Grannen
Jag vill berätta för er om min granne, ja inte om bonden och han fru som är mina trevliga jordliga grannar utan om en annan.
När jag och min man flyttade hit var vi privilegierade med att dela åsen med korpar, fasaner, hackspettar och en uppsjö med småfåglar. Så en dag när vi utforskade åsen fann vi, ett lite längre stenkast från oss och gömd bland träden, en massiv sten. En sån där stor sten så man känner att man nästan vill buga inför dennes majestätiska närvaro. Lite så var vår relation i början, stenen var som en höghet som knappt brydde sig om vår närvaro. För vad är vi inför en sten? Ett kort ögonblick i tidsrymden? Ett av de första ”orden” jag fick från stenen ”Vem? Vad? Varför?” vi opererar lite på olika plan vi och stenar. Men det var så jag uppfattade dem.
Jag presenterade oss och förmedlade att vi bara ville dela stenens existens den lilla stund vi är här, utan krav. Vi blev som betagna av stenens energi, så vi gick dit lite då och då för att ”hälsa på”. Ibland med små blot i men oftast gav vi lite av vår energi.
När de högg ur vår del av åsen blev vi först bestörta av nakenheten och hur exponerade vi blev, från vårt nästan lite hemliga bubbla bland träden till att vårt hus syntes långt över fälten. När maskinerna lämnat oss och lugnet var åter så satte jag mig på förstudörren men min trumma och sög in naturen för att hitta en frekvens som jag kunde känna och trummade i dess takt, tackade träden för deras tid och önskade dem att komma åter och ge oss sin skönhet igen. Beklagade fåglarna som förlorat sina bon och till vår röda ekorre.
När jag nästa gång gick ut för att njuta av naturen kände jag en kallelse, som om någon ville mig något och vände kosan mot väster och mina steg slutade framför stenen, stenen som nu i Sunnas strålar vaknade och bjöd dit mig. Jag klättrade upp och borstade bort flera års av tallbarr och mossa som bildat ett tjockt jordliknade lager. Så satt jag där och såg ut över nejden. Jag lät regnet göra sitt med att skölja bort det sista.
Jag fann vår ena katt uppe på stenen här om dagen så jag klättrade upp och där satt vi tillsammans med katten som en stor boll i knät och såg skymningen komma med månens strålande närvaro. Det var harmonsikt men tillslut gjorde min jordlighet sig påmind och jag frös. Så jag tackade för stunden och gick. Var dag när jag lämnar hemmet ger jag min granne en hälsning och var gång sprider sig ett leende över mitt ansikte och jag sänder över en vädjan att beskydda vårt hem och de våra.
Jorunn Houvenaghel
rådsmedlem
sejdperson
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
jonas » "I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut..." : ”jag drömde att jag var i en gudstjänst och att jag gick fram till altaret och sk..”
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
industrialism mytologi djur standing rock asynja värderingar toreblot landskap vetenskap vintersolståndet det implicita identitet ví vlogg källor arbete vanatro trana organisation beklagande gydja torshammare tolerans hallar morsdag ordning och kaos gåva val kläder frej heliga platser utbildning fulltrogen vårdande väven julafton förnimmelse skålgropsten kommunikation tradition filosofi bok tid, årstider, vår, personliga reflektioner sedvandrare ägg skola konst tranafton göteborg ukraina jötnar siv tjänstgörande sigurd fafnesbane mimameid dakota access kurs myter, vetenskap, ymer uppfostran väv förstörelse inkluderande jolner eugene gendlin nationalistisk helig plats konferens skörd tacksamhet blota begravning frågor vårdagjämning kristendom edsring vardag vanadis storm polygami gudamakter jättar hlodyn sommarsolstånd bröllop kyla etik faq bön förmödrar solvända traditioner historisk sed vårblot äring förfäder ragnarök hedningar emma hernejärvi rune forssén årsting förnyelse trossamfund vår ceremoni tankar demokrati politik högtider gamla uppsala disablot årstider sed gudar känslor frigg andlig erfarenhet liv mångfald vinter yggdrasil freja ritual per lundberg barn religion livsåskådning blot personlig berättelse natur andra religioner polyteism forn sed alvablot jul samfundet forn sed sverige gerd gemenskap död jord skalleper höst sång carl lundbäck gudsbild disa asatro frey mörker tempel hemmet döden nornor höstdagjämningen myter samhälle interreligiöst lusse modern hedendom lek vinternätterna urd helighet lucia monoteism midsommar kultur oden alver medlemmar stockholm internet personlig sed feja påvestenen sejd alva religionsfrihet diser metoo påsk registrerat tor utiséta ledstjärnor föda vana moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr dröm ting älvor ekologistisk kropp skade eir mångkultur nyckelord media skuld makter hiero gamos äktenskap grunna tyr symbol ödet ogrundand misstänksamhet emma hernejärvi' jämstäldhet earth hour mat utbrändhet video hälsa berättelse folkräkning liberal bronsålder sociala medier midgård rådet moder monokultur tankesmedja studier ursprungsfolk blotlag tomhet monogami ginnungagap tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa bifrost november vårfrudagen kvinnlighet feminism kura skymning fördomar odla häfte växa in i seden årsväntan odr naturens rättigheter sekulär insida familj tiden osynlig bildning verdandi gud nutid