I trygghet tillsammans växer seden

Sverige är i stort ett sekulärt land. Det innebär många fördelar, inte minst att staten och kyrkan är åtskilda, att befolkningen söker mer humana källor för sin moral, samt att trosfriheten är stor vilket gör att även mindre samfund kan existera.
Det som kan anses negativt med att bo i ett land där ateism är norm, är att många troende blir bemötta med skepsis. Särskilt gäller det oss som inte tillhör någon av de kristna kyrkorna. Höjda ögonbryn, kommentarer som ”sådant kan man inte tro på” eller frågor om vi offrar människor varvas med en slags exotiskt nyfikenhet. Där vi representerar det konstiga och exotiska.
Detta gör att det är så viktigt inom samfundet att vi har en öppen och välkomnande atmosfär. Det är viktigt att alla är trygga med varandra för att vi ska kunna öppna upp och dela vår sed. I ett annars dömande samhälle ska vi åtminstone med varandra och i våra egna interna forum kunna tala om det som är viktigt för oss i seden. Vilka vi är, vad vi tror på, vilken kontakt vi har med makterna, vilka gudar vi vänder oss till, vilka seder vi följer. Detta är personliga saker och särskilt i ett sekulärt samhälle kan det kännas jobbigt. Samtidigt är så viktigt för att seden ska kunna utvecklas och leva vidare.
Samfundets värdegrund (stadgarna §6) är det som medlemmarna tillsammans har kommit överens om ska gälla för att skapa en trygg gemenskap där vi kan utveckla seden:
”Samfundet står för en medmänsklig och demokratisk livssyn och erkänner alla människors lika värde oavsett kön, könsöverskridande identitet, ursprung, funktionsvariation, ålder eller sexuell läggning. Samfundet står för religiös tolerans och religionsfrihet i dagens samhälle.
Samfundet är öppet för alla som accepterar dessa värderingar.”
Det är ganska enkelt. Vill man vara medlem, så beter man sig schysst. På det sättet slipper vi att en otrygg stämning skapas. Hos oss blir ingen tystad för att de berättar att de är trans, funktionsvariationer används inte som skällsord, att medlemmarna har olika ursprung anses som en möjlighet till att berika seden med nya erfarenheter. Olika åldrar inom samfundet ger en chans att överföra kunskap till framtida hedningar.
Jag ser framför mig att samfundet och seden kommer leva i många hundra år framöver. Jag hoppas det kan ge stöd i, och kanske vara en del i lösningen på, de förändringar som klimatkatastrofen kommer innebära. Jag är tacksam att jag är med nu i början av samfundets historia, att de delar av seden vi är med att utveckla kommer att leva vidare i generationer. Vi är en länk från dåtiden till framtiden. För att det ska fungera, för att seden faktiskt ska leva vidare och samfundet vara en riktigt kraft i samhället, så måste alla medlemmar känna sig trygga hos oss.
Linda Stiernberg, riksgydja
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Daniel » Att se på väven: ”Vi sitter här och pratar om nordisk mytologi hit och dit, och det blir en del go..”
-
Ida H » Nybörjare? Detta händer på blotet!: ”Vart är nästa midsommarblot?”
-
Henrik » I trygghet tillsammans växer seden: ”Fint skrivet! ”
-
Karin Beronius » Hell Eir: ”Ibland finner man oväntade guldkorn på vägen. Jag letar egentligen efter ordet "..”
-
Kalle Karlson » Medan Alvatid nalkas...: ”vi vill veta mer , kan ni förklara bättre el vill ni att vi ska förstå det som s..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
djur verdandi förstörelse personlig sed vanadis media utbrändhet ogrundand misstänksamhet årsväntan skola blotlag ledstjärnor siv ägg filosofi sejd vårfrudagen mångkultur asynja konst ting eir moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vintersolståndet jämstäldhet påvestenen mimameid symbol internet vana mat utbildning odr uppfostran häfte nyckelord blota landskap bifrost heliga platser sedvandrare vårdande familj kropp växa in i seden konferens värderingar gudamakter registrerat dröm julafton tacksamhet jolner vanatro insida val fördomar makter sociala medier ödet odla ukraina hlodyn skade äktenskap naturens rättigheter tradition berättelse helig plats tor göteborg mytologi tjänstgörande arbete kommunikation religionsfrihet vlogg jättar tankesmedja förmödrar lusse bröllop äring helighet hedningar samhälle rune forssén stockholm solvända årsting kyla myter vinternätterna midsommar bön vårblot ragnarök ceremoni vår förnyelse carl lundbäck trossamfund asatro disa politik årstider mörker döden gudar gemenskap höst andlig erfarenhet sed jul alvablot mångfald freja polyteism ritual natur barn personlig berättelse blot livsåskådning religion andra religioner per lundberg forn sed vinter samfundet forn sed sverige yggdrasil liv gerd känslor skalleper jord död frigg gudsbild hemmet högtider gamla uppsala tempel nornor frey demokrati tankar höstdagjämningen sång alver lek medlemmar modern hedendom monoteism emma hernejärvi traditioner lucia förfäder disablot etik kultur faq historisk sed oden urd sommarsolstånd interreligiöst monokultur gud tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag ekologistisk väven rådet kristendom eugene gendlin kurs feja ví sekulär folkräkning tranafton nutid bok skuld frågor ursprungsfolk ordning och kaos identitet dakota access standing rock förnimmelse studier vetenskap påsk ginnungagap alva jötnar edsring tiden gydja tolerans hallar begravning toreblot nationalistisk feminism sigurd fafnesbane hiero gamos älvor liberal bronsålder skålgropsten fulltrogen organisation industrialism metoo vardag polygami video monogami grunna tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa kläder väv myter, vetenskap, ymer gåva tomhet beklagande torshammare källor bildning trana november frej tyr hälsa skörd föda osynlig inkluderande storm midgård det implicita moder