Urds väv- tankar om forn sed

Jag har under sommaren läst en distanskurs i mytologi. En hel del var bekant, för som aktiv hedning så har jag läst en del mytologi och religion i egen hand. En del var nytt, spännande. Jag tycker det är nyttigt att vara bekant även med andra religioners historia, för att kunna jämföra, kontrastera, förklara bättre. Just denna kurs handlade mycket om att analysera vad en viss version av en myt säger om tiden och samhället som den berättades/skrevs ned i. Till exempel: Vad är skillnaderna mellan isländska versionen av Sigurd Fafnesbane, den germanska versionen och Wagners Nibelungens Ring, och vad säger dessa skillnader om tid och plats för dessa olika versioner?

Jättekul, var det. Även den distanskursen i grekisk mytologi jag läste under 2015, där de homeriska hymnena utgjorde största delen av kursens innehåll, var väldigt givande och rolig.

För höstterminen skulle man egentligen sökt redan på våren. Men för den har tid över och känner för att plugga något med anknytning till hedendom, religion eller vikingatid i höst, kommer här några tips på högskolekurser i höst som tar emot sena anmälningar:

Runforskning 1 - allmän del
7,5 hp, halvfart, Stockholms universitet

Vikingatida texter
7,5 hp, halvfart, Stockholms universitet

Religionshistoria: Antikens och forntidens religiösa liv
7,5 hp, helfart, Lunds universitet

Myter, riter och symboler A
15 hp, helfart, Högskolan i Gävle

Fornnordisk religion
7,5 hp, helfart, Stockholms universitet

Archaeology: Viking Age Scandinavia
7,5 hp, halvfart, Lunds universitet

Religionsvetenskap I
30 hp, helfart, Karlstads universitet.

Tryck på länkarna för att se information om behörighet, kursinnehåll, startdatum osv. För dig som inte vill/kan plugga på högskola, spana in utbudet på studieförbund och folkhögskolor. Eller låna böcker på biblioteket och fördjupa dig på egen hand!

Äring & Fred från
Emma Hernejärvi, riksgydja

Läs hela inlägget »
Henrik tillsammans med Professor Susan Jean Palmer Henrik tillsammans med Professor Susan Jean Palmer

För några dagar sedan hade jag två professorer på besök hemma hos mig. En av dem – Liselotte - kom från Uppsala, den andre – Susan – kom från USA. Susans forskningsområde handlar främst om barnuppfostran inom olika religiösa grupper. Och det var därför de besökte mig. De ville intervjua mig om hednisk barnuppfostran.

Nu är det nog så att det inte finns någon särskilt gemensam uppfattning bland hedniska föräldrar kring hur barn bör uppfostras. Men jag märkte att jag har en del ganska tydliga övertygelser kring det.

Jag hör då och då – från både hedningar och andra – åsikten att barn inte bör präglas av föräldrarnas religion. Barnen skall få växa upp fria från en sådan påverkan till dess de är gamla nog att själva ta ställning kring vilken religion de vill utöva – om någon alls. Det antas vara ett sätt att undvika indoktrinering och ge barnen frihet.

Jag håller inte med. Jag håller verkligen inte med. Jag menar att detta är ett fullkomligt förvrängt sätt att förstå religionen, människan och samhället. Grundantagandet är då att det finns någon slags neutral uppfostran. Men det finns inget sånt som en neutral uppfostran. Värderingar förmedlas hela tiden till våra barn, från föräldrarna och från samhället. Att ta med sina barn in i köpcenter och köpa leksaker till dem förmedlar också en världsbild och en livssyn om hur livet ska levas. I det kapitalistiska samhället är konsumtionen vår tids nya ritual. Det är inte mindre påverkan att låta barnen besöka leksaksaffärer eller McDonalds, eller flyga till Thailand på semester, än att låta dem delta i ett blot.

Barn växer upp i ett sammanhang och lär sig förstå sig själva och världen genom detta sammanhang. Att låta barn delta i blot kan ge barnen utrymme att uttrycka tacksamhet för livet och livskrafterna. Blotet ger dem möjlighet att uppleva en förtrollad värld. Blotet ger barnet sinnlig kontakt med eld och skog, doft av honung och rök och jord. Varför tror vi att det är mer ”neutralt” eller ”tolerant” att istället låta barnen sjunka ned i soffan i den teknologiska hypnos som en Ipad erbjuder?

En hednisk barnuppfostran innebär inte att tvinga barnen att blota eller att säga till dem att de måste tro på Tor. Men det handlar om att ge dem möjlighet till den påtagliga erfarenheten av en magisk värld, en hednisk värld. Det är en värld där vi umgås i respekt med allt levande, där det inte finns några skarpa gränser mellan människa, natur och gudar. Det handlar om att låta vår kulturella skatt – myterna, symbolerna, riterna – finnas närvarande i barnens liv för att spegla och uttrycka deras livsupplevelser. Varför skulle detta förhållningssätt vara mer problematiskt än det sekulära samhällets ”humanistiska” syn - där naturen kanske inte ses som något annat än en råvara, en ägodel eller en trevlig kuliss att promenera igenom?

Professor Susan verkade hålla med om mitt resonemang, Hon menade till och med att barn behövde få vara ”dogmatiska”. När de tänker på livet och döden behöver de höra från sina föräldrar att Freja finns där, eller att Tor beskyddar dem. Bara så. Nyanserna, perspektiven och relativismen kommer senare. Jag funderar på det. Jag har aldrig tvekat att ta med min dotter på blot, eller att tala om den forna sedens värderingar. Och jag tror det har påverkat henne djupt. Jag känner ingen med så stark empati för djur och växter som hon. Men däremot har jag ibland haft svårt att veta hur jag ska förhålla mig till hennes frågor om exempelvis döden. Jag har själv ingen klar uppfattning om vad som händer efter döden och jag har lite svamligt försökt förklara att det kan ses på många olika sätt, att det är svårt att veta. Det sättet att prata har inte funkat så bra. Det är inte vad hon behövt höra. Kanske skulle jag kunnat tillåta mig att vara lite mer ”dogmatisk”? Bara berättat för henne att Frejas skimrande salar väntar bortom döden. Och när hon sedan blir äldre kan bilden djupna och bli mer komplex, mer osäker och mångtydig, allt utifrån vad hon behöver? Å andra sidan vet jag att hon redan i småbarnsåren berättade om sin syn på gudarna utifrån ett perspektiv som ibland var förunderligt djupt och komplext. Så jag vet inte riktigt om jag tror på det där med att ge en förenklad bild i början, men det är intressant att fundera kring.

Att låta mitt barn delta i blot, att leva med gudarna i vardagen, ser jag som en gåva som jag gett och fortfarande ger henne. Om jag skulle undanhålla henne denna gåva, och istället enbart låta henne ta del av konsumtionssamhällets ”gåvor” i form av godis, prylar, TV-spel, och tro att det skulle vara mer ”förutsättningslöst” – det menar jag skulle vara självbedrägeri. Tvärtom tror jag det är oerhört viktigt att balansera barnens upplevelse av det sekulära konsumtionssamhället med ett annat sorts varande. Där barnen genom blot och sed redan i tidig ålder kan få möjlighet att uppleva gudarnas kraft, närvaro och mystik.

Henrik Hallgren, Riksgode
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: barn uppfostran

Ni vet hur man ibland tar något för givet, tills man träffar på något som är så annorlunda, att man inser det man gjort eller tänkt inte alls är självklart.

Så brukar det vara med det jag kallar för det "hedniska tänket". Jag är så van vid mitt sätt att tänka på religion och andlighet, att jag ibland blir lite hemmablind.

Jag diskuterar en hel del religion online, exempelvis på Facebook. Ja, vilken röra sociala medier kan vara! Så lätt det kan vara för människor att slänga ur sig hårda ord, när vi bara skriver, istället för att ses i verkligheten. 

Majoriteten av deltagare i sådana allmänna religionsgrupper är kristna, muslimer eller ateister. Även ateisterna brukar vara mest pålästa om just kristendom och islam, och vara uppvuxna i sammanhang där monoteism vanligt. Jag tror, att för att kunna diskutera - eller ens inse om det är lönt att diskutera, så måste vi först klargöra våra bakgrunder. Om vi hela tiden utgår från oss själva, och antar att den vi pratar med tänker likadant (fastän med annan gudssyn), så kan vi råka missförstå varandra. Därför har jag punktat ner några tankar som jag ser som centrala för hur mitt sätt att tänka kring min andliga sed, kan skilja sig från den genomsnittlige monoteisten jag möter i sociala medier.
 

  • För mig är polyteismen lika självklar som monoteismen är för dem.
  • Gudarna är mäktiga och fantastiska, men inte perfekta eller allsmäktiga.
  • För mig är religiösa berättelser och myter inga skolböcker att följa till punkt och pricka, utan berättelser att tolka, inspireras av och läsa mellan raderna på.
  • För mig är det inte viktigt att exakt definiera hur jag tror, det är viktigare för mig vad jag upplever och gör.
  • För mig är mångfalden en naturlig del av mitt andliga liv. Flera gudar, flera dödsriken, flera tolkningar.
  • Rätt och fel, synd och förlåtelse, är mänskliga påfund. Gudarna har viktigare saker för sig än att bestämma detaljerade lagar och straffa människor som bryter mot dem. 
  • Cirkulär tidssyn. Högtider osv utgår från återkommande fenomen i naturen, inte från historiska händelser. Generationer föds och dör, och allting börjar ständigt om. 
  • Människan är inte alltings mått, eller naturens herre. Utan vi är en del av myllret av liv, beroende av vår omgivning. Människan har en plats i ett nätverk istället för i en hierarki.

Du behöver inte hålla med mig om allting här, förstås. Men kanske, hjälper detta någon där ute att bättre formulera sina egna tankar och erfarenheter. Det vi inte pratar om, kan vi heller inte söka förståelse för, kan vi inte jämföra. Genomtänkt kommunikation är nyckeln.

// Emma Hernejärvi, riksgydja
Läs hela inlägget »
Berättelser är en del av vår mänsklighet. Vi berättar dem genom exempelvis ord, text eller bilder Berättelser är en del av vår mänsklighet. Vi berättar dem genom exempelvis ord, text eller bilder

Människan är ett berättande djur. Vi skapar och lever utifrån berättelser. Berättelser sätter våra liv i ett sammanhang. Vilka berättelser vi lever utifrån betyder således mycket för hur vi ser på världen och samhället, hur vi upplever vilka vi själva är.

Men berättelser är inte bara individuella. Även grupper väver berättelser om sig själva och världen. Som gruppvarelser och kulturvarelser formar vi vår förståelse av oss själva och världen genom kulturella berättelser.

Olika hedniska grupper och samfund berättar berättelser om sig själva och om världen. Vi har så klart de nordiska edda-myterna eller folktrons berättelser som är viktiga för oss hedningar, som vi förstår världen och tillvaron utifrån.  Men sen finns det också andra berättelser, ofta mer outtalade, kanske till och med delvis omedvetna. Berättelser om världens belägenhet och vår identitet som hedningar. Vilka vi är och vad vår uppgift är. Som individer och grupp.

Kraftfulla berättelser bygger ofta på en konflikt. Det är det som skapar spänning och identifikation. Huvudpersonen sätts i kontrast till skurken. Olika hedniska berättelser har vitt skilda berättelser med skilda sorters ”skurkar”.

En berättelse som verkar vara stark idag i den hedniska sfären är den nationalistiska. Naturligtvis går det hand i hand med de politiska strömningarna i samhället där vi ser just en nationalistisk rörelse på frammarsch. Enligt den nationalistiska berättelsen är världen i kaos på grund av det mångkulturella samhället. Det är alltså det mångkulturella samhället som är skurken i berättelsen.  Nationen, kulturen och ”folket” är hotat. Våra traditioner är i fara och hedendom blir ett sätt att återfå trygghet och stabilitet i en kaotisk tid. Asatron ses som det som är ”äkta” i kontrast till andra religioner och kulturella uttryck som ses som importerade och därmed konstlade och oäkta. Asatron ses som vår naturliga religion som behöver försvaras mot samhällets kultursplittring och degenerering. I den här berättelsen kan vi bli trygga genom att lära känna oss själva, och vi lär känna oss själva genom att blicka bakåt i historien och identifiera oss med vårt ursprung och våra nationella traditioner.  I mer extrema varianter kopplas denna äkthet och enhet samman med raser. Det är inte bara en kultur som skall försvaras utan även den ”vita rasen”. På det sättet vävs biologi, kultur och nation samman till en enhet. Det finns olika former av ras-baserad hedendom. Dels den ras-separatistiska som anser att det finns olika raser och att de visserligen inte värderas olika men att de är knutna till olika nationer och inte bör blandas. Dels den rent rasistiska hedendomen som anser att den vita rasen är en härskar-ras som står över andra raser. I och med den nationalistiska berättelsens betoning på kamp och att försvara nationen och den egna kulturen så lyfts ofta hedendomen och asatron fram som en krigarreligion. Inte sällan levereras enkla svar om vad asatron ”är”, helt enkelt för att det ger en känsla av trygghet, och det är just behov av trygghet som mycket av den nationalistiska hedendomen utgår från.

En annan vanlig hednisk berättelse är den liberala eller sekulära. Här ses religion först och främst som ett individuellt val. Hedendomen ses som ett uttryck för den individuella frihet som vi åtnjuter i det moderna, mångkulturella samhället. Berättelsen handlar om en pågående befrielse från auktoritära och enhetliga strukturer. Vi har i det sekulära samhället successivt befriat oss från den kristna kyrkans dominans och åtnjuter idag i allt högre grad det mångkulturella samhällets religionsfrihet. Kampen handlar alltså inte om någon kamp mot det mångkulturella samhället, utan snarare ses hedendomen som ett uttryck just för detta mångkulturella samhälle. Det politiska engagemanget handlar om att frigöra samhället från de sista resterna av ojämlikhet där t ex Svenska kyrkan fortfarande har en dominerande position, och göra hedendomen jämställd med andra religioner i det mångkulturella och mångreligiösa samhället. Skurken är alltså de auktoritära strukturer och idéströmningar som vill begränsar individuella val och mångfald. I övrigt betonar denna berättelse ofta att hedendomen skall vara opolitisk. Religion och politik skall inte blandas ihop, för religion är nåt privat. Men naturligtvis är denna separation mellan religion och politik i lika hög grad en politisk uppfattning såväl som någon annan. Religionen som privatsak är en politisk åsikt med avgörande konsekvenser för samhället. I den här berättelsen blickas ofta tillbaka i historien för att beskriva den hedniska attityden som individualistisk och pluralistisk. Hedningen ses som en stark och självständig individ med polyteistiskt och kulturellt mångfaldstänkande.

