Urds väv- tankar om forn sed

'politik'

Här följer några funderingar och reflektioner på vad begreppet med mångkulturellt samhälle innebär och att Forn Sed Sverige (FSS) som organisation står för det mångkulturella samhället.
Stadgarna säger:

§6. Medlemskapet och samfundets värderingar
Samfundet är öppet för alla som har en humanistisk och demokratisk livssyn och som erkänner alla människors lika värde oavsett kön, ursprung eller sexuell läggning. Samfundet och dess medlemmar ska också stå för religiös tolerans och religionsfrihet i det mångkulturella samhället.

 
Men vad innebär ett mångkulturellt samhälle?
I text vill man då gärna definiera kultur och ärligt talat det är så svårt och komplext.
 
En skriven definition från Wikipedia: "Kultur definieras även som livsmönster till exempel språk, konst, värderingar och institutioner hos en population som överförs socialt från generation till generation. Kultur har kallats "levnadssättet hos ett helt samhälle".
  
En bredare definition är; all mänsklig aktivitet, begrepp som brukas inom kulturgeografi.
 
I en Vlogg så talade jag om just balansen med att vara för mångkulturellt samhälle och samtidigt vara för den egna kulturen. Det är att kunna hålla acceptansens dörr öppen mentalt, poetiskt uttryckt, för att andra människor eller grupperingar i samhället lever och har andra värderingar än de egna eller den egna gruppen i det större samhället. Efter min lilla video blev det en del kommentarer. En kommentator uppskattar det vi i Forn Sed Sverige gör men tycker att det är politiskt att ta ställning för det mångkulturella samhället. Det jag ser som värderingar tolkar andra som politik. På sätt och vis är det politik, dock inte partipolitik, från det perspektivet så är värderingar politik och det håller alla människor på med eftersom alla har värderingar!
 
Vi har redan ett mångkulturellt samhälle idag och jag tänker på hur naturen fungerar. Det är en mångfald av många olika arter som lever i både samspel, kamp och ömsesidighet med varandra i det levnadsväv som naturen utgör. Allt från mikroorganismer, insekter, fauna, träd, mossor, däggdjur, fåglar, fiskar och allt som finns i den växande naturen. Vi människor har vår plats i naturen och är lika mycket del av naturen som alla andra organismer. Vi har andligt större ansvar i och med de förmågor som är oss givna, förmåga till kunna uppfatta mer än det egna, vara varse av samband mellan ande och materia och kunna styra våra liv genom och ibland emot grundläggande drifter. Att kunna förstå och se sitt sammanhang och verka med Makter och Livsväven är mer värdefullt. Skulle hedningar verka för monokultur så blir det väldigt snabbt i min tanke att fördöma och förbjuda alla andra religioner eller kulturella former som finns i vår samhälle.  
 
Jag har i några diskussioner på Facebook fått just den parallellen med naturens mångfald som argument för åtskillnad och frånvaro av mångkulturellt samhälle. Att människor och raser inom arten skall hållas separata och att det skall vara en kamp mellan olika mänskliga kulturer, eller mer faktiskt att det är en kamp och att därmed skall det kämpas för ett monokulturellt samhälle. Seden är en andlig väg med fysiska rituella former. Livet är hela tiden både andlig och materiellt för de samverkar konstant både inom var människa och i materien som är en manifestation av Ymer, dvs. prima mater - primal materien- som formades och påverkas ständigt av Makterna. I metasagan så finns det en klar spänning mellan gudomligheter och thursakrafter. Jag ser just detta som samspel mellan andligt och materiellt. Myten beskriver mångfald inom sig och liksom makterna sätter sig till råds vid Urdabrunnen var morgon får vi människor lära oss att sitta ned och tala med varandra. Hur samförstånd kan skapas då den inte finns är ett ämne för ett annat inlägg. 
 
Som jag uppfattar det så innebär FSS ståndpunkt för det mångkulturella samhället att det talar om det sammanhang som FSS som organisation och dess medlemmar befinner sig i och verkar inom. FSS är en del av samhällskroppen och som stadgarna säger:

[från §2] “....Samfundets mål är att arbeta för den forna seden och för att den ska kunna uttryckas i ett andligt liv, anpassat till dagens samhälle. Samfundet ska arbeta för att den forna seden blir ett andligt alternativ, jämställd med andra religioner i Sverige”.

FSS och vi hedningar är delar av den befinliga samhällskroppen. Vi kan ha många åsikter om den, hur den fungerar, hur den borde fungera etc. Vi kan hitta värderingar i hedendom/sed/asatro som ger värde åt livet och till våra relationer. Detta gör vi i mångfald av olika sätt att möta och uppfatta både samhälle och det andliga, vår egen väg. 

