Urds väv- tankar om forn sed

2013 > 05

Någon gång har jag fört fram tanken att seden för mig vilar på tre ben: Blot, gille och ting.

 

Blotet är den centrala rituella handlingen då jag kommunicerar med gudar och makter, men kanske även symbolen för mina relationer med gudar och makter generellt.

 

Gillet är den fest vi traditionellt håller efter ett blot, oftast på knytkalas-formen, men kanske även symbolen för den sociala gemenskapen mellan människor.

Tinget är det möte vi håller i samfundet och annorstädes en gång per år, men kanske även symbolen för demokrati i allmänhet.

 

Idag är det söndag kväll och jag har just kommit hem från samfundets årsting.

Själva tingsförhandlingarna drog ut på tiden, och först när vi suttit i över fem timmar kände vi oss nöjda med alla diskussioner och beslut.

 

Givetvis höll vi ett blot strax efteråt, ett blot avsett att stärka samfundet och den relation till samfundet vi har.

 

Sist men absolut inte minst höll vi gille, och kvällen blev sen. Idag är jag trött, men som vanligt gav helgen mer än den tog. Att utöva sedens alla tre ben ger mig ett slags känsla av helhet, på något sätt. Det tycker jag om.

 

Inför årets årsting avgick jag som rådsgode. Henrik Hallgren blev vald till min ersättare. Jag blev istället vald till ordförande. Mer information om detta och tinget i allmänhet kommer så klart att komma till samtliga medlemmar snarast.

 

Ett nytt verksamhetsår tar sin början. Förhoppningsvis bjuder det på blot, gille och ting. Det vill säga sed.

 

 

Martin Domeij
Ordförande, Samfundet Forn Sed Sverige

Läs hela inlägget »

Det är spännande att vara förälder, inte minst när man är hedning. Jag blir ofta ställd när min äldste son frågar mig något om gudarna, eller själv lägger ut texten om sina idéer. För ett par veckor sedan berättade jag för honom om hur Tyr förlorade sin hand till Fenre, en av de få myterna som han suttit kvar och lyssnat på när jag berättat för honom. Idag, när vi var ute och cyklade försökte han sig på att bara hålla med ena handen. Plötsligt frågade han:

– Har Tyr en cykel, pappa?

Det tog ett par sekunder innan jag kopplade, men sedan insåg jag att han försökte härma hur Tyr skulle cykla! Det var en uppenbarelse som blottade delar av hans värld för mig, på ett helt nytt sätt. Självklart är han inte bunden av mina föreställningar om gudarna, föreställningar som trots vad jag intalar mig nog har lånat mycket från romantiken. I min sons värld kan gudar cykla och blixten på elskåpen har med Tor att göra.

 

Ibland kan det å andra sidan bli svårt. Naturligtvis pratar vi ofta om Tor, vi firar ju Torshelgd en gång i veckan, och naturligtvis kommer vi då in på hans koppling till åskan ibland. Min son och jag har suttit i fönstret och tittat ut på blixtarna och ropat "Hell Tor!" när ljussken och muller rullat över oss. Så det är kanske inte så konstigt att han säger att det är den rödskäggige asen som gör så att det åskar.

Jag har ju också försökt att ge den naturvetenskapliga förklaringen, en av mina käpphästar är ju att seden inte står i konflikt med vetenskapen. Problemet är ju bara det att min son, som det nyfikna barn han är, måste få höra hela förklaringen innan han är nöjd.

– Det blir spänning mellan molnet och jorden och då hoppar det en blixt mellan dem.

– Varför då?

– Jo, alltså det samlas en massa elektricitet i molnet och det måste ta vägen någonstans och då slår det ner som en blixt.

– Varför då?

Alla känner igen de där frågorna: "Varför då?". Innan man får barn ser man fram emot att få berätta om världen för sina barn (eller, jag gjorde det i alla fall) men snart så inser man att för varje fråga kommer en förklaring som bara ger fler frågor. Och ibland kan man inte vara säker på att barnet ifråga ens lyssnar på den första förklaringen innan han ställer nästa fråga. Men, det är bara att fortsätta att försöka.

 

Att uppfostra barn i en minoritetsreligion är inte lätt, inte för barnen och inte för mig som förälder. Mina barn växer upp med att det vi gör är det vanliga, det naturliga och normala, men möter en oförstående omgivning. Jag hoppas att de ändå kan ta med sig av sitt omedelbara, okonstlade sätt att förhålla sig till makterna upp i vuxen ålder och bevara det i sitt innersta. Att de kan titta upp en natthimmel och prata med "Frigga som gör stjärnorna" eller ställa sig vid gudabilden och tala allvarligt med Tor om något. Och jag hoppas att de kan lära mig vad det är jag glömt om hur man pratar med alla de makter som finns omkring oss.

 

Erik Räv Skogsberg, gode i Götalands godeord

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Ture » Vintervända:  ”Enligt Wikipedia har julgranen anor från Tyskland. Men det framgår också att tys..”

  • Maria Fasting » Vårens fest: Ägg, hunger och hopp:  ”Hej! Har ni några tips på barnböcker? Tema vårfirande tänker jag på nu men även ..”

  • Johanna Södermark » Symboler, var finns deras innehåll?:  ”Tack Per! Fin reflektion, som också ger en tydlig bild av hur man kan beskriva v..”

  • Niklas » Att uppfostra barn hedniskt:  ”Vi ska kasta ut barnen i en kaotisk värld, utan ge dem trygga sammanhang och god..”

  • Lena Buhr » Hur tänker en hedning?:  ”Faktiskt väldigt bra tänkt och att punkta upp på detta sätt. Ett jättebra hjälpm..”

Arkiv

Etiketter

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Ture » Vintervända:  ”Enligt Wikipedia har julgranen anor från Tyskland. Men det framgår också att tys..”

  • Maria Fasting » Vårens fest: Ägg, hunger och hopp:  ”Hej! Har ni några tips på barnböcker? Tema vårfirande tänker jag på nu men även ..”

  • Johanna Södermark » Symboler, var finns deras innehåll?:  ”Tack Per! Fin reflektion, som också ger en tydlig bild av hur man kan beskriva v..”

  • Niklas » Att uppfostra barn hedniskt:  ”Vi ska kasta ut barnen i en kaotisk värld, utan ge dem trygga sammanhang och god..”

  • Lena Buhr » Hur tänker en hedning?:  ”Faktiskt väldigt bra tänkt och att punkta upp på detta sätt. Ett jättebra hjälpm..”

Arkiv