Urds väv- tankar om forn sed

Den nyskapade myt, med knappt ett tio-tal år på nacken, som jag tycker bäst om vid disa är den om Skade skiddis och Freja vanadis. Den handlar om en ursprunglig kamp, den mellan död och liv, mellan vinter och vår, mellan skada och magi, mellan den frusna stillheten och den porlande bäcken. Det är en kamp utan vapen, den sker helt via ord, en förhandling via tinget. En fredlig förhandling som vi hoppas leder till att Barrelunden tinar.

© Alex Lindmark © Alex Lindmark

”Över ett månvarv har gått sedan vintersolståndet, och Sunnas dotter har redan växt sig starkare. Varje dag är ljusare än dagen förut, det märker både gudar, människor och djur.
Och ändå, tänker Freja.
Ändå är det som kallast nu. Vintern visar inget tecken på att dra sig tillbaka.
Freja ser sin bror dag efter dag gå in i Valhall och sätta sig på Odens högsäte, och varje kväll blir han allt mer dyster.

Freja beslutar sig, och far från Njords stränder till Skades fjäll, hon vet att där hennes fars förre fru bor ligger ofta snön djup. När de möts vid skiddisens hov har redan många av diserna, asynjorna, gudinnorna samlats där, kallelsen till ting har nått långt.

Efter att tingsfrid förklarats höjer Freja sin röst och deklarera för alla diser att vintern behöver ta slut. Men Skade ser ingen anledning till det. Vintern är vacker, gnistrande, luften är lätt att andas och livet myllrar också under vintern. Vár håller i detta ting som ska besluta mellan de två främsta diserna. 
Freja talar om solen, och visar hur högt den redan nu står på himlen. Det är dags att vintern tar slut.
Skade gläds också åt Sunnas dotter, och ljuset får snön att glittra ännu mer. Men det är ingen orsak till att vintern måste ta slut. Vinterns stillhet och lugna tid behövs.

Freja talar då om våren, om hur vackra vårblommorna är, hur viktigt det är att humlorna och bina vaknar och kan äta. Hon talar om fåglarnas vackra kvitter om morgnarna och det klirrande ljudet som bildas när bäcken porlar.
Skade berättar om hur vacker vinterns ljud är, knastret när man går i riktig kall snö, rovfåglarnas tysta mjuka ljud när de flyger över himlen, vargarnas ylande är alltid vackrare än fiskmåsarnas skri. Hon berättar om doften av nyfallen snö och ljuset från gnistorna vid elden och om snabba steg på skaren.

Freja berättar då om livet. Vilken skör tråd det nu hänger på. Hon berättar om sin bror, Frö, som varje dag sluter sig allt mer inom sig och inte vill le. Växtkraften, livets frö, glädjegivaren, äringsguden. Utan hans värme kan inte den frusna jorden tina, utan hans kraft kan inte den inhägnade åkern sås. Hur kan saven stiga i stammen när vintern är som kallast?
Skade oroar sig över sin bonusson, de gåvor han lockar fram ur jorden behöver alla. 

Den mest ursprungliga av kamper, den vars utgång kunde ge liv eller död, avslutas så. Utan vapen, med ord sagda i frid. Tinget beslutar om en överenskommelse, en kompromiss. Vintern kommer sakta men säkert släppa sitt grepp över landet. Vintern välkomnas tillbaka, efter att livet under våren och sommaren har fått sin tid. 

Tinget hölls i frid och avslutades i frid och fest, som ting bör och efteråt beger sig Skade tillsammans med Freja mot Asgård för en snabb visit medan snön ännu når ända fram till Noatun. Både Gudheim och Frej förtjänar att hon håller ett vakande öga över dem. De är ju ändå familj. ”

Linda Stiernberg
 
Utdrag ur Skirnismal
”Upp med dig, Skirne,
skynda dig att be
vår son om ett samtal.
Försök få veta
vad som fattas honom
och vållar den vise sorg”

Skades tal till Frejs dräng, ur gudadikten Skirnes resa, i den poetiska Eddan, översättning Lönnroth

Läs hela inlägget »

Disablot hålls runt den 3:e februari då Disa har namnsdag, men i år blir det svårt att hålla ett vanligt disablot, pga restriktioner om hur många vi får träffa och hur vi ska resa. Här är ett förslag på hur du själv, eller kanske med några av dina närmaste, kan fira disa. 
 
