I trygghet tillsammans växer seden

Sverige är i stort ett sekulärt land. Det innebär många fördelar, inte minst att staten och kyrkan är åtskilda, att befolkningen söker mer humana källor för sin moral, samt att trosfriheten är stor vilket gör att även mindre samfund kan existera.
Det som kan anses negativt med att bo i ett land där ateism är norm, är att många troende blir bemötta med skepsis. Särskilt gäller det oss som inte tillhör någon av de kristna kyrkorna. Höjda ögonbryn, kommentarer som ”sådant kan man inte tro på” eller frågor om vi offrar människor varvas med en slags exotiskt nyfikenhet. Där vi representerar det konstiga och exotiska.
Detta gör att det är så viktigt inom samfundet att vi har en öppen och välkomnande atmosfär. Det är viktigt att alla är trygga med varandra för att vi ska kunna öppna upp och dela vår sed. I ett annars dömande samhälle ska vi åtminstone med varandra och i våra egna interna forum kunna tala om det som är viktigt för oss i seden. Vilka vi är, vad vi tror på, vilken kontakt vi har med makterna, vilka gudar vi vänder oss till, vilka seder vi följer. Detta är personliga saker och särskilt i ett sekulärt samhälle kan det kännas jobbigt. Samtidigt är så viktigt för att seden ska kunna utvecklas och leva vidare.
Samfundets värdegrund (stadgarna §6) är det som medlemmarna tillsammans har kommit överens om ska gälla för att skapa en trygg gemenskap där vi kan utveckla seden:
”Samfundet står för en medmänsklig och demokratisk livssyn och erkänner alla människors lika värde oavsett kön, könsöverskridande identitet, ursprung, funktionsvariation, ålder eller sexuell läggning. Samfundet står för religiös tolerans och religionsfrihet i dagens samhälle.
Samfundet är öppet för alla som accepterar dessa värderingar.”
Det är ganska enkelt. Vill man vara medlem, så beter man sig schysst. På det sättet slipper vi att en otrygg stämning skapas. Hos oss blir ingen tystad för att de berättar att de är trans, funktionsvariationer används inte som skällsord, att medlemmarna har olika ursprung anses som en möjlighet till att berika seden med nya erfarenheter. Olika åldrar inom samfundet ger en chans att överföra kunskap till framtida hedningar.
Jag ser framför mig att samfundet och seden kommer leva i många hundra år framöver. Jag hoppas det kan ge stöd i, och kanske vara en del i lösningen på, de förändringar som klimatkatastrofen kommer innebära. Jag är tacksam att jag är med nu i början av samfundets historia, att de delar av seden vi är med att utveckla kommer att leva vidare i generationer. Vi är en länk från dåtiden till framtiden. För att det ska fungera, för att seden faktiskt ska leva vidare och samfundet vara en riktigt kraft i samhället, så måste alla medlemmar känna sig trygga hos oss.
Linda Stiernberg, riksgydja
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
jonas » "I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut..." : ”jag drömde att jag var i en gudstjänst och att jag gick fram till altaret och sk..”
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
video kläder tankesmedja earth hour jämstäldhet vana midgård storm ödet media industrialism skörd äktenskap skola bronsålder ledstjärnor siv vårdagjämning hiero gamos sejd växa in i seden feminism kurs tomhet begravning hallar myter, vetenskap, ymer emma hernejärvi' konferens tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa eir jötnar påvestenen alva julafton polygami val jolner utbildning förnimmelse mat uppfostran fördomar odr ägg liberal vårfrudagen hlodyn sigurd fafnesbane nationalistisk toreblot berättelse helig plats tolerans eugene gendlin kristendom arbete registrerat edsring jättar tacksamhet studier diser standing rock det implicita makter sociala medier älvor odla hälsa skade vårdande frej sekulär bildning kvinnlighet väv mytologi tjänstgörande asynja konst religionsfrihet ragnarök urd lusse samhälle vinternätterna solvända lucia traditioner kyla emma hernejärvi alver midsommar medlemmar förmödrar lek helighet hedningar etik disablot årstider carl lundbäck asatro döden disa högtider hemmet tempel ceremoni vår gudar jord andlig erfarenhet död känslor alvablot freja samfundet forn sed sverige gerd yggdrasil forn sed per lundberg natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner ritual polyteism jul vinter mångfald liv sed frigg skalleper höst gemenskap mörker höstdagjämningen politik gudsbild nornor trossamfund gamla uppsala tankar frey demokrati förnyelse sång kultur faq historisk sed bröllop årsting interreligiöst modern hedendom monoteism myter vårblot bön äring stockholm rune forssén oden förfäder sommarsolstånd tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag gåva vintersolståndet rådet beklagande tor filosofi tradition naturens rättigheter blotlag tranafton nutid skuld föda ukraina ordning och kaos inkluderande ursprungsfolk förstörelse utiséta vanadis påsk gud verdandi kommunikation tiden göteborg vlogg kura skymning feja väven sedvandrare folkräkning landskap bok nyckelord frågor skålgropsten identitet dakota access organisation insida årsväntan metoo djur symbol mimameid ginnungagap vanatro monogami gudamakter vetenskap moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr gydja ting kropp familj värderingar mångkultur heliga platser bifrost torshammare källor blota trana november häfte ví fulltrogen tyr ogrundand misstänksamhet osynlig internet utbrändhet personlig sed dröm moder grunna vardag monokultur ekologistisk