Grannen
Jag vill berätta för er om min granne, ja inte om bonden och han fru som är mina trevliga jordliga grannar utan om en annan.
När jag och min man flyttade hit var vi privilegierade med att dela åsen med korpar, fasaner, hackspettar och en uppsjö med småfåglar. Så en dag när vi utforskade åsen fann vi, ett lite längre stenkast från oss och gömd bland träden, en massiv sten. En sån där stor sten så man känner att man nästan vill buga inför dennes majestätiska närvaro. Lite så var vår relation i början, stenen var som en höghet som knappt brydde sig om vår närvaro. För vad är vi inför en sten? Ett kort ögonblick i tidsrymden? Ett av de första ”orden” jag fick från stenen ”Vem? Vad? Varför?” vi opererar lite på olika plan vi och stenar. Men det var så jag uppfattade dem.
Jag presenterade oss och förmedlade att vi bara ville dela stenens existens den lilla stund vi är här, utan krav. Vi blev som betagna av stenens energi, så vi gick dit lite då och då för att ”hälsa på”. Ibland med små blot i men oftast gav vi lite av vår energi.
När de högg ur vår del av åsen blev vi först bestörta av nakenheten och hur exponerade vi blev, från vårt nästan lite hemliga bubbla bland träden till att vårt hus syntes långt över fälten. När maskinerna lämnat oss och lugnet var åter så satte jag mig på förstudörren men min trumma och sög in naturen för att hitta en frekvens som jag kunde känna och trummade i dess takt, tackade träden för deras tid och önskade dem att komma åter och ge oss sin skönhet igen. Beklagade fåglarna som förlorat sina bon och till vår röda ekorre.
När jag nästa gång gick ut för att njuta av naturen kände jag en kallelse, som om någon ville mig något och vände kosan mot väster och mina steg slutade framför stenen, stenen som nu i Sunnas strålar vaknade och bjöd dit mig. Jag klättrade upp och borstade bort flera års av tallbarr och mossa som bildat ett tjockt jordliknade lager. Så satt jag där och såg ut över nejden. Jag lät regnet göra sitt med att skölja bort det sista.
Jag fann vår ena katt uppe på stenen här om dagen så jag klättrade upp och där satt vi tillsammans med katten som en stor boll i knät och såg skymningen komma med månens strålande närvaro. Det var harmonsikt men tillslut gjorde min jordlighet sig påmind och jag frös. Så jag tackade för stunden och gick. Var dag när jag lämnar hemmet ger jag min granne en hälsning och var gång sprider sig ett leende över mitt ansikte och jag sänder över en vädjan att beskydda vårt hem och de våra.
Jorunn Houvenaghel
rådsmedlem
sejdperson
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Raven » Hur ser gud ut: ”Fin beskrivning av gudarna och Frej. Nyfiken på din väg till att bli fulltrogen...”
-
Per Lundberg » Blot + bön + sejd: ”Hello levgeniia, Odin is much more than a god of war. Also of sejd, runes and g..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Aslo i have follow question. As I understood Odin is God of war. For him, war an..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Good day. I had read your words for Ukraine. I'm very much thankful for your car..”
-
Ilari Sole » Bekänna färg: ”Människan har varit, är, blir endast en liten frö i den stora evige evolutionens..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
moder djur personlig sed vanadis förstörelse media utbrändhet skörd föda skola blotlag november trana bildning källor torshammare beklagande mångkultur asynja konst ting kläder tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa eir jämstäldhet påvestenen mimameid symbol internet vana mat utbildning skålgropsten bronsålder häfte nyckelord blota landskap bifrost nationalistisk toreblot begravning hallar tolerans familj konferens värderingar jötnar alva julafton tacksamhet dröm jolner vanatro standing rock dakota access identitet ordning och kaos ursprungsfolk fördomar skuld bok hlodyn skade äktenskap sekulär ví folkräkning kurs feja kristendom rådet väven eugene gendlin morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner ekologistisk jättar tankesmedja sommarsolstånd lusse bröllop äring helighet kultur faq etik stockholm förfäder årsting kyla emma hernejärvi vinternätterna midsommar bön vårblot ragnarök ceremoni vår demokrati carl lundbäck frey asatro politik gamla uppsala årstider mörker döden gudar jord höst andlig erfarenhet sed gerd alvablot mångfald freja polyteism ritual natur barn personlig berättelse blot livsåskådning religion andra religioner per lundberg forn sed vinter samfundet forn sed sverige yggdrasil liv jul känslor skalleper gemenskap död frigg gudsbild hemmet högtider disa tempel nornor trossamfund förnyelse tankar höstdagjämningen sång alver lek medlemmar modern hedendom monoteism myter traditioner lucia solvända disablot rune forssén samhälle hedningar historisk sed oden urd förmödrar interreligiöst monokultur gud vlogg religionsfrihet kommunikation arbete tjänstgörande mytologi göteborg tor helig plats berättelse tradition naturens rättigheter tranafton nutid frågor ukraina odla ödet sociala medier makter förnimmelse val insida studier ginnungagap vetenskap påsk edsring registrerat gudamakter tiden gydja växa in i seden kropp feminism vårdande sedvandrare heliga platser sigurd fafnesbane hiero gamos älvor liberal fulltrogen uppfostran odr organisation industrialism metoo vardag polygami video monogami grunna vintersolståndet moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr väv myter, vetenskap, ymer gåva tomhet filosofi vårfrudagen sejd frej ägg siv ledstjärnor tyr hälsa årsväntan ogrundand misstänksamhet osynlig inkluderande det implicita storm midgård verdandi