Skadade heliga platser
Jag har just flyttat och som vanligt när jag flyttar någonstans så har jag ett behov av att lära känna landskapet och dess historiska och heliga platser. Denna gång dröjde det inte många dagar innan jag fick tillfälle till det, eftersom jag följde med på en bronsåldersvandring som leddes av en arkeolog som kände väl till området.
Han hänvisade till en så kallad offerplats från bondestenålder, och tog oss med på en promenad till gravrösen, stensättningar och en skålgropsten.
Men jag kände inte bara engagemang och intresse. Jag kände också smärta.
För de heliga platser han tog oss till var på många sätt förstörda eller hotade. Speciellt var så fallet med skålgropstenen. En plats som säkert varit en mötesplats mellan människor och makter under lång tid. Skålgroparna gjordes troligen under bronsåldern, men många sådana skålgropstenar har används i folktron i långt senare tider för olika former av boteceremonier. Älvkvarnar som de kallades då eftersom de enligt sägnerna är platser där älvorna håller till och mal sitt mjöl.
Och nu låg den där – den heliga platsen – inklämd mellan ett tunnelbanespår, en mobilmast (som var placerad olagligt nära stenen), en gångväg och en bilväg. Dessutom spretiga torra grenar som skymde platsen och gav ett minst sagt ovårdat intryck. Det var en sådan sorg för mig att se en sådan gammal helig plats förstörd. Och jag undrade om stenens alver och rådare hade flytt platsen för länge sedan.
Under vandringen besökte vi också en stensättning, troligen från bronsålder även den. Stensättningen och dess omgivning var mycket fin, med stora ekar som stod som i en lund runt om graven. Men över graven växte risiga snår, och precis bakom ekträden såg vi ett väldigt grustag som bredde ut sig, som ett ruvande hot.
Det var en tung upplevelse som sagt, men jag kände ändå ett behov av att göra något. Så nu i helgen gav vi oss ut – jag och min partner, med några sekatörer och dryckeshorn. Jag visade henne skålgropstenen och vi började röja undan de döda grenarna, öppnade upp så att solljuset trängde in till stenen. När jag stod där och arbetade fick jag en känsla av att väcka minnenas kraft till liv i landskapet. Att förlösa den kraft som fanns i skålgropstenen, men som blivit så undanskymd, sargad och respektlöst behandlad. Vi blotade mynt i älvkvarnarna och bad om läkning för platsen. Och visst kändes det som om någon lyssnade, kanske fanns alverna kvar där ändå? Vi började fundera vidare på hur platsen skulle kunna vårdas. Kanske plantera en lund av träd runt platsen? Och kanske behöver vi utveckla speciella ceremonier och blot som är utformade just för skadade och förstörda heliga platser?
Vi gick vidare till stensättningen. Röjde varsamt bort buskar och sly. Plötsligt tycktes platsen uppenbara sig på ett helt nytt sätt. Vi kommunicerade med rådarna och förföräldrarna på platsen och skålade till deras ära. Gav löfte om att ta hand om platsen på bästa sätt.
Ja, det var nog en handling lite utanför lagboken eftersom vi inte frågat om lov innan vi röjde bort slyn som växte på graven. Men jag kan inte tänka mig att någon hade något emot det. Som arkeolog anser jag mig också ha den utbildning och kunskap som krävs för att vårda platsen på ett bra sätt.
Men i längden tänker jag att samfundets olika blotlag kan utveckla ett samarbete med länsmuseerna, riksantikvarieämbetet och andra myndigheter, kring att vårda platserna. I våra stadgar står det att vi utövar forn sed genom att vårda, värna och väcka de heliga platserna i landskapet. Jag tror att det är en av de viktigaste uppgifterna vi har som samfund, och det är dags att vi tar det ansvaret på allvar.
Henrik Hallgren
Rådsgode
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Jocke drage » Att se på väven: ”Fenris ulvens kätting vet vi ju vad den gjordes av, Och vilka som gjorde den. Så..”
-
Daniel » Att se på väven: ”Vi sitter här och pratar om nordisk mytologi hit och dit, och det blir en del go..”
-
Ida H » Nybörjare? Detta händer på blotet!: ”Vart är nästa midsommarblot?”
-
Henrik » I trygghet tillsammans växer seden: ”Fint skrivet! ”
-
Karin Beronius » Hell Eir: ”Ibland finner man oväntade guldkorn på vägen. Jag letar egentligen efter ordet "..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
bifrost landskap begravning heliga platser sedvandrare vårdande hallar tolerans gydja tiden alva gudamakter registrerat ginnungagap påsk vetenskap studier dakota access insida val identitet ordning och kaos ursprungsfolk bok odla ukraina nutid tranafton berättelse naturens rättigheter tradition feja kurs arbete göteborg mytologi tjänstgörande ekologistisk morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner gud monokultur djur verdandi förstörelse personlig sed vanadis media utbrändhet ogrundand misstänksamhet årsväntan hälsa tyr frej november trana beklagande källor torshammare asynja tomhet konst ting eir moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vintersolståndet jämstäldhet påvestenen mimameid symbol internet vana mat utbildning fulltrogen skålgropsten blota liberal älvor kyla myter vinternätterna midsommar bön vårblot ragnarök förmödrar bröllop urd äring helighet hedningar samhälle rune forssén stockholm solvända årsting asatro disa politik årstider mörker döden ceremoni vår demokrati carl lundbäck trossamfund känslor frigg död jord skalleper mångfald freja gerd liv forn sed per lundberg barn andra religioner personlig berättelse blot livsåskådning religion natur polyteism ritual alvablot jul vinter samfundet forn sed sverige yggdrasil höst gemenskap gudar sed andlig erfarenhet frey förnyelse tankar höstdagjämningen sång gudsbild hemmet högtider gamla uppsala tempel nornor lucia förfäder disablot etik kultur faq historisk sed oden lusse sommarsolstånd interreligiöst alver lek medlemmar modern hedendom monoteism emma hernejärvi traditioner nyckelord häfte uppfostran odr bronsålder organisation industrialism metoo vardag polygami video monogami grunna tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa kläder väv myter, vetenskap, ymer gåva mångkultur vårfrudagen sejd filosofi ägg siv ledstjärnor bildning skola blotlag skörd föda osynlig inkluderande storm midgård det implicita moder tankesmedja jättar vlogg religionsfrihet kommunikation väven rådet kristendom eugene gendlin tor helig plats ví sekulär folkräkning äktenskap skade hlodyn skuld frågor ödet sociala medier makter fördomar standing rock förnimmelse vanatro jolner tacksamhet julafton dröm jötnar edsring värderingar konferens växa in i seden kropp familj toreblot nationalistisk feminism sigurd fafnesbane hiero gamos
Själv blir jag också ledsen när vi kommer till en helig plats som "fallit i glömska" men framför allt när ingen bryr sig om vårt forntida arv . För att kunna gå in i framtiden på ett bra sätt måste vi vetat varifrån vi kom!
Om vi ska ha ett höstmöte med "Vårdande av heliga platser" som tema tycker jag att vi kan bjuda in Jörgen I Eriksson som håller på med en bok om heliga platser.
Bor i ett område med många kulturskatter och platser där människor levt och dött.