Urds väv- tankar om forn sed

2013 > 09

Det är inte alltid lätt för religionen att få plats i vardagen. Särskilt inte när man har barn. När jag skriver det här inlägget sitter ett barn i min famn, och ett annat hänger sig på min arm och tittar på barnprogram. Det kan göra det svårt att samla sina tankar. Men på blot är det annorlunda, då har vi äntligen tid att verkligen ägna oss åt möten med gudar och makter, utan distraktioner. Då kan vi helhjärtat och innerligt gå upp i ceremonin.

Eller ja, kanske inte vi småbarnsföräldrar då, och inte heller dem som blotar med oss. I vårt blotlag är vi flera barnfamiljer, så vi är vana vid att någon liten blir ledsen under blotet, eller att blotelden är lite FÖR intressant för de yngre. Om mamma och pappa inte är tillräckligt uppmärksamma kan de mest förvånande saker hamna i lågorna.

Å andra sidan skulle jag tycka att det var tråkigt om barnen inte var med. (NB: Vi tvingar ingen, de barn som inte vill vara med leker oftast en bit bort.) När H går fram till stallen och lägger en kanelbulle framför gudarna, eller L höjer hornet och skålar för hösten, det är något av de finaste jag vet. Nu senast var det de yngre som gjorde både hammarvigningen och eldstålsvigningen.

Men det är inte alltid lätt att hålla intresset uppe en lång stund, när föräldrarna och de andra vuxna vill lägga ut texten. Vi är ganska pratsamma, vi vuxna i vårt blotlag, och kan bli ganska långrandiga när vi bjuder in gudar eller höjer skålar. Efter ett tag kan det bli svårt även för de äldre barnen att koncentrera sig. Vi har försökt göra bloten mer barnvänliga, men det är inte helt lätt när man är vuxen. Barnen tycker inte alltid att samma saker är spännande som vi vuxna tycker.

Kanske kan vi lära oss av kristna församlingar. Jag har hört att vissa har en "barnkvart" i början av gudstjänsten som de gör extra barnvänlig. Efter det går barnen iväg och gör något annat. Kanske går det att anpassa till blot, så att vi pratkvarnar kan få hålla våra långa skålar och ordrika inbjudningstal.

Jag kommer i alla fall aldrig sluta försöka. Jag älskar att komma hem med stjärnögda  barn som luktar skog och eldrök, som luktar blot.

Äring och fred
/Räv, gode i Götaland

Läs hela inlägget »
Etiketter: barn, blot, gemenskap, ritual, familj
Årshul av Iris Van Hees Årshul av Iris Van Hees

Höstdagjämning idag. Dag och Natt är lika långa. Övergång till det mörkare halvåret och livskraften sjunker ned i Jord. Början och avslut på samma dag. Markerar sommarens avslut och hösten och mörkrets tid i våra breddgrader.

Tackar sommaren och kanske med en liten sorg i hjärtat för varm och njutningsfulla sommarsol med bad, prunkande sprudlande natur. Grönsaker, frukt och åkerns säd. Många blotar idag för "god äring och fred" i tacksamhet för att Naturen och andliga Makter vidmakthåller ordningen i livets väv.

Livet har många början och många avslut. Årets vandring med stadard av fyra årstider. Övergångarna finner jag vara gradvisa mellan, nu aktuella, sommar och höst.
Att följa med i ljusets och växlighetens svallande växlingar under året finner jag som njutningsfullt och ger mig ett sammanhang och översikt. Jag använder mig gärna av årshjulet med åtta ekrar för att inombords uppleva en helhet för året. De delar som varit och de som kommer. 

Äring är ett gammalt ord och jag har frågat människor i in omgivning och de vet oftast inte vad det är. Som jag upplever det så är äring årets och livskraftens flöde i naturen under främst ett solår. Det är både processen med växligheten som växer ur Jord. Med process avser jag utveckling i förändring i ett cykliskt förlopp. Från frö till grodd till växande planta som går i blom, befruktas och ger frukt som mognar till nya frukter och sedan dör plantan eller går i vintervila till nästa uppvaknande och äring i ett solår. Den i naturen förekommande växtcykel som människan inte kan påverka som styrs av jordens och solens rörelser genom rymden.

Människans plats i naturen är både i och “utanför” för vi har fri vilja och möjligheter att tänka och reflektera bortom våra drifter och i samspel mellan tanke och minne reflektera över det som pågår nu och de valmöjligheter som finns i en given stund. Denna process är bortom instinkernas naturliga flöde.

Frågade Forn Sed samfundets ordförande Martin Domeij:

- På ett existentiellt och emotionellt plan rör vi människor in och ut i början och avslut ständigt också. På stora planet, livets start med befruktelse och födelse till död. Mellan dessa två händelser i vår livsvandring sker övergångar.

Frågade en hundragubbe i Söder om Söder i Stockholm, Aldo Gartz, medlem och hedning sedan Makterna vet när:

- I naturen innebär döden i själva verket att ge plats för liv. Blomma ut, sätta frö, vissna och dö.

Jag upplever att nu på hösten är det skönt att dra ned på tempot, stanna upp en stund och uppleva naturen som förändras kring oss. Ta, ljumma dagar med solek och uppleva att bada i naturen, gå en tur i skog och mark. Här är några frågor som du kan ta med dig i din vandring.

Vad hände under din sommar som du är verkligt nöjd med?

Vad är du tacksam för när du tänker tillbaka på din sommar?

Höst är i naturen att det som växt fram under Vår, spirat och gett blommor och skörd åt människa och andra nu dör för att ge kraft och nytt till nästa cykel.

Vad ser du fram till i höstens ökade mörker och brandgula blad?

Vad räds du för som du vet är bra för dig att förlösa inombords inför vinterns mörka tid?

skapa en härlig höst med värme
Per Lundberg

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter