Sed och vardag
För ett par veckor sedan såg jag blommande krokusar vid knuten till en faluröd stuga. Det var då, det. Nu yr snön här utanför och våren känns fortfarande långt, långt borta.
Vädret ger dock mycket tid över för reflektion. I helgen har jag till exempel reflekterat över hur trevligt det är att få besök från sin familj. Bor man som jag omkring sextio mil bort från sina släktingar, är det inte så att man träffas varje dag - eller ens varje kvartal. Att bo "frånkopplad" på det här sättet (jag lever utan internetuppkoppling, dessutom) får mig att fundera över hur mycket seden och andra trosinriktningar känns som familjeangelägenheter.
Att bo ensam gör mig förmodligen lite andligt frånvänd, men å andra sidan har jag under hela mitt vuxna liv inte varit särskilt mycket för högtider.
För mig är det inte viktigt med veckotraditioner. Jag firar inga torshelgder, jag låter gärna jul och andra högtider passera obemärkt och jag gör ingen "sednisk affär" av att flytta, åka på resa, skaffa nytt jobb eller tillfriskna från en sjukdom. Det är också sällan jag högtidlighåller årstidernas gång med att blota. Att dag och natt är lika långa eller att det är fullmåne, känns för mig inte som en anledning att fira.
Jag tycker nämligen att dagen före fullmåne kan vara nog så viktig, och varför skulle jag högtidlighålla en dag men inte en annan? Om jag skulle utföra en rit bara för ritens skull, skulle jag inte bara känna mig fånig utan dessutom falsk. Jag tror det beror på att jag inte har någon att utföra riterna med förutom mig själv, och det gör att jag hellre låter bli.
Det är där saknaden efter familjen kommer in. Jag ska erkänna att traditioner skulle vara betydligt viktigare för mig om det var så att jag kunde dela dem med någon annan. Än så länge, tills den dag kommer då jag kanske har lite sällskap i min sedniska vardag, finns det en enda andlig text som faktiskt får ta plats hemma hos mig:
"Bättre intet bedja än alltför mycket blota".
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Hjörtur » Att uppfostra barn hedniskt: ”Det är en bra artikel om hednisk barnuppfostran. Jag har själv kanske variit för..”
-
Kerstin » Vlogg: Erfarenheter från konferens om religionens plats i framtidens Sverige: ”Trillade in oplanerat på denna blogg och tittade på videon. Så intressant. Hade ..”
-
Tore Ahlbäck » Att uppfostra barn hedniskt: ”Hej, Jag tycker inte att ordet hedning eller hednisk ska användas i en seriös re..”
-
Danielle » Hur tänker en hedning?: ”Bra och informativt skrivet Emma! Jag håller med dig i din syn på utgångspunkter..”
-
Susanne » Vilka berättelser lever vi hedningar med?: ”Jag satt precis och funderade över Sága som Asynja och som symbol för berättande..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
alva vetenskap edsring kurs skålgropsten dröm kristendom det implicita mångkultur tranafton jättar torshammare tolerans insida vårdande identitet växa in i seden media tacksamhet feminism osynlig familj ledstjärnor standing rock hallar nyckelord val ursprungsfolk grunna nationalistisk tyr kläder jämstäldhet rådet äktenskap interreligiöst religionsfrihet ví fulltrogen mimameid tid, årstider, vår, personliga reflektioner metoo tankesmedja folkräkning mat feja ordning och kaos video helig plats odla ekologistisk nutid utbrändhet naturens rättigheter ginnungagap sigurd fafnesbane ödet jötnar bön moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr ägg fördomar monogami vårfrudagen frågor påsk väv symbol helighet stockholm hedningar solvända bröllop jord modern hedendom alver kultur vårblot kyla disa traditioner rune forssén medlemmar vinternätterna frigg forn sed döden nornor årstider förnyelse höstdagjämningen hemmet mörker vår politik känslor gemenskap död höst gerd yggdrasil vinter ritual per lundberg andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse barn natur polyteism alvablot liv samfundet forn sed sverige andlig erfarenhet jul mångfald skalleper tankar freja gamla uppsala gudar sång frey carl lundbäck sed gudsbild högtider tempel ceremoni historisk sed midsommar äring samhälle urd sommarsolstånd förfäder emma hernejärvi ragnarök monoteism förmödrar årsting oden etik lek faq filosofi tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa industrialism berättelse ting internet blotlag tomhet förnimmelse mytologi dakota access trossamfund konferens skola kropp skörd göteborg vardag landskap eugene gendlin storm liberal vlogg hälsa väven polygami begravning påvestenen inkluderande bildning tjänstgörande monokultur bronsålder tor myter trana demokrati skade konst djur skuld sociala medier källor verdandi odr heliga platser studier hiero gamos värderingar personlig sed arbete midgård beklagande tiden föda älvor myter, vetenskap, ymer förstörelse sekulär kommunikation uppfostran gudamakter utbildning november gydja vanadis ogrundand misstänksamhet
Som med all ensamhet är den riktigt nöjaktig först när man har valt den, och ibland önskar man den (när man har sin vardag fylld av olika möten med människor). Men att gå med Gudarna är ju också ett sätt att hitta samröre och trygghet.
Varför är det falskt att utföra en rit för ritens egen skull? Förhoppningsvis finns det nog ändå en mening med den, om så bara för att hålla kontinuiteten vid liv! Däremot - om man upptäcker att en rit inte fyller NÅGOT syfte, ja då är det väl bäst att skrota den.