Urds väv- tankar om forn sed

2020

Tillsammans

Sverige är i stort ett sekulärt land. Det innebär många fördelar, inte minst att staten och kyrkan är åtskilda, att befolkningen söker mer humana källor för sin moral, samt att trosfriheten är stor vilket gör att även mindre samfund kan existera.

Det som kan anses negativt med att bo i ett land där ateism är norm, är att många troende blir bemötta med skepsis. Särskilt gäller det oss som inte tillhör någon av de kristna kyrkorna. Höjda ögonbryn, kommentarer som ”sådant kan man inte tro på” eller frågor om vi offrar människor varvas med en slags exotiskt nyfikenhet. Där vi representerar det konstiga och exotiska.

Detta gör att det är så viktigt inom samfundet att vi har en öppen och välkomnande atmosfär. Det är viktigt att alla är trygga med varandra för att vi ska kunna öppna upp och dela vår sed. I ett annars dömande samhälle ska vi åtminstone med varandra och i våra egna interna forum kunna tala om det som är viktigt för oss i seden. Vilka vi är, vad vi tror på, vilken kontakt vi har med makterna, vilka gudar vi vänder oss till, vilka seder vi följer. Detta är personliga saker och särskilt i ett sekulärt samhälle kan det kännas jobbigt. Samtidigt är så viktigt för att seden ska kunna utvecklas och leva vidare.

Samfundets värdegrund (stadgarna §6) är det som medlemmarna tillsammans har kommit överens om ska gälla för att skapa en trygg gemenskap där vi kan utveckla seden:
Samfundet står för en medmänsklig och demokratisk livssyn och erkänner alla människors lika värde oavsett kön, könsöverskridande identitet, ursprung, funktionsvariation, ålder eller sexuell läggning. Samfundet står för religiös tolerans och religionsfrihet i dagens samhälle. 
Samfundet är öppet för alla som accepterar dessa värderingar.


Det är ganska enkelt. Vill man vara medlem, så beter man sig schysst. På det sättet slipper vi att en otrygg stämning skapas. Hos oss blir ingen tystad för att de berättar att de är trans, funktionsvariationer används inte som skällsord, att medlemmarna har olika ursprung anses som en möjlighet till att berika seden med nya erfarenheter. Olika åldrar inom samfundet ger en chans att överföra kunskap till framtida hedningar.

Jag ser framför mig att samfundet och seden kommer leva i många hundra år framöver. Jag hoppas det kan ge stöd i, och kanske vara en del i lösningen på, de förändringar som klimatkatastrofen kommer innebära. Jag är tacksam att jag är med nu i början av samfundets historia, att de delar av seden vi är med att utveckla kommer att leva vidare i generationer. Vi är en länk från dåtiden till framtiden. För att det ska fungera, för att seden faktiskt ska leva vidare och samfundet vara en riktigt kraft i samhället, så måste alla medlemmar känna sig trygga hos oss. 

Linda Stiernberg, riksgydja

Läs hela inlägget »
Jord © Foto och skulptur: Pantheonskulptur Jord © Foto och skulptur: Pantheonskulptur

Idag hyllar Samfundet Forn Sed alla mödrar och allas vår Moder Jord.

Vi vet att vi människor är en del av naturen, en del av Jorden. Idag är en bra dag att börja minnas att Jorden är levande och helig, mor till allt levande, mor till Tor och mor till oss.

Hell Moder Jord och tack mamma!

I ditt namn ger vi en penninggåva till Unicefs arbete för mödrar.

Linda Stiernberg, riksgydja

Läs hela inlägget »
Etiketter: jord, moder, asynja
Eir © Ida Korpöga Eriksson

Hell Eir på Läkeberget
Stärk oss, heliga asynja

Vattnet vi tvättar oss i 
är ett blot till dig
De uppoffringar vi gör för samhällets väl
är ett blot till dig

För vår heder och din ära 
hjälper vi de gamla, svaga och utsatta
Vi hör och stödjer dem som arbetar i ditt namn
de som vårdar och sköter, 
läker och söker

Må maten vi äter vara näringsrik
Må vattnet vi dricker vara rent

I ditt namn stärker vi 
våra kroppar i skog och vid hav
vårt sinne i tysnad och stillhet
vår håg med glädje i sång, dans och lek med vänner
låt ingen stängas ute, låt ingen bli utan

Hell Eir på Läkeberget
Stärk oss, heliga asynja


Text: Linda Stiernberg, riksgydja
Illustration: Ida Korpöga Eriksson

Läs hela inlägget »
Etiketter: eir, blot

När någon frågar vad ett blotlag är, blir den korta förklaringen ofta att det är en grupp människor som blotar tillsammans.

Och det stämmer ju. Det kan helt enkelt vara människor som inte känner varandra väl utan bara träffas på bloten, utan någon mer organisation eller planering bakom. 

Och samtidigt så stämmer det inte alls. Blotlaget kan utvecklas till att bli så mycket mer. Vänskap, värme, viljan att ta hand om varandra, stötta varandra i svårigheter, utvecklas tillsammans i seden, samtala långt in på natten, göra resor och hedniska utflykter tillsammans. En utökad familj.
 
Ett blotlag behöver inte vara en förening som har stadgar och krav på möten, utan kan koncentrera sig helt på seden och de blot och träffar som hör den till. Allt går inte smidigt i alla blotlag hela tiden, gruppdynamiksproblem och slitningar lär alltid dyka upp. Ju fler man är desto fler viljor om hur blotlaget ska fungera, hur bloten ska utformas, var man ska hålla till och vem som håller i vilka delar i bloten. Det är något man får räkna med när man är fler än en person som vill göra något. Om problem uppstår löses de med samtal och kompromisser, som i alla grupper. Ju större blotlaget är, desto större är behovet av att åtminstone ha möten för årsplanering och samtal om vad man vill göra inom blotlaget. Vill medlemmarna det kan blotlaget övergå i föreningsform med allt vad det innebär, men det är sällan det sker. 

Blotlagen inom Samfundet Forn Sed växer och får fler medlemmar, vi hittar på fler saker att göra och vi lär oss tillsammans. Seden och bloten är det som har fört oss samman, glädjen och gemenskapen är det som håller oss ihop.

De allra flesta blotlag inom Samfundet tar emot nya medlemmar och välkomnar även nyfikna som vill testa på att blota. Vill du lära känna seden genom gemenskap? Välkommen att ta kontakt med något av våra blotlag.  
 
Fred och äring, Linda Stiernberg, riksgydja 

Snö och vinter
Läs hela inlägget »

Disa är längtan efter våren, efter liv och värme.
Det vi vet skedde under julen, årshjulets vridning från mörker till ljus, börjar nu synas. 

Dagarna är märkbart längre. Vi kan tänka oss att Sunnas dotter som har tagit sin mors plats i solvagnen, börjar växa i sin roll och orkar åka högre och högre upp på himlen för varje dag. Det är fortfarande vinter i stora delar av landet, men Sunna ger hopp om vår och om liv.

Diser är gudinnor som kopplas samman med fruktbarhet, liv och död, födsel och strid. Vilka av gudinnorna som räknas som diser är inte säkert förutom Freja, som har binamnet Vanadis. 

Så sent som under medeltiden hölls en marknad som kallades Distingen i Uppsala runt vårvintern. Det är anledningen till att blotlagen i Samfundet Forn Sed håller Disablot i början av februari. Äldre fornisländska sagor (tillexempel Víga-Glúms saga kapitel 6 och Egils saga kapitel 43) talar också om disablot, men dessa hålls då under de så kallade vinternätterna som äger rum under hösten. Det kan alltså ha varit olika traditioner på Island och i Sverige rörande när man firande diserna. Eller så var diserna, som de fortfarande är, omtyckta och firades flera gånger per år. 

De makter vi oftast vänder oss till under disabloten är Freja och Sunna, men kanske också till Skade nu när hon tar på sig sina skidor och tar sig från Njords kust hem till fjällen. 

Ett annat firande som äger rum strax innan Disa är Eldsborg. ”Eldborgs skål” är en norsk och bohuslänsk sed som går av stapeln vi julens slut. Då blotas öl i härdens eld och eldens rådare Eldsborg ombeds att inte skada gården genom vådeld och brand, utan att hålla sig i härden och vara till nytta för oss människor. Om du inte har lyft din skål för inne innan, så passar det utmärkt att göra det nu under Disablotet. 
 
Linda Stiernberg, riksgydja

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv