Urds väv- tankar om forn sed

Vintersolståndet ägde i år rum söndagen den 22:e december. Söndag – solens dag, riktigt passande. Olika solsymboler går att finna på hällristningar och bildstenar runt om i Norden från årtusenden tillbaka, långt innan asar och vaner dyrkades. Längtan efter solen under den mörka hösten och vintern har inte försvunnit utan bearbetats in i myter och seder. I Völvans spådom nämns solen några gånger, två av de verserna handlar om solen under Ragnarök, den första om hur solen går under och den andra ger nytt hopp om att solens dotter kommer fortsätta moderns väg över himlen när alla strider är slut. Under julen är det väldigt tydligt att seden har en grund i soldyrkan.
 
Hur vi sedvandrare firar jul är såklart olika, överlag skiljer det sig inte mycket åt hur övriga Sverige firar. Vi tänder ljus för att vänta in julen, vi firar Lusse, vi tror på tomten, ibland kommer bocken på julafton istället för jultomten. Men det är Sunna, Freja och Oden som står i centrum för vårt firande. Guden Jolner är troligen den som gett namn till högtiden jul. Jolner är ett av alla Odens binamn.  
 
Detta inlägg tar upp några hedniska traditioner som förekommer runt jul. Som hedning bestämmer du själv vad som är viktigt för dig att fira och vilka traditioner, nya eller gamla, som du vill följa.

Solväntan
Många av oss börjar så smått vårt julfirande några veckor efter Alva med den moderna tradition som kallas Solväntan (eller bara Vänt). Den traditionen startades av fornsedare som bor i Västsverige. Allt fler hedningar, både i Sverige och utomlands, följer nu traditionen med Väntljusstaken som låter oss tända levande ljus som ett uttryck av vår längtan efter solens ljusets återkomst under vinterns mörker. Väntljusstaken har sex ljus och tänds under torshelgden på torsdagar, och räknar ned till vintersolståndet. 
 
Kalenderbyte
Julen börjar för de flesta hedningar i Sverige vid Lusse den 13 december. Lussenatten anses enligt folktraditionen vara årets längsta natt. Att just denna natt anses vara årets längsta kan uppfattas som lite konstigt eftersom den verkliga längsta natten infaller vid vintersolståndet (runt 21-22 december). Förklaring är att före år 1753 användes den julianska kalendern i Sverige, en kalender som inte följde solåret lika noggrant som idag och medförde en förskjutning av dagar under årens lopp. Denna förskjutning innebar att i mitten av 1700-talet inföll vintersolståndet runt den 13 december, och då var alltså årets mörkaste natt just runt Lusse. När sedan kalenderbytet skedde från den julianska till den nuvarande gregorianska kalendern, justerades datumen med flera dagar och vintersolståndet hamnade runt den 21 december. Men vi fortsatte fira den 13:e i alla fall. 
 
Lucia
Lusse har firats på många olika sätt under årens lopp. Hur firandet började kan vi inte vara säker – kanske var det Sunna som stod i centrum för firandet. Från 1700- och 1800-talet finns det nedskrivna berättelser om hur lussefirandet gick till, ungdomar som gick från gård till gård och tiggde mat och dryck, hur man klädde ut sig och utsåg en lussebrud. Traditionerna var olika i olika landskap och ändrades över tiden. Det katolska helgonet Lucia har också sin dag den 13:e december, på 1920-talet startades traditionen med att utse en Lucia som kröntes i en ceremoni och ytterligare några årtionden senare utvecklades traditionen med luciatåg med tomtar, pepparkaksgubbar, stjärngossar och tärnor. Fornsedare idag ser Lussebruden som en av Frejas gestalter, hon som kommer med ljuset när det är som mörkast. Lussebullarna med sina solsymboler och gyllene saffran passar bra både för att ära Sunna och att ära Freja, många av lussebröden har dessutom former och namn som kan kopplas till seden.  Och fortfarande, år efter år, sjunger lussetåg över hela Sverige att det är hon som kommer med ljus och julefrid, hon som betvingar trollsejd och mörkermakt. 
 
Vintersolståndet
Några veckor efter lussefirandet, runt vintersolståndet, hålls själva julblotet som ibland kallas midvinterblot. Det är ju detta som är själva kärnan i firandet av julen - att solen och ljuset besegrar mörkret. De flesta blotlagen planerar in bloten när det fungerar praktiskt för deltagarna, därför är det vanligt att blot hålls på den helg som ligger närmast högtiden, medan andra blotlag ser till att fira det exakta datumet. Gudar som hyllas under julblotet brukar vara Sunna, Oden, Freja, Frej och Skade. 
 
