Kan man blota virtuellt?

Detta är frågan jag har ställt mig. För handlar blotet om det materiella man ger, eller om tanken och tiden bakom? Kan det variera? Jag har sett folk dedikera sånger och dikter till gudarna, och sajten Cirkus Eros kallar sig själv "ett blot till Frej och Freja". Här börjar vi närma oss ett digitalt blotande. Kan man känna helighet även när man inte gör något fysiskt?
Jag har prövat att bygga tre tempel i det populära spelet Minecraft. Mitt första försök var en konstruktion åt Frej. Byggnaden ligger bredvid en djungel och har väggar och tak av glas. Inuti växer ett trädskott, och i en kista kan jag lämna blotgåvor. Utanför templet har jag planterat säd som aldrig ska skördas. På en annan server byggde jag först ett stort tempel för Oden av sten, och med en björk växande i en innergård. Templet har ett separat sejd/meditationsrum, dekorerat med "eh"-runan på rummets långsida. Salen för blot har en avbildning av Oden, gjord av sten och blå ull. Mitt tredje försök var en liten harg för Siv och Tor, men jag måste säga, jag blev inte särskild nöjd med den.
Kan den tid, och de spelresurser jag lagt ner i Minecraft åt gudarna glädja dem? Eller måste blotgåvor vara sådant som gudarna själv skulle tänkas att ha nytta av? Spelar Frej Minecraft, har han nytta av de digitala frön och brödlimpor jag har blotat?
En annan intressant fråga är hur polyteism framställs i spel. Vissa spel, så som Elder Scrolls-serien, har ett system av gudomar som tillbes av olika karaktärer i spelet. Själv är jag mer bekant med Dwarf Fortress, där varje spelare får en slumpvis genererad fantasyvärld när de börjar spela. Legender, historiska händelser, namn och platser är alla framslumpade. Detta inkluderar världens gudar som spelets dvärgar hedrar, bland annat genom att tillverka statyer och ristningar föreställande dem.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta, annat än att öppna upp för en diskussion. Kan den digitala världen, som blivit så stor del av mångas vardag, också ha plats för heliga handlingar och mytologiskt berättande?
Emma Hernejärvi, rådsmedlem
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Daniel » Att se på väven: ”Vi sitter här och pratar om nordisk mytologi hit och dit, och det blir en del go..”
-
Ida H » Nybörjare? Detta händer på blotet!: ”Vart är nästa midsommarblot?”
-
Henrik » I trygghet tillsammans växer seden: ”Fint skrivet! ”
-
Karin Beronius » Hell Eir: ”Ibland finner man oväntade guldkorn på vägen. Jag letar egentligen efter ordet "..”
-
Kalle Karlson » Medan Alvatid nalkas...: ”vi vill veta mer , kan ni förklara bättre el vill ni att vi ska förstå det som s..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
torshammare vårfrudagen november morsdag tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa tomhet blotlag studier tankesmedja ursprungsfolk moder rådet heliga platser utbildning bronsålder väven skålgropsten liberal folkräkning berättelse hälsa video utbrändhet mat ogrundand misstänksamhet jämstäldhet symbol tranafton göteborg siv tjänstgörande jötnar makter hiero gamos nyckelord dakota access eir skade myter, vetenskap, ymer uppfostran älvor inkluderande dröm eugene gendlin nationalistisk skörd moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr blota tor ledstjärnor registrerat edsring religionsfrihet kristendom storm polygami vanadis personlig sed internet feja mytologi djur nutid verdandi bildning familj osynlig tiden naturens rättigheter vetenskap årsväntan det implicita identitet källor växa in i seden vanatro fördomar beklagande feminism midsommar monoteism lucia helighet urd vinternätterna lek förfäder disablot hedningar rune forssén myter sommarsolstånd medlemmar kyla etik kultur hemmet tempel mörker frey asatro disa gudsbild årstider höstdagjämningen nornor trossamfund skalleper mångfald frigg andlig erfarenhet sed gudar vinter yggdrasil freja gerd polyteism forn sed natur religion livsåskådning blot personlig berättelse andra religioner barn per lundberg ritual liv alvablot jul samfundet forn sed sverige höst gemenskap död jord känslor vår döden förnyelse sång carl lundbäck gamla uppsala högtider politik demokrati tankar ceremoni faq oden alver stockholm bröllop årsting emma hernejärvi samhälle lusse modern hedendom ragnarök äring vårblot historisk sed traditioner solvända förmödrar bön trana organisation arbete vlogg odla häfte odr ví sekulär insida vintersolståndet värderingar landskap toreblot standing rock asynja industrialism gud jättar gudamakter hlodyn alva påvestenen sejd metoo påsk vardag frågor interreligiöst tacksamhet begravning konferens föda vana ting helig plats ekologistisk kropp jolner mångkultur förstörelse väv media skuld kurs mimameid sigurd fafnesbane tyr äktenskap grunna ödet ukraina skola ägg konst tid, årstider, vår, personliga reflektioner sedvandrare filosofi bok kommunikation tradition förnimmelse sociala medier midgård julafton monokultur vårdande fulltrogen kläder val frej ordning och kaos gåva hallar monogami ginnungagap gydja tolerans
En människas uppmärksamhet är det främsta som för gudarna närmre vårt medvetande, ett av deras verksamhetsområden där de kan ge inspiration och vägledning. Om uppmärksamheten dessutom är delad, som när flera går in i samma spelvärld och blotar ihop, så är det alltid kraftigare.
Sedan skulle jag säga att det finns delar av fysiska blot som inte får någon relevans i en spelvärld. Att sätta levande blomster på altaret är i min upplevelse ett offer av ren livskraft, som kan ge dem man blotar till energi att verkar väldigt nära den fysiska verkligeheten. Detta kanske inte ger så mycket effekt med virtuella blommor :)
Det är intressant att se en sådan här post i sed-sammanhang, då fokuset ofta ligger på seden, utförandet, och inte så mycket på verklighestbilden/tron/teologin bakom. Mina upplevelser är givetvis färgade av alla andra traditioner jag jobbat med, såsom teosofin, druidism, shamanism, ceremoniell magi osv, där man oftare debatterar verkligeheten bakom, metafysiken i det som görs...