Gudarna
Den forna seden är polyteistisk, vilket innebär att vi inom samfundet erkänner och vänder oss till en mångfald av gudar och makter. Vi blotar till de norröna gudarna som Tor, Oden och Freja, med flera, men också till mer lokala naturväsen som alver, vättar, tomtar och andra typer av rådare.
Här nedan följer en enklare beskrivning av några olika makter. Vi fyller på med fler allt eftersom!
Det är viktigt att komma ihåg att detta bara är enkla beskrivningar, där gudarna beskrivs som om de vore människor. Om du väljer att närma dig någon eller några av makterna, läsa på om dem, blota till dem och tala med dem så kommer du själv få en tydligare och djupare uppfattning av dem. Du kommer märka att de är mycket mer än vad som beskrivs om dem i sagorna och du kan fundera på vilken relation du vill ha till dem.
Tor – åskguden och människornas vän, förekommer i flera myter och är än idag en omtyckt gud. Han skyddar sitt och Sivs hem samtidigt som han skyddar oss människor mot jättar och förstörande naturkrafter. Hans mor är Jord själv och hans far är Oden. Tor är far till dottern Trud och sönerna Mode och Magne. Magne fick han med jättinnan Järnsaxa. Bilden visar Tor i sin vagn med de två människobarnen Tjalve och Röskva.
Runan reid är Tors runa som ger ordning och reda. Det är också en vagnsruna och symbolisar en kraft som driver framåt.
Oden går under många namn, varav Allfader är det mest kända. Han är en av de äldsta gudarna inom asaätten, sonson till Bure som väcktes till liv av urkon Audhumla i tidernas begynnelse. Tor och Balder är Odens mest kända söner. Oden gör mycket för att vinna kunskap: genom att offra sig själv på världsträdet och genomgå en typisk schamanistisk ingivningsritual plockar han upp runorna från jorden, han lägger ett öga i Mimers brunn för att kunna dricka av minnets vatten och han lär sig sejda av Freja.
I Eddadikten Skirnismal berättas hur Frej förälskar sig i Gerd och hur han skickar sin tjänare Skirner för att fria till henne. Efter nio nätter träffas Frej och Gerd i Barrelund, vilket bilden visar. Den myten kan sägas symbolisera hur det frusna fältet, Gerd, tinas upp av solens strålar, Skirner, och besås med nytt liv, Frej.
Frej hör till vanernas ätt och är son till Njord och bror till Freja. Han kallas världens gud och är livshjulets gud. Han råder över det nya livet som överlever döden, så som fröet vilar i jorden under vintern.
Runan ing är förknippad med Frej, med vårens kraft och den befruktande sexuella kraften.
Freja är den stora gudinnan i Norden. Hon tillhör Vanernas släkte som är förknippade med fruktbarhet, kärlek och livets växlingar. Hon utövar magi och sejd och lärde Oden sejda. Hon är den som först får välja fallna krigare från slagfältet. Hon är liv och död, fred och krig, magi och kärlek.
Runan jara tolkas som årsväxtens runa, och är nära kopplad till Freja.
Ull kallas skid-asen, båg-asen och jakt-asen. Han är Sivs son och Tors styvson.
Flera svenska och norska ortsnamn kan kopplas till Ull, han verkar ha varit en omtyckt gud även om han inte nämns så ofta i de myter som finns kvar.
Runan eoh (e) kallas idegransrunan. Eoh symboliserar världsträdet Yggdrasil, men också idegranen. Av idegran kan man bland annat tillverka pilbågar, vilket är passande till den jagande guden Ull.
Forsete, som är son till Nanna och Balder, är känd för att medla i tvister mellan människor.
Tyr är mest känd för när han förlorade sin hand till Fenrisulven, men han är också tingets beskyddare. Asynjan Syn är en av Friggs följeslagare, hon hjälper den som nekar till anklagelse vid tinget.
Tyrrunan är starkt förknippad med asen Tyr och representerar mod och löfteshållning.
Loke är ofta den som startar upp händelserna i många myter. Han är av jättesläkt och trots att han bor hos asarna litar de inte helt på honom, och han litar inte på dem. Loke har flera barn och tre av dem Hel, Fenrisulven och Midgårdsormen kommer att strida mot asarna under Ragnarök. Flera myter talar om att Loke, likt en schaman, har förmåga att byta skepnad och kön.
Asynjan Sunna kör solen över himlavalvet från morgon till kväll i en vagn dragen av två hästar, alltid jagad av varg. Hennes resa under dagen och vila under natten är en daglig påminnelse om livets cykler. De många soltecknen som finns på hällristningar, runstenar och bildstenar tyder på att solen varit central i äldre sed. Solhjulet som syns vid Sunnas fötter på bilden, är ett av dessa tecken.
Siv, vars namn kan betyda släkting, hör till asarna. Hon styr över sädens mognad på fälten och beskyddar hemmet och allt som rör inägorna. Hon är mor till Ull, Trud och Mode. Siv ger handlingskraft och ork att ta tag i det som behövs.
Runan odal är Sivs runa och står för den jorden som brukas och gården som ärvs.
Frigg hör till asarnas släkt och hennes namn betyder älskad. Hon är liksom sin make Oden vis och hon känner dessutom alla öden. Hon skyddar hemmet och härden, hon är den som tar om hand, ger ro och trygghet. När hennes son Balder hotas gör hon allt hon kan för att skydda honom och ändra hans öde. Hon avbildas här med völvastav, vilket mycket väl kan ha varit en av hennes roller.
Runan bjarka, björkrunan representera Frigg, men också Moder Jord, fruktbarhet och läkekraft.
Skade hör till jättarnas släkte och kallas skiddisen, med pil och båge jagar hon på fjällen. För att hindra att en släktfejd uppstod valde Skade att förena asarnas släkte med sin släkt genom giftermål. Giftermålet var en del av en förlikning efter att asarna dödat hennes far. Myterna säger att hon hade hoppats på den vackre Balder men istället fått Njord, havsguden, som make. Äktenskapet blev inte lyckligt, antingen beslöt de att skilja sig eller att leva som särbos. Vi kan tänka oss att under vintern när snön lägger sig ända ned till havet, så passar Skade på att besöka Njord.
Runan algiz – älggrunan, är en beskyddande runa.
Den här bilden visar vanerna Frej, Freja och deras far Njord som firar jul. I famnen håller Freja i ett litet lysande barn, solbarnet. Myten berättar att vid tidens slut hinner vargen upp Sunnas vagn och mörkret lägger sig över världen. Men, innan det hände hade Sunna fött en dotter, Sol. Nu är Sol liten men en dag kommer hon att sätta sig i sin mors vagn och åter sprida ljus över dagarna. Denna myt kan symbolisera midvintersolståndet då solen är svag och inte ger mycket värme, men vi vet att nu har årshjulet vänt, nu blir det ljusare för varje dag.