En tredje variant av hedendom är den ekologistiska. I den här berättelsen betonas naturens betydelse i en hednisk livssyn. Den levande kontakten med naturen och firandet av naturen ses som själva hjärtat i hedendomen. Hedendomen lyfts fram som en naturreligion och gårdsreligion, inriktad på äring och fred. Här är det industrisamhället som är skurken. Hedendomen sätts i kontrast mot det moderna industrisamhället som fjärmat oss från ett naturnära liv, som förstör livsförutsättningarna på planeten och skövlar våra heliga platser. Hedendomen uppfattas som en andlig dimension av en bredare kultur- och samhällsomvandling mot mer lokala och ekologiskt hållbara levnadssätt. Frihet för individen bejakas visserligen ofta i denna rörelse men samtidigt finns också en betoning på gemenskapens betydelse, men utan att den sätts i ett nationalistiskt sammanhang. Snarare är det lokala gemenskaper som lyfts fram. Såväl auktoritära strukturer och individualism ses som grundproblem i samhället.

Dessa tre olika hedniska strömningar utgår alltså från tre skilda berättelser om världen, hedendomen och dess roll i samhället. Samtidigt kan de inkorporera element av varandra. Nationalistisk hedendom kan vurma för naturen, men sätter då naturen i ett nationalistiskt sammanhang, som en del av vår ”svenskhet”. Många som tillhör den ekologistiska hedendomen bejakar även den liberala hedendomens frihet för det mångkulturella och mångreligiösa samhället. Men jag menar att dessa tre berättelser – den nationalistiska, den liberala och den ekologistiska – ändå fångar något väsentligt för att beskriva skillnaden hos olika hedniska rörelser idag.

Finns det då någon av berättelserna som är mer ”äkta hednisk” än någon annan, nån som är mer i överensstämmelse med ”källorna”, såsom hedendomen såg ut i förkristen tid? Nä, knappast. Snarare är det så att de olika formerna av hedendom lyfter fram olika delar av kulturarvet och väver in dem i berättelsen om sig själv, världen och samhället. Den nation eller enhetliga kultur som nationalistisk hedendom vurmar för existerade inte för tusen år sedan.Inte heller de liberala hedningarnas fritt väljande individ eller de ekologistiska hedningarnas ofta romantiska syn på naturen. På det sättet är hedendomen alltid formad i och av samtiden. Och även om någon av de tre varianterna av nutida hedendom teoretiskt sett skulle ligga närmare hur den utövades för tusen år sedan, så skulle detta ju inte vara ett tecken på att den är mer ”äkta”. Snarare skulle vissa säga att det förhåller sig tvärtom, att en andlighet som bara kopierar något såsom det var för tusen år sedan – det är ett tecken på att den är konstlad, en historisk teater.

Vi lever alla utifrån berättelser, det kommer vi inte undan. Vi är berättande djur. Och berättelsernas magi är fantastisk. Den berör oss i vårt innersta, den inspirerar oss och motiverar oss och formar vår identitet. Därför blir det också så viktigt att vi medvetet ställer oss frågan: vilka berättelser vill vi berätta? Hur kan vi formulera kraftfulla berättelser som förmår beröra oss och som speglar de värden vi vill uppnå?

Vilken berättelse - eller kombination av berättelser - känner du dig mest hemmahörande i? 
Vilken berättelse – eller kombination av berättelser – vill Samfundet Forn Sed Sverige berätta?

Henrik Hallgren, Rådsgode

Läs hela inlägget »

Jag, Bruse Persson (ordförande) och Henrik Hallgren (rådsgode) deltog på en konferens som handlade om religion. Jag blev ombedd att ge en rapport om dagarna, och jag testar något nytt: en video! 

Videon inkluderar:
- Introduktion
- Om 14 mars (föreläsningar och panelsamtal)
- Om 15 mars (workshops/gruppdiskussioner)
- Vilka var där?
- Vad händer sen?
- Ett sista P.S.

Hoppas ni finner det intressant!
/ Emma Hernejärvi, rådsgydja

Läs hela inlägget »
Julblot i Göteborg. Julblot i Göteborg.

Många som söker sig till Samfundet Forn Sed har ingen vana av att blota tillsammans med andra. En del har blotat själva, medan andra är så färska inom hedendomen att de inte ens gjort det. Eller, de har blotat själva, men kallat det något annat, tyckt att det inte "räknas".

En gång i tiden hade jag heller aldrig blotat tillsammans med andra. Det var väldigt nervöst att gå på mitt första samfundsblot. Det är nog vanligt att känna så. Ibland, när jag ska hålla blot i Stockholmstrakten, så får jag mail från nya. De undrar lite allt möjligt: hur ska man klä sig, hur ska man bete sig, ska man ta med sig något?

Här är min guide till den nervöse nybörjaren, kring vad som brukar gälla på Samfundet Forn Seds Sveriges blot.

Får jag komma även om jag inte är medlem?
Kolla i förväg vad som gäller på varje blot, för blotlagen kan ha olika regler och traditioner. T ex, vårblotet i Uppsala, som brukar arrangeras av samfundets Godering, där är alla välkomna. Inget medlemskap, ingen föranmälan krävs. 
I Forn Sed Stockholm, där jag är aktiv, behövs det ibland föranmälan.
Informationen lär stå med i inbjudan, hemsidan eller facebookeventet, var du nu hittade informationen om blotet överhuvudtaget. Står det inget om medlemskap eller föranmälan eller åldersgräns, lär det vara öppet för alla.

Vad ska jag ha på mig?
Blotet brukar ske utomhus, och därför är det viktigt att du klär dig enligt väder. Om det är vinter, tänk på att en stor del av blotet kommer du antagligen stå still - ordentliga vinterskor, sockor och långkalsonger är alltså en bra idé. Om det är sommar - anpassa din klädsel beroende på om det är sol eller regn. 
De flesta brukar inte ha på sig några historiska kläder eller liknande, även om du gärna får ha det om du vill. Väderanpassat, helt och rent, så passar du in väl. En del väljer att klä upp sig lite, eftersom ett blot ändå är ett firande.

Ska jag ta med mig något?
Någon form av personlig blotgåva kan vara en bra idé att ta med. Om inget annat har sagts, ta helst med något biologiskt nedbrytbart. T ex mat, frön, blommor eller lite god dryck som du kan hälla ut. 
I Stockholm brukar vi också be blotdeltagarna att ta med ett dryckeskärl av något slag, för att underlätta skålandet. Men du behöver inte tvunget att ett dryckeshorn - en snygg mugg eller bägare duger gott också.
Om det står att det är gille efter blotet, så brukar det vara i form av knytis eller picknick. Ta med mat som du även kan bjuda andra på i så fall.

Övrigt:
Samfundets officiella godar och gydjor brukar bära mörkröd klänning eller tunika när de håller blot (se bild). Detta kan hjälpa dig att på plats hitta en ansvarig person som gärna hjälper nya blotdeltagare! 
Under blotet brukar vi oftast skåla i mjöd eller liknande, men om du inte dricker alkohol brukar det finnas alkoholfria alternativ på många av de större bloten (eller så kan du skriva det i eventuell föranmälan). Det är också helt okej att hälla ut din skål, det glädjer platsens rådare.
Om du vill ta med dig en hund, brukar det gå bra så länge den är kopplad, men fråga gärna arrangören i förväg.


Det viktigaste: Kom ihåg att bete dig vänligt mot andra deltagare och våga uppleva makternas närvaro!

//
 Emma Hernejärvi, rådsgydja

Läs hela inlägget »
Etiketter: blot faq

Stilla mörker omsluter och luften svider med sin kyla när jag andas in. Det är vinter och Disablot är ännu några veckor bort. Knarrande snö under fötter och lukt av vedrök sveper förbi. Träd som lagrat Sols beröring och speglar med ljus och värme när veden bränns. Sol börjat smeka Dag tidigare och Hennes fingrar av ljus bär på en annan nyans om löftet av mer värme, om spirande frön som snart börjar gro i Jord.

Det händer varje årscykel, inget nytt i det liksom. Men ändå är det med samma glädje som jag upplever att det skiftar ännu bara lite. Det lilla spirande löftet och potentialen om ljus och värme står i kontrast till den mörka tiden kring julmånad. Jag upplever månaderna november och januari som de mörkaste och kanske tyngsta. I denna kontrast blir löftet i luften och firandet av de feminina som håller förmågan av att låta något annat växa inom sig så vackert. Gudinnor såsom Jord, Gerd och Frigga är för mig bärande av kraft för att hålla växande liv. Alla tre med sina egna specifika karaktärsdrag och förmågor. Det feminina i dem har det gemensamma att kunna hålla och låta något växa inom sig. De har ett relationellt förhållningsätt och jag upplever värdefullt budskap idagens samhällskultur. Det femina har gemenskap, lyssnande och samskapande viktigare och det maskulina vill gärna lösa problem. 

Den stilla gemenskapen i vinterkylan återvänder och Sol minns jag när hon börjar värma lite mer så det blir dagsmeja. Det vibbrerar om varmare tider och äringskraften som komma skall. Att fira Disablot är att fira det heligt feminina, i form av gudinnor så väl som de egna anmödrarna. Vi är alla frukten av deras kraft som finns väntande i vinterns snöglittrande kyla. 

Läs hela inlägget »

Sedan förra årstinget har det varit jag som varit ansvarig för att besvara frågor från elever/studenter som kommer in via hemsidan.

Emellanåt vill de ha en intervju, och bor de inte i Stockholm så får jag fråga runt efter någon som bor nära deras ort.

Men rätt ofta kommer det in frågor rakt i mailen, som jag kan besvara skriftligt.

För att ge er bloggläsare en inblick i hur det kan se ut, så tänkte jag visa er några kopierade frågor (från elever) och mina svar på dem. 

Hur ser Samfundet Forn Seds historia ut?

Under den här länken står det en del.

Samfundet Forn Sed Sverige grundades 1994, men hette då Sveriges Asatrosamfund. Vi är ett registrerat trossamfund sedan 2007. Vi bytte namn till det nuvarande 2010. 
Vi växer, men inte så snabbt.

Finns det några missuppfattningar om eran rörelse i samhället?

Vanliga fördomar mot hedningar (asatroende, sedtrogna, vad man än väljer att kalla sig) är att detta inte är någon riktig religion eller andlighet, utan att vi bara "lajvar vikingar". Att vi skulle vara vikingafantaster som låtsas tro på "vikingagudar". Många har svårt att föreställa sig att det finns människor som tar detta på allvar.

Så en relaterad missuppfattning är att det inte existerar några hedningar/asatroende överhuvudtaget. Även många bildade, vänliga människor brukar bli förvånade över att vi finns.

Andra fördomar är att vi vore nazister/rasister. Detta för att högerextrema grupper har använt sig mycket av fornnordiska symboler, t ex runor, på sina flaggor, hemsidor osv. En del extremister och terrorister, t ex Breivik, har hyllat Oden. Det finns ju i nazistiska rörelser ett sökande efter "det ursprungliga", och de blir lätt förtjusta i nordisk mytologi. Men som sagt, nazister osv är inte välkomna hos oss.
 Den sista stereotypen vore att vi alla är "trädkramande hippies". Såklart har vi några sådana medlemmar också, men alla är inte det. ;)

Hur går ett blot till?

När vi firar blot tillsammans brukar vi vara utomhus, och ha med oss gudastöttor eller -bilder till ett stalle (altare). Ordningen går till ungefär såhär:

- Alla som ska vara med träffas på platsen eller på gångavstånd från.
- På blotplatsen förbereder man deltagarna, t ex kan rituell tvagning förekomma. Man ställer sig i en cirkel eller halvcirkel.
- Blotsfrid svärs. En edsring skickas runt, när man tar den så svär man ed på att bete sig väl under blotet.
- Syftesförklaring. En gode eller gydja brukar säga något om högtiden, prata lite om årstiden eller vilka gudar vi firar.
- Inbjudan. Med ord eller sång bjuder vi in de makter vi ska blota till. Ofta lite olika beroende på högtid/sammanhang.
- Blot/offer. Deltagarna kan gå fram till stallen och offra t ex mat, dryck, blommor, mynt. Be, tänka.
- Sända: En i taget i cirkeln får man skåla för något man önskar eller är tacksam för.
- Avslut: Makterna och deltagarna tackas.
- Gille/Soa: Ofta äter vi tillsammans efteråt i form av knytis eller picknick. Blotgåvorna kan antingen ätas rituellt, lämnas i naturen till djuren eller brännas. 

Det kan också ingå musik, dikter, skådespel, rundragning eller liknande, beroende på hur stort blotet är.

På vår youtubekanal finns en del videor på blot. Vårblotet i Uppsala är det spektakuläraste, eftersom dit brukar det komma väldigt mycket folk. 

Vad händer efter döden (himlen osv)?

Det är komplicerat.
Det finns en massa olika historier. En tolkning är att det finns många olika dödsriken: Folkvang, Valhall, Ägirs sal, Trudvang, Hel osv. Och man hamnar i olika dödsriken beroende på vem man var och hur man dog. En annan tolkning är att alla kommer till Hel. En tredje tolkning är att den döde finns i sin grav och går att kontakta där. Och så finns det också historier som antyder att personer kan återfödas, även om det inte verkar vara så vanligt.
Jag tror att alla kan vara sanna. Och att det är viktigt att respektera dem som gått före oss, t ex genom att minnas döda släktingar när man firar Alvablot.

Men oavsett vad, så är livet här och nu långt viktigare än vad som händer efter döden.

Hur ser ni på mat? Är det något djur man bör undvika osv?

Det finns inga religiösa regler kring vad vi får äta och inte. En del hedningar är förstås vegetarianer pga personliga val eller av miljöskäl. Själv är jag allätare.
Mat är en vanlig blotgåva, och efter blotet brukar vi också äta tillsammans (gille), gärna i form av knytkalas.
På blotet brukar vi också skåla, då finns det en möjlighet att höja en skål för något man själv tycker är viktigt. Oftast skålar vi i mjöd. Det brukar också finnas ett alkoholfritt alternativ (t ex alkoholfri ciderdryck, eller saft).
Vissa livsmedel associeras också med vissa gudar. T ex äpplen med Idun, hästkött med Frej, linfrön och lök med Freja. 


// Emma Hernejärvi, rådsgydja

Läs hela inlägget »

Finns det något i våra nordisk myter som kan var lärorikt exempel med Metoo-kampanjen? 
Skirnerstal kan vara som ett exempel. För dig som är helt obekant med denna dikt vill jag ge dig lite delar ur den och sedan knyta samman dessa perspektiven med mäns agerande mot kvinnor och Metoo-kampanjen. 

Skirnerstal beskriver hur Frej har låst in sig utan att äta och dricka och är så arg. Njord, Frejs far, undrar vad som hänt och ber tjänaren Skirner att hitta Frej och ta reda på vad som hänt. Det leder till att Frej berättar att han är kär och på talsvenska kåt. Frej skickar Skirner till att fria eller fråga Gerd om att mötas och att hon skall ge Frej sin älskog. 
Efter en del strapatser och samtal erbjuder Skirner gåvor till Gerd för att hon skall möta Frej. 
Gerd tar inte emot gåvan av elva gyllene ungdomsäpplen, ej heller lockelse av rikedom med den magiska ringen Draupnir. Hon har tillräckligt med rikedom via sin far Gyme. När dessa lockelser inte fungerar går Skirner över till en annan strategi, att hota med svärd och trollformel.

Hot och trollformel.
Skriner talar om en trollformel som är en förbannelse som innehåller vad som sker med Gerd om hon inte går med på Frejs fråga om sex och att bygga bo. Det är inte lite som Skirner tar till i form av hot om vad som skall ske med henne om hon inte säger ja. Längst ned i denna text finns en länk till sida där du kan läsa dikten. Mig förundrat så säger hon ändå ja till slut och det är som om hon själv är förvånad: 

“Men aldrig jag kunde ana detta, 
att en van skulle vinna min kärlek”
 
(Edvin Thalls översättning) 

Så hur kommer det sig att Gerd ändrar sig och går med på att möta Frej? Är det så att det är ett test av Frejs/Skirners potential och förmåga för att se om Frej är värdig henne? 
Jag skulle kunna avsluta reflektionerna med att säga att det handlar om gudomar och att deras förehavanden är annorlunda än människors. Att gudomar har andra lagar och sätt att interagera jämfört med människor. Då skulle poemet tappa sitt värde, rent konkret. 
Det är problem att för mycket “förmänskliga” gudmars förehavanden. Hur detta görs och gränser får varje individ göra själv vid varje tillfälle i religiösa eller andliga upplevelser och reflektioner. Vi har dock att lära av poemet i hur vi människor interagerar med varandra.

Skirner ger ett “om inte...” scenario som jag antar skulle få vilken kvinna av idag att fly sin kos. Skirner använder klart sin makt och parallellen är tydlig för som vad Metoo-kampanjen har lyft fram. Att människor i maktposition har kan manipulera, utsätta och tvinga. Hur en person med makt förstår när samtycke är uppnått är av stor vikt. Självupptagenhet och bristande emotionell intelligens leder till övergrepp. En annan aspekt är den egna upplevelsen av makt, den egna förmågan av att säga ja eller nej. Det gäller för alla parter. Interaktion mellan människor är mer komplex när individerna saknar integritet. Metoo-kampanjen handlar mycket om kulturella strukturer som styr hur vi interagerar. Finns det en gruppkultur eller atbetsplatskultur där någon tvingas på grund av gängse kultur och ett nej inte hörsammas.  Det krävs att någon eller några har modet och medvetenheten att ändra beteende och säga ifrån så att den utsatte får stöd. 
Chefer på arbetsplatser har stort ansvar men alla har självansvar att säga nej till förtryck eller sexististka påhopp eller kommentarer. Detta är grovt förenklat för ämnet är mycket större och mångfaceterat än vad jag kan inkludera i detta inlägg. 

När det gäller sexuella övergrepp och just hur övergrepp hanteras så hoppas jag att Metoo leder till att interaktion mellan människor förbättras. Att män lär sig och förstår mer om sig själva, sin egen lust (eller kåthet rent ut sagt) och framför allt att äga den själv och inte se kvinna som föremål för egen förlustelse. Dessutom tänker jag att det är mäns uppgift hur vi stoppar sexism och skämt som objektifierar kvinnor. En annan viktig del i sammanhanget så hoppas jag att Metoo kommer bryta tystnadskultur omkring sexuellaövergrepp. 

Gudinnor och Gudar i hedendomen är inte perfekta eller allvetande. De gör fel, lär sig och det kan vara skarp kontrast gentemot vad många är vana vid i jämförelse med monoteistiska religioner. Gudommar visar oss människor på möjligheter till lärande och växande. Det sätt som Skirner får Gerd att gå med på ett möte med Frej ses nog som väldigt fel i dagens kultur och speciellt med tanke på Metoo-kampanjer. Jag som man har att lära av dikten som ett sätt att inte agera på idag. Det har hänt mycket sedan förmedeltida skick. 

Huruvida Gerd hypotetiskt skulle skriva under Metoo, ja det får du gärna reflektera över. 

Vill du läsa dikten Skirners tal så klicka in på Heimskringla.no
Där finns flera översättningar från Fornnordiska till skandinaviska språk. 

Per Lundberg

Läs hela inlägget »

Förra helgen hade vi alvablot i Göteborg. Det var en ljuvlig kväll att hålla alvablot på, det var dimma i luften och helt vindstilla. Lite kallt, men inte så kallt att jag behövde ta den fula vinterjackan. Jag har som så många andra under en lång period i mitt liv tyckt att november är en svår månad. Det är så vansinnigt mörkt, i Göteborg regnar det jämt, det finns inget att se fram emot och jag känner mig alltid, alltid trött. Som om jag borde fylla min mage med granbarr och inte gå upp ur sängen förrän i april igen, precis som mumintrollen gör. Kanske är det därför alvablotet känns så speciellt, så viktigt. Det är kanske också för att det är så personligt. Inte på något annat blot har jag sett lika många tårar och lika mycket kramar. Att få hedra sina nära och kära som har gått vidare tillsammans i höstmörkret känns lika stort och fint varje år. Förra helgen hade vi tre nya med oss på blotet och jag minns att jag tänkte att alva är en bra tid att bli hedning på.

Det var ett speciellt blot för mig eftersom det var första gången som jag var med och planerade ett blot. Inte för att jag hade en så förfärligt stor inblandning, men jag hade letat upp en dikt som jag tyckte passade bra att åkalla alverna med och jag hade valt ut en sång som vi kunde sjunga i början av blotet. På vägen dit minns jag att jag begrundade att jag har varit medlem i Samfundet forn sed Sverige i drygt tio år utan att ha varit med och hållit i blot tidigare. Det kanske var för att jag var så ung när jag blev medlem, eller för att jag inte har varit riktigt intresserad tidigare. Men det är definitivt också för att jag har tyckt att det känns nervöst och lite svårt. Det kändes nervöst och lite svårt på spårvagnen bort till blotplatsen förra helgen också, men inte bara nervöst och svårt, jag kände också ett extra mått av förväntan och upprymdhet.

I Göteborg brukar vi ha gille efter bloten på Bishops arms på Järntorget, så även denna gång. Jag fick en chans att prata med personer som var helt nya för mig. Jag tycker alltid det är lika intressant att höra vad det är som gör att folk känner sig dragna till den forna seden. Det är så olika anledningar, ändå finns en samhörighet som jag sällan träffar på någon annan stans.

Under kvällen hade vi en väldigt intressant diskussion om alverna. Jag har alltid tyckt att alverna är lite svåra att förstå sig på, vilka är de? I samtalet fick jag höra att det ute på åkrar i åkerrösen har hittats begravda människor från forna tider. Det kändes logiskt på många sätt, om man ändå har grävt upp en massa sten ur sin åker som ligger i en perfekt hög, varför inte använda den som gravröse? Då var det någon annan som kom på att det andra jordlagret, det under matjorden, heter alv. Ännu en pusselbit som föll på plats. Med denna kunskap kändes det plötsligt väldigt passande att Frej är alvernas herre, han är helt enkelt furste över dem som är begravda i åkern. Tillsammans med att döden (i sann Lejonkungen-anda) kan ses som starten på något nytt blir det ännu mer begripligt. Så nu, istället för att se alverna som ett mystiskt folk som bor med och eventuellt tar hand om våra döda, är de för mig definitivt våra förmödrar och förfäder, de som vi inte längre minns namnet på.

På vägen hem tänkte jag på hur annorlunda november ter sig nu, när en favorithögtid har infunnit sig och jag har lärt mig uppskatta naturen i sitt påbörjade viloläge. En gång för många år sedan sa min mamma något som också har bidragit till en förändrad syn på denna ödesdigra månad. Jag var på väg hem från jobbet och vi pratade i telefon, och jag klagade förfärligt över höstångesten och det jämngrå, knappa dagsljuset. Då sa hon denna enkla mening, som jag ofta tänker på i efterhand:

- Men Elli, kom ihåg att det luktar så gott och att mossan är smaragdgrön, löven roströda och berget sidengrått.

/ Elli Jobring (Sekreterare)

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter