I Trädet är vi alla
Sitter vid Mimameid
Tänk dig att du vandrar i skogen. Träd står runt om dig med vinden susande i bladverket. Träd med rötter ned i jorden, stammar som stabilt håller upp kronan. Vätska flödar full med näring från rot upp till krona och ned igen. Blad som insuper Solsmekande energi och nyttoämnen.
Bladverk, Rot, Stam och Krona.
Träd, Vårdträd och heliga lundar var fordom ytterst viktiga för religiöst liv. Vetskap om detta finns i många texter på olika sätt. Att blota vid träd, att till och med prata med träd vittnar en lag om på grund av lagförbud att tala med träd. Därav vet vi att det är en aktivitet som fordom gjordes.
I dagens naturvetenskapliga avmystifiering så kan det te sig konstigt och avvikande. Träd har ingen mun eller öron som människan, att ljudkommunicera med! Så självklart och nästan banalt. Ljuden som du och jag som människor använder för samtal är vibrationer i luftrummet. Vibrationer är energi, rörelseenergi. Samtal med träd görs på andra sätt än med medmänniskor. I att uppfatta oss i gemenskap i livets flöde med trädet är det ett annat typ av samtal som kan föras på ett icke intellektuellt sätt genom att sätta sig vid ett träd, ryggen lutad mot stammen, rumpan på marken vid trädets fot. Blicka upp längs med stammen mot kronan som finns högt ovanför med bladverk som susar i vinden. Tänka sig smälta samman med trädet. Att dina tankar är som bladens sus i luften och berörs av Makternas närvaro uppe i kronan.
Värdet med att i tanken kunna kommunicera med träd är även för att vi människor är i relation med vår omvärld och den lever den med inte alltid på samma sätt som människa. Allt har sin livscykel och därmed förändring såsom människa. Träd får precis som människan näring från Jord och Solens interaktion med vatten som flödar inombords bark eller hud. Myterna berättar så klart om det största trädet, Yggdrasil eller Mimameid. Det är inte ett bokstavligt träd utan en metaforisk bild av trädet som håller hela existensen. Från rötter, stam och krona. En bild av livets träd där alla är i gemenskap med varandra bortom art, ras eller form.
Vi människor är i relation med vår levande omvärld. I ekologisk och hållbarhetssynpunkt kan detta vara självklart. Jag finner att innebörden är djupare och större än bara fysisk . En relation innebär ömsesidighet, ge och ta. Det vi människor ger till Jord, Vatten och Luft är den tacksamhet vi visar för det vi får.
Vi får gå i skogen omgiven av stammar, rötter och trädkronorna som susar ovanför.
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Raven » Hur ser gud ut: ”Fin beskrivning av gudarna och Frej. Nyfiken på din väg till att bli fulltrogen...”
-
Per Lundberg » Blot + bön + sejd: ”Hello levgeniia, Odin is much more than a god of war. Also of sejd, runes and g..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Aslo i have follow question. As I understood Odin is God of war. For him, war an..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Good day. I had read your words for Ukraine. I'm very much thankful for your car..”
-
Ilari Sole » Bekänna färg: ”Människan har varit, är, blir endast en liten frö i den stora evige evolutionens..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
hiero gamos sigurd fafnesbane heliga platser sedvandrare vårdande feminism tolerans familj konferens värderingar jötnar alva gudamakter påsk vetenskap ginnungagap studier insida val förnimmelse makter sociala medier ödet odla ukraina frågor nutid tranafton naturens rättigheter tradition berättelse kurs feja kristendom rådet väven eugene gendlin kommunikation religionsfrihet vlogg jättar tankesmedja moder djur personlig sed vanadis förstörelse media utbrändhet skörd föda skola blotlag november trana bildning källor torshammare beklagande mångkultur asynja myter, vetenskap, ymer väv kläder tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa eir monogami video mimameid symbol internet vana mat utbildning skålgropsten bronsålder häfte nyckelord blota kyla emma hernejärvi vinternätterna midsommar bön vårblot ragnarök sommarsolstånd lusse bröllop äring helighet samhälle hedningar etik stockholm förfäder årsting asatro politik gamla uppsala årstider mörker döden ceremoni vår demokrati carl lundbäck frey känslor frigg död gemenskap skalleper mångfald freja jul liv forn sed per lundberg barn andra religioner personlig berättelse blot livsåskådning religion natur polyteism ritual alvablot gerd vinter samfundet forn sed sverige yggdrasil höst jord gudar sed andlig erfarenhet trossamfund förnyelse tankar höstdagjämningen sång gudsbild hemmet högtider disa tempel nornor lucia solvända disablot rune forssén faq kultur historisk sed oden urd förmödrar interreligiöst alver lek medlemmar modern hedendom monoteism myter traditioner älvor liberal fulltrogen uppfostran odr organisation industrialism metoo vardag polygami grunna påvestenen jämstäldhet vintersolståndet moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr gåva ting konst tomhet filosofi vårfrudagen sejd frej ägg siv ledstjärnor tyr hälsa årsväntan ogrundand misstänksamhet osynlig inkluderande det implicita storm midgård verdandi gud monokultur ekologistisk tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag göteborg arbete tjänstgörande mytologi helig plats tor folkräkning ví sekulär äktenskap skade hlodyn bok skuld fördomar ursprungsfolk ordning och kaos identitet dakota access standing rock vanatro jolner dröm tacksamhet julafton edsring registrerat gydja tiden hallar växa in i seden kropp begravning toreblot nationalistisk bifrost landskap