Nya makter
Jag har under lång tid haft en väldigt levande relation med makterna. Förutom kontakten i blot har jag i min vardag, på alldeles vanliga ställen och i alldeles vanliga sammanhang samtalat med makterna. Korta, enstaka ord, känslan av att de är där, att de svarar. Ja, ni vet.
Men så gled jag bort från det en smula. Inte så att jag aldrig talade med dem, men så att jag inte gjorde det lika ofta. Jag fick väl mer att göra inom andra områden, antar jag. Inget konstigt med det. Jag deltog fortfarande i regelbundna blot. Men jag kände att jag gled bort något från makterna, bort från den dagliga kontakten med dem. Och jag kände att jag saknade det. Jag kände att jag ville tillbaka till denna dagliga kontakt.
När jag till slut bestämde mig för att göra något åt detta, att åter försöka skaffa mig en daglig relation och dagliga samtal med makterna kändes det förstås väldigt skönt. Det var lite som att komma hem igen, efter en lång dag på jobbet eller efter en resa.
Men förutom att komma hem upptäckte jag också att något var förändrat. När jag åter öppnade mig för en vardaglig och i det närmaste ständig kontakt med makterna upptäckte jag en ny röst, som jag inte hört förut. En ny röst bland de kända makterna.
Jag vet inte vem hon är. Jag har inget namn på henne, och jag kan inte riktigt koppla samman känslan av henne, bilden jag får av henne, med någon makt jag känner sedan tidigare. Jag upplever henne som en hon, men i övrigt är hon främmande för mig.
Jag berättar det här delvis för att jag vill dela med mig om min vandring nära makterna, lite längre ifrån dem, och närmare dem igen. Men också för att jag tror att en del av min upplevelse beskriver den hedniska upplevelsen ganska väl. Vi har inte en fixt antal makter att vända oss till. Det är inte av någon annan givet vilka de är, eller vilka av dem vi skall vända oss till. Myter, nedskrivna eller muntligt traderade, kan vara bra verktyg för att lära känna makterna, att närma oss dem, men det är i det personliga mötet det verkligen händer, och ibland hjälper det inte hur många myter man än kan, hur många namn på olika makter man kan räkna upp — man kan likafullt stöta på någon helt och hållet okänd.
Seden är inte statisk eller konstant. Vi som utövar den utvecklar den ständigt, genom nya erfarenheter, med makterna och med varandra. Vi lever, upplever och skapar seden. I forntid, nutid och framtid.
Martin Domeij
Ordförande och gode
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Henrik » I trygghet tillsammans växer seden: ”Fint skrivet! ”
-
Karin Beronius » Hell Eir: ”Ibland finner man oväntade guldkorn på vägen. Jag letar egentligen efter ordet "..”
-
Kalle Karlson » Medan Alvatid nalkas...: ”vi vill veta mer , kan ni förklara bättre el vill ni att vi ska förstå det som s..”
-
Anna » Hell Eir: ”Vackra ord som ger energi och ännu mer förenar oss i det godes namn. Må fred och..”
-
Sandra Lindblom » Hell Eir: ”Tack Linda för denna vackra text. Det blev med ens mindre ensamt att sitta ensam..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
ví odr årsväntan odla vlogg arbete vanatro trana organisation vårfrudagen november monogami bön ginnungagap ordning och kaos tankesmedja ursprungsfolk studier rådet heliga platser utbildning bronsålder väven julafton förnimmelse lucia kommunikation tradition filosofi bok tid, årstider, vår, personliga reflektioner sedvandrare ogrundand misstänksamhet jämstäldhet tranafton göteborg äktenskap tyr grunna hiero gamos nyckelord dakota access kurs skade myter, vetenskap, ymer uppfostran älvor inkluderande jolner helig plats ting lusse föda konferens begravning tacksamhet interreligiöst frågor vardag påsk metoo polygami myter alva internet feja personlig sed industrialism mytologi standing rock asynja landskap värderingar toreblot insida sekulär etik kultur midsommar monoteism traditioner historisk sed vårblot äring lek förfäder hedningar rune forssén årsting bröllop stockholm alver döden gudar hemmet tempel mörker frey jord asatro frigg carl lundbäck freja höstdagjämningen höst känslor död gemenskap gerd vinter yggdrasil liv polyteism forn sed barn religion livsåskådning blot personlig berättelse natur andra religioner per lundberg ritual alvablot jul samfundet forn sed sverige sed andlig erfarenhet mångfald skalleper förnyelse sång årstider gudsbild gamla uppsala högtider politik demokrati tankar ceremoni vår trossamfund nornor kyla medlemmar sommarsolstånd emma hernejärvi samhälle modern hedendom ragnarök disa vinternätterna urd helighet solvända förmödrar faq oden vintersolståndet vetenskap naturens rättigheter tiden osynlig familj bildning verdandi nutid djur jättar gudamakter storm vanadis påvestenen edsring kristendom religionsfrihet registrerat blota ledstjärnor tor vana moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr skörd nationalistisk eugene gendlin dröm ekologistisk kropp eir mångkultur förstörelse väv media skuld sigurd fafnesbane mimameid jötnar tjänstgörande symbol ödet skola ägg konst mat utbrändhet video hälsa berättelse folkräkning liberal skålgropsten sociala medier midgård moder monokultur vårdande fulltrogen kläder val tomhet blotlag hallar tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa torshammare gydja tolerans feminism beklagande fördomar häfte växa in i seden källor identitet det implicita