Samfundet Forn Sed Sverige

 

Medan Alvatid nalkas...

20 oktober 2013 « Tillbaka
FOTO: Nathalie Otterberg FOTO: Nathalie Otterberg

Ute mörknar det allt mer. Stora drivor av fallna löv ligger över marken när jag är ute med hundarna. Luften är nästan konstant fuktig och pendlar mellan dimma och regn. Oktober är obönhörligen på väg mot november. Det är inte utan att årstidens melankoli också börjar spegla sig inom mig. För mig personligen är det en av de stora gåvorna som det att leva med seden kommit att innebära: Att få leva i takt med årshjulets växlingar. Nere i skyltfönstren i stadens affärer har det nu börjat pyntas inför Halloween. Själv går jag och väntar på en liknande högtid som dock har ett annat namn. Jag känner alvatiden nalkas.

Alvablotet är det av årstidsbloten som jag oftast upplever som mest stämningsfullt, mest medryckande, det som lyfter och ger mig den starkaste andliga upplevelsen. Ofta hålls det i mörkret med bara några få ljus som lyser upp platsen. Det är en högtid då vi uppmärksammar alverna, dessa mystiska naturväsen som förbinds med död och nedbrytande men därigenom också med nytt liv. Och det är högtiden då vi vänder oss till de som gått före oss, bort från den här världen och vidare in i nästa - vad nu det kan vara. Våra anmödrar och våra förfäder. Med det förstår jag inte bara de av mina släktingar som gått bort, inte bara nu döda vänner och bekanta utan även alla de som jag inte känner namnet på, de som fallit ur vårt minne men på vilkas axlar vi alla står varje dag, som burit oss fram hit till här och nu.

I alvatid är det som om hinnan mellan oss och dem blir tunnare, som om en port öppnas och de kommer nära oss. Och även om minna tankar går till alla de namnlösa vänder jag mig såklart också till de jag själv minns. Jag hälsar på min farfar som dog i cancer. Jag möter min mormor som försvann in i sitt fördunklade sinnes dimma och var borta för oss långt innan hon gick över men som nu är fri. Jag minns min farmors mor som levde länge, länge och längtade efter att få gå vidare. Dagar och nätter som de som nu kommer känns de närmare än någonsin.

När vi håller alvablot minns vi dessa döda, vi skålar för dem och ger dem av våra blotgåvor. Ett alvablot blir därför ofta intimt och personligt. När deltagarna öppnar upp sig själva och delar med sig av sina minnen och sin saknad då blir blotet och högtiden verkligen till en djupt helig upplevelse. Jag ser därför alltid fram mot den här tiden på året. Jag ser fram mot att möta er. Ni som gått före oss.

/ Erik Otterberg, gode i Götalands godeord

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

göteborg mytologi tolerans kommunikation religionsfrihet väv gud monokultur moder video förstörelse midgård studier det implicita media standing rock föda sociala medier hälsa uppfostran frej november tranafton bildning källor tradition mångkultur vårdande konst tjänstgörande kläder tid, årstider, vår, personliga reflektioner alva grunna monogami tankesmedja polygami disablot metoo vanatro mat val odr ursprungsfolk bronsålder liberal skola blota landskap trana berättelse heliga platser sedvandrare ví kropp arbete gydja ting gudamakter registrerat vlogg ginnungagap påsk jolner verdandi insida dakota access identitet ordning och kaos bön odla årsväntan hlodyn folkräkning sigurd fafnesbane beklagande helig plats toreblot asynja förmödrar bröllop årsting helighet hedningar samhälle etik förfäder lucia vårblot alver monoteism midsommar stockholm urd äring vår tempel ceremoni asatro förnyelse carl lundbäck årstider tankar politik högtider hemmet frigg gudar gemenskap höst skalleper sed gerd liv samfundet forn sed sverige freja forn sed per lundberg natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner ritual polyteism vinter yggdrasil jul alvablot känslor mångfald jord död andlig erfarenhet mörker trossamfund disa gamla uppsala nornor frey demokrati sång höstdagjämningen döden gudsbild traditioner lek solvända medlemmar modern hedendom emma hernejärvi myter kyla sommarsolstånd vinternätterna rune forssén kultur faq historisk sed oden lusse ragnarök vårfrudagen kurs feja ägg naturens rättigheter nutid bok skålgropsten frågor utbrändhet makter fördomar vanadis förnimmelse symbol dröm julafton edsring tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa jötnar väven konferens familj tomhet hallar torshammare nationalistisk feminism äktenskap siv hiero gamos tyr nyckelord häfte ödet skörd fulltrogen organisation industrialism storm internet vetenskap mimameid påvestenen jämstäldhet eir värderingar moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr växa in i seden myter, vetenskap, ymer gåva tor begravning sekulär filosofi älvor skade ledstjärnor blotlag skuld utbildning ogrundand misstänksamhet vana osynlig inkluderande vardag personlig sed interreligiöst djur tacksamhet vintersolståndet jättar ekologistisk tiden morsdag eugene gendlin rådet kristendom