Tankar om Alvablot
Förra helgen hade vi alvablot i Göteborg. Det var en ljuvlig kväll att hålla alvablot på, det var dimma i luften och helt vindstilla. Lite kallt, men inte så kallt att jag behövde ta den fula vinterjackan. Jag har som så många andra under en lång period i mitt liv tyckt att november är en svår månad. Det är så vansinnigt mörkt, i Göteborg regnar det jämt, det finns inget att se fram emot och jag känner mig alltid, alltid trött. Som om jag borde fylla min mage med granbarr och inte gå upp ur sängen förrän i april igen, precis som mumintrollen gör. Kanske är det därför alvablotet känns så speciellt, så viktigt. Det är kanske också för att det är så personligt. Inte på något annat blot har jag sett lika många tårar och lika mycket kramar. Att få hedra sina nära och kära som har gått vidare tillsammans i höstmörkret känns lika stort och fint varje år. Förra helgen hade vi tre nya med oss på blotet och jag minns att jag tänkte att alva är en bra tid att bli hedning på.
Det var ett speciellt blot för mig eftersom det var första gången som jag var med och planerade ett blot. Inte för att jag hade en så förfärligt stor inblandning, men jag hade letat upp en dikt som jag tyckte passade bra att åkalla alverna med och jag hade valt ut en sång som vi kunde sjunga i början av blotet. På vägen dit minns jag att jag begrundade att jag har varit medlem i Samfundet forn sed Sverige i drygt tio år utan att ha varit med och hållit i blot tidigare. Det kanske var för att jag var så ung när jag blev medlem, eller för att jag inte har varit riktigt intresserad tidigare. Men det är definitivt också för att jag har tyckt att det känns nervöst och lite svårt. Det kändes nervöst och lite svårt på spårvagnen bort till blotplatsen förra helgen också, men inte bara nervöst och svårt, jag kände också ett extra mått av förväntan och upprymdhet.
I Göteborg brukar vi ha gille efter bloten på Bishops arms på Järntorget, så även denna gång. Jag fick en chans att prata med personer som var helt nya för mig. Jag tycker alltid det är lika intressant att höra vad det är som gör att folk känner sig dragna till den forna seden. Det är så olika anledningar, ändå finns en samhörighet som jag sällan träffar på någon annan stans.
Under kvällen hade vi en väldigt intressant diskussion om alverna. Jag har alltid tyckt att alverna är lite svåra att förstå sig på, vilka är de? I samtalet fick jag höra att det ute på åkrar i åkerrösen har hittats begravda människor från forna tider. Det kändes logiskt på många sätt, om man ändå har grävt upp en massa sten ur sin åker som ligger i en perfekt hög, varför inte använda den som gravröse? Då var det någon annan som kom på att det andra jordlagret, det under matjorden, heter alv. Ännu en pusselbit som föll på plats. Med denna kunskap kändes det plötsligt väldigt passande att Frej är alvernas herre, han är helt enkelt furste över dem som är begravda i åkern. Tillsammans med att döden (i sann Lejonkungen-anda) kan ses som starten på något nytt blir det ännu mer begripligt. Så nu, istället för att se alverna som ett mystiskt folk som bor med och eventuellt tar hand om våra döda, är de för mig definitivt våra förmödrar och förfäder, de som vi inte längre minns namnet på.
På vägen hem tänkte jag på hur annorlunda november ter sig nu, när en favorithögtid har infunnit sig och jag har lärt mig uppskatta naturen i sitt påbörjade viloläge. En gång för många år sedan sa min mamma något som också har bidragit till en förändrad syn på denna ödesdigra månad. Jag var på väg hem från jobbet och vi pratade i telefon, och jag klagade förfärligt över höstångesten och det jämngrå, knappa dagsljuset. Då sa hon denna enkla mening, som jag ofta tänker på i efterhand:
- Men Elli, kom ihåg att det luktar så gott och att mossan är smaragdgrön, löven roströda och berget sidengrått.
/ Elli Jobring (Sekreterare)
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Aslo i have follow question. As I understood Odin is God of war. For him, war an..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Good day. I had read your words for Ukraine. I'm very much thankful for your car..”
-
Ilari Sole » Bekänna färg: ”Människan har varit, är, blir endast en liten frö i den stora evige evolutionens..”
-
Jocke drage » Disablot: ”Intressant ”
-
Jocke drage » Att se på väven: ”Fenris ulvens kätting vet vi ju vad den gjordes av, Och vilka som gjorde den. Så..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
älvor inkluderande jolner eugene gendlin nationalistisk föda konferens skörd tacksamhet blota frågor religionsfrihet kristendom edsring påvestenen alva sejd gudamakter jättar hlodyn industrialism mytologi djur standing rock asynja osynlig tiden familj vetenskap vintersolståndet ví odr årsväntan växa in i seden häfte arbete vanatro trana organisation vårfrudagen november bifrost hallar morsdag blotlag tomhet tankesmedja ursprungsfolk studier rådet heliga platser utbildning fulltrogen midgård sociala medier skålgropsten liberal kommunikation tradition filosofi bok tid, årstider, vår, personliga reflektioner sedvandrare ägg skola tranafton göteborg ukraina tyr grunna äktenskap hiero gamos makter skuld media förstörelse mångkultur eir skade hedningar rune forssén samhälle årsting medlemmar bröllop alver etik kultur midsommar monoteism lucia helighet historisk sed äring lek modern hedendom disablot sång förnyelse trossamfund vår ceremoni tankar demokrati politik högtider disa carl lundbäck gemenskap höst skalleper jord död jul alvablot liv mångfald per lundberg ritual natur barn personlig berättelse blot livsåskådning religion andra religioner polyteism forn sed samfundet forn sed sverige gerd freja yggdrasil vinter frigg känslor gudar sed andlig erfarenhet gudsbild gamla uppsala asatro frey mörker tempel hemmet döden nornor höstdagjämningen årstider ragnarök förfäder vinternätterna urd vårblot traditioner solvända förmödrar bön faq oden kyla stockholm sommarsolstånd myter emma hernejärvi interreligiöst lusse väv uppfostran myter, vetenskap, ymer kurs dakota access nyckelord sigurd fafnesbane mimameid siv jötnar tjänstgörande symbol ödet konst jämstäldhet ogrundand misstänksamhet mat utbrändhet video hälsa berättelse folkräkning förnimmelse julafton väven bronsålder moder monokultur vårdande frej kläder val gåva ordning och kaos monogami ginnungagap tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa torshammare gydja tolerans feminism beklagande fördomar källor vlogg odla identitet det implicita naturens rättigheter sekulär insida toreblot värderingar landskap bildning verdandi gud nutid internet personlig sed feja polygami storm vanadis vardag metoo påsk registrerat begravning ledstjärnor tor vana moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr dröm ting helig plats ekologistisk kropp