Hedendomens barn
I onsdags morse när jag gick med min fyraårige son till dagis – det var en sån där vacker höstmorgon med sprakande färger på träden, hög luft och vattenpölar perfekta för en liten pojke att hoppa i för att stänka ner sin far – började han helt spontant att sjunga sången som vi använder för att bjuda in Tor till Torshelgden. Det är i och för sig kanske inget märkligt eftersom vi sjungit den sången nästan varje torsdagskväll hela hans liv, men det var första gången jag hörde honom sjunga den helt och hållet på eget initiativ.
Det är ganska ont om hedniska sånger och ramsor för barn. (Jag gjorde ett försök och skrev om texten till "My bonnie lies over the ocean" till att handla om gudar, så långt har det inte slagit igenom bland hednabarnen...) Jag skulle nog kunna gå så långt som att säga att vi generellt är ganska dåliga på att inkludera barnen i vår religion; även om vi gör ett långt bättre jobb än vissa andra hedningar.
I sedsammanhang är det visserligen nästan alltid ok att ha med sig barn, på blot, gille eller ting, något som jag som förälder tycker är fantastiskt, men vi är sämre på att fånga upp barnens intresse och att hjälpa till att ge dem sammanhang eller aktivt lära ut Sed. Vi behöver inte bedriva någon slags söndagsskoleverksamhet, men små barn tycker kanske inte att blotet är så roligt alltid – vi vuxna vill ju gärna vara tysta eller allvarliga eller åtminstone stå stilla långa stunder när vi blotar, och det kan vara svårt när man har spring i benen.
Jag har själv inte kommit på någon bra form för blot som ger både barn och vuxna möjlighet att få ut det mesta av firandet, men det finns ju mycket man kan göra i samband med högtiden för att ge barnen en fin upplevelse. Självklart kan man ju berätta myter kopplade till högtiden, men även lekar och spel, eller utklädnad kan öka upplevelsen – för alla. I samband med höstdagjämningen kan man leka lekar där man slår kastanjer mot varandra och vid Lusse, Jul och/eller vårdagjämningen kan man klä ut sig.
Och det finns mer, antingen att hitta i gamla traditioner eller ta till sig eller skapa nya traditioner. Det viktigaste är bara att ställa om tankesättet så att man ordnar firandet för alla som delar.
Varför ska man då sträva efter att inkludera barnen i religionen? Ska man inte bara låta dem göra som de vill och själva få välja när de är tillräckligt gamla? Det är självklart att vår Sed inte ska bli något som man tvingar barnen att delta i, och det finns inget självändamål i att barn blir hedningar bara för att deras föräldrar var det. Friheten och öppenheten i Seden är, som jag ser det, grundläggande. Men en religion som inte också inkluderar barnen blir bara halv. Vi lär dem, men de lär också oss, och vi har möjligheten att upptäcka andligheten på nytt genom deras sätt att möta den. Därför bör vi varken förvägra dem eller oss djupa rötter i vår väg. Oavsett vilken deras väg i slutänden blir.
Markus Skogsberg Gode, Götalands godeord
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Jocke drage » Att se på väven: ”Fenris ulvens kätting vet vi ju vad den gjordes av, Och vilka som gjorde den. Så..”
-
Daniel » Att se på väven: ”Vi sitter här och pratar om nordisk mytologi hit och dit, och det blir en del go..”
-
Ida H » Nybörjare? Detta händer på blotet!: ”Vart är nästa midsommarblot?”
