Urds väv- tankar om forn sed

Inom seden finns det flera gudinnor som har en modersroll.

Den första som kommer till våra tankar är Jord själv, mor till allt i naturen, till oss människor och till Tor. Gudinnan Jord har flera namn som Hlodyn och Fjörgyn.

De två andra gudinnorna som gärna förknippas med modersrollen är Frigg och Siv.

Frigg ses ofta som en äldre och tryggare moder som har koll på det som behövs. Hon hjälper vid förlossning och sedan finns hon med oss under hela livet. Hon skänker tröst och tar hand om oss när vi behöver det.

Siv kan ses som en yngre, fysiskt stark moder med mycket ork. Hon står för ordning och reda, och hon hjälper med tålamod och noggrannhet. Siv är också en representant för jorden, då främst åkern som med Sivs kraft får säden att mogna.

Andra gudinnor som också har modersroller är Freja och Gerd.
Freja tillbeds ofta för sin kunskap i sejd och för kraft i strid, men hon hjälper också till vid förlossningar. Hon har själv en dotter, även om dottern inte är lika välkänd som Sivs och Friggs barn.
Gerd kan ses som en representation av jorden som väcks till liv av solens värme, grunden för allt liv och särskilt påtagligt för oss här i nord.

Inom seden talar vi gärna om diser. Det är en benämning av alla gudinnor tillsammans, liksom våra förmödrar som även de kan räknas dit. Förmödrar är inte bara dem vi är direkt släkt med, utan alla mödrar som har älskat, stöttat och skyddat.

Så på morsdag har vi mycket att fira. Våra mödrar, systrar, väninnor och alla heliga diser.

I år skänker Samfundet lite pengar på morsdag för att hjälpa med covidvaccin i länder som inte kan erbjuda det till sina invånare. Vi skänker det i Eirs namn.

Linda och Magnus, gydja och gode i Samfundet Forn Sed

Gåvobevis morsdag 2021
Gåvobevis morsdag 2021
Läs hela inlägget »

Det händer då och då att samfundet eller dess blotlag blir kontaktade av nyfikna som frågar när nästa blot hålls, och om man får komma dit för att se på.

Svaret som man brukar få då är att man gärna får komma dit, även om man varken är medlem eller definierar sig som hedning, men då deltar man. 

Jag tänkte förklara lite grann varför många blotarrangörer har den här inställningen. Det är inte för vara taskiga!

Antalet
På de flesta blot brukar det komma ganska få deltagare. I Stockholm, där jag håller blot, brukar vi ha 5-30 deltagare på ett vanligt årstidsblot beroende på sådant som väder och vilken veckodag blotet infaller. I mindre orter kan deltagarantalet vara ännu mindre. Antalet aktiva hedningar är ganska litet jämfört med andra religioner - men nyfikna, som tycker att det är fascinerande att det finns hedningar i dagens Sverige, de är långt fler. Risken är därför, att om vi säger ja till en passiv publik, att publiken blir långt fler än deltagarna. Då känner sig blotdeltagarna utstirrade och som del av ett skådespel, snarare utövare av andlighet.

Blot görs tillsammans
De flesta svenskar är mest bekanta med protestantisk kristendom, och tror att alla religioner fungerar på samma sätt. De förväntar sig därmed att en präst eller motsvarande står längst fram och håller i ritualen, och övriga besökare deltar genom att sitta på bänkar i rad, alla vända åt samma håll. Dessa ganska passiva deltagare förväntas lyssna på prästen, för att emellanåt sjunga med i en psalm eller be i tystnad. Så fungerar inte ett blot.
För det första så hålls ett blot utomhus, och oftast står man i en cirkel. Alla kan se alla i ögonen, ingen kan gömma sig längst bak.
Även om en blotgydja eller -gode (kan vara flera!) är ansvarig för det som händer, så brukar blotet vara mer av ett samarbete. Det kan vara många som talar, bjuder in gudar, turas om. När man kommer till delen då vi lägger ner våra blotgåvor, förväntas alla gå fram till stallen. Även om man inte har något med sig, även om man inte är hedning. 
Efter detta, utförs en skålrunda. Var och en i cirkeln förväntas skåla för något: det kan vara en bön, en förhoppning eller bara en glädjeyttring. Även den som inte kan svenska kan skåla på sitt eget språk, icke-hedningen kan skåla för något abstrakt (t ex freden! Vänskapen!), även den som inte kommer på något att säga kan höja en skål och ropa ett enkelt "Hell!". Det här är en viktig del av blotet och utförs gemensamt.

Andlighet är intimt
Att stå där med mjödet i hand och uttala sin bön är personligt. Genom att vi delar på upplevelsen, så uppstår en respekt och tillit. Om någon däremot står några meter bakom, någon som inte har svurit blotsfreden och inte delar med sig av sina tankar, så kan upplevelsen vara att hen tjuvlyssnar. Ingen tycker om att bli stirrad på, att ha någon bakom ryggen som man inte kan se i ansiktet, när man gör något så personligt. Hur skulle du känna om någon frågar dig nästa gång du ska ha en större middag för vänner, och om hen får komma dit för att "se på"? Inte för att äta och umgås tillsammans, utan för att stå några meter ifrån och titta på vad ni gör utan att delta i samtalet? Visst skulle det kännas lite ... märkligt?

Jag hoppas du nu får större förståelse för varför blotlagen kanske svarar att du är varmt välkommen, men inte som publik! För mer information om vad som händer på blot kan du läsa detta blogginlägg:
https://www.samfundetfornsed.se/2018/02/24/nyb%C3%B6rjare-detta-h%C3%A4nder-p%C3%A5-blotet!-38975325

Emma Hernejärvi, gydja

Läs hela inlägget »
Etiketter: blot

Inom forn sed har vi flera sätt att närma oss makterna på; blot, sejd och bön kanske ses som de vanligaste sätten, men även att studera myterna, lyssna till dem, läsa dem eller framföra dem är ett sätt att närma oss makterna.

I myterna och sagorna beskrivs gudarna som att de vore lika oss och vi tänker oss gärna att de både ser ut som oss, har liknande problem som oss och har samma längtan som vi. Jag ser det synsättet som en förenklad bild. Jag tror i och för sig att myterna är sanna, i den mån myter är en poetisk beskrivning världen och makterna. På ytan kan myterna verka som enkla men om vi tittar närmare på dem ser vi att de är djupa, fulla med liknelser, råd och kunskap som döljer sig strax under ytan.  Ändå ger myterna bilden av att gudarna är människolika och för mig är gudarna så mycket mer, kanske är de i sin helhet ogreppbara. 

Jag är fulltrogen Frej så jag använder gärna honom som exempel när jag ska beskriva hur jag tror en gud ser ut, hur jag ser gud.

I grunden är Frej den kraft som får fåglarna att sjunga på våren, som får saven att stiga i trädens stamm och han är den varma solstrålen som tinar upp den frusna åkern. Han är fröet som vilar i jorden i väntan på vårens värme.
 
Inom forn sed ser vi gudarna och makterna som våra vänner och att vi människor har en vänskapsrelation till dem. Som i alla relationer påverkas man av den andre, i bra relationer utvecklas man och blir mer än vad man själv var. Likadant tänker jag mig gudarna. I kontakt med människor får gudarna fler nyanser. Vi ser den kraft som Frej representerar i naturen och kopplar ihop detta med liknande krafterna som finns inom människan, mänskliga relationer och kultur. På det sättet är Frej också en gud över förälskelse, längtan, sexuell längtan och han är den gud som inte bara ger frid och äring utan också glädje och goda gåvor. 
 
Linda Stiernberg, riksgydja

Läs hela inlägget »
Etiketter: frej gud gudar makter myter

Den nyskapade myt, med knappt ett tio-tal år på nacken, som jag tycker bäst om vid disa är den om Skade skiddis och Freja vanadis. Den handlar om en ursprunglig kamp, den mellan död och liv, mellan vinter och vår, mellan skada och magi, mellan den frusna stillheten och den porlande bäcken. Det är en kamp utan vapen, den sker helt via ord, en förhandling via tinget. En fredlig förhandling som vi hoppas leder till att Barrelunden tinar.

