Hemmet - där man inte är ensam?
Under helgen har mitt hem – en tvåa – invaderats av tretton lagom långväga besökare som har fått dela på ett golvutrymme motsvarande en större friggebod. Vi har handlat och lagat mat tillsammans, umgåtts, sjungit visor, grillat korv över öppen eld i en snöig slänt och spelat spel. Ingen har känt något behov av att slå på TV:n eller datorn för att fördriva tid.
Normalt sett är det mycket mer städat hemma och man snubblar inte över sovsäckar, böcker och stickningsprojekt vart man än vänder sig. Ändå är det mer hemtrevligt så här än när det är ordnat och tomt.
Vid sådana här tillfällen inser man också att människan inte är skapad att vara ensam.
Det är underbart bara att sitta och lyssna till ljudet av människors skratt och diskussioner, och det är betydligt mysigare att se sina splitternya kuddar spridda över golvet i en enda röra, istället för att se dem prydligt grupperade i soffan. Allt är förstås inte konfliktfritt och man kan sucka lite inombords över kaffebryggaren som inte stängs av, smulorna som inte torkas upp, mjölken som spills ut eller de högludda snarkningarna i natten, men på det stora hela är det ganska fantastiskt att för en gångs skull inte sitta själv.
Det finns idag otroligt många ensamhushåll i Sverige; många yngre och äldre som inte ingår i en inkluderande grupp i vilken man får vara precis som man är. En grupp som inte tycker att det är ett dugg pinsamt att dansa gatan fram och sjunga musikalvisor. En grupp som accepterar dig utan så mycket som en axelryckning fast du inte firar traditionella högtider och har citat ur Eddan på ditt kylskåp. När du i present sedan får en hemmålad kopp med små färgglada versioner av Nidhögg och Yggdrasil, är lyckan förstås total.
Att sitta inomhus under vintern och vänta på att ljuset och värmen ska komma tillbaka är definitivt roligare i sällskap med andra och jag kan verkligen föreställa mig hur viktig gemenskapen var för våra förmödrar och förfäder. Jag tror att dagens individualister har mycket att lära av tidigare generationer vad gäller grupprocesser och konsten att för en stund kunna sätta sina egna behov åt sidan för att glädja andra. Åtminstone har jag själv fått en övning i både tålamod (bara det här med att vänta på sin tur att duscha) och planering (vad ska vi egentligen äta till middag och vem ska laga den?). Några rader ur Eddan susar förbi medan jag ser hur de packar ihop sina saker för att åka tillbaka hem till Uppsala:
"Lång omväg till ovän är
Fast hans gård vid vägen vore;
Men till god vän går det genvägar
Vore han än fjärran faren..."
Och så är jag plötsligt alldeles oerhört tacksam över att de har tillbringat ett par timmar på tåg bara för att få sitta en helg hopklämda i min tvåa...
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
-
Irving Norqvist » Nyskapad myt om disa: ”Ett härligt filosofisk poem med djupa rötter till verkligheten. Tack. Mvh Irving..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
tomhet bifrost heliga platser mångkultur värderingar familj kropp tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa gydja moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vetenskap gudamakter monogami symbol alva julafton val jolner organisation årsväntan insida odr uppfostran fördomar nyckelord frågor sigurd fafnesbane bok landskap toreblot nationalistisk väven feja kura skymning vlogg göteborg registrerat kommunikation tacksamhet edsring jättar vanadis utiséta förstörelse sociala medier det implicita makter skuld älvor nutid tranafton sekulär vårdande frej tor filosofi rådet väv mytologi tid, årstider, vår, personliga reflektioner asynja konst tankesmedja ekologistisk monokultur earth hour jämstäldhet personlig sed vana midgård utbrändhet internet ogrundand misstänksamhet industrialism tyr fulltrogen trana bronsålder ledstjärnor sejd vårdagjämning hiero gamos samhälle vinternätterna solvända lucia traditioner kyla emma hernejärvi alver midsommar medlemmar förmödrar lek helighet hedningar etik sommarsolstånd förfäder oden tankar gamla uppsala trossamfund nornor tempel politik höstdagjämningen mörker disablot årstider carl lundbäck andlig erfarenhet död känslor gudar jord freja mångfald gerd yggdrasil liv per lundberg forn sed andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse natur barn polyteism ritual alvablot jul vinter samfundet forn sed sverige höst gemenskap sed frigg skalleper frey demokrati förnyelse sång vår ceremoni gudsbild hemmet högtider disa döden asatro lusse urd ragnarök kultur faq historisk sed bröllop årsting interreligiöst modern hedendom monoteism myter vårblot bön äring stockholm rune forssén källor blota torshammare november häfte ví siv äktenskap skola skörd media ödet osynlig dröm storm moder grunna vardag kläder video morsdag gåva vintersolståndet religionsfrihet beklagande tjänstgörande kvinnlighet bildning naturens rättigheter blotlag tradition hälsa skade föda ukraina odla inkluderande ursprungsfolk ordning och kaos diser standing rock studier gud verdandi påsk arbete kristendom eugene gendlin tiden helig plats berättelse tolerans folkräkning sedvandrare hlodyn vårfrudagen liberal ägg identitet dakota access skålgropsten mat förnimmelse utbildning metoo djur mimameid ginnungagap vanatro polygami jötnar eir påvestenen konferens emma hernejärvi' myter, vetenskap, ymer hallar begravning ting kurs feminism växa in i seden