Samfundet Forn Sed Sverige

 

Till vintern

2 december 2012 « Tillbaka

Jag har en vän som satte ord på en sak jag har tänkt länge. Det handlade om snö. Hon sa:

 

"Det är som att naturen andas ut: Vila. Äntligen."

 

Så är det för henne, och så är det för mig. Snö och kyla är ingenting vi bävar inför eller hoppas på att få lite som möjligt av. Vi längtar till vintern, och vi andas ut med naturen när den kommer.

 

Häromdagen föll den första snön över mitt Vättlefjäll. Det är förstås inte något fjäll i alpin mening, utan i den gamla betydelsen "höglänt skogsområde", och än så länge ligger bara ett tunt puder på marken som inte ens förmår täcka enskilda grässtrån, men jag andades ändå ut när jag såg den komma. Jag blev lugnare.

 

Samtidigt har dagarna blivit riktigt korta. Några veckor innan solståndet går solen upp efter åtta och ner före fyra vid Göteborgs horisont. "Obehagligt", säger en del, och även om de menar att ljuset måste ha sin motvikt i mörker längtar de nog till våren, eller försöker åtminstone tända så många ljus eller lampor som möjligt som möjligt för att jaga bort den där mörka känslan.

 

Visst tycker jag om sommaren. Jag tycker om de varma och ljusa sommarnätterna då det är svårt att få någon sömn för att det spritter i benen, och jag tycker om att vara ute i naturen när den svämmar över av liv. Men vintern, ja, på vintern, då är jag lugn och liksom "i mig själv" och skådar inåt snarare än utåt. Jag omfamnas av mörkret och den vila som kylan ger, jag tänker längre tankar och känner mig levande på ett annat sätt än på sommaren.

 

Vintern och mörkret är liksom "min" tid. Det är då jag gör saker för mig själv

 

I år känns det som att julskyltningen har börjat extra tidigt. Jag uppfattas kanske som konservativ när jag suckar över detta, och det är jag kanske, men det är inte bara för att "det skall vara så" som jag inte gillar att julen tjuvstartas redan i november. Tids nog skall vi fira ljusets högtid, men kan jag inte få njuta av mörkret fram tills dess? Kan jag inte få se den första snön falla utan blinkande neonljus, vinkande tomtar och perfekt formade plastgranar som effektivt stöter bort all snö som försöker lägga sig på dem?

 

Jag var med i skapandet av den tradition som kallas årsväntan eller bara vänt. Sex ljus i staken gör att man tänder det första redan i mitten av november. En fin tradition; ljus är fint och att tända dem i torshelgden är mycket trevligt. Men ändå är det som att en del av mig varje år vill säga "Nej! Inte än! Låt mig njuta av det mörka en liten stund till innan vi tar fram ljusen och börjar räkna ner! Låt mig bara få vara i mörkret!"

 

För mig är inte mörkret en nödvändighet för att ljuset skall kunna komma tillbaka. Kanske är det rentav tvärtom – alltså att ljuset är en nödvändighet för att det skall kunna bli mörkt igen. Åtminstone längtar jag inte mer till sommaren än till vintern.

 

Kom mörker, kom vinter. Kom kyla, kom snö. Kom tankar, kom skaparlust.

 

 

Martin Domeij, Rådsgode

Etiketter: vinter mörker kyla

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

ginnungagap påsk vetenskap jolner vanatro standing rock dakota access identitet ordning och kaos ursprungsfolk fördomar skuld bok hlodyn skade äktenskap sekulär ví folkräkning kurs asynja göteborg mytologi tjänstgörande eugene gendlin morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner ekologistisk jättar tankesmedja verdandi interreligiöst personlig sed vanadis förstörelse media utbrändhet skörd föda skola blotlag november trana bildning källor torshammare begravning mångkultur gåva myter, vetenskap, ymer väv moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vintersolståndet eir jämstäldhet påvestenen mimameid symbol internet vana mat utbildning skålgropsten bronsålder häfte nyckelord blota landskap berättelse nationalistisk toreblot feminism kropp växa in i seden familj konferens värderingar jötnar edsring midsommar bön vårblot sommarsolstånd lusse bröllop äring helighet kultur faq etik stockholm förfäder årsting kyla alver monoteism gamla uppsala disa årstider mörker döden ceremoni vår tankar förnyelse trossamfund nornor känslor frigg gudar gemenskap höst mångfald alvablot gerd liv samfundet forn sed sverige polyteism ritual natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner forn sed per lundberg yggdrasil jul vinter freja skalleper jord död andlig erfarenhet sed tempel frey carl lundbäck demokrati asatro höstdagjämningen sång gudsbild hemmet högtider politik vinternätterna emma hernejärvi myter traditioner lucia solvända disablot rune forssén samhälle hedningar historisk sed oden urd förmödrar ragnarök lek medlemmar modern hedendom registrerat gudamakter tiden gydja arbete tolerans hallar vårdande sedvandrare heliga platser sigurd fafnesbane hiero gamos älvor liberal fulltrogen uppfostran odr organisation industrialism metoo vardag polygami video monogami grunna alva tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa kläder ting konst tomhet filosofi vårfrudagen sejd frej ägg siv ledstjärnor tyr hälsa årsväntan ogrundand misstänksamhet osynlig inkluderande det implicita storm midgård djur moder monokultur gud vlogg religionsfrihet kommunikation väven rådet kristendom feja tor helig plats beklagande tradition naturens rättigheter tranafton nutid frågor ukraina odla ödet sociala medier makter förnimmelse val insida studier dröm tacksamhet julafton