© Alex Lindmark © Alex Lindmark

”Över ett månvarv har gått sedan vintersolståndet, och Sunnas dotter har redan växt sig starkare. Varje dag är ljusare än dagen förut, det märker både gudar, människor och djur.
Och ändå, tänker Freja.
Ändå är det som kallast nu. Vintern visar inget tecken på att dra sig tillbaka.
Freja ser sin bror dag efter dag gå in i Valhall och sätta sig på Odens högsäte, och varje kväll blir han allt mer dyster.

Freja beslutar sig, och far från Njords stränder till Skades fjäll, hon vet att där hennes fars förre fru bor ligger ofta snön djup. När de möts vid skiddisens hov har redan många av diserna, asynjorna, gudinnorna samlats där, kallelsen till ting har nått långt.

Efter att tingsfrid förklarats höjer Freja sin röst och deklarera för alla diser att vintern behöver ta slut. Men Skade ser ingen anledning till det. Vintern är vacker, gnistrande, luften är lätt att andas och livet myllrar också under vintern. Vár håller i detta ting som ska besluta mellan de två främsta diserna. 
Freja talar om solen, och visar hur högt den redan nu står på himlen. Det är dags att vintern tar slut.
Skade gläds också åt Sunnas dotter, och ljuset får snön att glittra ännu mer. Men det är ingen orsak till att vintern måste ta slut. Vinterns stillhet och lugna tid behövs.

Freja talar då om våren, om hur vackra vårblommorna är, hur viktigt det är att humlorna och bina vaknar och kan äta. Hon talar om fåglarnas vackra kvitter om morgnarna och det klirrande ljudet som bildas när bäcken porlar.
Skade berättar om hur vacker vinterns ljud är, knastret när man går i riktig kall snö, rovfåglarnas tysta mjuka ljud när de flyger över himlen, vargarnas ylande är alltid vackrare än fiskmåsarnas skri. Hon berättar om doften av nyfallen snö och ljuset från gnistorna vid elden och om snabba steg på skaren.

Freja berättar då om livet. Vilken skör tråd det nu hänger på. Hon berättar om sin bror, Frö, som varje dag sluter sig allt mer inom sig och inte vill le. Växtkraften, livets frö, glädjegivaren, äringsguden. Utan hans värme kan inte den frusna jorden tina, utan hans kraft kan inte den inhägnade åkern sås. Hur kan saven stiga i stammen när vintern är som kallast?
Skade oroar sig över sin bonusson, de gåvor han lockar fram ur jorden behöver alla. 

Den mest ursprungliga av kamper, den vars utgång kunde ge liv eller död, avslutas så. Utan vapen, med ord sagda i frid. Tinget beslutar om en överenskommelse, en kompromiss. Vintern kommer sakta men säkert släppa sitt grepp över landet. Vintern välkomnas tillbaka, efter att livet under våren och sommaren har fått sin tid. 

Tinget hölls i frid och avslutades i frid och fest, som ting bör och efteråt beger sig Skade tillsammans med Freja mot Asgård för en snabb visit medan snön ännu når ända fram till Noatun. Både Gudheim och Frej förtjänar att hon håller ett vakande öga över dem. De är ju ändå familj. ”

Linda Stiernberg
 
Utdrag ur Skirnismal
”Upp med dig, Skirne,
skynda dig att be
vår son om ett samtal.
Försök få veta
vad som fattas honom
och vållar den vise sorg”

Skades tal till Frejs dräng, ur gudadikten Skirnes resa, i den poetiska Eddan, översättning Lönnroth

Läs hela inlägget »

Disablot hålls runt den 3:e februari då Disa har namnsdag, men i år blir det svårt att hålla ett vanligt disablot, pga restriktioner om hur många vi får träffa och hur vi ska resa. Här är ett förslag på hur du själv, eller kanske med några av dina närmaste, kan fira disa. 
 
Vad är disablot? 
Disablot finns belagt, om än kortfattat, i källorna. ”Dis” är ett ord som använts för många olika kvinnliga makter: ödesgudinnor, lyckogudinnor, valkyrior och döda kvinnor, har alla kallats diser. Under disablotet firas diserna. I västra Norden (t ex Island) har disablotet firats under övergången till vinterhalvåret, men i Sverige har man sedan förkristen tid firat disablotet i göjemånaden (ungefär februari mars). Lokala variationer är naturligt i den forna seden. I Uppsala hålls fortfarande Disting varje februari, en kvarleva av mycket gammal sed. I Västsverige och Norge finns belagt en sed med ”Eldborgs skål” då man blotar till elden, för att beskydda hem och härd från farliga bränder. I Samfundet Forn Sed är det brukligt att fira disablot under februari, och höja Eldborgs skål i samband med detta.
 
Under disablotet firas alltså alla kvinnliga makter, och det finns en del som tycker att denna tid på året, då naturen är i vila inför våren, påminner om graviditet. Fröet gömmer sig under snötäcket, kanske isen smälter och fuktar marken. Det har börjat bli ljusare, men ännu har inte dagen vunnit över natten. 
 
Förslag på blotordning

Du behöver:

  • Något gott att dricka (t ex mjöd, vin eller saft), och ett glas eller horn per person.
  • Blotgåva (t ex frön, ägg, kött, ull).
  • En lykta med ljus, och något att tända den med.
  • Valfritt: gudabilder eller stöttor, en brasa, edsring.

 
Om ni är flera, är det rekommenderat att ceremonin leds av en kvinna.
 
Att gå till blotplatsen
Tänd ljuset i lyktan, och gå till blotplatsen. Om du har en du brukar blota på, går du dit. Om du aldrig blotat förut, välj ut en vacker plats utomhus där andra inte stör: t ex din egen tomt, ute i skogen, vid en fornlämning, en stor sten eller dylikt. När du kommit fram, gå medsols runt själva blotplatsen med lyktan. 
 
Välkomna till blot
Ställ sedan ner lyktan och eventuella gudabilder på blotplatsen. Om ni är flera, välkomna varandra och lova att hålla blotsfreden under blotet. Detta kan göras genom att skicka runt en edsring, men har man ingen edsring kan man bara uttala löftet också. Om du har en brasa, tänd den.
 
Bjuda in makterna
Med ord, eller kanske i tanken om du är själv, bjud in diserna till platsen. Du kan välja att bjuda in diserna som ett kollektiv, ingen nämnd och ingen glömd. Eller så kan du även bjuda in specifika kvinnliga makter, genom att efter en allmän inbjudan hälsa t ex Freja, Audhumbla eller mormorsmor. 
 
Disernas sång
Sjung Disernas sång
 
Blota
Ge över din blotgåva. Du kan t ex lägga den på blotplatsen, hälla ut dricka osv. Fördelaktigt är att ha biologiskt nedbrytbara och ofarliga blotgåvor, och gärna något som passar årstiden. Om du har en brasa, är det också möjligt att bränna blotgåvan, om den är gjord av ett material som lämpar sig för det.
 
Bedja
Uttryck din tacksamhet till diserna i ord eller tanke. Häll upp dricka åt alla deltagare. Skåla för dina eller era förhoppningar inför kommande tid. Om ni är flera, kan en i taget säga vad hen vill skåla för – och sen skålar allihopa tillsammans för detta. Fortsätt varvet runt, se till att drickan räcker under alla skålar. Om du är själv kan du välja om du vill skåla en eller flera gånger. 
I slutet höjs en särskild skål för Eldborg, för att elden skall värma och beskydda oss människor – utan att orsaka brand och skada. Om du har en brasa så häll lite dricka i elden. Annars kan du skvätta lite dricka mot det tända ljuset du har.
 
Dricka som blir över blotas genom att hällas ut på blotplatsen. 
 
Avslut
Tacka makterna som närvarat under blotet, och platsens rådare. Släck eventuell brasa ordentligt. Plocka undan eventuella prylar, men blotgåvor i form av mat eller frön kan lämnas på platsen – diserna i djurform äter dem. 
 
Gille
Efter blotet, ät god mat i makters sällskap! Om du firar med familjen, kan ni turas om att berätta myter eller sjunga sånger under middagen.


Emma Hernejärvi, gydja i Samfundet Forn Sed

Läs hela inlägget »
Etiketter: blot disablot disa
Tillsammans

Sverige är i stort ett sekulärt land. Det innebär många fördelar, inte minst att staten och kyrkan är åtskilda, att befolkningen söker mer humana källor för sin moral, samt att trosfriheten är stor vilket gör att även mindre samfund kan existera.

