Samfundet Forn Sed Sverige

 

Medan Alvatid nalkas...

20 oktober 2013 « Tillbaka
FOTO: Nathalie Otterberg FOTO: Nathalie Otterberg

Ute mörknar det allt mer. Stora drivor av fallna löv ligger över marken när jag är ute med hundarna. Luften är nästan konstant fuktig och pendlar mellan dimma och regn. Oktober är obönhörligen på väg mot november. Det är inte utan att årstidens melankoli också börjar spegla sig inom mig. För mig personligen är det en av de stora gåvorna som det att leva med seden kommit att innebära: Att få leva i takt med årshjulets växlingar. Nere i skyltfönstren i stadens affärer har det nu börjat pyntas inför Halloween. Själv går jag och väntar på en liknande högtid som dock har ett annat namn. Jag känner alvatiden nalkas.

Alvablotet är det av årstidsbloten som jag oftast upplever som mest stämningsfullt, mest medryckande, det som lyfter och ger mig den starkaste andliga upplevelsen. Ofta hålls det i mörkret med bara några få ljus som lyser upp platsen. Det är en högtid då vi uppmärksammar alverna, dessa mystiska naturväsen som förbinds med död och nedbrytande men därigenom också med nytt liv. Och det är högtiden då vi vänder oss till de som gått före oss, bort från den här världen och vidare in i nästa - vad nu det kan vara. Våra anmödrar och våra förfäder. Med det förstår jag inte bara de av mina släktingar som gått bort, inte bara nu döda vänner och bekanta utan även alla de som jag inte känner namnet på, de som fallit ur vårt minne men på vilkas axlar vi alla står varje dag, som burit oss fram hit till här och nu.

I alvatid är det som om hinnan mellan oss och dem blir tunnare, som om en port öppnas och de kommer nära oss. Och även om minna tankar går till alla de namnlösa vänder jag mig såklart också till de jag själv minns. Jag hälsar på min farfar som dog i cancer. Jag möter min mormor som försvann in i sitt fördunklade sinnes dimma och var borta för oss långt innan hon gick över men som nu är fri. Jag minns min farmors mor som levde länge, länge och längtade efter att få gå vidare. Dagar och nätter som de som nu kommer känns de närmare än någonsin.

När vi håller alvablot minns vi dessa döda, vi skålar för dem och ger dem av våra blotgåvor. Ett alvablot blir därför ofta intimt och personligt. När deltagarna öppnar upp sig själva och delar med sig av sina minnen och sin saknad då blir blotet och högtiden verkligen till en djupt helig upplevelse. Jag ser därför alltid fram mot den här tiden på året. Jag ser fram mot att möta er. Ni som gått före oss.

/ Erik Otterberg, gode i Götalands godeord

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

ekologistisk älvor inkluderande lusse helig plats ting vana föda interreligiöst begravning tacksamhet frågor metoo vardag påsk alva polygami vanadis personlig sed internet feja mytologi djur bildning verdandi tiden familj osynlig sekulär naturens rättigheter vetenskap årsväntan det implicita vlogg källor växa in i seden vanatro organisation trana november tolerans gydja ginnungagap monogami bön tomhet blotlag studier tankesmedja ursprungsfolk moder rådet heliga platser sociala medier bronsålder väven lucia förnimmelse tradition kommunikation bok filosofi sedvandrare tid, årstider, vår, personliga reflektioner konst ägg göteborg tranafton jötnar siv tjänstgörande sigurd fafnesbane mimameid media disablot skuld uppfostran väv förstörelse mångkultur samhälle emma hernejärvi årsting stockholm medlemmar alver oden kultur förmödrar solvända helighet urd vinternätterna lek ragnarök årstider höstdagjämningen nornor trossamfund hemmet tempel mörker frey asatro disa gudsbild freja gemenskap höst skalleper mångfald frigg vinter yggdrasil liv samfundet forn sed sverige forn sed polyteism andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse barn natur ritual per lundberg gerd alvablot jul död jord känslor gudar sed andlig erfarenhet carl lundbäck gamla uppsala högtider politik demokrati tankar ceremoni vår döden förnyelse sång förfäder modern hedendom äring vårblot historisk sed traditioner monoteism midsommar faq etik kyla bröllop sommarsolstånd myter rune forssén hedningar myter, vetenskap, ymer skade eir dakota access nyckelord kurs hiero gamos makter tyr äktenskap grunna ödet symbol jämstäldhet ogrundand misstänksamhet skola utbrändhet mat hälsa video folkräkning berättelse skålgropsten liberal midgård julafton monokultur vårdande fulltrogen utbildning val frej kläder gåva ordning och kaos tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa morsdag hallar vårfrudagen torshammare feminism beklagande arbete fördomar odla häfte odr ví identitet insida vintersolståndet värderingar landskap toreblot standing rock asynja industrialism gud nutid gudamakter hlodyn jättar påvestenen storm kristendom religionsfrihet edsring registrerat ledstjärnor tor blota moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr skörd konferens eugene gendlin dröm nationalistisk kropp jolner