Sed och vardag
För ett par veckor sedan såg jag blommande krokusar vid knuten till en faluröd stuga. Det var då, det. Nu yr snön här utanför och våren känns fortfarande långt, långt borta.
Vädret ger dock mycket tid över för reflektion. I helgen har jag till exempel reflekterat över hur trevligt det är att få besök från sin familj. Bor man som jag omkring sextio mil bort från sina släktingar, är det inte så att man träffas varje dag - eller ens varje kvartal. Att bo "frånkopplad" på det här sättet (jag lever utan internetuppkoppling, dessutom) får mig att fundera över hur mycket seden och andra trosinriktningar känns som familjeangelägenheter.
Att bo ensam gör mig förmodligen lite andligt frånvänd, men å andra sidan har jag under hela mitt vuxna liv inte varit särskilt mycket för högtider.
För mig är det inte viktigt med veckotraditioner. Jag firar inga torshelgder, jag låter gärna jul och andra högtider passera obemärkt och jag gör ingen "sednisk affär" av att flytta, åka på resa, skaffa nytt jobb eller tillfriskna från en sjukdom. Det är också sällan jag högtidlighåller årstidernas gång med att blota. Att dag och natt är lika långa eller att det är fullmåne, känns för mig inte som en anledning att fira.
Jag tycker nämligen att dagen före fullmåne kan vara nog så viktig, och varför skulle jag högtidlighålla en dag men inte en annan? Om jag skulle utföra en rit bara för ritens skull, skulle jag inte bara känna mig fånig utan dessutom falsk. Jag tror det beror på att jag inte har någon att utföra riterna med förutom mig själv, och det gör att jag hellre låter bli.
Det är där saknaden efter familjen kommer in. Jag ska erkänna att traditioner skulle vara betydligt viktigare för mig om det var så att jag kunde dela dem med någon annan. Än så länge, tills den dag kommer då jag kanske har lite sällskap i min sedniska vardag, finns det en enda andlig text som faktiskt får ta plats hemma hos mig:
"Bättre intet bedja än alltför mycket blota".
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Daniel » Att se på väven: ”Vi sitter här och pratar om nordisk mytologi hit och dit, och det blir en del go..”
-
Ida H » Nybörjare? Detta händer på blotet!: ”Vart är nästa midsommarblot?”
-
Henrik » I trygghet tillsammans växer seden: ”Fint skrivet! ”
-
Karin Beronius » Hell Eir: ”Ibland finner man oväntade guldkorn på vägen. Jag letar egentligen efter ordet "..”
-
Kalle Karlson » Medan Alvatid nalkas...: ”vi vill veta mer , kan ni förklara bättre el vill ni att vi ska förstå det som s..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
tolerans gydja torshammare tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa hallar blotlag tomhet val kläder fulltrogen vårdande monokultur moder midgård sociala medier skålgropsten liberal folkräkning berättelse hälsa video utbrändhet mat konst ägg skola ödet symbol tjänstgörande jötnar mimameid sigurd fafnesbane skuld media disablot skade myter, vetenskap, ymer uppfostran älvor inkluderande jolner helig plats ting lusse föda konferens begravning tacksamhet interreligiöst frågor vardag påsk metoo polygami myter alva internet feja personlig sed industrialism mytologi standing rock asynja landskap värderingar toreblot insida sekulär ví odr årsväntan odla vlogg arbete vanatro trana organisation förmödrar solvända helighet urd vinternätterna lek förfäder hedningar rune forssén årsting bröllop stockholm alver oden faq ceremoni tankar demokrati politik högtider disa frigg carl lundbäck freja höstdagjämningen nornor trossamfund vår känslor död gemenskap höst vinter yggdrasil liv ritual per lundberg barn andra religioner personlig berättelse blot livsåskådning religion natur forn sed polyteism gerd alvablot jul samfundet forn sed sverige sed andlig erfarenhet mångfald skalleper gudar döden förnyelse sång årstider gudsbild gamla uppsala asatro jord frey mörker tempel hemmet kultur etik kyla medlemmar sommarsolstånd emma hernejärvi samhälle modern hedendom ragnarök äring vårblot historisk sed traditioner monoteism midsommar feminism beklagande fördomar häfte växa in i seden källor identitet det implicita vintersolståndet vetenskap naturens rättigheter tiden osynlig familj bildning verdandi nutid djur jättar gudamakter storm vanadis påvestenen edsring kristendom religionsfrihet registrerat blota ledstjärnor tor vana moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr skörd nationalistisk eugene gendlin dröm ekologistisk kropp eir mångkultur förstörelse väv kurs dakota access nyckelord hiero gamos grunna tyr äktenskap göteborg tranafton jämstäldhet ogrundand misstänksamhet sedvandrare tid, årstider, vår, personliga reflektioner bok filosofi tradition kommunikation lucia förnimmelse julafton väven bronsålder utbildning heliga platser rådet studier ursprungsfolk tankesmedja ordning och kaos ginnungagap bön monogami november vårfrudagen
Som med all ensamhet är den riktigt nöjaktig först när man har valt den, och ibland önskar man den (när man har sin vardag fylld av olika möten med människor). Men att gå med Gudarna är ju också ett sätt att hitta samröre och trygghet.
Varför är det falskt att utföra en rit för ritens egen skull? Förhoppningsvis finns det nog ändå en mening med den, om så bara för att hålla kontinuiteten vid liv! Däremot - om man upptäcker att en rit inte fyller NÅGOT syfte, ja då är det väl bäst att skrota den.