar hlodyn industrialism mytologi djur standing rock asynja osynlig tiden familj vetenskap vintersolståndet ví odr årsväntan växa in i seden häfte arbete vanatro trana organisation förmödrar solvända helighet historisk sed äring lek modern hedendom hedningar emma hernejärvi myter sommarsolstånd bröllop kyla oden faq hemmet tempel mörker frey asatro gamla uppsala gudsbild årstider höstdagjämningen nornor döden skalleper mångfald frigg freja gemenskap höst samfundet forn sed sverige jul alvablot gerd polyteism forn sed natur religion livsåskådning blot personlig berättelse andra religioner barn per lundberg ritual liv yggdrasil vinter gudar sed andlig erfarenhet död jord känslor vår trossamfund förnyelse sång carl lundbäck disa högtider politik demokrati tankar ceremoni kultur etik alver medlemmar stockholm årsting samhälle rune forssén ragnarök förfäder vinternätterna urd vårblot traditioner monoteism midsommar feminism beklagande fördomar källor vlogg odla identitet det implicita naturens rättigheter sekulär insida toreblot värderingar landskap bildning verdandi gud nutid internet personlig sed feja polygami alva påvestenen edsring kristendom religionsfrihet frågor blota ledstjärnor tor vana moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr dröm nationalistisk eugene gendlin jolner inkluderande älvor väv uppfostran myter, vetenskap, ymer nyckelord kurs dakota access mimameid sigurd fafnesbane äktenskap grunna tyr symbol ödet konst jämstäldhet ogrundand misstänksamhet mat utbrändhet video hälsa berättelse folkräkning liberal skålgropsten sociala medier midgård rådet moder monokultur vårdande frej kläder val tomhet blotlag morsdag hallar tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa november vårfrudagen