Det som kan anses negativt med att bo i ett land där ateism är norm, är att många troende blir bemötta med skepsis. Särskilt gäller det oss som inte tillhör någon av de kristna kyrkorna. Höjda ögonbryn, kommentarer som ”sådant kan man inte tro på” eller frågor om vi offrar människor varvas med en slags exotiskt nyfikenhet. Där vi representerar det konstiga och exotiska.

Detta gör att det är så viktigt inom samfundet att vi har en öppen och välkomnande atmosfär. Det är viktigt att alla är trygga med varandra för att vi ska kunna öppna upp och dela vår sed. I ett annars dömande samhälle ska vi åtminstone med varandra och i våra egna interna forum kunna tala om det som är viktigt för oss i seden. Vilka vi är, vad vi tror på, vilken kontakt vi har med makterna, vilka gudar vi vänder oss till, vilka seder vi följer. Detta är personliga saker och särskilt i ett sekulärt samhälle kan det kännas jobbigt. Samtidigt är så viktigt för att seden ska kunna utvecklas och leva vidare.

Samfundets värdegrund (stadgarna §6) är det som medlemmarna tillsammans har kommit överens om ska gälla för att skapa en trygg gemenskap där vi kan utveckla seden:
Samfundet står för en medmänsklig och demokratisk livssyn och erkänner alla människors lika värde oavsett kön, könsöverskridande identitet, ursprung, funktionsvariation, ålder eller sexuell läggning. Samfundet står för religiös tolerans och religionsfrihet i dagens samhälle. 
Samfundet är öppet för alla som accepterar dessa värderingar.


Det är ganska enkelt. Vill man vara medlem, så beter man sig schysst. På det sättet slipper vi att en otrygg stämning skapas. Hos oss blir ingen tystad för att de berättar att de är trans, funktionsvariationer används inte som skällsord, att medlemmarna har olika ursprung anses som en möjlighet till att berika seden med nya erfarenheter. Olika åldrar inom samfundet ger en chans att överföra kunskap till framtida hedningar.

Jag ser framför mig att samfundet och seden kommer leva i många hundra år framöver. Jag hoppas det kan ge stöd i, och kanske vara en del i lösningen på, de förändringar som klimatkatastrofen kommer innebära. Jag är tacksam att jag är med nu i början av samfundets historia, att de delar av seden vi är med att utveckla kommer att leva vidare i generationer. Vi är en länk från dåtiden till framtiden. För att det ska fungera, för att seden faktiskt ska leva vidare och samfundet vara en riktigt kraft i samhället, så måste alla medlemmar känna sig trygga hos oss. 

Linda Stiernberg, riksgydja

Läs hela inlägget »
Jord © Foto och skulptur: Pantheonskulptur Jord © Foto och skulptur: Pantheonskulptur

Idag hyllar Samfundet Forn Sed alla mödrar och allas vår Moder Jord.

Vi vet att vi människor är en del av naturen, en del av Jorden. Idag är en bra dag att börja minnas att Jorden är levande och helig, mor till allt levande, mor till Tor och mor till oss.

Hell Moder Jord och tack mamma!

I ditt namn ger vi en penninggåva till Unicefs arbete för mödrar.

Linda Stiernberg, riksgydja

Läs hela inlägget »
Etiketter: jord moder asynja
Eir © Ida Korpöga Eriksson

Hell Eir på Läkeberget
Stärk oss, heliga asynja

Vattnet vi tvättar oss i 
är ett blot till dig
De uppoffringar vi gör för samhällets väl
är ett blot till dig

För vår heder och din ära 
hjälper vi de gamla, svaga och utsatta
Vi hör och stödjer dem som arbetar i ditt namn
de som vårdar och sköter, 
läker och söker

Må maten vi äter vara näringsrik
Må vattnet vi dricker vara rent

I ditt namn stärker vi 
våra kroppar i skog och vid hav
vårt sinne i tysnad och stillhet
vår håg med glädje i sång, dans och lek med vänner
låt ingen stängas ute, låt ingen bli utan

Hell Eir på Läkeberget
Stärk oss, heliga asynja


Text: Linda Stiernberg, riksgydja
Illustration: Ida Korpöga Eriksson

Läs hela inlägget »
Etiketter: eir blot

När någon frågar vad ett blotlag är, blir den korta förklaringen ofta att det är en grupp människor som blotar tillsammans.

