Urds väv- tankar om forn sed

2018 > 03

Berättelser är en del av vår mänsklighet. Vi berättar dem genom exempelvis ord, text eller bilder Berättelser är en del av vår mänsklighet. Vi berättar dem genom exempelvis ord, text eller bilder

Människan är ett berättande djur. Vi skapar och lever utifrån berättelser. Berättelser sätter våra liv i ett sammanhang. Vilka berättelser vi lever utifrån betyder således mycket för hur vi ser på världen och samhället, hur vi upplever vilka vi själva är.

Men berättelser är inte bara individuella. Även grupper väver berättelser om sig själva och världen. Som gruppvarelser och kulturvarelser formar vi vår förståelse av oss själva och världen genom kulturella berättelser.

Olika hedniska grupper och samfund berättar berättelser om sig själva och om världen. Vi har så klart de nordiska edda-myterna eller folktrons berättelser som är viktiga för oss hedningar, som vi förstår världen och tillvaron utifrån.  Men sen finns det också andra berättelser, ofta mer outtalade, kanske till och med delvis omedvetna. Berättelser om världens belägenhet och vår identitet som hedningar. Vilka vi är och vad vår uppgift är. Som individer och grupp.

Kraftfulla berättelser bygger ofta på en konflikt. Det är det som skapar spänning och identifikation. Huvudpersonen sätts i kontrast till skurken. Olika hedniska berättelser har vitt skilda berättelser med skilda sorters ”skurkar”.

En berättelse som verkar vara stark idag i den hedniska sfären är den nationalistiska. Naturligtvis går det hand i hand med de politiska strömningarna i samhället där vi ser just en nationalistisk rörelse på frammarsch. Enligt den nationalistiska berättelsen är världen i kaos på grund av det mångkulturella samhället. Det är alltså det mångkulturella samhället som är skurken i berättelsen.  Nationen, kulturen och ”folket” är hotat. Våra traditioner är i fara och hedendom blir ett sätt att återfå trygghet och stabilitet i en kaotisk tid. Asatron ses som det som är ”äkta” i kontrast till andra religioner och kulturella uttryck som ses som importerade och därmed konstlade och oäkta. Asatron ses som vår naturliga religion som behöver försvaras mot samhällets kultursplittring och degenerering. I den här berättelsen kan vi bli trygga genom att lära känna oss själva, och vi lär känna oss själva genom att blicka bakåt i historien och identifiera oss med vårt ursprung och våra nationella traditioner.  I mer extrema varianter kopplas denna äkthet och enhet samman med raser. Det är inte bara en kultur som skall försvaras utan även den ”vita rasen”. På det sättet vävs biologi, kultur och nation samman till en enhet. Det finns olika former av ras-baserad hedendom. Dels den ras-separatistiska som anser att det finns olika raser och att de visserligen inte värderas olika men att de är knutna till olika nationer och inte bör blandas. Dels den rent rasistiska hedendomen som anser att den vita rasen är en härskar-ras som står över andra raser. I och med den nationalistiska berättelsens betoning på kamp och att försvara nationen och den egna kulturen så lyfts ofta hedendomen och asatron fram som en krigarreligion. Inte sällan levereras enkla svar om vad asatron ”är”, helt enkelt för att det ger en känsla av trygghet, och det är just behov av trygghet som mycket av den nationalistiska hedendomen utgår från.

En annan vanlig hednisk berättelse är den liberala eller sekulära. Här ses religion först och främst som ett individuellt val. Hedendomen ses som ett uttryck för den individuella frihet som vi åtnjuter i det moderna, mångkulturella samhället. Berättelsen handlar om en pågående befrielse från auktoritära och enhetliga strukturer. Vi har i det sekulära samhället successivt befriat oss från den kristna kyrkans dominans och åtnjuter idag i allt högre grad det mångkulturella samhällets religionsfrihet. Kampen handlar alltså inte om någon kamp mot det mångkulturella samhället, utan snarare ses hedendomen som ett uttryck just för detta mångkulturella samhälle. Det politiska engagemanget handlar om att frigöra samhället från de sista resterna av ojämlikhet där t ex Svenska kyrkan fortfarande har en dominerande position, och göra hedendomen jämställd med andra religioner i det mångkulturella och mångreligiösa samhället. Skurken är alltså de auktoritära strukturer och idéströmningar som vill begränsar individuella val och mångfald. I övrigt betonar denna berättelse ofta att hedendomen skall vara opolitisk. Religion och politik skall inte blandas ihop, för religion är nåt privat. Men naturligtvis är denna separation mellan religion och politik i lika hög grad en politisk uppfattning såväl som någon annan. Religionen som privatsak är en politisk åsikt med avgörande konsekvenser för samhället. I den här berättelsen blickas ofta tillbaka i historien för att beskriva den hedniska attityden som individualistisk och pluralistisk. Hedningen ses som en stark och självständig individ med polyteistiskt och kulturellt mångfaldstänkande.

En tredje variant av hedendom är den ekologistiska. I den här berättelsen betonas naturens betydelse i en hednisk livssyn. Den levande kontakten med naturen och firandet av naturen ses som själva hjärtat i hedendomen. Hedendomen lyfts fram som en naturreligion och gårdsreligion, inriktad på äring och fred. Här är det industrisamhället som är skurken. Hedendomen sätts i kontrast mot det moderna industrisamhället som fjärmat oss från ett naturnära liv, som förstör livsförutsättningarna på planeten och skövlar våra heliga platser. Hedendomen uppfattas som en andlig dimension av en bredare kultur- och samhällsomvandling mot mer lokala och ekologiskt hållbara levnadssätt. Frihet för individen bejakas visserligen ofta i denna rörelse men samtidigt finns också en betoning på gemenskapens betydelse, men utan att den sätts i ett nationalistiskt sammanhang. Snarare är det lokala gemenskaper som lyfts fram. Såväl auktoritära strukturer och individualism ses som grundproblem i samhället.

Dessa tre olika hedniska strömningar utgår alltså från tre skilda berättelser om världen, hedendomen och dess roll i samhället. Samtidigt kan de inkorporera element av varandra. Nationalistisk hedendom kan vurma för naturen, men sätter då naturen i ett nationalistiskt sammanhang, som en del av vår ”svenskhet”. Många som tillhör den ekologistiska hedendomen bejakar även den liberala hedendomens frihet för det mångkulturella och mångreligiösa samhället. Men jag menar att dessa tre berättelser – den nationalistiska, den liberala och den ekologistiska – ändå fångar något väsentligt för att beskriva skillnaden hos olika hedniska rörelser idag.

Finns det då någon av berättelserna som är mer ”äkta hednisk” än någon annan, nån som är mer i överensstämmelse med ”källorna”, såsom hedendomen såg ut i förkristen tid? Nä, knappast. Snarare är det så att de olika formerna av hedendom lyfter fram olika delar av kulturarvet och väver in dem i berättelsen om sig själv, världen och samhället. Den nation eller enhetliga kultur som nationalistisk hedendom vurmar för existerade inte för tusen år sedan.Inte heller de liberala hedningarnas fritt väljande individ eller de ekologistiska hedningarnas ofta romantiska syn på naturen. På det sättet är hedendomen alltid formad i och av samtiden. Och även om någon av de tre varianterna av nutida hedendom teoretiskt sett skulle ligga närmare hur den utövades för tusen år sedan, så skulle detta ju inte vara ett tecken på att den är mer ”äkta”. Snarare skulle vissa säga att det förhåller sig tvärtom, att en andlighet som bara kopierar något såsom det var för tusen år sedan – det är ett tecken på att den är konstlad, en historisk teater.

Vi lever alla utifrån berättelser, det kommer vi inte undan. Vi är berättande djur. Och berättelsernas magi är fantastisk. Den berör oss i vårt innersta, den inspirerar oss och motiverar oss och formar vår identitet. Därför blir det också så viktigt att vi medvetet ställer oss frågan: vilka berättelser vill vi berätta? Hur kan vi formulera kraftfulla berättelser som förmår beröra oss och som speglar de värden vi vill uppnå?

Vilken berättelse - eller kombination av berättelser - känner du dig mest hemmahörande i? 
Vilken berättelse – eller kombination av berättelser – vill Samfundet Forn Sed Sverige berätta?

Henrik Hallgren, Rådsgode

Läs hela inlägget »

Jag, Bruse Persson (ordförande) och Henrik Hallgren (rådsgode) deltog på en konferens som handlade om religion. Jag blev ombedd att ge en rapport om dagarna, och jag testar något nytt: en video! 

Videon inkluderar:
- Introduktion
- Om 14 mars (föreläsningar och panelsamtal)
- Om 15 mars (workshops/gruppdiskussioner)
- Vilka var där?
- Vad händer sen?
- Ett sista P.S.

Hoppas ni finner det intressant!
/ Emma Hernejärvi, rådsgydja

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv