Blotets implicita sida
Ganska ofta får jag frågan hur man blotar. Vilken utrustning behövs? Vilka handlingar ska utföras? Den grupp bestående av samfundets godar och gydjor som kallas goderingen har utformat en blotordning där blotets olika steg beskrivs. Inte som dogmer men som riktlinjer och vägledning. Blotets yttre former och steg är viktiga, och därför är det bra att det finns en sådan blotordning och andra beskrivningar av hur ett blot kan gå till.
Men sedan finns ju det där ”andra”. Det som inte riktigt går att ta på. Den inre dimensionen. Blotets insida. Om inte denna insida finns närvarande så händer faktiskt ingenting meningsfullt. För det är just denna insida som är det meningsbärande. Det handlar om erfarenheten av kontakt – med sig själv, makterna, platsen och övriga deltagare.
Jag tycker vi talar alldeles för lite om denna inre dimension. Kanske är det för att vi anser att det är så personligt att det därför är svårt att tala om. Det ligger också i dess natur att det är svårt att ringa in. Det flyr undan tydliga kategorier. Det går inte att fånga och nåla fast med slutgiltiga ord för att det är någonting mer än dessa ord.
Psykologen och filosofen Eugene Gendling kallar denna inre dimension för det implicita. Den finns inte bara närvarande i religiösa ceremonier. Den finns hela tiden med oss under eller bakom det uppenbara och explicita. Den finns närvarande när vi går till mataffären och handlar likväl som när vi sitter och samtalar med en vän. Den är grunden till vår erfarenhet, men eftersom dess stämma ofta är subtil och undanglidande förbiser vi den. Men den finns där. Alltid. Den ligger under våra tankar och känslouttryck. Den är en sorts helhetsförståelse, eller en helhetsförnimmelse, av vår situation som går bortom ord och kategorier. Den implicita dimensionen är en livsprocess som kommunicerar med oss genom våra kroppar. Den ÄR våra kroppar skulle Gendling säga. Fast då ser han kroppen ur ett mycket vidare och djupare perspektiv än vår tids vanligen mekanistiska syn på kropp.
Gendlin ser kroppen inte bara som något bortom vad vetenskapen kan analysera. Han ser den också som intimt förbunden med och frambringad genom samspel med omvärlden – med världens kropp. Insidan, det implicita, är inte något inuti en förmodat avskuren individ. Det implicita finns som en del av världen. Det strömmar i och genom världen. Allting har en insida. Även med den mest sofistikerade teknologi kommer vi inte åt denna tingens insida. Vi kan med våra instrument och redskap sönderdela ett objekt i små, små beståndsdelar, men det vi ser då är bara de nya utsidor som skapats. Insidan är alltid fördold för det analytiska, rationella medvetandet. Världens insida är en existentiell erfarenhetsdimension som vi bara kan förnimma i och genom djupet av vårt väsen.
Jag tror det är fruktbart att närma oss blot och sed utifrån Gendlins filosofi. Det ger oss ett tydligare sätt att tala om och förstå vad ett blot faktiskt handlar om, bortom ytan. Bortom det synliga. Men även i de nordiska myterna hittar vi ett bildspråk vi kan använda oss av för att uttrycka samma insikter. Vi hittar det till exempel i bilden av människans värld – Midgård – som bara en av många världar. Midgård är den synliga världen, omgiven av, sprungen ur och samverkande med, de osynliga.
Rent praktiskt kan det handla om att ge mer utrymme i bloten för att ta kontakt med och lyssna till den inre, implicita processen. Men också att ge vägledning i hur deltagarna kan hitta fram till denna process, för det är inte alltid självklart. Det implicita har en egen riktning, en egen vilja, en egen rörelse. Att lyssna till den och låta den få utrymme att uttryckas, symboliseras och hitta en explicit gestaltning i blotet är en förutsättning för att våra blot i längden skall kunna behålla sin vitalitet och meningsfullhet.
Imorgon är det sommarsolstånd. Den tid på året då ljuset varar som längst. En symbol för den tid då det explicita är som kraftfullast manifesterat. Men även mitt i denna klarhetens, ljusets och det explicitas högtid så skulle jag vilja påminna om att dess energi just är ett uttryck för något inre, osynligt, mer svårfångat men ändå högst verkligt - Det implicita.
Henrik Hallgren
Rådsgode
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
-
Irving Norqvist » Nyskapad myt om disa: ”Ett härligt filosofisk poem med djupa rötter till verkligheten. Tack. Mvh Irving..”
-
Johan Settersjö » Glad Lusse!: ”En artikel i Oskarshamnstidningen 2021-12-11 tog upp dessa äldre lussefiranden, ..”
-
Louise Wessel » Glad Lusse!: ”Alltid trevligt att få förklaringar till saker”
-
Raven » Hur ser gud ut: ”Fin beskrivning av gudarna och Frej. Nyfiken på din väg till att bli fulltrogen...”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
kropp ekologistisk älvor nationalistisk helig plats moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vana föda blota tor frågor kristendom edsring vardag påsk alva sejd påvestenen jättar hlodyn gudamakter nutid gud standing rock asynja osynlig tiden familj insida sekulär naturens rättigheter identitet ví växa in i seden häfte odla vanatro feminism kvinnlighet trana november bifrost vårfrudagen ginnungagap monogami ordning och kaos gåva ursprungsfolk studier tankesmedja heliga platser utbildning fulltrogen vårdande väven julafton liberal förnimmelse berättelse folkräkning video hälsa mat utbrändhet skola konst ägg göteborg ukraina tyr grunna äktenskap sigurd fafnesbane mimameid dakota access kurs skuld mångkultur eir skade lusse interreligiöst samhälle myter sommarsolstånd bröllop kyla etik faq bön midsommar solvända traditioner historisk sed vårblot äring förfäder ragnarök sång förnyelse döden vår ceremoni tankar demokrati politik högtider gamla uppsala disablot andlig erfarenhet sed gudar känslor frigg vinter yggdrasil freja gerd samfundet forn sed sverige forn sed polyteism andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse barn natur ritual per lundberg mångfald liv alvablot jul död jord skalleper höst gemenskap carl lundbäck gudsbild disa asatro frey mörker tempel hemmet trossamfund nornor höstdagjämningen årstider modern hedendom lek vinternätterna urd helighet lucia monoteism förmödrar kultur oden alver medlemmar stockholm årsting rune forssén emma hernejärvi hedningar förstörelse väv uppfostran myter, vetenskap, ymer nyckelord media hiero gamos makter tjänstgörande siv jötnar tranafton symbol ödet ogrundand misstänksamhet emma hernejärvi' jämstäldhet sedvandrare tid, årstider, vår, personliga reflektioner bok filosofi tradition kommunikation skålgropsten bronsålder sociala medier midgård rådet moder monokultur val frej kläder blotlag tomhet tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa morsdag hallar tolerans torshammare gydja beklagande organisation arbete fördomar källor vlogg det implicita årsväntan odr vintersolståndet vetenskap landskap toreblot värderingar verdandi bildning djur mytologi industrialism internet personlig sed feja polygami storm vanadis religionsfrihet diser metoo registrerat tacksamhet begravning ledstjärnor skörd konferens eugene gendlin dröm ting jolner inkluderande