Hur vi utövar forn sed
I samfundets stadgar skriver vi att forn sed utövas inom samfundet på en mångfald olika sätt. Sedan beskriver vi de sex vanligaste uttrycken för forn sed som samfundet arbetar för att främja och utveckla. Vi betonar att enskilda medlemmar inte behöver utöva alla de sex formerna, men däremot respektera dem som en del av samfundets verksamhet och hållning. De sex uttrycken för forn sed är dessa:
1) Vi utövar seden genom blotande till våra norröna gudar och naturväsen. Vi offrar inte levande djur i ceremonier som arrangeras av samfundet.
2) Vi utövar seden i samklang med naturens växlingar och årets högtider.
3) Vi utövar seden genom att helighålla de olika övergångarna i människans livslopp, alltifrån namngivningar till begravningar.
4) Vi utövar seden genom att vårda, värna och väcka de heliga platserna i landskapet.
5) Vi utövar seden genom att utforska och bevara ”de klokas” kunskaper och den folkliga magin, såsom örtmagi, sejd och skyddsrunor.
6) Vi utövar seden genom olika kreativa och kulturella uttryck såsom sång, dans, musik, matkultur, skaldekonst, berättande och hantverk.
Eller för att göra en lite kortare sammanfattning: Vi blotar, firar årets högtider, håller livsstegsriter, värnar heliga platser, håller på med folklig magi, sejd och olika kulturella uttryck.
Jag tycker det är bra punkter, alla sex. Men när jag kikat närmare på vad blotlag och sedare faktiskt gör, så tycker jag mig kunna urskilja ytterligare tre uttryck för forn sed. Dessa skrev jag om i en rapport om samfundets andliga utveckling, men jag tycker de med fördel kan diskuteras här på bloggen också. De tre kompletterande uttrycken jag tycker mig ha upptäckt skulle – om de formuleras på ett liknande sätt som de övriga punkterna – kunna beskrivas såhär:
7) Vi utövar seden genom att utforska den forna sedens myter, världsbild och kosmologi.
8) Vi utövar seden genom vardagliga och personliga bruk, övningar och ceremonier.
9) Vi utövar seden genom att leva med värdighet, heder och livsbejakelse i våra relationer.
Vi utövar seden genom att utforska den forna sedens myter, världsbild och kosmologi.
Kunskap om den forna sedens myter, världsbild och kosmologi står nämnt i stadgarna som en kompetens som godar och gydjor bör behärska, men det är givetvis något som även andra inom samfundet ägnar sig åt. Myterna kan ses som en karta över tillvaron och kan vara en väg till fördjupad andlighet. Att studera dem, reflektera över dem och deras betydelse är en andlig praktik. Det kan ske exempelvis genom enskilda studier, spontana konversationer eller genom mer planerade så kallade ”skapande samtal” som är en form av eftertänksamma samtal kring ett för träffen bestämt tema. En annan form är ritualiserade gåtdueller kring mytologisk kunskap, som vi bland annat kan hitta i Vavtrudnersmál (även om vi inte i dagens variant nödvändigtvis måste låta förloraren mista huvudet! ;)) Filosofiska samtal kring ”hednisk teologi” – om vad gudarna är, hur vi kan veta något om dem, etc - ryms inom denna praktik.
Vi utövar seden genom vardagliga och personliga bruk, övningar och ceremonier, där vi möter makterna.
Med denna punkt syftar vi på vägar att i vardagen och ofta på ett personligt och intimt sätt möta gudarna. Blot är ett sätt, men det finns också praktiker som olika former av meditation, drömmande, bön, med mera som kan leda till innerlig kontakt med gudarna men som inte uppfyller kriterierna för ett regelrätt blot. Ofta är bloten en grupporienterad form av sedutövande medan dessa andra former ofta kan vara mer individuella. En form som utvecklats är en bön till gudarna som använder sig av radband, inspirerat av dess förekomst i många andra religioner. Det finns ett behov, anser jag, att erbjuda metoder och vägar till nära kommunikation och kontakt med gudarna i vardagen utöver det regelrätta blotet. Firandet av Torshelg, upprättandet och användandet av en stalle/altare i hemmet, hälsandet av dag och natt och måltidsvälsignelse ingår i denna form av seder och bruk.
Vi utövar seden genom att leva med värdighet, heder och livsbejakelse i våra relationer.
Detta är den etiska dimensionen av seden. Det handlar om vilka sorts människor vi vill vara i relation till andra. Med ”värdighet och heder” avses att leva utifrån en anda av grundläggande respekt för alla varelser, vilket är en konsekvens av att vi uppfattar naturen och tillvaron som helig. Våra relationer inbegriper inte bara andra människor utan allt levande omkring oss, i nuet såväl som de som gått före oss och de som kommer efter oss. Samfundet har inga strikta moralregler som sedutövare skall följa, men det innebär inte att seden är frånkopplad etiska och moraliska frågor. Tvärtom ligger sådana frågor i hjärtat av seden. Etik är en i högsta grad andlig fråga. Vi bör som samfund hela tiden hålla den etiska diskussionen levande utan att för den skull komma med färdiga svar som medlemmarna skall anamma. Vissa har de så kallade ”nio nycklarna” som en utgångspunkt för etisk reflektion, medan andra närmar sig etiken utifrån en annan horisont. Jag anser att samfundet bör utveckla en idé om hur vi skall arbeta med hednisk etik, hur vi skall skapa den levande och öppna dialog kring detta som vi eftersträvar. En ytterligare fråga är också hur samfundet agerar i relation till etiska – och därmed också ofta politiska – frågor. I vilka frågor bör vi som samfund ta ställning respektive inte ta ställning? Att leva med värdighet står inte i motsättning till livsbejakelse. Livet är ett firande där vi vill glädjas tillsammans med gudarna. Seden är minst lika mycket festival som moral.
Jag menar att dessa tre kompletterande punkter bör tas med i våra stadgar som ytterligare sätt på vilket vi utövar forn sed. Punkterna behöver givetvis inte formuleras exakt som jag beskrivit dem ovan, det viktiga är att andemeningen kommer med. Då tror jag vi får stadgar som bättre speglar vad vi hedningar faktiskt gör, och som dessutom kan inspirera till fördjupat sedutövande.
Sen är det ju desssutom snyggt att det blir just nio sätt vi utövar sed på, med tanke på vår förkärlek för just det talet. Så makterna nåde den som hittar ytterligare ett sätt! ;)
Henrik Hallgren
Rådsgode
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
-
Irving Norqvist » Nyskapad myt om disa: ”Ett härligt filosofisk poem med djupa rötter till verkligheten. Tack. Mvh Irving..”
-
Johan Settersjö » Glad Lusse!: ”En artikel i Oskarshamnstidningen 2021-12-11 tog upp dessa äldre lussefiranden, ..”
-
Louise Wessel » Glad Lusse!: ”Alltid trevligt att få förklaringar till saker”
-
Raven » Hur ser gud ut: ”Fin beskrivning av gudarna och Frej. Nyfiken på din väg till att bli fulltrogen...”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
tolerans gydja torshammare tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa ginnungagap monogami ordning och kaos gåva val kläder frej vårdande monokultur moder bronsålder väven julafton förnimmelse folkräkning berättelse hälsa video utbrändhet mat ogrundand misstänksamhet jämstäldhet emma hernejärvi' tranafton göteborg ukraina tyr grunna äktenskap hiero gamos makter skuld media förstörelse mångkultur eir skade kropp ekologistisk helig plats ting dröm moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vana tor ledstjärnor begravning registrerat påsk metoo diser påvestenen alva sejd gudamakter jättar hlodyn industrialism mytologi djur standing rock asynja landskap värderingar toreblot insida sekulär ví odr årsväntan växa in i seden häfte arbete vanatro trana organisation bön förmödrar solvända lucia vårblot urd vinternätterna förfäder ragnarök hedningar rune forssén samhälle årsting medlemmar bröllop alver etik kultur ceremoni tankar demokrati politik högtider disa disablot årstider höstdagjämningen nornor döden skalleper jord död gemenskap höst mångfald vinter yggdrasil freja gerd polyteism forn sed natur religion livsåskådning blot personlig berättelse andra religioner barn per lundberg ritual liv alvablot jul samfundet forn sed sverige gudar sed andlig erfarenhet frigg känslor vår trossamfund förnyelse sång carl lundbäck gudsbild gamla uppsala asatro frey mörker tempel hemmet faq oden kyla stockholm sommarsolstånd myter emma hernejärvi interreligiöst lusse modern hedendom lek äring historisk sed traditioner helighet monoteism midsommar kvinnlighet feminism beklagande fördomar källor vlogg odla identitet det implicita vintersolståndet vetenskap naturens rättigheter tiden osynlig familj bildning verdandi gud nutid internet personlig sed feja polygami storm vanadis vardag edsring kristendom religionsfrihet frågor blota tacksamhet skörd konferens föda nationalistisk eugene gendlin jolner inkluderande älvor väv uppfostran myter, vetenskap, ymer kurs dakota access nyckelord sigurd fafnesbane mimameid siv jötnar tjänstgörande symbol ödet konst skola ägg sedvandrare tid, årstider, vår, personliga reflektioner bok filosofi tradition kommunikation liberal skålgropsten sociala medier midgård fulltrogen utbildning heliga platser rådet studier ursprungsfolk tankesmedja tomhet blotlag morsdag hallar bifrost november vårfrudagen
Dock håller jag inte med dig om hur detta bästa hanteras. Man kan naturligtvis avstå från att alltför noga nämna olika inslag såsom sejd eller skyddsrunor. Men risken som jag ser med ett sådant förfarande är att stadgarna då istället blir något avskalat som inte säger särskilt mycket om vad vi inom samfundet egentligen verkar för.
Jag är nog inte den enda som mest utövar min sed hemmavid och jag välkomnar därför en skrivning om det personliga och vardagliga bruket som komplement till det gemensamma blotandet. Jag ser också i myterna en oerhört källa till kunskap och inspiration och skulle med glädje delta i utforskandet av denna värld - men där behöver jag andras hjälp. Även den nionde punkten känns högst relevant då jag upplever den som en grundläggande värdering för om inte alla så åtminstone de flesta sedningar jag träffat på.
Att jag själv inte ägnar mig åt alla de uttryck som står nämnda i förslaget stör mig inte alls utan visar för mig bara på bredden i vår sed. Jag tror som sagt att om vi tar bort alltför mycket så förlorar vi tydlighet. Det gäller utåt, t.ex. för nyvaknade eller bara icke-organiserade hedningar som undrar om samfundet är något för dem. Men det gäller också inåt. Jag har upptäckt att riktlinjer och andra strategiska dokument är hånade men allt som oftast väldigt bra att kunna luta sig mot. Då tycker jag det är viktigt att stadgarna omfattar de viktigaste delarna av den sed vi på olika sätt utövar. Så som stadgarna ser ut idag fattas ett och annat. I det framlagda förslaget känner åtminstone jag mig väldigt hemma - det är hit jag vill med min sed och med det samfund jag är en del av.
Sen att det blir just nio är ju pricken över i...
Ä&F/Peter Kåhl