Sed och vardag
För ett par veckor sedan såg jag blommande krokusar vid knuten till en faluröd stuga. Det var då, det. Nu yr snön här utanför och våren känns fortfarande långt, långt borta.
Vädret ger dock mycket tid över för reflektion. I helgen har jag till exempel reflekterat över hur trevligt det är att få besök från sin familj. Bor man som jag omkring sextio mil bort från sina släktingar, är det inte så att man träffas varje dag - eller ens varje kvartal. Att bo "frånkopplad" på det här sättet (jag lever utan internetuppkoppling, dessutom) får mig att fundera över hur mycket seden och andra trosinriktningar känns som familjeangelägenheter.
Att bo ensam gör mig förmodligen lite andligt frånvänd, men å andra sidan har jag under hela mitt vuxna liv inte varit särskilt mycket för högtider.
För mig är det inte viktigt med veckotraditioner. Jag firar inga torshelgder, jag låter gärna jul och andra högtider passera obemärkt och jag gör ingen "sednisk affär" av att flytta, åka på resa, skaffa nytt jobb eller tillfriskna från en sjukdom. Det är också sällan jag högtidlighåller årstidernas gång med att blota. Att dag och natt är lika långa eller att det är fullmåne, känns för mig inte som en anledning att fira.
Jag tycker nämligen att dagen före fullmåne kan vara nog så viktig, och varför skulle jag högtidlighålla en dag men inte en annan? Om jag skulle utföra en rit bara för ritens skull, skulle jag inte bara känna mig fånig utan dessutom falsk. Jag tror det beror på att jag inte har någon att utföra riterna med förutom mig själv, och det gör att jag hellre låter bli.
Det är där saknaden efter familjen kommer in. Jag ska erkänna att traditioner skulle vara betydligt viktigare för mig om det var så att jag kunde dela dem med någon annan. Än så länge, tills den dag kommer då jag kanske har lite sällskap i min sedniska vardag, finns det en enda andlig text som faktiskt får ta plats hemma hos mig:
"Bättre intet bedja än alltför mycket blota".
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Ture » Vintervända: ”Enligt Wikipedia har julgranen anor från Tyskland. Men det framgår också att tys..”
-
Maria Fasting » Vårens fest: Ägg, hunger och hopp: ”Hej! Har ni några tips på barnböcker? Tema vårfirande tänker jag på nu men även ..”
-
Johanna Södermark » Symboler, var finns deras innehåll?: ”Tack Per! Fin reflektion, som också ger en tydlig bild av hur man kan beskriva v..”
-
Niklas » Att uppfostra barn hedniskt: ”Vi ska kasta ut barnen i en kaotisk värld, utan ge dem trygga sammanhang och god..”
-
Lena Buhr » Hur tänker en hedning?: ”Faktiskt väldigt bra tänkt och att punkta upp på detta sätt. Ett jättebra hjälpm..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
ví odr källor trossamfund vlogg fördomar trana tolerans gydja torshammare tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa hallar blotlag tomhet val kläder fulltrogen vårdande monokultur bronsålder väven skålgropsten demokrati folkräkning berättelse filosofi utbrändhet mat ogrundand misstänksamhet jämstäldhet tranafton göteborg äktenskap tyr grunna hiero gamos nyckelord dakota access kurs skade myter, vetenskap, ymer uppfostran kropp ekologistisk helig plats ting skörd moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr begravning tacksamhet interreligiöst vardag påsk metoo polygami myter alva internet feja personlig sed industrialism mytologi standing rock familj osynlig tiden insida sekulär oden faq förmödrar solvända helighet urd vinternätterna jord lek förfäder hedningar rune forssén årsting bröllop stockholm alver döden vår ceremoni tankar frey högtider frigg carl lundbäck freja forn sed höstdagjämningen höst känslor död andlig erfarenhet gerd vinter alvablot ritual per lundberg barn religion livsåskådning blot personlig berättelse natur andra religioner polyteism liv yggdrasil samfundet forn sed sverige gemenskap jul mångfald skalleper förnyelse sed sång årstider gudsbild gamla uppsala politik mörker tempel hemmet gudar nornor kyla medlemmar sommarsolstånd emma hernejärvi samhälle modern hedendom ragnarök disa äring vårblot historisk sed traditioner monoteism midsommar kultur etik vetenskap naturens rättigheter värderingar landskap bildning verdandi nutid djur jättar gudamakter storm vanadis påvestenen edsring kristendom religionsfrihet frågor ledstjärnor tor konferens föda nationalistisk eugene gendlin dröm inkluderande älvor mångkultur förstörelse väv media skuld sigurd fafnesbane mimameid jötnar tjänstgörande symbol ödet skola ägg konst tid, årstider, vår, personliga reflektioner video hälsa kommunikation liberal förnimmelse sociala medier midgård utbildning heliga platser rådet studier ursprungsfolk tankesmedja ordning och kaos ginnungagap bön monogami november vårfrudagen feminism beklagande arbete växa in i seden odla identitet det implicita
Som med all ensamhet är den riktigt nöjaktig först när man har valt den, och ibland önskar man den (när man har sin vardag fylld av olika möten med människor). Men att gå med Gudarna är ju också ett sätt att hitta samröre och trygghet.
Varför är det falskt att utföra en rit för ritens egen skull? Förhoppningsvis finns det nog ändå en mening med den, om så bara för att hålla kontinuiteten vid liv! Däremot - om man upptäcker att en rit inte fyller NÅGOT syfte, ja då är det väl bäst att skrota den.