Grannen
Jag vill berätta för er om min granne, ja inte om bonden och han fru som är mina trevliga jordliga grannar utan om en annan.
När jag och min man flyttade hit var vi privilegierade med att dela åsen med korpar, fasaner, hackspettar och en uppsjö med småfåglar. Så en dag när vi utforskade åsen fann vi, ett lite längre stenkast från oss och gömd bland träden, en massiv sten. En sån där stor sten så man känner att man nästan vill buga inför dennes majestätiska närvaro. Lite så var vår relation i början, stenen var som en höghet som knappt brydde sig om vår närvaro. För vad är vi inför en sten? Ett kort ögonblick i tidsrymden? Ett av de första ”orden” jag fick från stenen ”Vem? Vad? Varför?” vi opererar lite på olika plan vi och stenar. Men det var så jag uppfattade dem.
Jag presenterade oss och förmedlade att vi bara ville dela stenens existens den lilla stund vi är här, utan krav. Vi blev som betagna av stenens energi, så vi gick dit lite då och då för att ”hälsa på”. Ibland med små blot i men oftast gav vi lite av vår energi.
När de högg ur vår del av åsen blev vi först bestörta av nakenheten och hur exponerade vi blev, från vårt nästan lite hemliga bubbla bland träden till att vårt hus syntes långt över fälten. När maskinerna lämnat oss och lugnet var åter så satte jag mig på förstudörren men min trumma och sög in naturen för att hitta en frekvens som jag kunde känna och trummade i dess takt, tackade träden för deras tid och önskade dem att komma åter och ge oss sin skönhet igen. Beklagade fåglarna som förlorat sina bon och till vår röda ekorre.
När jag nästa gång gick ut för att njuta av naturen kände jag en kallelse, som om någon ville mig något och vände kosan mot väster och mina steg slutade framför stenen, stenen som nu i Sunnas strålar vaknade och bjöd dit mig. Jag klättrade upp och borstade bort flera års av tallbarr och mossa som bildat ett tjockt jordliknade lager. Så satt jag där och såg ut över nejden. Jag lät regnet göra sitt med att skölja bort det sista.
Jag fann vår ena katt uppe på stenen här om dagen så jag klättrade upp och där satt vi tillsammans med katten som en stor boll i knät och såg skymningen komma med månens strålande närvaro. Det var harmonsikt men tillslut gjorde min jordlighet sig påmind och jag frös. Så jag tackade för stunden och gick. Var dag när jag lämnar hemmet ger jag min granne en hälsning och var gång sprider sig ett leende över mitt ansikte och jag sänder över en vädjan att beskydda vårt hem och de våra.
Jorunn Houvenaghel
rådsmedlem
sejdperson
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Per Lundberg » Blot + bön + sejd: ”Hello levgeniia, Odin is much more than a god of war. Also of sejd, runes and g..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Aslo i have follow question. As I understood Odin is God of war. For him, war an..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Good day. I had read your words for Ukraine. I'm very much thankful for your car..”
-
Ilari Sole » Bekänna färg: ”Människan har varit, är, blir endast en liten frö i den stora evige evolutionens..”
-
Jocke drage » Disablot: ”Intressant ”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
verdandi moder det implicita midgård storm inkluderande osynlig föda skörd blotlag skola ägg frej november torshammare beklagande källor asynja tomhet gåva myter, vetenskap, ymer vintersolståndet kläder tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa grunna monogami vardag polygami vana metoo industrialism organisation bronsålder odr älvor häfte nyckelord hiero gamos sigurd fafnesbane begravning heliga platser sedvandrare växa in i seden hallar tolerans gydja tiden edsring jötnar vetenskap ginnungagap påsk vanatro studier dakota access insida ursprungsfolk fördomar makter sociala medier bok odla tranafton hlodyn skade ví folkräkning sekulär helig plats tor arbete göteborg mytologi tjänstgörande ekologistisk morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner jättar tankesmedja förmödrar urd lusse oden helighet hedningar samhälle rune forssén stockholm solvända lucia kyla myter monoteism midsommar bön vårblot ragnarök ceremoni vår demokrati carl lundbäck frey asatro disa politik högtider mörker döden gudar gemenskap höst andlig erfarenhet sed jul alvablot mångfald freja polyteism ritual natur barn personlig berättelse blot livsåskådning religion andra religioner per lundberg forn sed vinter samfundet forn sed sverige yggdrasil liv gerd känslor skalleper jord död frigg gudsbild hemmet årstider gamla uppsala tempel nornor trossamfund förnyelse tankar höstdagjämningen sång alver lek medlemmar modern hedendom vinternätterna emma hernejärvi traditioner årsting förfäder disablot etik kultur faq historisk sed äring bröllop sommarsolstånd interreligiöst monokultur gud religionsfrihet kommunikation vlogg rådet kristendom eugene gendlin väven kurs feja naturens rättigheter berättelse tradition nutid äktenskap skuld frågor ukraina ordning och kaos identitet ödet standing rock förnimmelse val jolner tacksamhet julafton dröm registrerat gudamakter alva konferens värderingar kropp familj toreblot nationalistisk feminism vårdande landskap bifrost liberal blota skålgropsten fulltrogen uppfostran mat utbildning internet symbol mimameid påvestenen jämstäldhet video moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr eir ting konst väv mångkultur sejd filosofi vårfrudagen siv ledstjärnor bildning trana hälsa tyr ogrundand misstänksamhet årsväntan media utbrändhet personlig sed förstörelse vanadis djur