Uppdrag gydja
Jag är beroende av listor. Jag har åtminstone tio stycken igång samtidigt. Jag har listor för mina olika uppdrag (mamma, livspartner, gydja, psykolog), för olika sammanhang (på kontoret, hemma, framför datorn, vid olika möten) och några idélistor för kommande projekt. Jag planerar min vecka mycket noggrannt i förväg för att hinna med allt som jag vill eller har lovat att göra. Ändå räcker tiden inte till.
Jag är som ni märker en organiserad (om än något tvångsmässig) person. Och det är tur. Just nu har jag femton större och mindre åtgärder på mina listor som är kopplade till mitt uppdrag som (råds)gydja i FSS. Lika många ligger på is efter åtgärd i väntan på ett mejlsvar, telefonsamtal eller annat sorts besked som bollar tillbaka uppgiften till mig. Trettio stycken uppgifter. Det är nästan lika många som väntar på min lista på jobbet i morgon bitti. Och många fler än vad det var i morse, innan jag använde stora delar av min lediga söndag med barnvakt åt att åtgärda samfundsrelaterade saker.
Ibland undrar jag hur jag skall orka. Hur jag skall gå ihop motivation nog att göra arbete, som ofta inte märks förrän det inte utförts på rätt sätt och i rätt tid, utan ersättning, utan ett kontor att göra det på, utan utmätt tid som arbete skall eller får ta. Och utan att vara säker på att jag gör rätt, för det finns ingen manual.
Men så kommer jag på hur det är.
Mitt uppdrag är bara ett bland många. Jag är inte ensam om att lägga min dyrbara lediga tid på att försöka driva vårt samfund och finnas till hands för dem som behöver mig och samfundet. Mitt arbete är inte förgäves, inte bara för att det förhoppningsvis spelar roll för våra medlemmar, men för att det är en del av något större. Allt jag gör hänger nämligen samman med den stora väven.
Varje uppgift jag utför är en bit i ett stort pussel som består av allas vårt arbete, i rådet, i arbetsgrupper och i blotlag och andra grupper för sedutövning runt om i landet. Alla minuter, timmar och dagar vi lägger på att träffas, på att resa för att träffas, på att reda ut var vi skall vara och hur allt skall göras. Alla rader på bloggen och på facebook, alla ändlösa mejlkonversationer vi formulerar för att försöka nå fram till vad sed är och vad det inte är, vad som är viktigt, vem som skall göra vad, vad vi hade bestämt nu igen och när nästa möte är. Allt det är sammanvävt med de små punkterna på min lista.
Men inte bara det. Allt jag gör hänger också samman med allt som sedare och hedningar gör idag, har gjort i årtusenden före mig och kommer att göra långt fram framtiden när vårt samfund har ersatts av andra organisationer och ingen har en aning om vem den där Birka Skogsberg var. Nästa punkt på min lista "@dator" är sammanlänkad med oändligt många andra punkter i andra människors arbete genom tiderna. Min önskan att göra ett gott arbete och visa hur nära oss makterna finns, sitter ihop med andra människors vilja att närma sig makterna och sina likasinnade, nu, förr och i framtiden. Det är därför jag sitter uppe en stund till. För att kunna göra en vacker kryssformad knut i väven och känna att det jag gör har en mening, för mig och för andra.
Skriva mitt inlägg till samfundsbloggen. Check!
Birka Skogsberg, rådsgydja
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Jocke drage » Att se på väven: ”Fenris ulvens kätting vet vi ju vad den gjordes av, Och vilka som gjorde den. Så..”
-
Daniel » Att se på väven: ”Vi sitter här och pratar om nordisk mytologi hit och dit, och det blir en del go..”
-
Ida H » Nybörjare? Detta händer på blotet!: ”Vart är nästa midsommarblot?”
-
Henrik » I trygghet tillsammans växer seden: ”Fint skrivet! ”
-
Karin Beronius » Hell Eir: ”Ibland finner man oväntade guldkorn på vägen. Jag letar egentligen efter ordet "..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
hälsa video utbrändhet mat ägg skola ogrundand misstänksamhet göteborg ukraina tyr grunna äktenskap sigurd fafnesbane mimameid dakota access kurs skuld mångkultur eir skade kropp ekologistisk älvor ting dröm moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vana föda ledstjärnor begravning frågor kristendom edsring religionsfrihet vanadis storm polygami feja personlig sed internet industrialism mytologi djur bildning verdandi värderingar toreblot landskap vetenskap vintersolståndet det implicita identitet ví vlogg källor arbete vanatro feminism beklagande november bifrost vårfrudagen ginnungagap monogami ordning och kaos gåva ursprungsfolk studier tankesmedja heliga platser utbildning fulltrogen vårdande väven julafton förnimmelse skålgropsten kommunikation tradition äring förfäder ragnarök lusse interreligiöst samhälle myter sommarsolstånd bröllop kyla etik faq bön midsommar solvända traditioner historisk sed vårblot politik högtider gamla uppsala carl lundbäck sång förnyelse trossamfund vår ceremoni tankar demokrati frigg andlig erfarenhet sed gudar känslor samfundet forn sed sverige jul alvablot liv polyteism forn sed natur barn personlig berättelse blot livsåskådning religion andra religioner ritual per lundberg gerd freja yggdrasil vinter mångfald skalleper höst gemenskap död jord mörker tempel hemmet döden nornor höstdagjämningen årstider gudsbild disa asatro frey urd helighet lucia monoteism förmödrar kultur oden alver medlemmar stockholm årsting rune forssén emma hernejärvi hedningar disablot modern hedendom lek vinternätterna berättelse folkräkning liberal bronsålder sociala medier midgård rådet moder monokultur val frej kläder blotlag tomhet tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa morsdag hallar tolerans torshammare gydja organisation trana fördomar odla häfte växa in i seden årsväntan odr naturens rättigheter sekulär insida familj tiden osynlig asynja standing rock gud nutid gudamakter hlodyn jättar påvestenen sejd alva påsk vardag metoo registrerat tor blota tacksamhet skörd konferens helig plats nationalistisk eugene gendlin jolner inkluderande förstörelse väv uppfostran myter, vetenskap, ymer nyckelord media hiero gamos makter tjänstgörande siv jötnar tranafton symbol ödet konst jämstäldhet sedvandrare tid, årstider, vår, personliga reflektioner bok filosofi
Den här sortens självberömmande tendenser hör inte hemma hos någon förtroendevald i ett demokratiskt samfund överhuvudtaget. Däremot kanske hos en liten, elitiskt sekt. SKÄRPNING - och avgå gärna ! - så att vettigare människor får en chans att träda till..
Kram