Tankar om Alvablot
Förra helgen hade vi alvablot i Göteborg. Det var en ljuvlig kväll att hålla alvablot på, det var dimma i luften och helt vindstilla. Lite kallt, men inte så kallt att jag behövde ta den fula vinterjackan. Jag har som så många andra under en lång period i mitt liv tyckt att november är en svår månad. Det är så vansinnigt mörkt, i Göteborg regnar det jämt, det finns inget att se fram emot och jag känner mig alltid, alltid trött. Som om jag borde fylla min mage med granbarr och inte gå upp ur sängen förrän i april igen, precis som mumintrollen gör. Kanske är det därför alvablotet känns så speciellt, så viktigt. Det är kanske också för att det är så personligt. Inte på något annat blot har jag sett lika många tårar och lika mycket kramar. Att få hedra sina nära och kära som har gått vidare tillsammans i höstmörkret känns lika stort och fint varje år. Förra helgen hade vi tre nya med oss på blotet och jag minns att jag tänkte att alva är en bra tid att bli hedning på.
Det var ett speciellt blot för mig eftersom det var första gången som jag var med och planerade ett blot. Inte för att jag hade en så förfärligt stor inblandning, men jag hade letat upp en dikt som jag tyckte passade bra att åkalla alverna med och jag hade valt ut en sång som vi kunde sjunga i början av blotet. På vägen dit minns jag att jag begrundade att jag har varit medlem i Samfundet forn sed Sverige i drygt tio år utan att ha varit med och hållit i blot tidigare. Det kanske var för att jag var så ung när jag blev medlem, eller för att jag inte har varit riktigt intresserad tidigare. Men det är definitivt också för att jag har tyckt att det känns nervöst och lite svårt. Det kändes nervöst och lite svårt på spårvagnen bort till blotplatsen förra helgen också, men inte bara nervöst och svårt, jag kände också ett extra mått av förväntan och upprymdhet.
I Göteborg brukar vi ha gille efter bloten på Bishops arms på Järntorget, så även denna gång. Jag fick en chans att prata med personer som var helt nya för mig. Jag tycker alltid det är lika intressant att höra vad det är som gör att folk känner sig dragna till den forna seden. Det är så olika anledningar, ändå finns en samhörighet som jag sällan träffar på någon annan stans.
Under kvällen hade vi en väldigt intressant diskussion om alverna. Jag har alltid tyckt att alverna är lite svåra att förstå sig på, vilka är de? I samtalet fick jag höra att det ute på åkrar i åkerrösen har hittats begravda människor från forna tider. Det kändes logiskt på många sätt, om man ändå har grävt upp en massa sten ur sin åker som ligger i en perfekt hög, varför inte använda den som gravröse? Då var det någon annan som kom på att det andra jordlagret, det under matjorden, heter alv. Ännu en pusselbit som föll på plats. Med denna kunskap kändes det plötsligt väldigt passande att Frej är alvernas herre, han är helt enkelt furste över dem som är begravda i åkern. Tillsammans med att döden (i sann Lejonkungen-anda) kan ses som starten på något nytt blir det ännu mer begripligt. Så nu, istället för att se alverna som ett mystiskt folk som bor med och eventuellt tar hand om våra döda, är de för mig definitivt våra förmödrar och förfäder, de som vi inte längre minns namnet på.
På vägen hem tänkte jag på hur annorlunda november ter sig nu, när en favorithögtid har infunnit sig och jag har lärt mig uppskatta naturen i sitt påbörjade viloläge. En gång för många år sedan sa min mamma något som också har bidragit till en förändrad syn på denna ödesdigra månad. Jag var på väg hem från jobbet och vi pratade i telefon, och jag klagade förfärligt över höstångesten och det jämngrå, knappa dagsljuset. Då sa hon denna enkla mening, som jag ofta tänker på i efterhand:
- Men Elli, kom ihåg att det luktar så gott och att mossan är smaragdgrön, löven roströda och berget sidengrått.
/ Elli Jobring (Sekreterare)
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Daniel » Att se på väven: ”Vi sitter här och pratar om nordisk mytologi hit och dit, och det blir en del go..”
-
Ida H » Nybörjare? Detta händer på blotet!: ”Vart är nästa midsommarblot?”
-
Henrik » I trygghet tillsammans växer seden: ”Fint skrivet! ”
-
Karin Beronius » Hell Eir: ”Ibland finner man oväntade guldkorn på vägen. Jag letar egentligen efter ordet "..”
-
Kalle Karlson » Medan Alvatid nalkas...: ”vi vill veta mer , kan ni förklara bättre el vill ni att vi ska förstå det som s..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
ginnungagap påsk vetenskap jolner vanatro insida val fördomar makter sociala medier ödet odla ukraina hlodyn skade äktenskap naturens rättigheter tradition beklagande kurs asynja göteborg mytologi tjänstgörande eugene gendlin morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner ekologistisk jättar tankesmedja verdandi förstörelse midgård storm det implicita media utbrändhet ogrundand misstänksamhet årsväntan skola blotlag ledstjärnor siv ägg källor torshammare begravning mångkultur gåva myter, vetenskap, ymer väv moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vintersolståndet eir jämstäldhet påvestenen mimameid symbol internet vana mat utbildning odr uppfostran häfte nyckelord blota landskap berättelse nationalistisk toreblot feminism kropp växa in i seden familj konferens värderingar jötnar edsring midsommar bön vårblot förmödrar lusse bröllop äring helighet kultur faq etik stockholm solvända årsting kyla alver monoteism gamla uppsala disa årstider mörker döden ceremoni vår tankar demokrati frey nornor känslor frigg gudar gemenskap höst mångfald alvablot gerd liv samfundet forn sed sverige polyteism ritual natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner forn sed per lundberg yggdrasil jul vinter freja skalleper jord död andlig erfarenhet sed tempel trossamfund carl lundbäck förnyelse asatro höstdagjämningen sång gudsbild hemmet högtider politik vinternätterna emma hernejärvi myter traditioner lucia förfäder disablot rune forssén samhälle hedningar historisk sed oden urd sommarsolstånd ragnarök lek medlemmar modern hedendom registrerat gudamakter tiden gydja arbete tolerans hallar vårdande sedvandrare heliga platser sigurd fafnesbane hiero gamos älvor liberal bronsålder skålgropsten fulltrogen organisation industrialism metoo vardag polygami video monogami grunna alva tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa kläder ting konst tomhet filosofi vårfrudagen sejd bildning trana november frej tyr hälsa skörd föda osynlig inkluderande vanadis personlig sed interreligiöst djur moder monokultur gud vlogg religionsfrihet kommunikation väven rådet kristendom feja tor helig plats ví sekulär folkräkning tranafton nutid bok skuld frågor ursprungsfolk ordning och kaos identitet dakota access standing rock förnimmelse studier dröm tacksamhet julafton