Julafton
Julafton den 24 december firar nog hedningar på samma sätt som de flesta svenskar vill, med släkt och vänner, mat och klappar. Vi tolkar gärna in hedniska symboler i julsederna: Julkärven sätts ut till Odens häst Sleipner när Odens vilda jakt går genom luften i juletid. När julskinkan sätt fram på bordet tänker vi på det fantastiska svinet Särimner och på Frejs galt Gyllenborst, när granen bärs in i stugan så ser vi det evigt grönskande trädet Yggdrasil framför oss och i julbocken under granen ser vi Tors bockar framför oss. Julgröten är nornornas gröt. Gröt sätt såklart ut till tomten, gärna tillsammans med annan julmat. Inte till jultomten så klart, utan till gårdstomten som hjälper oss året om. Det är viktigt, särskilt om det inte redan gjordes under julblot eller vintersolståndet. 

Toreblot
Det hedniska julfirandet tar slut runt den 12:e januari med Toreblotet, ett sista firande nu när julmaten är slut och ljusen är nedbrunna. Nu kan det vara gott med vanlig, enklare, mat igen. 

Det finns också ett firande som kallas för midvinter. Då verkar ett blot ha hållits under mitten av februari, då det faktiskt känns som mitt i vintern och det kan vara kallare och mer snö än under december. Det är inte vanligt att asatroende idag ser det som en del av julfirande, om vi alls firar det. Vi har ju redan börjar fira Disablot då – och glädjes att det nu märks att vi går mot ljusare tider och löftet om våren och nytt liv. 

Vad som var det ursprungliga julfirandet kan vi inte veta. Vår sed, den forna seden, har ingen början och ingen har skapat den. Den har uppstått av många generationers längtan och behov i de landskapet de levde i och i den tid de levde i.

För oss fornsedare är vår sed det som förenar oss. Och vår sed, är jul. 
 
Från oss alla, till er alla, en riktigt god jul!

Läs hela inlägget »

”Den forna seden är arvet från våra förfäder och förmödrar. Den har vuxit fram genom årtusenden i samspel med naturen och i öppen kontakt med andra kulturer.”
 
Så står det i våra stadgar och att leva med seden handlar i grunden om att upprätthålla goda relationer mellan människor, natur och makter. Redan för 1000 år sedan användes begreppet ”den forna seden” som en benämning på den hedniska traditionen.

Sed
Men vad är sed i allmänhet? Sedvänja eller sedvana är gammalt vedertaget handlingsmönster som blivit en oskriven regel, ett praxis eller kutym. Ett exempel för oss som bor i städerna är att vi står till höger i rulltrappan och går till vänster. Föralldel så springer de flesta till vänster. Men det finns ingen regel hur du ska stå eller gå i rulltrappan, det har med tiden utvecklats till en oskriven regel, en praxis, en vardagens sed helt enkelt. Förty, nåde den som står fel.
 
Vana
Vana till skillnad från sed är en återkommande handling som vanligtvis utförs omedvetet och som triggas igång av utomstående händelser. Som tex att gå upp ur sängen när du vaknat och sätta på espressomaskinen och därefter sitta och sippa kaffe och läsa morgontidningen. En typisk vana som er ordförande ägnar allt för stor del av sin morgon på.
 
Tradition
Tradition kommer från latinska verbet tradera som betyder överlämna, att föra vidare det kulturella och sociala arvet så som värderingar, språk, arbetsformer, seder och sagor. Vi som lever med seden för över den organiskt till nästkommande generation och därmed skapar vi tillsammans traditioner. Vi utövar seden här och nu och den växer och utvecklas med oss och nya seder läggs till gamla vilket gör att den forna seden aldrig har en början eller ett slut, den lever med och i oss alla hela tiden.

Årsväntan
Årsväntan är bland annat en sådan ny sed som en del hedningar utövar där ett ljus tänds i en väntljusstake varje torsdag sex veckor fram till vintersolståndet. Den har redan efter 10 år gått från en generation till nästa och därmed blivit en tradition. Den har till och med spridit sig ut i Europa och ända bort till Amerika.

Idag är det sjätte vänt och på söndag är det vintersolståndet, då årshjulet påbörjar ännu ett varv och Sunna kommer åter med ljuset.
 
God jul och til árs ok friðar
Önskar ordförande Bruse LF Persson

Foto: Stina Jarenskog/Pantheonskulptur/Väntljusstaken

Läs hela inlägget »
Skogsdunge

Vet du, hur du rista skall?
Vet du, hur du reda skall?
Vet du, hur du färga skall?
Vet du, hur du fresta skall?
Vet du, hur du bedja skall?
Vet du, hur du blota skall?
Vet du, hur du sända skall?
Vet du, hur du slopa skall?

