Krig, kärlek och trickstrar
Som polyteistisk hedning vaknar jag aldrig som en person.
Eller rättare sagt, jag vaknar upp medveten om mina beståndsdelar, vilka för mig är en direkt- om än blekare- spegelbild av mina gudinnor och gudar på altaret.
Förstå mig rätt: jag är en trogen anhängare av vetenskapen och tror att genetiska såväl som sociala arv har format min personlighet. Men så finns den där andra biten, det som vetenskapen kallar genetisk mutation. Ingen människa är helt och hållet en produkt av sina profana omständigheter. Varje barn föds som en helt unik kombination av egenskaper och till dessa egenskaper lägger jag som troende dessutom den odödliga själen.
Men bland alla beståndsdelar som gör mig till den jag är, finns några som är mer framträdande än andra. Tongivande egenskaper kan bli passiva i perioder för att sedan komma tillbaka med full styrka. Man kan säga att jag urskiljer arketypiska subpersonligheter i mig själv, inte helt olika de gudinnor och gudar som jag har en nära relation till. Jag tror inte att dessa gudomligheter har närmat sig varken mig eller någon annan av en slump.
Summan av allt jag är hittar motsvarigheter även utanför min egen varelse. I traditionell esoterik kan man prata om makrokosmos och mikrokosmos, om yin och yang (i bemärkelsen att inget existerar autonomt, även yin innehåller yang, osv.)
Jag ser det så här: Gudinnorna och gudarna är personifikationer av den här världens beståndsdelar. En del beståndsdelar är mer abstrakta, som t ex kärleken. Den existerar ju uppenbarligen utanför mig, eftersom jag inte är den enda i världen som vet hur kärlek känns. Jag har ju den också i mig och min syn på allt som har med kärlek att göra kan korrespondera väl med en kärleksgudinna eller gud från en särskild kultur.
När jag har upplevt starka möten med gudomligheter i den mån att ett slags andligt förbund har bildats oss emellan, då är det för att en del av min personlighet ligger nära den arketypen som gudomligheten i fråga representerar. Givetvis har jag bara några droppar av ett hav i mig, vad beträffar det gudomliga. Jag visar bara upp vissa aspekter av allt den gudomen är. Och självklart så är jag en människa med många element kombinerade i mig. Jag ÄR inget gudomligt väsen, jag HAR bara en bråkdel av alla de personlighets-egenskaper som gudomen har.
Mina möten med gudomligheter från olika kulturer sker ofta i tretal. Det är passande, eftersom jag hittills har identifierat tre huvudsakliga arketyper i mig: Kärleksgudinnan, krigs- och stormguden, samt trickstern.
Kärleksgudinnorna är ofta lika förknippade med krig och mystik som med kärlek. För mig är de oändligt stora och omfattade, grundläggande naturkrafter som känns både uråldriga och övermäktiga. Vi har t ex sumeriska Inanna, nordiska Freja och semitiska Astarte.
Krigs- och stormgudarna är sälla renodlade krigare. Det handlar mycket mer om disciplin, rättvisa, struktur och ordning, men också om kampen för sina ideal. Bland dessa hittar vi nordiske Tyr, grekiske Zeus, macumbans gudinna Iansa och egyptiske Set. (Sistnämnda gud var inte ond enligt den egyptiska tron. Han besegrade kaosvidundret i underjorden varje morgon, så att solen kunde resa sig igen.)
Sedan har vi tricktern, som så ofta förknippas med hyss och allehanda tokerier. Den nordiska tricktern, Loke, beskrivs dessutom som illvillig och ond i flera återberättade sagor och myter. Jag har personligen aldrig upplevt en sådan sida av trickstern, men så tror jag heller inte på ont och gott som universiella koncept.
De trickstrar jag stöter på kommer med läkande humor, levnadsglädje och lärdom om att inget är beständigt. De lär mig att göra det bästa av nuet och öppnar dörrar för mig där jag förut bara såg en vägg. På mitt altare är det främst den nordiske Loke, den grekiske Hermes och macumbans Ghede som kommer och går.
Det allra finaste är, att när jag verkligen behöver en särskild gudomlighet/arketyp i mitt liv för att klara tillvaron bättre, då kan jag alltid vända mig till gudarnas värld och be om hjälp. Här får jag svar som kan fungera likaväl psykologiskt som religiöst. Jag kan arbeta med att lära känna en arketyp och på så sätt göra den till en del av mig själv. Genom att ta in de egenskaper jag saknar, underlättar det livets utmaningar betydligt. Kalla mig Jungian eller polyteist, men för mig fungerar det oavsett benämning.
/ Alexander Bågenholm, ledamot i Samfundets råd
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Raven » Hur ser gud ut: ”Fin beskrivning av gudarna och Frej. Nyfiken på din väg till att bli fulltrogen...”
-
Per Lundberg » Blot + bön + sejd: ”Hello levgeniia, Odin is much more than a god of war. Also of sejd, runes and g..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Aslo i have follow question. As I understood Odin is God of war. For him, war an..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Good day. I had read your words for Ukraine. I'm very much thankful for your car..”
-
Ilari Sole » Bekänna färg: ”Människan har varit, är, blir endast en liten frö i den stora evige evolutionens..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
landskap bifrost nationalistisk toreblot begravning heliga platser tolerans familj konferens värderingar jötnar alva gudamakter påsk vetenskap ginnungagap studier insida val förnimmelse makter sociala medier ödet odla ukraina frågor skade äktenskap naturens rättigheter tradition berättelse kurs feja kristendom rådet väven eugene gendlin kommunikation religionsfrihet vlogg jättar tankesmedja moder djur personlig sed vanadis förstörelse media utbrändhet skörd föda tyr hälsa november trana bildning källor torshammare beklagande mångkultur asynja myter, vetenskap, ymer väv kläder tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa eir monogami video mimameid symbol internet vana mat utbildning skålgropsten bronsålder liberal älvor häfte kyla emma hernejärvi vinternätterna midsommar bön vårblot ragnarök sommarsolstånd lusse bröllop äring helighet samhälle hedningar etik stockholm förfäder årsting asatro politik gamla uppsala högtider mörker döden ceremoni vår demokrati carl lundbäck frey känslor frigg död gemenskap skalleper mångfald freja jul liv forn sed per lundberg barn andra religioner personlig berättelse blot livsåskådning religion natur polyteism ritual alvablot gerd vinter samfundet forn sed sverige yggdrasil höst jord gudar sed andlig erfarenhet trossamfund förnyelse tankar höstdagjämningen sång gudsbild hemmet årstider disa tempel nornor lucia solvända disablot rune forssén faq kultur historisk sed oden urd förmödrar interreligiöst alver lek medlemmar modern hedendom monoteism myter traditioner blota nyckelord fulltrogen uppfostran odr organisation industrialism metoo vardag polygami grunna påvestenen jämstäldhet vintersolståndet moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr gåva ting konst tomhet filosofi vårfrudagen sejd frej ägg siv ledstjärnor blotlag skola årsväntan ogrundand misstänksamhet osynlig inkluderande det implicita storm midgård verdandi gud monokultur ekologistisk tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag göteborg arbete tjänstgörande mytologi helig plats tor folkräkning ví sekulär hlodyn tranafton nutid bok skuld fördomar ursprungsfolk ordning och kaos identitet dakota access standing rock vanatro jolner dröm tacksamhet julafton edsring registrerat gydja tiden hallar växa in i seden kropp feminism vårdande sedvandrare hiero gamos sigurd fafnesbane
Testa istället att ställa er fråga på den jär sidan
http://www.samfundetfornsed.se/kontakt-1282552
Men polyteism betyder tro på flera gudar, inte specifikt vilka gudar. Det är alltså väldigt stort område, och även om detta samfund är polyteistiskt (alltså tror på flera gudar) är det inriktat just på den forna seden i norden , alltså gudar och andra makter i norden. Det är alltså inte rätt plats att få svar på de frågor som ni gav exempel på här. Men ni kan ju alltid testa och skicka in frågan iallafall.
Tack i förhand! :):D XD ;) =)