Att samarbeta med andra religioner
När jag var yngre, och precis hade fått upp ögonen för hedendomen, så var jag arg och bitter. Jag var arg på kristendomen, vars utbredning i Norden hade i stort sett utrotat min religion. Det var tur att jag var en ganska lydig 8-åring, inte en impulsiv och rebellisk tonåring. Så min ilska ledde inte till något värre än att jag viskade svordomar för mig själv när vi hade skolavslutning i kyrkan.
När jag blivit äldre, även om jag fortfarande är ung med många mått mätt, så har jag börjat släppa på den ilskan. Ja, jag är fortfarande arg över att så mycket kultur och kunskap har gått förlorat när hedniska sedvänjor förbjöds eller tystades ner under Sveriges kristna historia. Men jag inser också att dagens kristna inte kan bära den skulden.
Numera så finns det en önskan i mig om samarbete. Jag ser hur dagens ungdomar går igenom samma problem som alltid, fastän med lite olika etiketter. De ser världen i svart-vitt. Om det i min ungdom handlade om fjortis – goth, poppis – tönt, kristen – ateist, så kanske det är andra ord som slängs omkring numera. Men en del av att bli vuxen är att börja se nyanser. Att kunna vara oense om något, men ändå enas om annat.
Jag har nyligen blivit inblandad i projektet Tillsammans För Sverige på Fryshuset i Stockholm. Ett projekt vars mål är att öka ungdomars förståelse för olika religioner och kulturer. Vi, rätt så unga själva, ska lyssna på varandra och berätta om oss själva. Jag är än så länge den första hedningen/asatroende i gruppen. Men jag har bara fått respekt och vänlighet från andra i gruppen: hinduer, judar, kristna, muslimer, ateister, agnostiker, buddhister. Vi kan sitta och förklara våra traditioner för varandra, berätta om högtider och personliga upplevelser, utan att känna ett behov att övertala eller övertyga. Bara växla mellan att ödmjukt lyssna och ärligt berätta.
När jag började där tänkte jag att jag vill sprida kunskap om det jag gör. Den forna seden, eller om man hellre vill kalla det hedendom eller asatro, tror många är helt utdöd och bortglömd. Jag ville visa att vi finns.
Även om jag fortfarande har det målet, har jag fått ett till mål - att lära mig mer om andras traditioner. Kanske, om jag träffar på någon ung och arg hedning, som jag själv var i lågstadiet, kan jag visa att det går att bli vän med monoteister.
Emma Hernejärvi,
chefredaktör för Mimers Källa.
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
-
Irving Norqvist » Nyskapad myt om disa: ”Ett härligt filosofisk poem med djupa rötter till verkligheten. Tack. Mvh Irving..”
-
Johan Settersjö » Glad Lusse!: ”En artikel i Oskarshamnstidningen 2021-12-11 tog upp dessa äldre lussefiranden, ..”
-
Louise Wessel » Glad Lusse!: ”Alltid trevligt att få förklaringar till saker”
-
Raven » Hur ser gud ut: ”Fin beskrivning av gudarna och Frej. Nyfiken på din väg till att bli fulltrogen...”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
hälsa video utbrändhet mat emma hernejärvi' ogrundand misstänksamhet jämstäldhet ukraina ödet symbol äktenskap tyr grunna mimameid sigurd fafnesbane skuld media eir skade myter, vetenskap, ymer uppfostran kropp ekologistisk dröm eugene gendlin nationalistisk föda konferens begravning tacksamhet blota registrerat vardag påsk metoo sejd påvestenen alva hlodyn gudamakter jättar gud industrialism mytologi verdandi bildning landskap värderingar toreblot insida sekulär ví odr årsväntan odla vlogg arbete vanatro beklagande feminism bifrost vårfrudagen november morsdag tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa ginnungagap blotlag tomhet tankesmedja ursprungsfolk studier fulltrogen vårdande monokultur bronsålder väven julafton förnimmelse folkräkning berättelse vinternätterna lek förfäder lusse interreligiöst rune forssén myter sommarsolstånd medlemmar kyla etik kultur bön förmödrar solvända helighet historisk sed vårblot politik asatro gamla uppsala disablot årstider höstdagjämningen nornor trossamfund hemmet tempel mörker jord död gemenskap höst skalleper mångfald vinter yggdrasil freja gerd per lundberg ritual andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse barn natur forn sed polyteism liv alvablot jul samfundet forn sed sverige känslor gudar sed andlig erfarenhet frigg demokrati tankar ceremoni vår döden förnyelse sång carl lundbäck gudsbild disa högtider frey urd lucia traditioner monoteism midsommar faq oden alver stockholm bröllop årsting emma hernejärvi samhälle hedningar modern hedendom ragnarök äring tradition kommunikation liberal skålgropsten sociala medier midgård utbildning heliga platser rådet moder kläder val frej ordning och kaos gåva hallar monogami torshammare gydja tolerans organisation trana kvinnlighet fördomar häfte växa in i seden källor identitet det implicita vintersolståndet vetenskap naturens rättigheter tiden osynlig familj standing rock asynja nutid djur personlig sed feja internet storm vanadis polygami edsring kristendom religionsfrihet diser frågor ledstjärnor tor vana moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr skörd ting helig plats jolner inkluderande älvor mångkultur förstörelse väv kurs dakota access nyckelord hiero gamos makter jötnar tjänstgörande siv göteborg tranafton skola ägg konst sedvandrare tid, årstider, vår, personliga reflektioner bok filosofi
Vi har tagit bort ett antal olämpliga kommentarer skrivna i aggressiv ton av en person som även tidigare uppträtt olämpligt i vårt kommentarsfält. Precis som Tor tycker vi illa om troll. Kommentarer på bloggen kommer i framtiden att granskas innan de publiceras. På så sätt slipper vi också spamrobotar och liknande.
Äring och fred;
Erik Otterberg, gode (och moderator)
JA det förstår jag. Skall försöka förklara:
Med monoteistiskt synsätt menar jag inte monoteistiska religioner utan just den mentala strukturen att det "bara är ett sätt, i detta fall religion, som är den rätta." Med andra ord; mono som är en eller ett.
Detta är i min åsikt både demokratisk och religionsfrihet och att kunna samexistera i frihet.
Idag så pågår det krig där det är just detta synsätt på livet som är orsaken till krig, död, mördande och lidande som människor åsamkar varandra.
Jag finner det mer utvecklat och kanske mer moget att kunna hålla sin väg och låta andra människor välja sin väg och hålla dem fria till sina val.
Hur skall en bemöta andra som tar sig makten och brukar våld och säger att: "du skall tycka som jag annars dör du"?
Att kunna släppa på synsättet av konflikt och bemöta andra med förståelse och lyssnande är mer modigt än att nedvärdera någon annan eller att resa från sitt hem och ta till vapen.
Den viktigaste formen av krig pågår intern inom var individ och det är något som vidmakthålls i vart val som görs.
Sen är det ju inte särskilt många vanliga kristna som följer bibeln till punkt och pricka. Ingen av mina protestantiska vänner har försökt omvända mig eller bränna mig på bål. ;)
Inte heller har jag någonsin varit medlem i AFA, det är ett märkligt påstående.