Havamal, 144, Brates översättning

Samfundet Forn Sed Sverige har nu i veckan givit ut en ny bok – ”Vet du, hur du blota skall?

Det är den första i en mindre bokserie om blotet som samfundet planerar.
 
Efterlängtad information
Information om hur man utför ett blot har varit efterfrågat länge, vi har varit lite eftertänksamma med att komma med för mycket tips. Inte för att vi har något att dölja, eller vill behålla något för oss själva, nej utan för att risken finns att det uppfattas som om vi viftar med pekpinnar och sätter upp regler, vilket är motsatsen till vad vi vill. Blotet är levande, som ett samtal med makterna. Det utförs olika beroende på vem som blotar, var blotet hålls, när det hålls och såklart till vilka makter det blotas. 

Konkret religiöst utövande utan dogmer
Blotet är det mest konkreta religiösa utövandet som vi har i samfundet, och det utgör en stor del av vår sed. Seden är, som ni vet, inte uppbyggd kring ett trossystem eller skriftliga dogmer, utan på bruket – det vi gör. Därför finns det ändå en vits med att bloten har vissa ramar, en blotordning som vi kallar det. Blotordningen ger en grund att stå på för den som håller i blotet och en trygghet för dig som deltar eftersom oavsett var i Sverige blotet hålls kan du känna igen dig och följa med.

Enskilda blot eller i grupp
De allra flesta blot hålls nog i enskildhet, då du själv talar med gudar eller rådare och lägger någon liten gåva vid en sten ett träd, eller framför en bön eller sång. Om ni är flera som vill blota tillsammans är det enklast att någon håller i blotet, den kallas då blotsgode eller blotsgydja.
Det kan krävas lång förberedelse för att hålla i ett blot där fler deltar, det ska kännas meningsfullt både för den som håller i blotet och för dem som deltar. Sånger och myter tränas in. Blotgåvor förbereds. Kanske förbereds blotet långt innan genom att mjöd och öl brygges, kläder sys eller en blotgåva skapas för hand.

Alla är delaktiga i blotet
Även om blotsgydjan eller blotsgoden håller i blotet och ser till att blotordningen följs, så utgör alla deltagarna en viktig del, vi är alla delaktiga. Alla får chans att tala eller höja hornet om man inte vill höja sin röst, alla får tid till att bära fram sina offer och hålla sitt samtal med gudarna. 

Levandegör myterna
På vissa blot levandegörs myterna genom skådespel, när det sker är det oftare på större blot eftersom det kräver att ytterligare personer har möjlighet att lägga tid på förberedelse. Det vanligaste är dock att det inte är något skådespel. De flesta bloten som blotlagen håller i är mindre och lugnare, full med vänskap och trygghet. Om du är helt ny på att blota med andra kan du känna dig lugn med att den som leder blotet, eller någon annan utsedd deltagare, vägleder dig genom de olika stegen. Vissa blotlag låter andliga samtal och tankar ta plats under blotet. Samtal som är riktat till både deltagare och gudar. I blotlag som är trygga med varandra kan även gråt och skratt får också ta sin tid. Bloten samfundet håller i är äkta och de stärker gemenskapen mellan människor och makter. 

Krångla inte till det
Var inte orolig för att hålla i blot själv eller tillsammans med andra. Det är sällan något här i livet går exakt som man har tänkt. Våga skratta åt dig själv, och tillsammans med blotlaget, så kommer gudarna säkert att skratta med er.

Blotordningen, blotets historia och även tips på hur du kan hålla i blot finns med i ”Blotboken del 1 – Vet du, hur du blota skall?” som du kan beställa i Samfundsboden.

Fred och äring, Linda, riksgydja
 
 
 
 
 
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: blot blota bok häfte

Om du är hedning eller asatroende och vill vara medlem i ett seriöst samfund med stark och glädjefull gemenskap, utbildade godar och gydjar, fina traditioner och ett Råd som är demokratiskt valt och arbetar för medlemmarna – välkommen till Samfundet Forn Sed Sverige! 

Samfundet är det äldsta befintliga samfundet för asatro i Sverige. Vi är registrerade som ett religiöst samfund hos Kammarkollegiet. 2010 bytte vi namn från Sveriges Asatrosamfund till Samfundet Forn Sed Sverige. 

Anledningen till namnbytet är ganska enkelt, vi vänder oss inte bara till asar utan till alla norröna hedniska makter. Det ville vi betona även i vårt namn, även om vi redan innan namnbytet såklart vände oss till alla norröna makter, vilket de flesta asatroende gör idag. 

En annan anledning till namnbytet var att det finns många olika sätt att närma sig makterna, inte bara genom att tro. Sed är en bättre beskrivning på det vi gör, vi är hedningar varje dag och utövar vår sed varje dag – inte bara under bloten.  

Bloten är vårt mest konkreta religiösa utövande. Men seden är så mycket mer. Inom seden utforskar och bevarar vi ”de klokas” kunskaper och den folkliga magin tillexempel örtmagi, sejd och skyddsrunor. Vi utvecklar vår kultur genom sång, dans, musik, mat, dryck, skaldekonst, berättande och hantverk. Vi vårdar, värnar och väcker de heliga platserna i landskapet. Vi söker kunskap och visdom genom att studera och utforska den forna sedens myter, världsbild och kosmologi.

Vi är hedningar, fornsedare, asatroende, vanatroende, sejdare och sedvandrare. 
Vår sed är en levande religion, en andlig väg med rötter i norröna hedniska och folkliga seder.
Vi anser att naturen och tillvaron är heliga.
Vi ser Eddan och de äldre sagorna som inspirerande texter med mycket kunskap. De är skrivna i sin tid och vi följer dem inte som någon helig bok. 
Vi ser ett större djup och helighet i den forna seden än hur asatron beskrevs under 1800-talets nationalromantiska vurmande. 

Vi har en stark värdegrund som grundar sig i heder och livsbejakelse i våra relationer till människor, natur och makter. Det betyder att vi är inkluderande och erkänner alla människors lika värde oavsett kön, ålder, ursprung, sexuell läggning eller funktionsvariation.

Självklart behöver du som medlem inte vända dig till alla norröna makter, men samfundet i stort gör det. Inte heller behöver du utöva alla delar av seden, utan du gör det som är meningsfullt för dig. Värdegrunden däremot är ett måste att följa om du vill vara medlem. 

Om du känner att detta vore rätt gemenskap för dig, hör av dig till oss så blir du kontaktad av någon av våra gydjor eller godar (via e-post eller telefon). Du kan också skicka in medlemsansökan direkt. 

Mer om vår sed:
https://www.samfundetfornsed.se/seden-23981524
Kontakt:
https://www.samfundetfornsed.se/kontakt-23982447
Hur du blir medlem:
https://www.samfundetfornsed.se/medlem/bli-medlem-1282530

Linda Stiernberg, riksgydja
 

Läs hela inlägget »

Samfundet Forn Sed är sedan 2007 ett registrerat trossamfund. Det innebär att vårt namn är skyddat och vi kan få hjälp av staten att ta in medlemsavgifter. 

Kammarkollegiet är myndigheten som registrerar trossamfund och delar ut ett organisationsnummer i en speciell serie för trossamfund. Kammarkollegiet registrerar endast trossamfundets namn, stadgar samt en kontaktperson som är behörig att företräda trossamfundet.

För att bli ett registrerat trossamfund måste trossamfundet i sina stadgar ange ändamål, vilket enligt lagen är ”en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst”; samt hur beslut fattas och att det har en styrelse eller motsvarande.

Kammarkollegiet registrerar inte vilken religion, tro eller andlig inriktning ett trossamfund bekänner sig till. Vidare innebär det att Kammarkollegiet inte tar ställning till trossamfundet på annat sätt än att det uppfyller lagens krav. Det betyder att samfundet inte på något sätt är godkänt av svenska staten. En registrering av ett trossamfundet innebär helt enkelt att det är registrerat.

Bruse Persson, ordförande

Källor och citat
Kammarkollegiets hemsida 
https://www.kammarkollegiet.se/vara-tjanster/trossamfund-vigsel-begravning/registrera-trossamfund

Lag (1998:1593) om trossamfund 
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-19981593-om-trossamfund_sfs-1998-1593

Förordning (1999:731) om registrering av trossamfund 
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forordning-1999731-om-registrering-av_sfs-1999-731

Läs hela inlägget »

-”Varför blev du vald till riksgydja?”, blev jag frågad. Jag skämtade bort svaret lite med att säga att det är för att jag är så bra och sedan beskrev jag lite hur goderingen är uppbyggd.

Men efteråt har jag funderat på frågan, och undrar om det inte egentligen var en fråga om hur Samfundets organisation fungerar – varför finns det riksgydjor/godar och hur väljs de? 
Det kanske det är fler som funderar på, så jag låter mitt första blogginlägg handla om det.
 
Samfundet Forn Sed Sverige är ett registrerat trossamfund. Grunden för hur Samfundet fungerar rent praktiskt skiljer sig inte mycket åt från hur religiöst obundna föreningar fungerar i Sverige. Vi vilar alltså på demokratiska grunder. 

Varje år hålls ett årsmöte, där alla medlemmar som har betalt årsavgiften har rösträtt, och en styrelse väljs. Det finns flera aktiva utanför styrelsen tillexempel valberedning, ekonomisk granskare, verksamhetsgranskare, personer som arbetar med Samfundets tidning, representanter som ansvarar för kontakt och samarbete med andra samfund och föreningar. 

Så långt fungerar vi alltså som vilken annan förening som helst i Sverige. Men vi är ett religiöst Samfund och även om vi utövar en levande sed i dagens samhälle, så har vi en fot i den historiska myllan. Det ger avtryck i hur Samfundet är uppbyggt och fungerar. Vi kallar årsmötet för årsting, och styrelsen för rådet. De vanligaste ceremonierna inom forn sed kallas för blot, blotet är hjärtat i själva seden. Det är genom blotet vi möter makterna och skapar balans inom oss själva och med landskapet vi lever i. Blotet kan utföras i enskildhet eller tillsammans med familj och vänner. Det kan vara enkelt som att lägga en blomma vid ett träd eller sjunga en sång till makterna. Det kan också vara stort som vårbloten i Gamla Uppsala med flera hundra deltagare. 

Enskilda medlemmar som bor nära varandra kan gå ihop i ett blotlag, för att blota och på andra sätt utveckla sin sed tillsammans. Om medlemmarna vill kan de registrera blotlaget som ett officiellt blotlag inom Samfundet. Ett blotlag är inte en egen förening, utan fungerar då som en lokal grupp eller krets inom Samfundet. Det är vanligt att bloten leds av en eller två personer, beroende på hur många som deltar. De som leder blotet kallas blotsgydja (kvinna) och blotsgode (man).

Samfundet har valt att utbilda gydjor och godar som kan stötta andra medlemmar i seden, både praktiskt och andligt. Förutom att hålla i årsblot erbjuder de livsstegsriter och själavård, och vidareutvecklar sig i seden för att kunna svara på frågor, stödja och hjälpa till när det behövs. Godarna och gydjorna bildar goderingen som har möte ungefär en gång per månad. Nya gydjor och godar utbildas av goderingen under ungefär ett år. Om utbildningen slutförs, kan goderingen rekommendera rådet att välja in den nye personen till gode/gydja inom Samfundet. 

Gode och gydja i Samfundet är ett förtroendeuppdrag utan tidsbegränsning, till skillnad från förtroendeuppdraget inom rådet som är på ett eller två år. 

Som jag tänker mig det, är Samfundet uppbyggd som en harg*. Rådet och goderingen är stenarna i botten som håller de andra stenarna uppe; medlemmarna, blotlagen, tidningen. 

Men riksgydja då?
Jo, på årstinget väljs en gode och en gydja på två år för att vara samordnande av goderingen och den andliga verksamheten i samfundet. Dessa kallas då riksgode och riksgydja och fungerar som Samfundets ansikte utåt tillsammans med ordförande. Minst en av riksgydjan och riksgoden ska ha en plats i rådet och fungera som kontaktperson mellan rådet och goderingen.
  
När den förra riksgydjan, Emma Hernejärvi, valde att avgå frågade de andra i goderingen mig om jag var intresserade av att vara riksgydja. Jag funderade länge på det, det innebär ju mer ansvar och risk för publicitet (vilket Emma skött galant under flera år). Det kändes som att jag skulle kunna göra ett bra jobb, så jag tackade ja. Efter att jag (och Henrik Hallgren) blivit valda av årsmötet, just när årsmötet tog lunchrast, så kom Emma fram till mig och hängde på mig riksgydjans halsband. –”Nu är det din tur att bära den här”, sa hon. Och vet ni, den lilla handlingen kändes som en rit lika viktig för mig som hela vårblotet dagen innan. 

Linda Stiernberg, riksgydja 

(*en harg är en plats där man kan blota, traditionellt anses den vara uppbyggd av stenar  - som en stenhög ungefär. Det finns nya rön som beskriver att hargen också bestod av en träbyggnad, som ett tempel. Mer om det kan du läsa i boken ”Tempel och kulthus i det forna Skandinavien: myter och arkeologisk fakta”). 

Den officiella organisationsplanen kan du hitta på sidan Samfundets organisation.
 

Läs hela inlägget »

Vi är alla individer med olika förutsättningar och drömmar. Vi ska alla ha samma möjligheter i livet, oavsett våra olika förutsättningar med avseende på exempelvis ekonomiska, fysiska eller psykiska hinder.

Inte samma sak som att alla ska ha det lika, då respekterar vi inte individens olikheter, utan det ska vara efter individens behov.

Vad är inkludering och hur inkluderar vi andra i vardagen? Jag ser det som att inkludering kan delas in i passiv och aktiv inkludering.

Passiv inkludering
Passiv inkludering är att inte lägga sig i eller fördöma andras val i livet, som exempelvis val av religion, politik, ideologi, kläder, yrke, könstillhörighet, musik osv. Så länge det inte påverkar eller hindrar andras fria val. Det är att låta andra människor vara som de själva vill vara helt enkelt.

Aktiv inkludering
Aktiv inkludering är att medvetet och öppet bjuda in andra människor till fikat på jobbet, till utflykter, en pubkväll, till blot eller andra aktiviteter genom att helt enkelt höra av sig och uppmana ”häng på, kom med oss!”. 

Samfundet Forn Sed har med sin värdegrund en aktiv inkludering, där vi öppet bjuder in andra att vara tillsammans med oss, oavsett förutsättningar, livsval och möjligheter.

Inkludering är helt enkelt att acceptera och respektera andras olikheter och förmågor och se det som en gemensam styrka.

Bruse Persson
Ordförande i Samfundet Forn Sed

Läs hela inlägget »
Torshammare och Edsring Torshammare och Edsring

Alla religioner har symboler. Arkeologer och antropologer skriver och funderar kring människans första symboler som är funna i grottor och utgrävda bosättningar på Moder Jords yta. Spekulationer och funderingar finns det många av kring de äldsta symbolerna i tex grottor.

Människorna samlas kring symboler i så många olika sammanhang, allt i från sport till nationella eller religiösa symboler. Någon som utforskat och skrivit om människan och hennes symboler är Carl G. Jung:

What we call a symbol is a term, a name,or even a picture that may be familiar in daily life, yet that possesses specific connotations in addition to its conventional and obvious meaning. It implies something vague, unknown, or hidden from us.
Carl G. Jung, Man and His Symbols. Page 3

Det vi kallar en symbol är en term, ett namn, eller till och med en bild som kan vara igenkännlig från vardagens liv, men som ändå innefattar specifika innebörder förutom dess konventionella uppenbara innebörd. Det antyder till något vagt, okänt eller gömt från oss. [Egen översättning]

För cirka ett halvår sedan blev jag intervjuad av några journalister som skriver för New York Times. Jag sa att symboler är egentligen tomma i sig själva. Det är vi som håller och lägger in innebörden i symbolen. Detta budskap har jag fått återkoppling på av flera olika personer inom hednasfären. En del har opponerat sig och andra har sagt att det är en relevant och intressant fråga.

Som jag uppfattar symboler finns de på tre lager:

  • Lager 1: materiellt 
  • Lager 2: inom människas tanke och emotionella kropp. Både individ som kollektiv
  • Lager 3: andlig kärna

För att förstå vad jag menar så får vi börja med en analys av hur människan fungerar. Denna analys och beskrivning är inte unik för enkom symboler utan krasst hur människa fungerar. Första stegen är att vi skiljer på externt och internt.

Lager 1 och 2; Materiellt, mentalt och emotionellt
Lager 1: Den fysiska representationen av symbolen, bilden eller föremålet är en del av symbolen. Till exempel bilden på en torshammare och edsringen. Två rituella symboler och föremål vi använder i utövandet av forn sed och hedendom. Se bilden i början.

Det fysiska behöver nog inte mer förklaring men lager 2 är den interna. Våra olika sinnen förmedlar information till vårt medvetande hela tiden. Sinnenas information väcker innehåll och betydelser i vår interna sfär. Det sker snabbt. Tanke, minne och emotioner reagerar snabbt.  Ofta går det inte att skilja värderingar och emotioner från materiellt lager. Själva bilden är egentligen bara en bild och kraften och innebörden ligger primärt i betraktaren. En del människor kan känna av föremåls betydelser, energi och historia men det är inte dem jag skriver om i denna beskrivning.

Det är interaktion mellan lager 1 och 2, det går snabbt med varandra i individen att materia och internt ter sig som samma.  
Den interna är en andlig sfär och där kanske en beständig innebörd för symboler finns i det jag kan kalla för en kärna.

lager 3: Andlig kärna 
Inom religionen och andlighetens sfär så uppfattas livet ha fler dimensioner än den materiella. En andevärld ter sig nog självklar att ingå i religion. Så också forn sed, asatro eller skandinavisk hedendom
Är det i andevärld som symbolers kärna av kraft och innebörd finns?
Frågan om då till exempel Tors hammare finns i andliga dimensioner är högst relevant. Har du inte övertygelse om andlig värld är detta inte relevant. För dig som har det så kan både Mjölnir och tex. Gungnir, Odins spjut, ha sin kraftkärna i det andliga lagret, i kärnan. Dessa symboler går sedan igenom människas filter av förståelse och kunskap för att användas på olika sätt i livet.
Kärnan i symbolerna kan alltså hålla ett fast värde i den andliga sfären, medans dess betydelse kan variera beroende på perspektivet hos den som tolkar. Med att vårt perspektiv skiftar, så skiftar också symbolernas betydelse för oss. Har en person perspektivet att symbolerna inte betyder något, eller ingen kunskap om dem, då håller de inte heller någon betydelse för den personen. Kraften finns med andra ord inte i lager 1. Utan i lager 2 och 3.

Det interna i människa och det andliga (lager 3) interagerar också med varandra på komplexa sätt. Det är för individen att utveckla sig för att göra sina lager inombords så klara och medvetna att det andliga kan komma rent och klart. Hat, frustrationer, klander och förakt är exempel på känslor energier som förvanskar andlig information. För att kunna komma åt det som Jung beskriver som vagt, okänt eller gömt behövs det självrannsakan och självkännedom.

Förändliga och relativa
Symbolers innebörd och betydelser förändras över tid och mellan generationer. En laddad symbol som till exempel svastikan eller hakkorset har för västvärlden en mycket annan innebörd än för till exempel hinduer. Fruktansvärda händelser under andra världskriget och människor som samlades under fanor med svastikan eller som bar den på armen har lett till att symbolens innehåll eller betydelse är väldigt annan än innan andra världskriget. Innan andra världskriget hade samma symbol helt andra betydelser för oss. Dessutom så finns just svastikan i många kulturer och är tusentals år gammal. Innebörden innan andra världskriget är att svastikan är lyckosam och bringar seger. Den kärna av innebörd som stämmer från en symbolsk historisk tid har sin beständighet.  Men lager har lagts till genom att symbolen har använts. Det mänskliga kollektivet skapar betydelser kring kärnan. Det blir det som generellt anses att symbolen betyder. Interaktionen mellan lager 1 och 2; fysiska lagret och det interna i människan varierar även mellan individer, grupper av människor och kulturer.

Den andliga kärnan är den beständiga delen. Så fort en eller flera människor kontaktar den andliga kärnan så filtreras kraften in i människans filter och lager av minnen och erfarenheter. Denna process är mycket automatisk. Den sker utan att vi är medvetna om stegen.

Heliga kor för många hedningar
En efterfrågan på en objektiv “sanning” göra att vi ofta missar det som faktisk sker i mänskliga kollektiva sfären.
Denna sanning upplevs då som något beständigt och som finns kontinuerligt i en föränderlig tid. Att då säga att symbolers innebörd är relativa och subjektiva utmanar detta behov av stabilitet. För hedningar så har vi upplevelsen av att våra symboler är av värde och innebörden är beständig.I den egna uppfattningen och i kärnan så kan en given symbol vara beständig i sig. Men i det mentala kollektiva lagret så ändras olika symbolers betydelser genom tid och handlingar. Vi får helt enkelt försöka hålla flera tankar och perspektiv i hågen samtidigt.

Symbolers bruk och innebörd genomförs av människan. Gör vi det med heder och respekt för det stora varandet i all sin mångfald stärks både det hedniska och symbolernas andliga kärna. Det är värt att bruka, bära och föra.

Per Lundberg
Gode i Samfundet Forn Sed Sverige
 

Läs hela inlägget »

Vinden dånar mot fönsterrutorna, den vilda jakten driver över skogarna. Jag tittar ut. Ser månskivan, full och lysande mot det bottenlöst mörka. 

Här på östkusten är det hårda vindar, men i väst stormar det. Vilka krafter. Jag känner mig rusig. 

Människan är inte alltings mått. Det finns så mycket som är större, som når bortom oss, överskrider oss. Men som vi är en del av. Vinden blåser genom mina lungor. Månen skimrar i mötet med mina ögon. Universum är en gigantisk varelse som speglar sig i mig, i allt, men som också når bortom vad vi kan fatta. Att se den mörka natthimlen är att blicka ned i det ofattbara gapet - Ginnungagap. Månen - det lysande ögat i tidens brunn. 

Jorden är en kropp, ett kött. Stormvinden är Makterna som rider världen, jordens vilda andetag.

När sommarens uttrycksfullhet och tydlighet sjunker undan, börjar andra lager bli synliga inom oss. Andra nyanser uppenbaras. Höstlövens färgprakt - rött, orange, gult, brunt - avslöjas när det gröna drar sig undan. 

Världen står nu i jämviktsläge på gungbrädan mellan ljus och mörker. Snart börjar den tippa igen. Följ med ned, sjunk. In i mörkret. In i det trolska.

Henrik Hallgren, Riksgode 

 

Läs hela inlägget »

Tomhet. Kan vi människor egenligen uppfatta absolut tomhet?
Vi är i ständigt görande och var minut som vi är vakna så har vi likt en höna ett tjatter i vår håg. En av de tre bröder som danade och gav av sig själva till människa är Höner. Ordet kan översättas till höna. Det står klart ut som annorlunda gentemot de andra två. På sätt och vis komiskt. Vår tankesfär kacklar liksom hela tiden och det ian klart upplevas som motsatsen till tomhet ellet stillhet.
Många andra traditioner ägnar mycken kraft och tid åt att uppnå tomheten ovh hantera "kacklet." Till exempel Zenbuddism och andra andliga former med meditation i sin tradition. Källmaterialet om vår forna sed har mig vetligen inga beskrivngar av meditation. Men i modern utövande så användet sih en del hedningar/sedvandrare av ordet grunna för att djupt reflektera eller bemöta kacklet och hanteta de många emotioner och krafter som rör sig i oss människor.

Läs instruktionerna tre gånger så att du har skapat dig en bild av dem och kan dem innan du genomför dem.

  • Stäng av mobila enheter och datorer.
  • Sätt en mobil på tyst och taimer på den tid du ämnat grunna. Rekommenderar tio min för den ovane och halv timme åt den mer vane. Timern både hjälper dig avsluta och hålla kvar i avsedd tid.
  • Säg till de i ditt hushåll att du vill cara ifred.
  • Sätt dig på en stol och kanske tänd ett ljus.
  • Sitt med rak rygg
  • Låt andningen flöda ner i kroppen så du andas med magen och ej bröstkorg.
  • Skapa bilden i dig, din håg, att du sitter vid ett stort träd. Vid foten av Yggdrasil.
  • Visualisera tre stora rötter som går djupt ned i myllan och suger upp vatten och mineral till trädets gagn.
  • Upp i stam och upp i Kronans många grenar och blad.
  • Bladen mötet Kosmiskt ljus som också ger näring åt det stora Trädet.
  • Låt kacklet få finnas men ägna dig inte åt det och fokusera istället på trädet och flöden i Trädet.
  • Förlorar du dig i kacklet så med snällhet lägg fokus på flödet från rötter genom stam och upp i krona igen.
  • Vid inanding lägg mentalt fokus på rötterna och dra upp energi från rötterna upp till slutet av stammen och vid utandning medvetet putta eller flytta energin upp i kronans grenverk och ut i bladen.
  • Håll i tomhet en liten stund, kanske en eller två sekunder.
  • Andas djupt in igen och upprepa tills klockan ringer.

Tacka dig själv och det stora Trädet för tid tillsammans genom att känna tacksamhet inombords och säga ordet Tack.


Denna metod är enkel och kan utföras med olika variationer. Testa och lek med detta verktyg. Prova olika varianter!

äring o Flöde i Trädet

Per Lundberg

I trädet är vi Alla

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Aslak Halfdan » Äntligen är det jul:  ”God dag kære svenske trosfæller, jeg er jeg bor i Danmark halv dansk halv finsk..”

  • Charlotte Magnusson » Äntligen är det jul:  ”I en föränderlig värld rullar årshjulet på, oavsett vad som händer. Naturen har ..”

  • Ture » Vintervända:  ”Enligt Wikipedia har julgranen anor från Tyskland. Men det framgår också att tys..”

  • Maria Fasting » Vårens fest: Ägg, hunger och hopp:  ”Hej! Har ni några tips på barnböcker? Tema vårfirande tänker jag på nu men även ..”

  • Johanna Södermark » Symboler, var finns deras innehåll?:  ”Tack Per! Fin reflektion, som också ger en tydlig bild av hur man kan beskriva v..”

Arkiv

Etiketter

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Aslak Halfdan » Äntligen är det jul:  ”God dag kære svenske trosfæller, jeg er jeg bor i Danmark halv dansk halv finsk..”

  • Charlotte Magnusson » Äntligen är det jul:  ”I en föränderlig värld rullar årshjulet på, oavsett vad som händer. Naturen har ..”

  • Ture » Vintervända:  ”Enligt Wikipedia har julgranen anor från Tyskland. Men det framgår också att tys..”

  • Maria Fasting » Vårens fest: Ägg, hunger och hopp:  ”Hej! Har ni några tips på barnböcker? Tema vårfirande tänker jag på nu men även ..”

  • Johanna Södermark » Symboler, var finns deras innehåll?:  ”Tack Per! Fin reflektion, som också ger en tydlig bild av hur man kan beskriva v..”

Arkiv