Det jag vill poängtera är att Seden är en andlig väg i livet, En av många vägar. Att välja sin väg innebär att äga den och det kan ibland kräva lite mognad att förstå och acceptera andra vägar som ok och kunna samverka parallellt. Verksamhet inom den egna kretsen eller organisationen är naturligtvis det primära. Samtal, informerade och samverkan med andra religioner och kulturer har även det sitt värde. Speciellt med tanke på den okunskap om hednisk teologi och i många fall även att det finns hedningar överhuvudtaget! Jag vill vidare uppmärksamma vikten av många religiösa vägar i hela mänskligheten. Det kan vara lättare att se den egna andliga vägen som den enda rätta och därmed är alla andra fel. Detta kategoriskt och tvådelade sättet att uppfatta är enklare än det nyanserade med många vägar som innebär större förståelse för den egna och kunna uppfatta likheter och skillnader mellan religioner. Ömsesidig acceptans är ett måste, anser jag, i de multivägar som finns i det multikulturella livet.
 
Per Lundberg
gode o administratör för 
Forn Sed Sverige
 

Läs hela inlägget »
Gröne hög, Värmlandsbro. Bild: Wikimedia Commons Gröne hög, Värmlandsbro. Bild: Wikimedia Commons

I torsdags var jag ledig från jobbet. Efter frukost tog jag en av vårens första cykelturer genom vårt lilla samhälle för att uträtta några ärenden. Det var äntligen (nästan) barmark och solen hade varit uppe en bra stund fastän det var ganska tidigt. Stora vägen ner till stan går mellan en stor, vit kristen tempelbyggnad från första hälften av nittonhundratalet och en ganska stor begravningsplats som hör till. Runt den går en mur, som man ser över när man susar förbi på cykel. Den här morgonen ringde kyrkklockorna precis när jag cyklade förbi. När klockorna ringer på en torsdag förmiddag är det inte sällan en begravning i faggorna. Och mycket riktigt, när jag slängde en blick över muren såg jag en jordfästning äga rum i soldiset över gravarna. 

 

Damen som till vardags sitter i kassan på vårt lilla konsum, stod med några andra i sällskap runt det förgrävda hålet. Just när jag tittade åt hennes håll, lyfte hon, helt omedveten som min uppmärksamhet, en vit, biologiskt nedbrytbar urna till sina läppar och kysste den farväl. Hon såg samlad och nästan glad ut och solstrålarna föll så vackert över hennes spretiga hår och ljusa fritidsjacka. Under tiden hördes ljudet av kyrkklockor över nejden, och som alltid numera när jag hör det ljudet, mindes jag när min mamma och jag jordfäste min mormors urna till samma klanger för nästan precis tre år sedan. Med förnyad glädje och tacksamhet till livet fortsatte jag cykelturen ner till stan. Jag hade inte ens bromsat in, bara vänt på huvudet, och ändå hade jag fått något extra fint med mig.

 

Samtidigt kan jag känna avund inför den självklarhet och det lugn med vilken hon och hennes sällskap utförde jordfästningen, helt öppet en vardagsförmiddag. En ung och arg röst i mig ropar: "Hennes tempelklockor ringer över hela samhället. Begravningsplatsen vigd till hennes gud breder ut sig över ett stort område och dess användningsområde och helighet är känd och respekterad av alla som bor här. När förbipasserande ser henne utföra en sista rit för någon som stått henne nära, glor de inte, hånar inte och blir inte rädda. När skall jag få ha det så?" Ja, när?

 

Förr i världen talade man om kyrkan mitt i byn,"axis mundi", världsaxeln, som människornas värld snurrade kring. Än idag står många kristna kyrkobyggnader mitt i samhället, åtminstone rent geografiskt. Men i ett samhälle som omfamnar mångfald kan det inte finnas bara en mittpelare, ett maktcentrum, en norm. Religionsfrihet, mångfald och demokrati fullt ut är inte gratis. Det förhållandevis fria och öppna samhälle vi lever i idag har kostat tid, mod och arbete att skapa. Så vad svarar jag den unga, arga, avundsjuka i mig? Kanske så här: "Enhetligheten är en konstruktion av ett samhälle som var och kanske ännu är skräckslaget att bli omkullslaget av mångfald och olikhet. Har Du glömt Dina käpphästar? Mångfald som egenvärde - biologisk, ideologisk, teologisk!" Jo, just det. Men vem skall se till att det blir någon mångfald, då? Jo, jag. Vi. gudar och människor tillsammans. 

 

Jag längtar till den dag då mina riter, vid sidan av många andra, är lika självklara, respekterade och uppskattade som den jag bevittnade i torsdags morse. Där någon cyklar förbi och får en glimt av någon av oss och blir upplyft och livsnärd för resten av dagen. Enda sättet att skapa ett samhälle där detta kan ske, är att försvara mångfalden, använda sig av demokratin och lära sig och andra vad religionsfrihet innebär. Sed blir till genom handling. Bara genom att leva seden mitt i allt, kan seden få plats mitt i byn.

