I trygghet tillsammans växer seden

Sverige är i stort ett sekulärt land. Det innebär många fördelar, inte minst att staten och kyrkan är åtskilda, att befolkningen söker mer humana källor för sin moral, samt att trosfriheten är stor vilket gör att även mindre samfund kan existera.
Det som kan anses negativt med att bo i ett land där ateism är norm, är att många troende blir bemötta med skepsis. Särskilt gäller det oss som inte tillhör någon av de kristna kyrkorna. Höjda ögonbryn, kommentarer som ”sådant kan man inte tro på” eller frågor om vi offrar människor varvas med en slags exotiskt nyfikenhet. Där vi representerar det konstiga och exotiska.
Detta gör att det är så viktigt inom samfundet att vi har en öppen och välkomnande atmosfär. Det är viktigt att alla är trygga med varandra för att vi ska kunna öppna upp och dela vår sed. I ett annars dömande samhälle ska vi åtminstone med varandra och i våra egna interna forum kunna tala om det som är viktigt för oss i seden. Vilka vi är, vad vi tror på, vilken kontakt vi har med makterna, vilka gudar vi vänder oss till, vilka seder vi följer. Detta är personliga saker och särskilt i ett sekulärt samhälle kan det kännas jobbigt. Samtidigt är så viktigt för att seden ska kunna utvecklas och leva vidare.
Samfundets värdegrund (stadgarna §6) är det som medlemmarna tillsammans har kommit överens om ska gälla för att skapa en trygg gemenskap där vi kan utveckla seden:
”Samfundet står för en medmänsklig och demokratisk livssyn och erkänner alla människors lika värde oavsett kön, könsöverskridande identitet, ursprung, funktionsvariation, ålder eller sexuell läggning. Samfundet står för religiös tolerans och religionsfrihet i dagens samhälle.
Samfundet är öppet för alla som accepterar dessa värderingar.”
Det är ganska enkelt. Vill man vara medlem, så beter man sig schysst. På det sättet slipper vi att en otrygg stämning skapas. Hos oss blir ingen tystad för att de berättar att de är trans, funktionsvariationer används inte som skällsord, att medlemmarna har olika ursprung anses som en möjlighet till att berika seden med nya erfarenheter. Olika åldrar inom samfundet ger en chans att överföra kunskap till framtida hedningar.
Jag ser framför mig att samfundet och seden kommer leva i många hundra år framöver. Jag hoppas det kan ge stöd i, och kanske vara en del i lösningen på, de förändringar som klimatkatastrofen kommer innebära. Jag är tacksam att jag är med nu i början av samfundets historia, att de delar av seden vi är med att utveckla kommer att leva vidare i generationer. Vi är en länk från dåtiden till framtiden. För att det ska fungera, för att seden faktiskt ska leva vidare och samfundet vara en riktigt kraft i samhället, så måste alla medlemmar känna sig trygga hos oss.
Linda Stiernberg, riksgydja
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Daniel » Att se på väven: ”Vi sitter här och pratar om nordisk mytologi hit och dit, och det blir en del go..”
-
Ida H » Nybörjare? Detta händer på blotet!: ”Vart är nästa midsommarblot?”
-
Henrik » I trygghet tillsammans växer seden: ”Fint skrivet! ”
-
Karin Beronius » Hell Eir: ”Ibland finner man oväntade guldkorn på vägen. Jag letar egentligen efter ordet "..”
-
Kalle Karlson » Medan Alvatid nalkas...: ”vi vill veta mer , kan ni förklara bättre el vill ni att vi ska förstå det som s..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
bildning utbrändhet filosofi årsväntan kurs ägg eir kristendom toreblot gudamakter myter, vetenskap, ymer disablot tiden förstörelse vintersolståndet polygami video föda studier blota organisation vana hälsa sociala medier feminism ledstjärnor skuld arbete heliga platser skade älvor nationalistisk tradition konst vårdande grunna myter växa in i seden monokultur tid, årstider, vår, personliga reflektioner dakota access påsk bön midgård bok industrialism storm lucia val folkräkning liberal skörd ödet feja nutid tyr helig plats sigurd fafnesbane äktenskap göteborg torshammare konferens rådet djur jötnar religionsfrihet väven julafton tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa förnimmelse mimameid insida personlig sed verdandi frågor mat vanadis historisk sed oden faq äring hedningar samhälle monoteism förmödrar medlemmar alver kultur förfäder kyla ragnarök stockholm högtider trossamfund demokrati carl lundbäck höstdagjämningen gudsbild förnyelse politik frey årstider döden gamla uppsala tankar skalleper död gemenskap sed jul yggdrasil alvablot forn sed per lundberg natur andra religioner personlig berättelse blot livsåskådning religion barn polyteism ritual vinter samfundet forn sed sverige liv gerd höst mångfald andlig erfarenhet känslor ceremoni gudar mörker hemmet sång jord disa nornor frigg tempel vår asatro freja bröllop vårblot sommarsolstånd vinternätterna emma hernejärvi årsting midsommar modern hedendom rune forssén traditioner etik helighet urd lek solvända osynlig identitet blotlag symbol metoo fördomar jolner vlogg monogami det implicita ting moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr ginnungagap tomhet mytologi ví kropp ekologistisk trana naturens rättigheter eugene gendlin skola landskap asynja ursprungsfolk odla häfte beklagande ordning och kaos vanatro media fulltrogen vetenskap internet tankesmedja moder värderingar registrerat jämstäldhet tjänstgörande kläder dröm tor edsring sedvandrare hallar tranafton källor familj uppfostran nyckelord hiero gamos utbildning odr berättelse standing rock lusse vardag inkluderande bronsålder tacksamhet interreligiöst påvestenen väv jättar tolerans kommunikation vårfrudagen mångkultur gydja alva sekulär november skålgropsten begravning ogrundand misstänksamhet