-
Henrik » I trygghet tillsammans växer seden: ”Fint skrivet! ”
-
Karin Beronius » Hell Eir: ”Ibland finner man oväntade guldkorn på vägen. Jag letar egentligen efter ordet "..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
älvor inkluderande jolner helig plats ting föda konferens skörd tor ledstjärnor frågor vardag påsk metoo polygami vanadis storm internet feja personlig sed industrialism mytologi djur standing rock asynja landskap värderingar toreblot insida sekulär ví odr årsväntan odla vlogg arbete vanatro trana organisation vårfrudagen november bifrost tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa ginnungagap blotlag tomhet tankesmedja ursprungsfolk studier rådet heliga platser utbildning fulltrogen midgård sociala medier skålgropsten liberal kommunikation tradition filosofi bok tid, årstider, vår, personliga reflektioner sedvandrare ägg skola tranafton göteborg ukraina tjänstgörande jötnar siv hiero gamos makter skuld media förstörelse mångkultur eir skade hedningar samhälle emma hernejärvi årsting medlemmar bröllop alver oden kultur midsommar monoteism helighet traditioner vårblot äring lek förfäder disablot sång förnyelse trossamfund vår ceremoni tankar demokrati frey asatro gamla uppsala carl lundbäck gemenskap höst skalleper jord död jul alvablot liv mångfald per lundberg ritual natur barn personlig berättelse blot livsåskådning religion andra religioner polyteism forn sed samfundet forn sed sverige gerd freja yggdrasil vinter frigg känslor gudar sed andlig erfarenhet gudsbild disa högtider politik mörker tempel hemmet döden nornor höstdagjämningen årstider modern hedendom ragnarök vinternätterna historisk sed urd lucia solvända förmödrar bön faq etik kyla stockholm sommarsolstånd myter rune forssén interreligiöst lusse väv uppfostran myter, vetenskap, ymer kurs dakota access nyckelord sigurd fafnesbane mimameid grunna tyr äktenskap symbol ödet konst jämstäldhet ogrundand misstänksamhet mat utbrändhet video hälsa berättelse folkräkning förnimmelse julafton väven bronsålder moder monokultur vårdande frej kläder val gåva ordning och kaos morsdag hallar monogami torshammare gydja tolerans feminism beklagande fördomar häfte växa in i seden källor identitet det implicita vintersolståndet vetenskap naturens rättigheter tiden osynlig familj bildning verdandi gud nutid hlodyn jättar gudamakter sejd alva påvestenen edsring kristendom religionsfrihet registrerat blota tacksamhet begravning vana moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr nationalistisk eugene gendlin dröm ekologistisk kropp
Vem håller vid Bifrostbron vakt
Vem varnar när Ragnarök hotar
Vem återtar Brisingaprakt
Heimdal, Heimdal
Kan till och med höra när gräset gror
Heimdal, Heimdal
Har nio jättinnor till mor
Vem är det som mullrar bland molnen
Vem är det som är stark och stor
vem är det som är jordasonen
Jo, det är vår storebror Tor
Torkarl, Torkarl
Han slåss emot jättar och troll, med kraft
Torkarl, Torkarl
Den bäste bror vi nånsin haft
Vem är det som söndrar och helar
Vem är det som sejdkonsten lär
Vem är det som älskhåg fördelar
Och gör varje mänska så kär
Freyja, Freyja
Hon är både farlig och god, så god
Freyja, Freyja
För Vanadis brusar vårt blod
Vem är det som får allt att grönska
Vem är det som ger dig och mig
Det bästa vi nånsin kan önska
Jo, det är vår vän Ynge-Frey
Yngve, Yngve
Han är både givmild och rik, så rik
Yngve, Yngve
Han har en gudomlig fysik
Vem får allt att mogna på fälten
Vem vårdar och föder allt liv
Vem är det som håller bort svälten
Jo, det är den gyllene Sif
Guldhår, Guldhår
Och Loke han klippte det håret av
Guldhår, Guldhår
Men dvärgarna åter det gav
Vem är det som äger all kunskap
Vem är det som är klok och stygg
Som ändå vill äga vår vänskap
Jo, det är ju Allfader Ygg
Oden, Oden
Ett öga, ett spjut och en häst han har
Oden, Oden
Han är alla asarnas far
Vi tar alltid barnen med till blót. och så har vi äpplemust med till dem, så de kan skåla i detta istället för mjöd eller bara vatten.
Och ibland har vi pratat om kristna seder, med barnen, så de inte är helt okunniga ;-) När Martins (ungarnas pappa) syster skulle döpa sin dotter, måste vi ju förklara för barnen att det var det de kristna gjorde i stället för att knäsätta barnen. Vi satt i kyrkan, och Disa satt och tittade storögt på allting. Det visade sig vara nattvard innan dopet, och plötsligt förklarar Disa: titta mamma, nu har de pratat färdigt, NU börjar ritualet! Hon kände helt enkelt inte igen en predikan som varande ett ritual, först med nattvarden började det likna något hon kunde relatera till (Disa var fem, när detta hände)