Urds väv- tankar om forn sed

2014

I samfundets stadgar skriver  vi att forn sed utövas inom samfundet på en mångfald olika sätt. Sedan beskriver vi de sex vanligaste uttrycken för forn sed som samfundet arbetar för att främja och utveckla. Vi betonar att enskilda medlemmar inte behöver utöva alla de sex formerna, men däremot respektera dem som en del av samfundets verksamhet och hållning. De sex uttrycken för forn sed är dessa:

1) Vi utövar seden genom blotande till våra norröna gudar och naturväsen. Vi offrar inte levande djur i ceremonier som arrangeras av samfundet.

 2) Vi utövar seden i samklang med naturens växlingar och årets högtider.

3) Vi utövar seden genom att helighålla de olika övergångarna i människans livslopp, alltifrån namngivningar till begravningar.

4) Vi utövar seden genom att vårda, värna och väcka de heliga platserna i landskapet.

 5) Vi utövar seden genom att utforska och bevara ”de klokas” kunskaper och den folkliga magin, såsom örtmagi, sejd och skyddsrunor.

6) Vi utövar seden genom olika kreativa och kulturella uttryck såsom sång, dans, musik, matkultur, skaldekonst, berättande och hantverk.

Eller för att göra en lite kortare sammanfattning: Vi blotar, firar årets högtider, håller livsstegsriter, värnar heliga platser, håller på med folklig magi, sejd och olika kulturella uttryck.

Jag tycker det är bra punkter, alla sex. Men när jag kikat närmare på vad blotlag och sedare faktiskt gör, så tycker jag mig kunna urskilja ytterligare tre uttryck för forn sed. Dessa skrev jag om i en rapport om samfundets andliga utveckling, men jag tycker de med fördel kan diskuteras här på bloggen också. De tre kompletterande uttrycken jag tycker mig ha upptäckt skulle – om de formuleras på ett liknande sätt som de övriga punkterna – kunna beskrivas såhär:

7) Vi utövar seden genom att utforska den forna sedens myter, världsbild och kosmologi.

8) Vi utövar seden genom vardagliga och personliga bruk, övningar och ceremonier.

9) Vi utövar seden genom att leva med värdighet, heder och livsbejakelse i våra relationer.


Vi utövar seden genom att utforska den forna sedens myter, världsbild och kosmologi.

Kunskap om den forna sedens myter, världsbild och kosmologi står nämnt i stadgarna som en kompetens som godar och gydjor bör behärska, men det är givetvis något som även andra inom samfundet ägnar sig åt. Myterna kan ses som en karta över tillvaron och kan vara en väg till fördjupad andlighet. Att studera dem, reflektera över dem och deras betydelse är en andlig praktik. Det kan ske exempelvis genom enskilda studier, spontana konversationer eller genom mer planerade så kallade ”skapande samtal” som är en form av eftertänksamma samtal kring ett för träffen bestämt tema. En annan form är ritualiserade gåtdueller kring mytologisk kunskap, som vi bland annat kan hitta i Vavtrudnersmál (även om vi inte i dagens variant nödvändigtvis måste låta förloraren mista huvudet! ;))  Filosofiska samtal kring ”hednisk teologi” – om vad gudarna är, hur vi kan veta något om dem, etc - ryms inom denna praktik.

Vi utövar seden genom vardagliga och personliga bruk, övningar och ceremonier, där vi möter makterna.

Med denna punkt syftar vi på vägar att i vardagen och ofta på ett personligt och intimt sätt möta gudarna. Blot är ett sätt, men det finns också praktiker som olika former av meditation, drömmande, bön, med mera som kan leda till innerlig kontakt med gudarna men som inte uppfyller kriterierna för ett regelrätt blot. Ofta är bloten en grupporienterad form av sedutövande medan dessa andra former ofta kan vara mer individuella. En form som utvecklats är en bön till gudarna som använder sig av radband, inspirerat av dess förekomst i många andra religioner. Det finns ett behov, anser jag, att erbjuda metoder och vägar till nära kommunikation och kontakt med gudarna i vardagen utöver det regelrätta blotet. ­­­Firandet av Torshelg, upprättandet och användandet av en stalle/altare i hemmet, hälsandet av dag och natt och måltidsvälsignelse ingår i denna form av seder och bruk.

Vi utövar seden genom att leva med värdighet, heder och livsbejakelse i våra relationer.

Detta är den etiska dimensionen av seden. Det handlar om vilka sorts människor vi vill vara i relation till andra. Med ”värdighet och heder” avses att leva utifrån en anda av grundläggande respekt för alla varelser, vilket är en konsekvens av att vi uppfattar naturen och tillvaron som helig. Våra relationer inbegriper inte bara andra människor utan allt levande omkring oss, i nuet såväl som de som gått före oss och de som kommer efter oss. Samfundet har inga strikta moralregler som sedutövare skall följa, men det innebär inte att seden är frånkopplad etiska och moraliska frågor. Tvärtom ligger sådana frågor i hjärtat av seden. Etik är en i högsta grad andlig fråga. Vi bör som samfund hela tiden hålla den etiska diskussionen levande utan att för den skull komma med färdiga svar som medlemmarna skall anamma. Vissa har de så kallade ”nio nycklarna” som en utgångspunkt för etisk reflektion, medan andra närmar sig etiken utifrån en annan horisont. Jag anser att samfundet bör utveckla en idé om hur vi skall arbeta med hednisk etik, hur vi skall skapa den levande och öppna dialog kring detta som vi eftersträvar. En ytterligare fråga är också hur samfundet agerar i relation till etiska – och därmed också ofta politiska – frågor. I vilka frågor bör vi som samfund ta ställning respektive inte ta ställning? Att leva med värdighet står inte i motsättning till livsbejakelse. Livet är ett firande där vi vill glädjas tillsammans med gudarna. Seden är minst lika mycket festival som moral.  

Jag menar att dessa tre kompletterande punkter bör tas med i våra stadgar som ytterligare sätt på vilket vi utövar forn sed. Punkterna behöver givetvis inte formuleras exakt som jag beskrivit dem ovan, det viktiga är att andemeningen kommer med. Då tror jag vi får stadgar som bättre speglar vad vi hedningar faktiskt gör, och som dessutom kan inspirera till fördjupat sedutövande.

Sen är det ju  desssutom snyggt att det blir just nio sätt vi utövar sed på, med tanke på vår förkärlek för just det talet. Så makterna nåde den som hittar ytterligare ett sätt! ;)

Henrik Hallgren
Rådsgode

 

 

Läs hela inlägget »
Solståndsfirande med Forn Sed Södermanland 2013 Solståndsfirande med Forn Sed Södermanland 2013

Midsommarafton idag och Sommarsolstånd i morgon!
Mycket mat har handlats, dryck inköpts och väderleksrapporer kontrolleras och massa annat som du kanske gör men som jag inte vet om.

Kommer jordgubbarna att räcka?

Det jag skall göra är att hålla sommarståndsblot på lördag på Solståndsvändan tillsammans med blotlaget Forn Sed Södermanland.

För mig som hedning och som håller våra  högtider i Sverige med hedniskt andligt och religöst innehåll sedan åtskilliga år så är  ordningen på sommarsolstånd och midsommarhelgen i år. Oftast är den i omvändordning. Suparmidsommar som någon kallat det, den midsommarhelg då det är festligt med folkdräkter, spelmanslag, kransar i håret, jordgubbar och allat annat. Även de flesta dricker en hel del alkohol av alla de slag, därav smeknamnet. Religöst och andligt är för mig i alla fall alkoholen inte egenvärde. 

Men vad firas egentligen?
Fruktabarhet och det helig bröllopet, hiero gamos, firas.

Fruktbarhet har många aspekter. Det som bär frukt ur Jord och Sol med Vatten och Luft som bland annat ger människa mat.
Naturens växkraft under solåret, äringen, står på sin höjd och här i norden så är det ljusast. Årets död och pånyttfödelse med grod i mull som spirar upp, bildar rot, växer till stam och krona och blomster befruktas till frukt. Vid vår punkt nu är frukt inte mogen. Det kommer till skördetid. Fruktbarhet har även interna aspekter. 

Denna cikrulära vandring i både jord och i människas kropp, själ och ande är metaforisk med vårt andliga inre liv. I kontakt med det egna jagets mörka förnekade delar som bejakas och lyft fram i stammen, belyses med andens kronljus och får finnas i dager så livsväven blir helare och flödar mer i det kroppsliga och själsliga. Detta ger ekon som vibrerar i ökad funktionalitet och gemenskap inombords med individen själv och med omgivning och ökad förståelse för medsyskon på Jord. Men även fruktbarhet på så sätt att människa skapar i sin interna process i sitt medvetande och hämtande erfarenhet från minne. Så blandas kunskap och erfarenhet i hågen, förs ut genom händer och ord. Detta är en förenklad beskrivning.
I mina föräldrars bekanskapkrets finns en man som har doktorerat på svenska jordgubbar och funnit varför de är sötare än jordgubbar som växer i andra länder. Jordgubsplantan använder sockret under natten för att växa och de korta sommarnätterna leder till att det går åt mindre socker. På ett poetiskt sätt så är Sols strålar smekande med “socker” och med det menar jag livskraft att det är väl värt att både fira och grunna under denna besockrade ljusa period. Gör till exempel en utesittning på en gravhöv eller en plats som berör dig. Sitt still och var med dig själv och platsen från skymning till gryning.
Midsommarstången med stam och en eller flera ringar, vad symboliserar den?
För mig är det en enkel symbol för det heliga bröllopet mellan Gud och Gudinna, kvinna och man.
Fler sätt att uppfatta kan vara:

  • Asken, Världsträdet, med människoringen.
  • Antenn i kontakt mellan Jord och Himmel.
  • Mänsklig fruktbarhet i den fysiska gärningen att göra barn.
  • Fira och helighålla heliga bröllopet, mellan gudinna och gud, kvinna och man.

Några exempel på gudanamn att fokusera på kan vara:

NERTHUS OCH TIEWAS (JORD & HIMMEL)
FRIGG & ODEN
FREYA & OD
TOR & SIV
NANNA & BALDER


Den förening som sker i livets dans med varnadra är en process samskapande och relation i ömsesidighet mellan olika parter. Var gudomligt väsen håller olika delar av livet som sin egen specialitet och det är dessa delar i livet vi kan fira och glädjas åt under Sommarsolståndets period. Vad dessa delar är kommer jag inte skriva om här just nu. Det blir att upptäcka mer i framtiden.

Glad midsommar till dig och alla de som är kring dig!
Äring o Fröjdefullhet

Per Lundberg

Läs hela inlägget »

Det sägs att vi fattar 2800 beslut varje dag och i år så är det super valår då vi ska fatta beslut om vem eller vilka som ska leda och påverka den verklighet vi lever i.

Vi lever i en kontext av då, nu och sedan, livets väv skapas av de tre nornorna Urd, Verdandi och Skuld.

För min egen del så befinner jag mig i en livsrytm där högra makter, mina gudar, fattar en hel del beslut för min räkning och det gäller att vara lyhörd för deras tecken till dig om hur ”din verklighet” ser ut.

Livet blir bra mycket enklare att leva med en sann tro på högre makter och då menar jag inte marknadskrafter eller kapitalet!

I Ukraina ska det också fattas många viktiga beslut. Nya ledare ska väljas, precis som vi ska göra. Jag är övertygad om att de kommer att fatta beslut om att utse ledare med stort inflytande i samhället de lever i, livet blir bra mycket enklare att leva då.

Nu är det många med mig som beslutat att gå med i olika sammanslutningar, föreningar och organisationer, för att göra livet enklare och att äga saker tillsammans. Detta kan jag varmt rekommendera då livet blir bra mycket enklare att leva!

I Seden så väljer vi att bjuda in olika makter och krafter som gör att livet blir enklare att leva och förhålla sig till i alla de beslut vi ska fatta dagligen.

Ha det bra i livets väv och ha tillit till Makterna och bjud in dina gudar till samtal om tillvarons alla skeenden!

Rune Forssén

Boende i Halland

Läs hela inlägget »
Vårdande av ett ví. Skålgropsstenen till vänster. Vårdande av ett ví. Skålgropsstenen till vänster.

Jag har just flyttat och som vanligt när jag flyttar någonstans så har jag ett behov av att lära känna landskapet och dess historiska och heliga platser.  Denna gång dröjde det inte många dagar innan jag fick tillfälle till det, eftersom jag följde med på en bronsåldersvandring som leddes av en arkeolog som kände väl till området.

Han hänvisade till en så kallad offerplats från bondestenålder, och tog oss med på en promenad till gravrösen, stensättningar och en skålgropsten.

Men jag kände inte bara engagemang och intresse. Jag kände också smärta.

För de heliga platser han tog oss till var på många sätt förstörda eller hotade. Speciellt var så fallet med skålgropstenen. En plats som säkert varit en mötesplats mellan människor och makter under lång tid. Skålgroparna gjordes troligen under bronsåldern, men många sådana skålgropstenar har används i folktron i långt senare tider för olika former av boteceremonier. Älvkvarnar som de kallades då eftersom de enligt sägnerna är platser där älvorna håller till och mal sitt mjöl.

Och nu låg den där – den heliga platsen – inklämd mellan ett tunnelbanespår, en mobilmast (som var placerad olagligt nära stenen), en gångväg och en bilväg. Dessutom spretiga torra grenar som skymde platsen och gav ett minst sagt ovårdat intryck. Det var en sådan sorg för mig att se en sådan gammal helig plats förstörd. Och jag undrade om stenens alver och rådare hade flytt platsen för länge sedan.

Under vandringen besökte vi också en stensättning, troligen från bronsålder även den. Stensättningen och dess omgivning var mycket fin, med stora ekar som stod som i en lund runt om graven. Men över graven växte risiga snår, och precis bakom ekträden såg vi ett väldigt grustag som bredde ut sig, som ett ruvande hot.  

Det var en tung upplevelse som sagt, men jag kände ändå ett behov av att göra något. Så nu i helgen gav vi oss ut – jag och min partner, med några sekatörer och dryckeshorn.  Jag visade henne skålgropstenen och vi började röja undan de döda grenarna, öppnade upp så att solljuset trängde in till stenen. När jag stod där och arbetade fick jag en känsla av att väcka minnenas kraft till liv i landskapet. Att förlösa den kraft som fanns i skålgropstenen, men som blivit så undanskymd, sargad och respektlöst behandlad. Vi blotade mynt i älvkvarnarna och bad om läkning för platsen. Och visst kändes det som om någon lyssnade, kanske fanns alverna kvar där ändå? Vi började fundera vidare på hur platsen skulle kunna vårdas.  Kanske plantera en lund av träd runt platsen? Och kanske behöver vi utveckla speciella ceremonier och blot som är utformade just för skadade och förstörda heliga platser?

Vi gick vidare till stensättningen. Röjde varsamt bort buskar och sly. Plötsligt tycktes platsen uppenbara sig på ett helt nytt sätt. Vi kommunicerade med rådarna och förföräldrarna på platsen och skålade till deras ära. Gav löfte om att ta hand om platsen på bästa sätt.

Ja, det var nog en handling lite utanför lagboken eftersom vi inte frågat om lov innan vi röjde bort slyn som växte på graven. Men jag kan inte tänka mig att någon hade något emot det. Som arkeolog anser jag mig också ha den utbildning och kunskap som krävs för att vårda platsen på ett bra sätt.

Men i längden tänker jag att samfundets olika blotlag kan utveckla ett samarbete med länsmuseerna, riksantikvarieämbetet och andra myndigheter, kring att vårda platserna.  I våra stadgar står det att vi utövar forn sed genom att vårda, värna och väcka de heliga platserna i landskapet. Jag tror att det är en av de viktigaste uppgifterna vi har som samfund, och det är dags att vi tar det ansvaret på allvar.

Henrik Hallgren
Rådsgode

Läs hela inlägget »

Det är närmare en vecka kvar till Vårblot i Gamla Uppsala, 20 april händer det.
Jag har varit med många gånger och även bidragit till att hålla i ritualen. Därmet har jag många bilder. 2003 var första året jag var med och några av bilderna är från det året och de nyaste från 2011.

Bilderna är inte sorterade och från mång olika fotograferande medlemmar. Tack för mjöligheten att bruka din bild.
Ser fram emot att träffas på vårblotet i Gamla Uppsala!
Ärig och Fred,
Per Lundberg(SkallePer)

 

loading...
Läs hela inlägget »

När vi sätter oss till bord för att äta den mat vi köpt eller odlat brukar jag ha en lite ceremoni där Makterna tackas för den mat jag kan sätta på bordet.

De flesta av oss handlar den mat vi sätter på bordet i en stormarknad eller närbutik utan att reflektera över; Hur har den kommit dit?

Själv är jag lyckligt lottad som har tillgång ett 200 m2 stort växthus där vi odlar det mesta vi behöver (även på vintern). Odla, vattna och skörda samt hålla sig väl med platsens Rådare. Att blota till Siv, Frö och Gerd är något som händer från stund till annan.

Det är stora krafter som får min föda att få smak, färg och fasthet.

Om det någon gång blir att ”åka och handla” så är det uteslutande ekologiskt eller närproducerat som gäller!

Hur gör Du?

Ett som är viktigt idag är att vi förhåller oss till Moder Jord (Gaia) som om det är bara hon som kan föda oss. Att gå med i någon av de många omställningsgrupper som bildas lite här och var i landet är en bra början.

Nu hoppas jag att det blir ett fint Vårblot i Uppsala till påskhelgen och likaväl bra beslut på Årstinget (som hålls vid samma tid).

Hell Tor för regnet!
Hell Oden för kunskapen att använda jorden rätt!
Hell Siv för kraften i växandet liksom Tvillingguden för dess tillkomst!

Rune Forssén

Gunnarsjö by, KUNGSÄTER

Läs hela inlägget »
Påvestenen bränd och sönderhackad Påvestenen bränd och sönderhackad


Påvestenen i Gamla Uppsala har i dagarna blivit vandaliserad.

Uppsala högar är en plats med en rik historia, inte minst med avseende
på religion. Högarna vittnar om hedendomens historiska närvaro i
området, liksom kyrkobyggnaden vittnar om kristendomens. Platsen har
starkt symboliskt värde för bägge våra religioner, vilket visas inte
minst av påvestenens placering och av Samfundet Forn Sed Sveriges tradition att hålla vårblot
på platsen. Att kunna dela utrymme som goda grannar på detta sätt är en stor del av det vi menar när vi i våra stadgar står upp för tolerans och religionsfrihet i det mångkulturella samhället. Naturligtvis tar vi starkt avstånd från alla former av vandalism, såväl mot religiösa symboler som andra föremål.

Den förstörelse som skett är beklagansvärd, men det är också beklagansvärt att se hur asatroende misstänkliggörs av polisen utifrån till synes grundlösa antaganden. I ett uttalande i Sveriges Radio menar polisens presstalesperson Lisa Sannervik att en sten med texten ”Viola” skulle kunna ”leda tankarna till viss asadyrkan”.  Vi vet inte hur polisens tankar går, men ”Viola” är knappast något som går att koppla till hedendom. Vi kan givetvis inte helt utesluta att det finns enskilda hedningar som hyser agg mot påvestenen och som kan ha orsakat vandaliseringen. Men det finns, vad vi vet, inget särskilt som pekar i den riktningen. Det är därför synd att denna ryktesspridning tagit fart.  Kanske är orsaken att det är medialt gångbart att konstruera en berättelse om hur asatroende förstör kristna monument? Men tyvärr kan konsekvensen bli att det skapas onödiga motsättningar mellan religioner och att fördomar och stereotyper om hednisk religion sprids och befästs.

Vi hoppas att påvestenen går att återställa till ett användbart skick,
inte minst inför den ekumeniska friluftsgudstjänst som vi förstår
skall hållas på platsen senare i år. Själva kommer vi som vanligt fira vårblot på platsen under påskdagen, ett glädjefullt och fridsamt firande av livets och värmens återkomst, i full respekt och tolerans för andra religiösa traditioner.

Martin Domeij, Ordförande Samfundet Forn Sed Sverige (FSS)

Henrik Hallgren, Rådsgode FSS

Per Lundberg, Rådsmedlem FSS

Läs hela inlägget »

Jag har under lång tid haft en väldigt levande relation med makterna. Förutom kontakten i blot har jag i min vardag, på alldeles vanliga ställen och i alldeles vanliga sammanhang samtalat med makterna. Korta, enstaka ord, känslan av att de är där, att de svarar. Ja, ni vet.

Men så gled jag bort från det en smula. Inte så att jag aldrig talade med dem, men så att jag inte gjorde det lika ofta. Jag fick väl mer att göra inom andra områden, antar jag. Inget konstigt med det. Jag deltog fortfarande i regelbundna blot. Men jag kände att jag gled bort något från makterna, bort från den dagliga kontakten med dem. Och jag kände att jag saknade det. Jag kände att jag ville tillbaka till denna dagliga kontakt.

När jag till slut bestämde mig för att göra något åt detta, att åter försöka skaffa mig en daglig relation och dagliga samtal med makterna kändes det förstås väldigt skönt. Det var lite som att komma hem igen, efter en lång dag på jobbet eller efter en resa.

Men förutom att komma hem upptäckte jag också att något var förändrat. När jag åter öppnade mig för en vardaglig och i det närmaste ständig kontakt med makterna upptäckte jag en ny röst, som jag inte hört förut. En ny röst bland de kända makterna.

Jag vet inte vem hon är. Jag har inget namn på henne, och jag kan inte riktigt koppla samman känslan av henne, bilden jag får av henne, med någon makt jag känner sedan tidigare. Jag upplever henne som en hon, men i övrigt är hon främmande för mig.

Jag berättar det här delvis för att jag vill dela med mig om min vandring nära makterna, lite längre ifrån dem, och närmare dem igen. Men också för att jag tror att en del av min upplevelse beskriver den hedniska upplevelsen ganska väl. Vi har inte en fixt antal makter att vända oss till. Det är inte av någon annan givet vilka de är, eller vilka av dem vi skall vända oss till. Myter, nedskrivna eller muntligt traderade, kan vara bra verktyg för att lära känna makterna, att närma oss dem, men det är i det personliga mötet det verkligen händer, och ibland hjälper det inte hur många myter man än kan, hur många namn på olika makter man kan räkna upp — man kan likafullt stöta på någon helt och hållet okänd.

Seden är inte statisk eller konstant. Vi som utövar den utvecklar den ständigt, genom nya erfarenheter, med makterna och med varandra. Vi lever, upplever och skapar seden. I forntid, nutid och framtid.


Martin Domeij
Ordförande och gode

Läs hela inlägget »
För några år sedan hade samfundet nålar till försäljning med Runhunden som motiv.

Nålarna har sedan en tid varit slut i lager, men jag kan nu stolt meddela att

Rådet låtit beställa nya nålar.
Nålarna är förhoppningsvis färdiga och levererade lagom i tid till ting och vårblot i Uppsala där de i sådana fall skall finnas till försäljning.


För medlemmarna!

Carl Lundbäck, ledamot
Läs hela inlägget »
Sitter vid Mimameid Sitter vid Mimameid

Tänk dig att du vandrar i skogen. Träd står runt om dig med vinden susande i bladverket. Träd med rötter ned i jorden, stammar som stabilt håller upp kronan. Vätska flödar full med näring från rot upp till krona och ned igen. Blad som insuper Solsmekande energi och nyttoämnen.

Bladverk, Rot, Stam och Krona.

Träd, Vårdträd och heliga lundar var fordom ytterst viktiga för religiöst liv. Vetskap om detta finns i många texter på olika sätt. Att blota vid träd, att till och med prata med träd vittnar en lag om på grund av lagförbud att tala med träd. Därav vet vi att det är en aktivitet som fordom gjordes.

I dagens naturvetenskapliga avmystifiering så kan det te sig konstigt och avvikande. Träd har ingen mun eller öron som människan, att ljudkommunicera med! Så självklart och nästan banalt. Ljuden som du och jag som människor använder för samtal är vibrationer i luftrummet. Vibrationer är energi, rörelseenergi. Samtal med träd görs på andra sätt än med medmänniskor. I att uppfatta oss i gemenskap i livets flöde med trädet är det ett annat typ av samtal som kan föras på ett icke intellektuellt sätt genom att sätta sig vid ett träd, ryggen lutad mot stammen, rumpan på marken vid trädets fot. Blicka upp längs med stammen mot kronan som finns högt ovanför med bladverk som susar i vinden. Tänka sig smälta samman med trädet. Att dina tankar är som bladens sus i luften och berörs av Makternas närvaro uppe i kronan.

Värdet med att i tanken kunna kommunicera med träd är även för att vi människor är i relation med vår omvärld och den lever den med inte alltid på samma sätt som människa. Allt har sin livscykel och därmed förändring såsom människa. Träd får precis som människan näring från Jord och Solens interaktion med vatten som flödar inombords bark eller hud. Myterna berättar så klart om det största trädet, Yggdrasil eller Mimameid. Det är inte ett bokstavligt träd utan en metaforisk bild av trädet som håller hela existensen. Från rötter, stam och krona. En bild av livets träd där alla är i gemenskap med varandra bortom art, ras eller form.

Vi människor är i relation med vår levande omvärld. I ekologisk och hållbarhetssynpunkt kan detta vara självklart. Jag finner att innebörden är djupare och större än bara fysisk . En relation innebär ömsesidighet, ge och ta. Det vi människor ger till Jord, Vatten och Luft är den tacksamhet vi visar för det vi får.

Vi får gå i skogen omgiven av stammar, rötter och trädkronorna som susar ovanför.

Läs hela inlägget »

Som nybliven pensionär vill jag skriva om mina reflektioner inför en del fenomen i dagens samhälle och varför mitt liv växlade in på ett annat spår.

I mitt sjuttiotal fanns många s.k. ”gröna vågare” och det startade en hel del kollektiv. Själv levde jag i en väldig småborglig värld med en fast månadslön, villa, bil och två barn i en kärnfamilj.

Det som förändrade synen på hur jag levde mitt liv var det fackliga engagemanget och hur vi människor blir utnyttjade i arbete och konsumtion i en ständig spiral.

Då en man klargjorde för mig att ”vi ska ha ett holistiskt betraktelsesätt på tillvaron” hände något. Själv ordet visste jag inte vad det betydde men då jag alltid kollat i svenska akademins ordlista och som vanligt (för en dyslektiker/ordblind) hittade ”något som är mer än summan av delarna”!

Det är så jag idag ser på mitt utövande av den Forna Seden.

Inom utbildning idag borde detta (holistiskt) betraktelsesätt få större inslag i undervisningen!

Vi har ett sätt att utbilda oss som är anpassat för ett arbetsliv inom det industri- och urbansamhälle som vi rör oss ifrån.

Fråga dig varför dagens elever har svårt med att känna kreativitet och nyfikenhet. Pedagoger (med vissa undantag) tar inte fram det som finns i varje elev utan vill bara stoppa in så mycket fakta och siffror som möjligt.

Så länge som dessa utbildningsmönster finns kvar sker det ingen utveckling mot ”hållbart samhälle”.

Många i vårt samhälle känner en djup oro av nervös natur vilket avspeglas i vårt sätt att hysteriskt konsumera oss till lycka.

Om inte konstnärskap och andlighet, i nära kontakt med naturen och utbildning i praktiska kunskaper, utgör grunden för samhället kommer det här regressiva tillståndet att fortsätta. Både mänskligt och planetärt liv kommer att kvävas!

Den stora kreativa potential som finns i varje människa måste få komma fram i annat fall så vänder den sig inåt och blir en nedbrytande kraft som dagen psykiatri inte klarar att hantera.

Det är utbildningens roll att se till att detta inte händer!

Viktigt är att andliga krafter leds ut från sitt inre rum och kanaliseras in i det kreativa formandet av ett civilsamhälle som hela tiden blir bättre. Hela tiden utvecklar sig till ett mer subtilt och mer meningsfullt uttryck för kärlek, skönhet och glädje.

På sjuttiotalet och även idag så vill de som har makten (bestämmer agendan) kalla detta för ”flum” men det som jag beskrivit är för mig den enda vägen till Framsteg för mänskligheten!

Före den judiska-kristna undervisningen i västliga samhällen existerade mer informella och diversifierade sätt att nå fram till andliga världen och överföra detta till kommande generationer.

Så kallade hedniska ritualer och festligheter kopplades direkt ihop med Jorden och utnyttjade naturens energi (Megin) genom att ge den tillbaka till Skaparen i form av ritualiserade årstidsbundna glädje- och tacksamhetsyttringar. En tacksamhet för naturens frikostighet och den i säkerhet insamlade skörden.

Vi sådana tillfällen kom hela samhället samman och fann spontana – kraftfulla uttryck för sina känsloflöden som frigjorde spänningar och stimulerade sinnena.

Vi inom Forn Sed tillämpar idag många av dessa ritualer!

Med önskan om ett fint Disablot tecknar Rune Forssén.

Läs hela inlägget »
Källa: howstuffworks.com Källa: howstuffworks.com

För snart ett år sedan var jag med om ett uppslitande uppbrott. En tidigare vän och jag kom att gå skilda vägar. Under flera år hade vi umgåtts intensivt och även arbetat nära tillsammans. Brottet mellan oss blev därför ett sår.  Det var inte roligt. På sätt och vis kändes det som en skilsmässa. I våra gräl och konflikter tyckte jag mig uppleva helt nya sidor av min forne vän som tycktes för alltid solka det vi en gång haft. Hur hen själv upplevde saken vet jag inte men också där fanns säkert mycket smärta och sorg. Under en tumultartad vecka var det verkligen som om hela världen störtade samman. Det var som om Ragnarök hade kommit.

Och på sätt och vis var det så. Myten om Ragnarök berättar om hur världen går under. Hur själva gudarna kämpar, tappert men förgäves och hur de till slut faller och ingenting blir kvar. Skildringen av dessa händelser i Völvans spådom är febrig och intensiv, fylld av förtvivlan. Men som starkast blir det när dikten vänder. För efter att världen gått under stiger en ny värld upp i spillrorna av den gamla. En ny generation makter tar över efter de som fallit och universums största kretslopp börjar om på nytt på samma sätt som årets hjul eller dygnets hjul alltid gör.

Det finns en tröst i detta. Visst - Ragnarök är en myt som kan användas för att förstå stora kosmologiska kretslopp. På ett eller annat sätt kommer den värld som vi lever i idag en gång att dö, liksom vi alla gör. Poängen med myten är att den påminner oss om att död och återfödelse går hand ihand. Och även om ett stort Ragnarök kan sägas infalla den dag då universum måhända störstar samman i motsatsen till the big bang kan vi också se att Ragnarök inträffar hela tiden, varje dag, runt om kring oss. Vänner vi har går bort, vi förlorar sådant som vi har kärt, vi tvingas lämna något gammalt bakom oss, vi tappar fotfästet i tillvaron. Alla upplever vi sådant i stort och smått. Och hur litet det än kan verka för den som ser på utifrån känns det världsomvälvande för den som står mitt i kaoset.

När sådant händer i mitt liv försöker jag minnas vart myten pekar - till en ny värld som kommer när den gamla försvunnit. Är denna nya värld bättre än den gamla? Det kan jag inte svara på. Kanske, kanske inte. Jag vet bara att den alltid kommer.

Erik Otterberg, gode Götalands godeord.

Läs hela inlägget »

Snön kom sent den här vintern, i alla fall i vår del av landet, men när den kom blev det med besked. Här i Dalsland föll den ihärdigt och länge, tills täcket låg tjockt och bländvitt över skogar och byar, och i pulkabackarna for barnen som galningar. Och allt var min äldste sons förtjänst – i alla fall om du frågar honom.

När julen 2013 närmade sig frågade min son om det inte skulle bli någon jul om det inte snöade. Jul är ju förknippat med gnistrande snö och is, så det var inte en så konstig fråga, men det ledde till ett spännande samtal om julens mening, i hednisk och kristen kontext. För honom var snöfrågan viktig, men i slutänden inte riktigt lika viktig som att julbocken skulle dyka upp i tid.

När julen var överstånden och snön fortfarande lyste med sin frånvaro hamnade den frågan dock överst på dagordningen. Varje Torshelgd blotade sonen till Tor och Freyja, och ibland även till Ull och Skade och eventuellt även till någon annan, för att det skulle snöa. När det inte kom någon snö frågade han mig varför gudarna inte hade kommit med snön som han bett om. Han hade ju faktiskt blotat för det, varför kom då inte snön?

Det kan vara svårt att prata om sådant. Det blir många ”jag vet inte”, och det är nog ganska frustrerande när man är liten. Att bli frustrerad är i och för sig inte något farligt för barn, tvärtom, det är nyttigt för utvecklingen, men som förälder vill man ju gärna erbjuda en begriplig förklaring. Jag vet inte om han ser någon skillnad på teologiska samtal och samtal som handlar om atomer och molekyler, båda kan ju vara väldigt svåra att förklara eftersom de förutsätter ord och begrepp som i sin tur bygger på att man känner till och förstår sammanhang som kan ta år att lära sig.

Naturligtvis försöker jag att tala i liknelser och metaforer istället för att försöka beskriva det jag talar om med vuxna ord, men jag är rätt dålig på det. Dessutom finns det saker som inte går att förklara – det går inte att visa hur en atom ”ser ut”, för den ser inte ut. Saker som är mindre än ljusets våglängd går liksom inte att se, hur mycket man än förstorar.

För det mesta är det här inte något som bekymrar honom, men det kommer frågor ibland som är svåra att svara på. Det vanligaste frågorna handlar om sådant som vilka dagar i veckan han kan få godis på – fram tills nyligen var lördagsgodis ett okänt begrepp för honom eftersom han alltid fått veckans godisranson på torsdagar här.

Men det var ju det där med snön. När han blotade för att det skulle snöa förra året blev det en riktigt rejäl vinter, och även i år fick han sin vinter tillslut. Han var väldigt stol den morgonen när vi gick till dagis, och han pratade massor om att åka pulka och bob och skidor. Väl framme på dagis berättade han stolt för favoriten, fröken E, om att snön hade kommit för att han blotat till Tor och Freyja. Vi har tur som har jättebra personal där han går, och som sedan länge känner till att vi är hedningar, men jag undrar hur det går för andra hedniska barn när de berättar sådant. Vad svarar andra förskollärare? Och vad svarade fröken E?
”Vilken tur att vi har dig! Hänger du upp din overall då, så kan du gå in till de andra.”

Och så var det inte mer med det.


Räv Skogsberg, gode i Götalands godeord

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter