Sed och vardag
För ett par veckor sedan såg jag blommande krokusar vid knuten till en faluröd stuga. Det var då, det. Nu yr snön här utanför och våren känns fortfarande långt, långt borta.
Vädret ger dock mycket tid över för reflektion. I helgen har jag till exempel reflekterat över hur trevligt det är att få besök från sin familj. Bor man som jag omkring sextio mil bort från sina släktingar, är det inte så att man träffas varje dag - eller ens varje kvartal. Att bo "frånkopplad" på det här sättet (jag lever utan internetuppkoppling, dessutom) får mig att fundera över hur mycket seden och andra trosinriktningar känns som familjeangelägenheter.
Att bo ensam gör mig förmodligen lite andligt frånvänd, men å andra sidan har jag under hela mitt vuxna liv inte varit särskilt mycket för högtider.
För mig är det inte viktigt med veckotraditioner. Jag firar inga torshelgder, jag låter gärna jul och andra högtider passera obemärkt och jag gör ingen "sednisk affär" av att flytta, åka på resa, skaffa nytt jobb eller tillfriskna från en sjukdom. Det är också sällan jag högtidlighåller årstidernas gång med att blota. Att dag och natt är lika långa eller att det är fullmåne, känns för mig inte som en anledning att fira.
Jag tycker nämligen att dagen före fullmåne kan vara nog så viktig, och varför skulle jag högtidlighålla en dag men inte en annan? Om jag skulle utföra en rit bara för ritens skull, skulle jag inte bara känna mig fånig utan dessutom falsk. Jag tror det beror på att jag inte har någon att utföra riterna med förutom mig själv, och det gör att jag hellre låter bli.
Det är där saknaden efter familjen kommer in. Jag ska erkänna att traditioner skulle vara betydligt viktigare för mig om det var så att jag kunde dela dem med någon annan. Än så länge, tills den dag kommer då jag kanske har lite sällskap i min sedniska vardag, finns det en enda andlig text som faktiskt får ta plats hemma hos mig:
"Bättre intet bedja än alltför mycket blota".
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Daniel » Att se på väven: ”Vi sitter här och pratar om nordisk mytologi hit och dit, och det blir en del go..”
-
Ida H » Nybörjare? Detta händer på blotet!: ”Vart är nästa midsommarblot?”
-
Henrik » I trygghet tillsammans växer seden: ”Fint skrivet! ”
-
Karin Beronius » Hell Eir: ”Ibland finner man oväntade guldkorn på vägen. Jag letar egentligen efter ordet "..”
-
Kalle Karlson » Medan Alvatid nalkas...: ”vi vill veta mer , kan ni förklara bättre el vill ni att vi ska förstå det som s..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
hälsa video utbrändhet mat ägg skola ogrundand misstänksamhet ödet symbol jötnar siv tjänstgörande sigurd fafnesbane mimameid dakota access kurs nyckelord myter, vetenskap, ymer uppfostran väv älvor inkluderande jolner eugene gendlin nationalistisk dröm moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vana tacksamhet interreligiöst begravning frågor påsk metoo vardag vanadis storm påvestenen feja personlig sed internet nutid gud verdandi bildning landskap värderingar toreblot insida sekulär naturens rättigheter det implicita identitet växa in i seden häfte odla fördomar trana organisation vårfrudagen november tolerans bön ginnungagap monogami tomhet blotlag ursprungsfolk studier tankesmedja heliga platser utbildning fulltrogen bronsålder väven julafton förnimmelse lucia kommunikation tradition äring förfäder ragnarök emma hernejärvi rune forssén årsting stockholm medlemmar alver oden kultur förmödrar solvända helighet historisk sed frey asatro disa gudsbild årstider höstdagjämningen nornor döden hemmet tempel mörker mångfald frigg freja gemenskap höst skalleper samfundet forn sed sverige jul alvablot gerd per lundberg ritual andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse barn natur forn sed polyteism liv yggdrasil vinter känslor gudar sed andlig erfarenhet död jord demokrati tankar ceremoni vår trossamfund förnyelse sång carl lundbäck gamla uppsala högtider politik urd vårblot traditioner monoteism midsommar faq etik kyla bröllop sommarsolstånd myter samhälle hedningar modern hedendom lek vinternätterna berättelse folkräkning liberal skålgropsten sociala medier midgård rådet moder monokultur vårdande frej kläder val gåva ordning och kaos morsdag hallar tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa torshammare gydja beklagande feminism vanatro arbete källor vlogg årsväntan odr ví vintersolståndet vetenskap familj tiden osynlig asynja standing rock djur mytologi industrialism hlodyn jättar gudamakter polygami alva religionsfrihet edsring kristendom registrerat tor blota ledstjärnor skörd konferens föda lusse ting helig plats ekologistisk kropp skade eir mångkultur förstörelse disablot media skuld makter hiero gamos äktenskap grunna tyr göteborg tranafton konst jämstäldhet sedvandrare tid, årstider, vår, personliga reflektioner bok filosofi
Som med all ensamhet är den riktigt nöjaktig först när man har valt den, och ibland önskar man den (när man har sin vardag fylld av olika möten med människor). Men att gå med Gudarna är ju också ett sätt att hitta samröre och trygghet.
Varför är det falskt att utföra en rit för ritens egen skull? Förhoppningsvis finns det nog ändå en mening med den, om så bara för att hålla kontinuiteten vid liv! Däremot - om man upptäcker att en rit inte fyller NÅGOT syfte, ja då är det väl bäst att skrota den.