Krig, kärlek och trickstrar
Som polyteistisk hedning vaknar jag aldrig som en person.
Eller rättare sagt, jag vaknar upp medveten om mina beståndsdelar, vilka för mig är en direkt- om än blekare- spegelbild av mina gudinnor och gudar på altaret.
Förstå mig rätt: jag är en trogen anhängare av vetenskapen och tror att genetiska såväl som sociala arv har format min personlighet. Men så finns den där andra biten, det som vetenskapen kallar genetisk mutation. Ingen människa är helt och hållet en produkt av sina profana omständigheter. Varje barn föds som en helt unik kombination av egenskaper och till dessa egenskaper lägger jag som troende dessutom den odödliga själen.
Men bland alla beståndsdelar som gör mig till den jag är, finns några som är mer framträdande än andra. Tongivande egenskaper kan bli passiva i perioder för att sedan komma tillbaka med full styrka. Man kan säga att jag urskiljer arketypiska subpersonligheter i mig själv, inte helt olika de gudinnor och gudar som jag har en nära relation till. Jag tror inte att dessa gudomligheter har närmat sig varken mig eller någon annan av en slump.
Summan av allt jag är hittar motsvarigheter även utanför min egen varelse. I traditionell esoterik kan man prata om makrokosmos och mikrokosmos, om yin och yang (i bemärkelsen att inget existerar autonomt, även yin innehåller yang, osv.)
Jag ser det så här: Gudinnorna och gudarna är personifikationer av den här världens beståndsdelar. En del beståndsdelar är mer abstrakta, som t ex kärleken. Den existerar ju uppenbarligen utanför mig, eftersom jag inte är den enda i världen som vet hur kärlek känns. Jag har ju den också i mig och min syn på allt som har med kärlek att göra kan korrespondera väl med en kärleksgudinna eller gud från en särskild kultur.
När jag har upplevt starka möten med gudomligheter i den mån att ett slags andligt förbund har bildats oss emellan, då är det för att en del av min personlighet ligger nära den arketypen som gudomligheten i fråga representerar. Givetvis har jag bara några droppar av ett hav i mig, vad beträffar det gudomliga. Jag visar bara upp vissa aspekter av allt den gudomen är. Och självklart så är jag en människa med många element kombinerade i mig. Jag ÄR inget gudomligt väsen, jag HAR bara en bråkdel av alla de personlighets-egenskaper som gudomen har.
Mina möten med gudomligheter från olika kulturer sker ofta i tretal. Det är passande, eftersom jag hittills har identifierat tre huvudsakliga arketyper i mig: Kärleksgudinnan, krigs- och stormguden, samt trickstern.
Kärleksgudinnorna är ofta lika förknippade med krig och mystik som med kärlek. För mig är de oändligt stora och omfattade, grundläggande naturkrafter som känns både uråldriga och övermäktiga. Vi har t ex sumeriska Inanna, nordiska Freja och semitiska Astarte.
Krigs- och stormgudarna är sälla renodlade krigare. Det handlar mycket mer om disciplin, rättvisa, struktur och ordning, men också om kampen för sina ideal. Bland dessa hittar vi nordiske Tyr, grekiske Zeus, macumbans gudinna Iansa och egyptiske Set. (Sistnämnda gud var inte ond enligt den egyptiska tron. Han besegrade kaosvidundret i underjorden varje morgon, så att solen kunde resa sig igen.)
Sedan har vi tricktern, som så ofta förknippas med hyss och allehanda tokerier. Den nordiska tricktern, Loke, beskrivs dessutom som illvillig och ond i flera återberättade sagor och myter. Jag har personligen aldrig upplevt en sådan sida av trickstern, men så tror jag heller inte på ont och gott som universiella koncept.
De trickstrar jag stöter på kommer med läkande humor, levnadsglädje och lärdom om att inget är beständigt. De lär mig att göra det bästa av nuet och öppnar dörrar för mig där jag förut bara såg en vägg. På mitt altare är det främst den nordiske Loke, den grekiske Hermes och macumbans Ghede som kommer och går.
Det allra finaste är, att när jag verkligen behöver en särskild gudomlighet/arketyp i mitt liv för att klara tillvaron bättre, då kan jag alltid vända mig till gudarnas värld och be om hjälp. Här får jag svar som kan fungera likaväl psykologiskt som religiöst. Jag kan arbeta med att lära känna en arketyp och på så sätt göra den till en del av mig själv. Genom att ta in de egenskaper jag saknar, underlättar det livets utmaningar betydligt. Kalla mig Jungian eller polyteist, men för mig fungerar det oavsett benämning.
/ Alexander Bågenholm, ledamot i Samfundets råd
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Aslo i have follow question. As I understood Odin is God of war. For him, war an..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Good day. I had read your words for Ukraine. I'm very much thankful for your car..”
-
Ilari Sole » Bekänna färg: ”Människan har varit, är, blir endast en liten frö i den stora evige evolutionens..”
-
Jocke drage » Disablot: ”Intressant ”
-
Jocke drage » Att se på väven: ”Fenris ulvens kätting vet vi ju vad den gjordes av, Och vilka som gjorde den. Så..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
mytologi djur nutid asynja standing rock toreblot landskap värderingar vintersolståndet insida identitet ví odr häfte odla fördomar arbete beklagande feminism bifrost vårfrudagen november morsdag tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa tomhet blotlag studier tankesmedja ursprungsfolk utbildning fulltrogen vårdande monokultur julafton midgård liberal förnimmelse tradition kommunikation bok filosofi sedvandrare tid, årstider, vår, personliga reflektioner ogrundand misstänksamhet jämstäldhet symbol tranafton göteborg siv tjänstgörande jötnar makter hiero gamos nyckelord dakota access uppfostran väv förstörelse mångkultur jolner kropp nationalistisk helig plats ting vana föda blota tor ledstjärnor registrerat vardag påsk metoo sejd påvestenen alva hlodyn gudamakter jättar bröllop stockholm alver oden kultur midsommar monoteism lucia helighet urd vinternätterna lek förfäder disablot hedningar samhälle emma hernejärvi årsting förnyelse döden vår ceremoni tankar demokrati politik högtider gamla uppsala carl lundbäck sång höst skalleper jord död gemenskap gerd samfundet forn sed sverige jul alvablot forn sed polyteism andra religioner natur personlig berättelse blot livsåskådning religion barn per lundberg ritual freja yggdrasil vinter mångfald liv andlig erfarenhet frigg känslor gudar sed årstider gudsbild disa asatro frey mörker tempel hemmet trossamfund nornor höstdagjämningen myter rune forssén interreligiöst lusse modern hedendom ragnarök äring vårblot historisk sed traditioner solvända förmödrar bön faq etik kyla medlemmar sommarsolstånd feja internet personlig sed vanadis polygami storm kristendom religionsfrihet edsring frågor tacksamhet begravning moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr skörd konferens eugene gendlin dröm inkluderande älvor ekologistisk myter, vetenskap, ymer skade eir media skuld kurs mimameid sigurd fafnesbane tyr äktenskap grunna ödet ukraina skola ägg konst utbrändhet mat hälsa video folkräkning berättelse skålgropsten väven bronsålder sociala medier heliga platser rådet moder kläder val frej ordning och kaos gåva hallar monogami ginnungagap gydja tolerans torshammare trana organisation vanatro växa in i seden källor vlogg det implicita årsväntan vetenskap naturens rättigheter sekulär osynlig familj tiden verdandi bildning industrialism gud
Testa istället att ställa er fråga på den jär sidan
http://www.samfundetfornsed.se/kontakt-1282552
Men polyteism betyder tro på flera gudar, inte specifikt vilka gudar. Det är alltså väldigt stort område, och även om detta samfund är polyteistiskt (alltså tror på flera gudar) är det inriktat just på den forna seden i norden , alltså gudar och andra makter i norden. Det är alltså inte rätt plats att få svar på de frågor som ni gav exempel på här. Men ni kan ju alltid testa och skicka in frågan iallafall.
Tack i förhand! :):D XD ;) =)