Och det stämmer ju. Det kan helt enkelt vara människor som inte känner varandra väl utan bara träffas på bloten, utan någon mer organisation eller planering bakom. 

Och samtidigt så stämmer det inte alls. Blotlaget kan utvecklas till att bli så mycket mer. Vänskap, värme, viljan att ta hand om varandra, stötta varandra i svårigheter, utvecklas tillsammans i seden, samtala långt in på natten, göra resor och hedniska utflykter tillsammans. En utökad familj.
 
Ett blotlag behöver inte vara en förening som har stadgar och krav på möten, utan kan koncentrera sig helt på seden och de blot och träffar som hör den till. Allt går inte smidigt i alla blotlag hela tiden, gruppdynamiksproblem och slitningar lär alltid dyka upp. Ju fler man är desto fler viljor om hur blotlaget ska fungera, hur bloten ska utformas, var man ska hålla till och vem som håller i vilka delar i bloten. Det är något man får räkna med när man är fler än en person som vill göra något. Om problem uppstår löses de med samtal och kompromisser, som i alla grupper. Ju större blotlaget är, desto större är behovet av att åtminstone ha möten för årsplanering och samtal om vad man vill göra inom blotlaget. Vill medlemmarna det kan blotlaget övergå i föreningsform med allt vad det innebär, men det är sällan det sker. 

Blotlagen inom Samfundet Forn Sed växer och får fler medlemmar, vi hittar på fler saker att göra och vi lär oss tillsammans. Seden och bloten är det som har fört oss samman, glädjen och gemenskapen är det som håller oss ihop.

De allra flesta blotlag inom Samfundet tar emot nya medlemmar och välkomnar även nyfikna som vill testa på att blota. Vill du lära känna seden genom gemenskap? Välkommen att ta kontakt med något av våra blotlag.  
 
Fred och äring, Linda Stiernberg, riksgydja 

Snö och vinter
Läs hela inlägget »

Disa är längtan efter våren, efter liv och värme.
Det vi vet skedde under julen, årshjulets vridning från mörker till ljus, börjar nu synas. 

Dagarna är märkbart längre. Vi kan tänka oss att Sunnas dotter som har tagit sin mors plats i solvagnen, börjar växa i sin roll och orkar åka högre och högre upp på himlen för varje dag. Det är fortfarande vinter i stora delar av landet, men Sunna ger hopp om vår och om liv.

Diser är gudinnor som kopplas samman med fruktbarhet, liv och död, födsel och strid. Vilka av gudinnorna som räknas som diser är inte säkert förutom Freja, som har binamnet Vanadis. 

Så sent som under medeltiden hölls en marknad som kallades Distingen i Uppsala runt vårvintern. Det är anledningen till att blotlagen i Samfundet Forn Sed håller Disablot i början av februari. Äldre fornisländska sagor (tillexempel Víga-Glúms saga kapitel 6 och Egils saga kapitel 43) talar också om disablot, men dessa hålls då under de så kallade vinternätterna som äger rum under hösten. Det kan alltså ha varit olika traditioner på Island och i Sverige rörande när man firande diserna. Eller så var diserna, som de fortfarande är, omtyckta och firades flera gånger per år. 

De makter vi oftast vänder oss till under disabloten är Freja och Sunna, men kanske också till Skade nu när hon tar på sig sina skidor och tar sig från Njords kust hem till fjällen. 

Ett annat firande som äger rum strax innan Disa är Eldsborg. ”Eldborgs skål” är en norsk och bohuslänsk sed som går av stapeln vi julens slut. Då blotas öl i härdens eld och eldens rådare Eldsborg ombeds att inte skada gården genom vådeld och brand, utan att hålla sig i härden och vara till nytta för oss människor. Om du inte har lyft din skål för inne innan, så passar det utmärkt att göra det nu under Disablotet. 
 
Linda Stiernberg, riksgydja

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv