Samfundet Forn Sed Sverige

 

I trygghet tillsammans växer seden

13 juli 2020 « Tillbaka
Tillsammans

Sverige är i stort ett sekulärt land. Det innebär många fördelar, inte minst att staten och kyrkan är åtskilda, att befolkningen söker mer humana källor för sin moral, samt att trosfriheten är stor vilket gör att även mindre samfund kan existera.

Det som kan anses negativt med att bo i ett land där ateism är norm, är att många troende blir bemötta med skepsis. Särskilt gäller det oss som inte tillhör någon av de kristna kyrkorna. Höjda ögonbryn, kommentarer som ”sådant kan man inte tro på” eller frågor om vi offrar människor varvas med en slags exotiskt nyfikenhet. Där vi representerar det konstiga och exotiska.

Detta gör att det är så viktigt inom samfundet att vi har en öppen och välkomnande atmosfär. Det är viktigt att alla är trygga med varandra för att vi ska kunna öppna upp och dela vår sed. I ett annars dömande samhälle ska vi åtminstone med varandra och i våra egna interna forum kunna tala om det som är viktigt för oss i seden. Vilka vi är, vad vi tror på, vilken kontakt vi har med makterna, vilka gudar vi vänder oss till, vilka seder vi följer. Detta är personliga saker och särskilt i ett sekulärt samhälle kan det kännas jobbigt. Samtidigt är så viktigt för att seden ska kunna utvecklas och leva vidare.

Samfundets värdegrund (stadgarna §6) är det som medlemmarna tillsammans har kommit överens om ska gälla för att skapa en trygg gemenskap där vi kan utveckla seden:
”Samfundet står för en medmänsklig och demokratisk livssyn och erkänner alla människors lika värde oavsett kön, könsöverskridande identitet, ursprung, funktionsvariation, ålder eller sexuell läggning. Samfundet står för religiös tolerans och religionsfrihet i dagens samhälle. 
Samfundet är öppet för alla som accepterar dessa värderingar.”

Det är ganska enkelt. Vill man vara medlem, så beter man sig schysst. På det sättet slipper vi att en otrygg stämning skapas. Hos oss blir ingen tystad för att de berättar att de är trans, funktionsvariationer används inte som skällsord, att medlemmarna har olika ursprung anses som en möjlighet till att berika seden med nya erfarenheter. Olika åldrar inom samfundet ger en chans att överföra kunskap till framtida hedningar.

Jag ser framför mig att samfundet och seden kommer leva i många hundra år framöver. Jag hoppas det kan ge stöd i, och kanske vara en del i lösningen på, de förändringar som klimatkatastrofen kommer innebära. Jag är tacksam att jag är med nu i början av samfundets historia, att de delar av seden vi är med att utveckla kommer att leva vidare i generationer. Vi är en länk från dåtiden till framtiden. För att det ska fungera, för att seden faktiskt ska leva vidare och samfundet vara en riktigt kraft i samhället, så måste alla medlemmar känna sig trygga hos oss. 

Linda Stiernberg, riksgydja

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

standing rock diser makter sociala medier det implicita odla ukraina föda skade hälsa sekulär vårdande frej tor filosofi rådet väv konst religionsfrihet vintersolståndet gåva tankesmedja ekologistisk moder earth hour jämstäldhet personlig sed vana media utbrändhet internet skörd skola äktenskap ledstjärnor siv ví häfte sejd vårdagjämning hiero gamos mångkultur växa in i seden feminism kropp ting begravning hallar tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa gydja monogami vetenskap gudamakter mimameid symbol alva julafton val jolner organisation årsväntan insida skålgropsten dakota access identitet nyckelord frågor sigurd fafnesbane bok nationalistisk toreblot kura skymning väven feja kristendom vlogg göteborg arbete påsk verdandi gud studier medlemmar årsting lek historisk sed kultur hedningar ragnarök lusse förfäder samhälle vinternätterna solvända äring traditioner vårblot monoteism modern hedendom midsommar höstdagjämningen vår disablot årstider carl lundbäck asatro döden disa högtider hemmet gudsbild frigg sed gemenskap höst skalleper yggdrasil liv mångfald vinter jul polyteism ritual natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner forn sed per lundberg gerd samfundet forn sed sverige freja alvablot död andlig erfarenhet jord gudar känslor politik tempel nornor trossamfund gamla uppsala tankar frey demokrati förnyelse sång mörker ceremoni alver emma hernejärvi myter kyla bön lucia stockholm rune forssén oden urd sommarsolstånd etik faq helighet bröllop förmödrar interreligiöst vanadis jättar edsring tacksamhet kommunikation registrerat eugene gendlin tiden helig plats berättelse tolerans folkräkning sedvandrare hlodyn vårfrudagen landskap ägg liberal fördomar uppfostran odr förnimmelse utbildning mat djur metoo ginnungagap vanatro polygami jötnar eir påvestenen konferens emma hernejärvi' moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr familj värderingar myter, vetenskap, ymer heliga platser bifrost tomhet kurs blota torshammare källor bronsålder trana november fulltrogen tyr industrialism ogrundand misstänksamhet ödet osynlig dröm storm midgård grunna vardag kläder video monokultur asynja tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag beklagande tjänstgörande mytologi bildning kvinnlighet blotlag tradition naturens rättigheter tranafton nutid älvor skuld inkluderande ursprungsfolk ordning och kaos förstörelse utiséta