Vad är disablot? 
Disablot finns belagt, om än kortfattat, i källorna. ”Dis” är ett ord som använts för många olika kvinnliga makter: ödesgudinnor, lyckogudinnor, valkyrior och döda kvinnor, har alla kallats diser. Under disablotet firas diserna. I västra Norden (t ex Island) har disablotet firats under övergången till vinterhalvåret, men i Sverige har man sedan förkristen tid firat disablotet i göjemånaden (ungefär februari mars). Lokala variationer är naturligt i den forna seden. I Uppsala hålls fortfarande Disting varje februari, en kvarleva av mycket gammal sed. I Västsverige och Norge finns belagt en sed med ”Eldborgs skål” då man blotar till elden, för att beskydda hem och härd från farliga bränder. I Samfundet Forn Sed är det brukligt att fira disablot under februari, och höja Eldborgs skål i samband med detta.
 
Under disablotet firas alltså alla kvinnliga makter, och det finns en del som tycker att denna tid på året, då naturen är i vila inför våren, påminner om graviditet. Fröet gömmer sig under snötäcket, kanske isen smälter och fuktar marken. Det har börjat bli ljusare, men ännu har inte dagen vunnit över natten. 
 
Förslag på blotordning

Du behöver:

  • Något gott att dricka (t ex mjöd, vin eller saft), och ett glas eller horn per person.
  • Blotgåva (t ex frön, ägg, kött, ull).
  • En lykta med ljus, och något att tända den med.
  • Valfritt: gudabilder eller stöttor, en brasa, edsring.

 
Om ni är flera, är det rekommenderat att ceremonin leds av en kvinna.
 
Att gå till blotplatsen
Tänd ljuset i lyktan, och gå till blotplatsen. Om du har en du brukar blota på, går du dit. Om du aldrig blotat förut, välj ut en vacker plats utomhus där andra inte stör: t ex din egen tomt, ute i skogen, vid en fornlämning, en stor sten eller dylikt. När du kommit fram, gå medsols runt själva blotplatsen med lyktan. 
 
Välkomna till blot
Ställ sedan ner lyktan och eventuella gudabilder på blotplatsen. Om ni är flera, välkomna varandra och lova att hålla blotsfreden under blotet. Detta kan göras genom att skicka runt en edsring, men har man ingen edsring kan man bara uttala löftet också. Om du har en brasa, tänd den.
 
Bjuda in makterna
Med ord, eller kanske i tanken om du är själv, bjud in diserna till platsen. Du kan välja att bjuda in diserna som ett kollektiv, ingen nämnd och ingen glömd. Eller så kan du även bjuda in specifika kvinnliga makter, genom att efter en allmän inbjudan hälsa t ex Freja, Audhumbla eller mormorsmor. 
 
Disernas sång
Sjung Disernas sång
 
Blota
Ge över din blotgåva. Du kan t ex lägga den på blotplatsen, hälla ut dricka osv. Fördelaktigt är att ha biologiskt nedbrytbara och ofarliga blotgåvor, och gärna något som passar årstiden. Om du har en brasa, är det också möjligt att bränna blotgåvan, om den är gjord av ett material som lämpar sig för det.
 
Bedja
Uttryck din tacksamhet till diserna i ord eller tanke. Häll upp dricka åt alla deltagare. Skåla för dina eller era förhoppningar inför kommande tid. Om ni är flera, kan en i taget säga vad hen vill skåla för – och sen skålar allihopa tillsammans för detta. Fortsätt varvet runt, se till att drickan räcker under alla skålar. Om du är själv kan du välja om du vill skåla en eller flera gånger. 
I slutet höjs en särskild skål för Eldborg, för att elden skall värma och beskydda oss människor – utan att orsaka brand och skada. Om du har en brasa så häll lite dricka i elden. Annars kan du skvätta lite dricka mot det tända ljuset du har.
 
Dricka som blir över blotas genom att hällas ut på blotplatsen. 
 
Avslut
Tacka makterna som närvarat under blotet, och platsens rådare. Släck eventuell brasa ordentligt. Plocka undan eventuella prylar, men blotgåvor i form av mat eller frön kan lämnas på platsen – diserna i djurform äter dem. 
 
Gille
Efter blotet, ät god mat i makters sällskap! Om du firar med familjen, kan ni turas om att berätta myter eller sjunga sånger under middagen.


Emma Hernejärvi, gydja i Samfundet Forn Sed

Läs hela inlägget »
Etiketter: blot disablot disa
Tillsammans

Sverige är i stort ett sekulärt land. Det innebär många fördelar, inte minst att staten och kyrkan är åtskilda, att befolkningen söker mer humana källor för sin moral, samt att trosfriheten är stor vilket gör att även mindre samfund kan existera.

Det som kan anses negativt med att bo i ett land där ateism är norm, är att många troende blir bemötta med skepsis. Särskilt gäller det oss som inte tillhör någon av de kristna kyrkorna. Höjda ögonbryn, kommentarer som ”sådant kan man inte tro på” eller frågor om vi offrar människor varvas med en slags exotiskt nyfikenhet. Där vi representerar det konstiga och exotiska.

Detta gör att det är så viktigt inom samfundet att vi har en öppen och välkomnande atmosfär. Det är viktigt att alla är trygga med varandra för att vi ska kunna öppna upp och dela vår sed. I ett annars dömande samhälle ska vi åtminstone med varandra och i våra egna interna forum kunna tala om det som är viktigt för oss i seden. Vilka vi är, vad vi tror på, vilken kontakt vi har med makterna, vilka gudar vi vänder oss till, vilka seder vi följer. Detta är personliga saker och särskilt i ett sekulärt samhälle kan det kännas jobbigt. Samtidigt är så viktigt för att seden ska kunna utvecklas och leva vidare.

Samfundets värdegrund (stadgarna §6) är det som medlemmarna tillsammans har kommit överens om ska gälla för att skapa en trygg gemenskap där vi kan utveckla seden:
Samfundet står för en medmänsklig och demokratisk livssyn och erkänner alla människors lika värde oavsett kön, könsöverskridande identitet, ursprung, funktionsvariation, ålder eller sexuell läggning. Samfundet står för religiös tolerans och religionsfrihet i dagens samhälle. 
Samfundet är öppet för alla som accepterar dessa värderingar.


Det är ganska enkelt. Vill man vara medlem, så beter man sig schysst. På det sättet slipper vi att en otrygg stämning skapas. Hos oss blir ingen tystad för att de berättar att de är trans, funktionsvariationer används inte som skällsord, att medlemmarna har olika ursprung anses som en möjlighet till att berika seden med nya erfarenheter. Olika åldrar inom samfundet ger en chans att överföra kunskap till framtida hedningar.

Jag ser framför mig att samfundet och seden kommer leva i många hundra år framöver. Jag hoppas det kan ge stöd i, och kanske vara en del i lösningen på, de förändringar som klimatkatastrofen kommer innebära. Jag är tacksam att jag är med nu i början av samfundets historia, att de delar av seden vi är med att utveckla kommer att leva vidare i generationer. Vi är en länk från dåtiden till framtiden. För att det ska fungera, för att seden faktiskt ska leva vidare och samfundet vara en riktigt kraft i samhället, så måste alla medlemmar känna sig trygga hos oss. 

Linda Stiernberg, riksgydja

Läs hela inlägget »
Jord © Foto och skulptur: Pantheonskulptur Jord © Foto och skulptur: Pantheonskulptur

Idag hyllar Samfundet Forn Sed alla mödrar och allas vår Moder Jord.

Vi vet att vi människor är en del av naturen, en del av Jorden. Idag är en bra dag att börja minnas att Jorden är levande och helig, mor till allt levande, mor till Tor och mor till oss.

Hell Moder Jord och tack mamma!

I ditt namn ger vi en penninggåva till Unicefs arbete för mödrar.

Linda Stiernberg, riksgydja

Läs hela inlägget »
Etiketter: jord moder asynja
Eir © Ida Korpöga Eriksson

Hell Eir på Läkeberget
Stärk oss, heliga asynja

Vattnet vi tvättar oss i 
är ett blot till dig
De uppoffringar vi gör för samhällets väl
är ett blot till dig

För vår heder och din ära 
hjälper vi de gamla, svaga och utsatta
Vi hör och stödjer dem som arbetar i ditt namn
de som vårdar och sköter, 
läker och söker

Må maten vi äter vara näringsrik
Må vattnet vi dricker vara rent

I ditt namn stärker vi 
våra kroppar i skog och vid hav
vårt sinne i tysnad och stillhet
vår håg med glädje i sång, dans och lek med vänner
låt ingen stängas ute, låt ingen bli utan

Hell Eir på Läkeberget
Stärk oss, heliga asynja


Text: Linda Stiernberg, riksgydja
Illustration: Ida Korpöga Eriksson

Läs hela inlägget »
Etiketter: eir blot

När någon frågar vad ett blotlag är, blir den korta förklaringen ofta att det är en grupp människor som blotar tillsammans.

Och det stämmer ju. Det kan helt enkelt vara människor som inte känner varandra väl utan bara träffas på bloten, utan någon mer organisation eller planering bakom. 

Och samtidigt så stämmer det inte alls. Blotlaget kan utvecklas till att bli så mycket mer. Vänskap, värme, viljan att ta hand om varandra, stötta varandra i svårigheter, utvecklas tillsammans i seden, samtala långt in på natten, göra resor och hedniska utflykter tillsammans. En utökad familj.
 
Ett blotlag behöver inte vara en förening som har stadgar och krav på möten, utan kan koncentrera sig helt på seden och de blot och träffar som hör den till. Allt går inte smidigt i alla blotlag hela tiden, gruppdynamiksproblem och slitningar lär alltid dyka upp. Ju fler man är desto fler viljor om hur blotlaget ska fungera, hur bloten ska utformas, var man ska hålla till och vem som håller i vilka delar i bloten. Det är något man får räkna med när man är fler än en person som vill göra något. Om problem uppstår löses de med samtal och kompromisser, som i alla grupper. Ju större blotlaget är, desto större är behovet av att åtminstone ha möten för årsplanering och samtal om vad man vill göra inom blotlaget. Vill medlemmarna det kan blotlaget övergå i föreningsform med allt vad det innebär, men det är sällan det sker. 

Blotlagen inom Samfundet Forn Sed växer och får fler medlemmar, vi hittar på fler saker att göra och vi lär oss tillsammans. Seden och bloten är det som har fört oss samman, glädjen och gemenskapen är det som håller oss ihop.

De allra flesta blotlag inom Samfundet tar emot nya medlemmar och välkomnar även nyfikna som vill testa på att blota. Vill du lära känna seden genom gemenskap? Välkommen att ta kontakt med något av våra blotlag.  
 
Fred och äring, Linda Stiernberg, riksgydja 

Snö och vinter
Läs hela inlägget »

Disa är längtan efter våren, efter liv och värme.
Det vi vet skedde under julen, årshjulets vridning från mörker till ljus, börjar nu synas. 

Dagarna är märkbart längre. Vi kan tänka oss att Sunnas dotter som har tagit sin mors plats i solvagnen, börjar växa i sin roll och orkar åka högre och högre upp på himlen för varje dag. Det är fortfarande vinter i stora delar av landet, men Sunna ger hopp om vår och om liv.

Diser är gudinnor som kopplas samman med fruktbarhet, liv och död, födsel och strid. Vilka av gudinnorna som räknas som diser är inte säkert förutom Freja, som har binamnet Vanadis. 

Så sent som under medeltiden hölls en marknad som kallades Distingen i Uppsala runt vårvintern. Det är anledningen till att blotlagen i Samfundet Forn Sed håller Disablot i början av februari. Äldre fornisländska sagor (tillexempel Víga-Glúms saga kapitel 6 och Egils saga kapitel 43) talar också om disablot, men dessa hålls då under de så kallade vinternätterna som äger rum under hösten. Det kan alltså ha varit olika traditioner på Island och i Sverige rörande när man firande diserna. Eller så var diserna, som de fortfarande är, omtyckta och firades flera gånger per år. 

De makter vi oftast vänder oss till under disabloten är Freja och Sunna, men kanske också till Skade nu när hon tar på sig sina skidor och tar sig från Njords kust hem till fjällen. 

Ett annat firande som äger rum strax innan Disa är Eldsborg. ”Eldborgs skål” är en norsk och bohuslänsk sed som går av stapeln vi julens slut. Då blotas öl i härdens eld och eldens rådare Eldsborg ombeds att inte skada gården genom vådeld och brand, utan att hålla sig i härden och vara till nytta för oss människor. Om du inte har lyft din skål för inne innan, så passar det utmärkt att göra det nu under Disablotet. 
 
Linda Stiernberg, riksgydja

Läs hela inlägget »

Vintersolståndet ägde i år rum söndagen den 22:e december. Söndag – solens dag, riktigt passande. Olika solsymboler går att finna på hällristningar och bildstenar runt om i Norden från årtusenden tillbaka, långt innan asar och vaner dyrkades. Längtan efter solen under den mörka hösten och vintern har inte försvunnit utan bearbetats in i myter och seder. I Völvans spådom nämns solen några gånger, två av de verserna handlar om solen under Ragnarök, den första om hur solen går under och den andra ger nytt hopp om att solens dotter kommer fortsätta moderns väg över himlen när alla strider är slut. Under julen är det väldigt tydligt att seden har en grund i soldyrkan.
 
Hur vi sedvandrare firar jul är såklart olika, överlag skiljer det sig inte mycket åt hur övriga Sverige firar. Vi tänder ljus för att vänta in julen, vi firar Lusse, vi tror på tomten, ibland kommer bocken på julafton istället för jultomten. Men det är Sunna, Freja och Oden som står i centrum för vårt firande. Guden Jolner är troligen den som gett namn till högtiden jul. Jolner är ett av alla Odens binamn.  
 
Detta inlägg tar upp några hedniska traditioner som förekommer runt jul. Som hedning bestämmer du själv vad som är viktigt för dig att fira och vilka traditioner, nya eller gamla, som du vill följa.

Solväntan
Många av oss börjar så smått vårt julfirande några veckor efter Alva med den moderna tradition som kallas Solväntan (eller bara Vänt). Den traditionen startades av fornsedare som bor i Västsverige. Allt fler hedningar, både i Sverige och utomlands, följer nu traditionen med Väntljusstaken som låter oss tända levande ljus som ett uttryck av vår längtan efter solens ljusets återkomst under vinterns mörker. Väntljusstaken har sex ljus och tänds under torshelgden på torsdagar, och räknar ned till vintersolståndet. 
 
Kalenderbyte
Julen börjar för de flesta hedningar i Sverige vid Lusse den 13 december. Lussenatten anses enligt folktraditionen vara årets längsta natt. Att just denna natt anses vara årets längsta kan uppfattas som lite konstigt eftersom den verkliga längsta natten infaller vid vintersolståndet (runt 21-22 december). Förklaring är att före år 1753 användes den julianska kalendern i Sverige, en kalender som inte följde solåret lika noggrant som idag och medförde en förskjutning av dagar under årens lopp. Denna förskjutning innebar att i mitten av 1700-talet inföll vintersolståndet runt den 13 december, och då var alltså årets mörkaste natt just runt Lusse. När sedan kalenderbytet skedde från den julianska till den nuvarande gregorianska kalendern, justerades datumen med flera dagar och vintersolståndet hamnade runt den 21 december. Men vi fortsatte fira den 13:e i alla fall. 
 
Lucia
Lusse har firats på många olika sätt under årens lopp. Hur firandet började kan vi inte vara säker – kanske var det Sunna som stod i centrum för firandet. Från 1700- och 1800-talet finns det nedskrivna berättelser om hur lussefirandet gick till, ungdomar som gick från gård till gård och tiggde mat och dryck, hur man klädde ut sig och utsåg en lussebrud. Traditionerna var olika i olika landskap och ändrades över tiden. Det katolska helgonet Lucia har också sin dag den 13:e december, på 1920-talet startades traditionen med att utse en Lucia som kröntes i en ceremoni och ytterligare några årtionden senare utvecklades traditionen med luciatåg med tomtar, pepparkaksgubbar, stjärngossar och tärnor. Fornsedare idag ser Lussebruden som en av Frejas gestalter, hon som kommer med ljuset när det är som mörkast. Lussebullarna med sina solsymboler och gyllene saffran passar bra både för att ära Sunna och att ära Freja, många av lussebröden har dessutom former och namn som kan kopplas till seden.  Och fortfarande, år efter år, sjunger lussetåg över hela Sverige att det är hon som kommer med ljus och julefrid, hon som betvingar trollsejd och mörkermakt. 
 
Vintersolståndet
Några veckor efter lussefirandet, runt vintersolståndet, hålls själva julblotet som ibland kallas midvinterblot. Det är ju detta som är själva kärnan i firandet av julen - att solen och ljuset besegrar mörkret. De flesta blotlagen planerar in bloten när det fungerar praktiskt för deltagarna, därför är det vanligt att blot hålls på den helg som ligger närmast högtiden, medan andra blotlag ser till att fira det exakta datumet. Gudar som hyllas under julblotet brukar vara Sunna, Oden, Freja, Frej och Skade. 
 
Julafton
Julafton den 24 december firar nog hedningar på samma sätt som de flesta svenskar vill, med släkt och vänner, mat och klappar. Vi tolkar gärna in hedniska symboler i julsederna: Julkärven sätts ut till Odens häst Sleipner när Odens vilda jakt går genom luften i juletid. När julskinkan sätt fram på bordet tänker vi på det fantastiska svinet Särimner och på Frejs galt Gyllenborst, när granen bärs in i stugan så ser vi det evigt grönskande trädet Yggdrasil framför oss och i julbocken under granen ser vi Tors bockar framför oss. Julgröten är nornornas gröt. Gröt sätt såklart ut till tomten, gärna tillsammans med annan julmat. Inte till jultomten så klart, utan till gårdstomten som hjälper oss året om. Det är viktigt, särskilt om det inte redan gjordes under julblot eller vintersolståndet. 

Toreblot
Det hedniska julfirandet tar slut runt den 12:e januari med Toreblotet, ett sista firande nu när julmaten är slut och ljusen är nedbrunna. Nu kan det vara gott med vanlig, enklare, mat igen. 

Det finns också ett firande som kallas för midvinter. Då verkar ett blot ha hållits under mitten av februari, då det faktiskt känns som mitt i vintern och det kan vara kallare och mer snö än under december. Det är inte vanligt att asatroende idag ser det som en del av julfirande, om vi alls firar det. Vi har ju redan börjar fira Disablot då – och glädjes att det nu märks att vi går mot ljusare tider och löftet om våren och nytt liv. 

Vad som var det ursprungliga julfirandet kan vi inte veta. Vår sed, den forna seden, har ingen början och ingen har skapat den. Den har uppstått av många generationers längtan och behov i de landskapet de levde i och i den tid de levde i.

För oss fornsedare är vår sed det som förenar oss. Och vår sed, är jul. 
 
Från oss alla, till er alla, en riktigt god jul!

Läs hela inlägget »

”Den forna seden är arvet från våra förfäder och förmödrar. Den har vuxit fram genom årtusenden i samspel med naturen och i öppen kontakt med andra kulturer.”
 
Så står det i våra stadgar och att leva med seden handlar i grunden om att upprätthålla goda relationer mellan människor, natur och makter. Redan för 1000 år sedan användes begreppet ”den forna seden” som en benämning på den hedniska traditionen.

Sed
Men vad är sed i allmänhet? Sedvänja eller sedvana är gammalt vedertaget handlingsmönster som blivit en oskriven regel, ett praxis eller kutym. Ett exempel för oss som bor i städerna är att vi står till höger i rulltrappan och går till vänster. Föralldel så springer de flesta till vänster. Men det finns ingen regel hur du ska stå eller gå i rulltrappan, det har med tiden utvecklats till en oskriven regel, en praxis, en vardagens sed helt enkelt. Förty, nåde den som står fel.
 
Vana
Vana till skillnad från sed är en återkommande handling som vanligtvis utförs omedvetet och som triggas igång av utomstående händelser. Som tex att gå upp ur sängen när du vaknat och sätta på espressomaskinen och därefter sitta och sippa kaffe och läsa morgontidningen. En typisk vana som er ordförande ägnar allt för stor del av sin morgon på.
 
Tradition
Tradition kommer från latinska verbet tradera som betyder överlämna, att föra vidare det kulturella och sociala arvet så som värderingar, språk, arbetsformer, seder och sagor. Vi som lever med seden för över den organiskt till nästkommande generation och därmed skapar vi tillsammans traditioner. Vi utövar seden här och nu och den växer och utvecklas med oss och nya seder läggs till gamla vilket gör att den forna seden aldrig har en början eller ett slut, den lever med och i oss alla hela tiden.

Årsväntan
Årsväntan är bland annat en sådan ny sed som en del hedningar utövar där ett ljus tänds i en väntljusstake varje torsdag sex veckor fram till vintersolståndet. Den har redan efter 10 år gått från en generation till nästa och därmed blivit en tradition. Den har till och med spridit sig ut i Europa och ända bort till Amerika.

Idag är det sjätte vänt och på söndag är det vintersolståndet, då årshjulet påbörjar ännu ett varv och Sunna kommer åter med ljuset.
 
God jul och til árs ok friðar
Önskar ordförande Bruse LF Persson

Foto: Stina Jarenskog/Pantheonskulptur/Väntljusstaken

Läs hela inlägget »
Skogsdunge

Vet du, hur du rista skall?
Vet du, hur du reda skall?
Vet du, hur du färga skall?
Vet du, hur du fresta skall?
Vet du, hur du bedja skall?
Vet du, hur du blota skall?
Vet du, hur du sända skall?
Vet du, hur du slopa skall?

Havamal, 144, Brates översättning

Samfundet Forn Sed Sverige har nu i veckan givit ut en ny bok – ”Vet du, hur du blota skall?

Det är den första i en mindre bokserie om blotet som samfundet planerar.
 
Efterlängtad information
Information om hur man utför ett blot har varit efterfrågat länge, vi har varit lite eftertänksamma med att komma med för mycket tips. Inte för att vi har något att dölja, eller vill behålla något för oss själva, nej utan för att risken finns att det uppfattas som om vi viftar med pekpinnar och sätter upp regler, vilket är motsatsen till vad vi vill. Blotet är levande, som ett samtal med makterna. Det utförs olika beroende på vem som blotar, var blotet hålls, när det hålls och såklart till vilka makter det blotas. 

Konkret religiöst utövande utan dogmer
Blotet är det mest konkreta religiösa utövandet som vi har i samfundet, och det utgör en stor del av vår sed. Seden är, som ni vet, inte uppbyggd kring ett trossystem eller skriftliga dogmer, utan på bruket – det vi gör. Därför finns det ändå en vits med att bloten har vissa ramar, en blotordning som vi kallar det. Blotordningen ger en grund att stå på för den som håller i blotet och en trygghet för dig som deltar eftersom oavsett var i Sverige blotet hålls kan du känna igen dig och följa med.

Enskilda blot eller i grupp
De allra flesta blot hålls nog i enskildhet, då du själv talar med gudar eller rådare och lägger någon liten gåva vid en sten ett träd, eller framför en bön eller sång. Om ni är flera som vill blota tillsammans är det enklast att någon håller i blotet, den kallas då blotsgode eller blotsgydja.
Det kan krävas lång förberedelse för att hålla i ett blot där fler deltar, det ska kännas meningsfullt både för den som håller i blotet och för dem som deltar. Sånger och myter tränas in. Blotgåvor förbereds. Kanske förbereds blotet långt innan genom att mjöd och öl brygges, kläder sys eller en blotgåva skapas för hand.

Alla är delaktiga i blotet
Även om blotsgydjan eller blotsgoden håller i blotet och ser till att blotordningen följs, så utgör alla deltagarna en viktig del, vi är alla delaktiga. Alla får chans att tala eller höja hornet om man inte vill höja sin röst, alla får tid till att bära fram sina offer och hålla sitt samtal med gudarna. 

Levandegör myterna
På vissa blot levandegörs myterna genom skådespel, när det sker är det oftare på större blot eftersom det kräver att ytterligare personer har möjlighet att lägga tid på förberedelse. Det vanligaste är dock att det inte är något skådespel. De flesta bloten som blotlagen håller i är mindre och lugnare, full med vänskap och trygghet. Om du är helt ny på att blota med andra kan du känna dig lugn med att den som leder blotet, eller någon annan utsedd deltagare, vägleder dig genom de olika stegen. Vissa blotlag låter andliga samtal och tankar ta plats under blotet. Samtal som är riktat till både deltagare och gudar. I blotlag som är trygga med varandra kan även gråt och skratt får också ta sin tid. Bloten samfundet håller i är äkta och de stärker gemenskapen mellan människor och makter. 

Krångla inte till det
Var inte orolig för att hålla i blot själv eller tillsammans med andra. Det är sällan något här i livet går exakt som man har tänkt. Våga skratta åt dig själv, och tillsammans med blotlaget, så kommer gudarna säkert att skratta med er.

Blotordningen, blotets historia och även tips på hur du kan hålla i blot finns med i ”Blotboken del 1 – Vet du, hur du blota skall?” som du kan beställa i Samfundsboden.

Fred och äring, Linda, riksgydja
 
 
 
 
 
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: blot blota bok häfte

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv