Sed och vardag
För ett par veckor sedan såg jag blommande krokusar vid knuten till en faluröd stuga. Det var då, det. Nu yr snön här utanför och våren känns fortfarande långt, långt borta.
Vädret ger dock mycket tid över för reflektion. I helgen har jag till exempel reflekterat över hur trevligt det är att få besök från sin familj. Bor man som jag omkring sextio mil bort från sina släktingar, är det inte så att man träffas varje dag - eller ens varje kvartal. Att bo "frånkopplad" på det här sättet (jag lever utan internetuppkoppling, dessutom) får mig att fundera över hur mycket seden och andra trosinriktningar känns som familjeangelägenheter.
Att bo ensam gör mig förmodligen lite andligt frånvänd, men å andra sidan har jag under hela mitt vuxna liv inte varit särskilt mycket för högtider.
För mig är det inte viktigt med veckotraditioner. Jag firar inga torshelgder, jag låter gärna jul och andra högtider passera obemärkt och jag gör ingen "sednisk affär" av att flytta, åka på resa, skaffa nytt jobb eller tillfriskna från en sjukdom. Det är också sällan jag högtidlighåller årstidernas gång med att blota. Att dag och natt är lika långa eller att det är fullmåne, känns för mig inte som en anledning att fira.
Jag tycker nämligen att dagen före fullmåne kan vara nog så viktig, och varför skulle jag högtidlighålla en dag men inte en annan? Om jag skulle utföra en rit bara för ritens skull, skulle jag inte bara känna mig fånig utan dessutom falsk. Jag tror det beror på att jag inte har någon att utföra riterna med förutom mig själv, och det gör att jag hellre låter bli.
Det är där saknaden efter familjen kommer in. Jag ska erkänna att traditioner skulle vara betydligt viktigare för mig om det var så att jag kunde dela dem med någon annan. Än så länge, tills den dag kommer då jag kanske har lite sällskap i min sedniska vardag, finns det en enda andlig text som faktiskt får ta plats hemma hos mig:
"Bättre intet bedja än alltför mycket blota".
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Susanne » Vilka berättelser lever vi hedningar med?: ”Jag satt precis och funderade över Sága som Asynja och som symbol för berättande..”
-
Peter Jäderbrant » Vlogg: Erfarenheter från konferens om religionens plats i framtidens Sverige: ”Trevlig video. Intressanta reflektioner och tankar. Tack!/Peter”
-
Lena S Buhr » Gudarna tillhör inte endast det förgångna: ”Underbart! Gillar tankegången här :) resonerar väl med både logik och Gudarnas o..”
-
SaraCH » Skulle Gerd skriva under på Metoo? : ”Min tolkning är att Gerd skulle skriva på. Oavsett om hon är glad och nöjd med F..”
-
SaraCH » Vad då mångkultur?: ”Suck, det enda som förintar Sverige och Sveriges kultur är Jantelagen. Det är in..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
ví odr källor trossamfund vlogg fördomar trana tolerans gydja monogami bön blotlag tankesmedja ursprungsfolk fulltrogen vårdande monokultur midgård skålgropsten demokrati folkräkning berättelse filosofi utbrändhet mat ogrundand misstänksamhet jämstäldhet tranafton göteborg tjänstgörande jötnar hiero gamos nyckelord dakota access väv förstörelse mångkultur kropp ekologistisk helig plats ting skörd moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr begravning tacksamhet interreligiöst vardag påsk metoo påvestenen vanadis internet feja djur nutid standing rock landskap värderingar insida sekulär oden faq förmödrar solvända helighet urd vinternätterna jord lek förfäder samhälle emma hernejärvi sommarsolstånd medlemmar kyla alver nornor gudar hemmet tempel mörker mångfald politik gamla uppsala gudsbild årstider andlig erfarenhet forn sed förnyelse död yggdrasil gerd polyteism per lundberg liv ritual religion livsåskådning blot personlig berättelse natur barn andra religioner alvablot vinter samfundet forn sed sverige gemenskap jul känslor sed sång freja carl lundbäck frigg högtider frey skalleper tankar ceremoni vår döden höst höstdagjämningen stockholm bröllop årsting rune forssén hedningar ragnarök disa äring vårblot historisk sed traditioner monoteism midsommar kultur etik vetenskap naturens rättigheter osynlig familj verdandi industrialism jättar gudamakter alva myter polygami kristendom religionsfrihet frågor ledstjärnor tor konferens föda nationalistisk eugene gendlin dröm inkluderande älvor myter, vetenskap, ymer skade media skuld modern hedendom mimameid tyr äktenskap ödet skola ägg konst tid, årstider, vår, personliga reflektioner video hälsa kommunikation liberal förnimmelse väven bronsålder heliga platser rådet kläder val ordning och kaos hallar tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa november vårfrudagen feminism beklagande arbete växa in i seden odla identitet det implicita
Som med all ensamhet är den riktigt nöjaktig först när man har valt den, och ibland önskar man den (när man har sin vardag fylld av olika möten med människor). Men att gå med Gudarna är ju också ett sätt att hitta samröre och trygghet.
Varför är det falskt att utföra en rit för ritens egen skull? Förhoppningsvis finns det nog ändå en mening med den, om så bara för att hålla kontinuiteten vid liv! Däremot - om man upptäcker att en rit inte fyller NÅGOT syfte, ja då är det väl bäst att skrota den.