Att uppfostra barn hedniskt

Henrik tillsammans med Professor Susan Jean Palmer Henrik tillsammans med Professor Susan Jean Palmer

För några dagar sedan hade jag två professorer på besök hemma hos mig. En av dem – Liselotte - kom från Uppsala, den andre – Susan – kom från USA. Susans forskningsområde handlar främst om barnuppfostran inom olika religiösa grupper. Och det var därför de besökte mig. De ville intervjua mig om hednisk barnuppfostran.

Nu är det nog så att det inte finns någon särskilt gemensam uppfattning bland hedniska föräldrar kring hur barn bör uppfostras. Men jag märkte att jag har en del ganska tydliga övertygelser kring det.

Jag hör då och då – från både hedningar och andra – åsikten att barn inte bör präglas av föräldrarnas religion. Barnen skall få växa upp fria från en sådan påverkan till dess de är gamla nog att själva ta ställning kring vilken religion de vill utöva – om någon alls. Det antas vara ett sätt att undvika indoktrinering och ge barnen frihet.

Jag håller inte med. Jag håller verkligen inte med. Jag menar att detta är ett fullkomligt förvrängt sätt att förstå religionen, människan och samhället. Grundantagandet är då att det finns någon slags neutral uppfostran. Men det finns inget sånt som en neutral uppfostran. Värderingar förmedlas hela tiden till våra barn, från föräldrarna och från samhället. Att ta med sina barn in i köpcenter och köpa leksaker till dem förmedlar också en världsbild och en livssyn om hur livet ska levas. I det kapitalistiska samhället är konsumtionen vår tids nya ritual. Det är inte mindre påverkan att låta barnen besöka leksaksaffärer eller McDonalds, eller flyga till Thailand på semester, än att låta dem delta i ett blot.

Barn växer upp i ett sammanhang och lär sig förstå sig själva och världen genom detta sammanhang. Att låta barn delta i blot kan ge barnen utrymme att uttrycka tacksamhet för livet och livskrafterna. Blotet ger dem möjlighet att uppleva en förtrollad värld. Blotet ger barnet sinnlig kontakt med eld och skog, doft av honung och rök och jord. Varför tror vi att det är mer ”neutralt” eller ”tolerant” att istället låta barnen sjunka ned i soffan i den teknologiska hypnos som en Ipad erbjuder?

En hednisk barnuppfostran innebär inte att tvinga barnen att blota eller att säga till dem att de måste tro på Tor. Men det handlar om att ge dem möjlighet till den påtagliga erfarenheten av en magisk värld, en hednisk värld. Det är en värld där vi umgås i respekt med allt levande, där det inte finns några skarpa gränser mellan människa, natur och gudar. Det handlar om att låta vår kulturella skatt – myterna, symbolerna, riterna – finnas närvarande i barnens liv för att spegla och uttrycka deras livsupplevelser. Varför skulle detta förhållningssätt vara mer problematiskt än det sekulära samhällets ”humanistiska” syn - där naturen kanske inte ses som något annat än en råvara, en ägodel eller en trevlig kuliss att promenera igenom?

Professor Susan verkade hålla med om mitt resonemang, Hon menade till och med att barn behövde få vara ”dogmatiska”. När de tänker på livet och döden behöver de höra från sina föräldrar att Freja finns där, eller att Tor beskyddar dem. Bara så. Nyanserna, perspektiven och relativismen kommer senare. Jag funderar på det. Jag har aldrig tvekat att ta med min dotter på blot, eller att tala om den forna sedens värderingar. Och jag tror det har påverkat henne djupt. Jag känner ingen med så stark empati för djur och växter som hon. Men däremot har jag ibland haft svårt att veta hur jag ska förhålla mig till hennes frågor om exempelvis döden. Jag har själv ingen klar uppfattning om vad som händer efter döden och jag har lite svamligt försökt förklara att det kan ses på många olika sätt, att det är svårt att veta. Det sättet att prata har inte funkat så bra. Det är inte vad hon behövt höra. Kanske skulle jag kunnat tillåta mig att vara lite mer ”dogmatisk”? Bara berättat för henne att Frejas skimrande salar väntar bortom döden. Och när hon sedan blir äldre kan bilden djupna och bli mer komplex, mer osäker och mångtydig, allt utifrån vad hon behöver? Å andra sidan vet jag att hon redan i småbarnsåren berättade om sin syn på gudarna utifrån ett perspektiv som ibland var förunderligt djupt och komplext. Så jag vet inte riktigt om jag tror på det där med att ge en förenklad bild i början, men det är intressant att fundera kring.

Att låta mitt barn delta i blot, att leva med gudarna i vardagen, ser jag som en gåva som jag gett och fortfarande ger henne. Om jag skulle undanhålla henne denna gåva, och istället enbart låta henne ta del av konsumtionssamhällets ”gåvor” i form av godis, prylar, TV-spel, och tro att det skulle vara mer ”förutsättningslöst” – det menar jag skulle vara självbedrägeri. Tvärtom tror jag det är oerhört viktigt att balansera barnens upplevelse av det sekulära konsumtionssamhället med ett annat sorts varande. Där barnen genom blot och sed redan i tidig ålder kan få möjlighet att uppleva gudarnas kraft, närvaro och mystik.

Henrik Hallgren, Riksgode
 

Etiketter: barn uppfostran

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln