Nya makter
Jag har under lång tid haft en väldigt levande relation med makterna. Förutom kontakten i blot har jag i min vardag, på alldeles vanliga ställen och i alldeles vanliga sammanhang samtalat med makterna. Korta, enstaka ord, känslan av att de är där, att de svarar. Ja, ni vet.
Men så gled jag bort från det en smula. Inte så att jag aldrig talade med dem, men så att jag inte gjorde det lika ofta. Jag fick väl mer att göra inom andra områden, antar jag. Inget konstigt med det. Jag deltog fortfarande i regelbundna blot. Men jag kände att jag gled bort något från makterna, bort från den dagliga kontakten med dem. Och jag kände att jag saknade det. Jag kände att jag ville tillbaka till denna dagliga kontakt.
När jag till slut bestämde mig för att göra något åt detta, att åter försöka skaffa mig en daglig relation och dagliga samtal med makterna kändes det förstås väldigt skönt. Det var lite som att komma hem igen, efter en lång dag på jobbet eller efter en resa.
Men förutom att komma hem upptäckte jag också att något var förändrat. När jag åter öppnade mig för en vardaglig och i det närmaste ständig kontakt med makterna upptäckte jag en ny röst, som jag inte hört förut. En ny röst bland de kända makterna.
Jag vet inte vem hon är. Jag har inget namn på henne, och jag kan inte riktigt koppla samman känslan av henne, bilden jag får av henne, med någon makt jag känner sedan tidigare. Jag upplever henne som en hon, men i övrigt är hon främmande för mig.
Jag berättar det här delvis för att jag vill dela med mig om min vandring nära makterna, lite längre ifrån dem, och närmare dem igen. Men också för att jag tror att en del av min upplevelse beskriver den hedniska upplevelsen ganska väl. Vi har inte en fixt antal makter att vända oss till. Det är inte av någon annan givet vilka de är, eller vilka av dem vi skall vända oss till. Myter, nedskrivna eller muntligt traderade, kan vara bra verktyg för att lära känna makterna, att närma oss dem, men det är i det personliga mötet det verkligen händer, och ibland hjälper det inte hur många myter man än kan, hur många namn på olika makter man kan räkna upp — man kan likafullt stöta på någon helt och hållet okänd.
Seden är inte statisk eller konstant. Vi som utövar den utvecklar den ständigt, genom nya erfarenheter, med makterna och med varandra. Vi lever, upplever och skapar seden. I forntid, nutid och framtid.
Martin Domeij
Ordförande och gode
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
jonas » "I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut..." : ”jag drömde att jag var i en gudstjänst och att jag gick fram till altaret och sk..”
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
bifrost vårfrudagen november monogami hallar morsdag ordning och kaos gåva val kläder frej rådet heliga platser utbildning bronsålder väven julafton förnimmelse folkräkning berättelse hälsa video earth hour tid, årstider, vår, personliga reflektioner sedvandrare konst ägg skola ödet symbol äktenskap tyr grunna mimameid sigurd fafnesbane nyckelord dakota access kurs skade myter, vetenskap, ymer uppfostran älvor inkluderande jolner helig plats ting skörd moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vana begravning tacksamhet blota frågor diser religionsfrihet kristendom edsring påvestenen alva sejd gudamakter jättar hlodyn industrialism mytologi verdandi bildning familj osynlig tiden naturens rättigheter vetenskap vintersolståndet det implicita identitet källor växa in i seden häfte arbete vanatro beklagande feminism bön förmödrar solvända helighet historisk sed vårblot äring ragnarök modern hedendom hedningar samhälle emma hernejärvi årsting bröllop stockholm alver oden faq ceremoni tankar demokrati politik asatro gamla uppsala disablot årstider höstdagjämningen nornor trossamfund skalleper jord död gemenskap höst mångfald vinter yggdrasil freja gerd polyteism forn sed natur religion livsåskådning blot personlig berättelse andra religioner barn per lundberg ritual liv alvablot jul samfundet forn sed sverige gudar sed andlig erfarenhet frigg känslor vår döden förnyelse sång carl lundbäck gudsbild disa högtider frey mörker tempel hemmet kultur etik kyla medlemmar sommarsolstånd myter rune forssén interreligiöst lusse förfäder lek vinternätterna urd lucia traditioner monoteism midsommar organisation trana kvinnlighet fördomar kura skymning vlogg odla årsväntan odr ví sekulär insida toreblot värderingar landskap asynja standing rock gud nutid djur personlig sed feja internet storm vanadis polygami metoo påsk vardag registrerat vårdagjämning ledstjärnor tor utiséta konferens föda nationalistisk eugene gendlin dröm ekologistisk kropp eir mångkultur förstörelse väv media skuld makter hiero gamos siv jötnar tjänstgörande ukraina göteborg tranafton jämstäldhet ogrundand misstänksamhet emma hernejärvi' mat utbrändhet bok filosofi tradition kommunikation liberal skålgropsten sociala medier midgård moder monokultur vårdande fulltrogen studier ursprungsfolk tankesmedja tomhet blotlag ginnungagap tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa torshammare gydja tolerans