 

Birka Skogsberg, rådsgydja

Läs hela inlägget »

Principen om åtskillnad mellan "kyrka" och stat anses allmänt som en viktig hörnsten i det moderna sekulära samhället. Priciper är dock en sak och verkligheten många gånger en annan. Processen att skilja samfundet Svenska kyrkan från staten Sverige har till exempel varit mycket lång och komplicerad och den är faktiskt inte helt avslutad ännu. I vissa hänseenden särbehandlas Svenska kyrkan fortfarande av lagstiftningen. (Bland annat finns det faktiskt en lag som förbjuder att den läggs ned.)

 

Vidare är det också så att även om stat och religiösa samfund formellt och institutionellt är helt åtskilda behöver inte det nödvändigtvis vara detsamma som att religion och politik är skilda åt. Titta bara på Förenta Staterna.

 

Helt och hållet går de här sfärerna inte att skilja åt och jag tror faktiskt inte heller att det är riktigt önskvärt. Det kommer alltid att finnas områden där politik och religion går in i varandra - och det är ett faktum som ofta kan vara problematiskt, när det tillexempel innebär att reaktionära, förtryckande och föråldrade strukturer bevaras men det kan faktiskt också vara till godo. Ibland behövs det också någon som talar för ett andligt perspektiv, bortom siffror och statistik, bortom kortsiktig nytta även inom politiken.

 

En religion är trots allt inte bara en samling med metafysiska spekulationer eller postulat om vad som finns bortom det våra vanliga femsinnen kan uppfatta. En religion handlar i hög grad om etik och moral, om människosyn och världsbild och värdegrunder. Att ta dessa värdegrunder på allvar är också att förstå dem som potentiellt politiska frågor.

 

Samfundet Forn Sed har valt att väldigt tydligt formulera vår värdegrund i våra stadgar. Där står så här (kapitel 2, §6): "Samfundet är öppet för alla som har en humanistisk och demokratisk livssyn och som erkänner alla människors lika värde oavsett kön, ursprung eller sexuell läggning. Samfundet och dess medlemmar ska också stå för religiös tolerans och religionsfrihet i det mångkulturella samhället." Den formuleringen är central för oss. Alla som går med i samfundet måste skriva under på den. Vi använder inte det ordet, men på sätt och vis är den vår trosbekännelse.

 

Därmed inte sagt att det är självklart var en person tillhörande någon religion kommer att stå politiskt. Någon sedare kanske tar fasta på naturreligionens andliga förhållande till ekosystemet och blir politiskt grön. En annan kanske uppfattar en starkt individualistisk människosyn och ser sig som starkt liberal. En tredje kanske uppfattar en stark solidaritet och samhörighet människor emellan som central och söker sig vänster ut. (Eller kanske så här: De närmar sig kanske seden från varsitt politiskt håll och deras sed blir därefter?)

 

En sådan mångfald är bra. Och naturligtvis finns det massvis av politiska frågor som vi som samfund varken kan eller ska lägga oss i. Jobbskatteavdrag, betyg i skolan, upphovsrättslagstiftning... Ett samfund är inte och ska heller inte vara ett politiskt parti. Men det finns å andra sidan andra frågor där vi måste engagera oss. Exempelvis rörande lagstiftningen kring religösa samfund. Idag har Sverige ett system som i praktiken delar in samfunden i ett a-lag och ett b-lag. Det tycker vi inte om. Ett annat exempel är begravningslagstiftningen, ett område där vi bestämt oss för att verka för en förändring av det system som råder idag.

 

Det finns också andra frågor där vi skulle kunna vara mer engagerade. Miljöfrågor skulle kunna vara ett sådant. Vi arbetar också aktivt på att visa var vi står i frågor som handlar om alla människors lika värden, oavsett deras sexualitet, ursprung eller hudfärg. Det är ett arbete som vi, aktiva i samfundet, är stolta över och gärna skulle göra ännu mer av, om vi bara hade tid och resurser.

 

Det händer ibland att personer med ideologisk utgångspunkt som går på tvärs med samfundets stadgar skriver till oss. De försöker då ofta med trevare, testar definitionen av ord som "demokrati"och "mångfald". Den här sortens extremister är ofta experter på den sortens semantiska glidningar, sådana ord betyder helt andra sakeri deras vokabulär. När de märker att vi står på oss drar de sig undan. Ofta med ett utbrott om att "vi borde skilja på politik och religion". Trots att de själva inte gör det, tydligen. Som sagt, den saken är inte så självklar som vissa tycks tro.

 

/ Erik Otterberg, gode i Götalands godeord och samfundets ordförande

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv