Inom seden finns det flera gudinnor som har en modersroll.

Den första som kommer till våra tankar är Jord själv, mor till allt i naturen, till oss människor och till Tor. Gudinnan Jord har flera namn som Hlodyn och Fjörgyn.

De två andra gudinnorna som gärna förknippas med modersrollen är Frigg och Siv.

Frigg ses ofta som en äldre och tryggare moder som har koll på det som behövs. Hon hjälper vid förlossning och sedan finns hon med oss under hela livet. Hon skänker tröst och tar hand om oss när vi behöver det.

Siv kan ses som en yngre, fysiskt stark moder med mycket ork. Hon står för ordning och reda, och hon hjälper med tålamod och noggrannhet. Siv är också en representant för jorden, då främst åkern som med Sivs kraft får säden att mogna.

Andra gudinnor som också har modersroller är Freja och Gerd.
Freja tillbeds ofta för sin kunskap i sejd och för kraft i strid, men hon hjälper också till vid förlossningar. Hon har själv en dotter, även om dottern inte är lika välkänd som Sivs och Friggs barn.
Gerd kan ses som en representation av jorden som väcks till liv av solens värme, grunden för allt liv och särskilt påtagligt för oss här i nord.

Inom seden talar vi gärna om diser. Det är en benämning av alla gudinnor tillsammans, liksom våra förmödrar som även de kan räknas dit. Förmödrar är inte bara dem vi är direkt släkt med, utan alla mödrar som har älskat, stöttat och skyddat.

Så på morsdag har vi mycket att fira. Våra mödrar, systrar, väninnor och alla heliga diser.

I år skänker Samfundet lite pengar på morsdag för att hjälpa med covidvaccin i länder som inte kan erbjuda det till sina invånare. Vi skänker det i Eirs namn.

Linda och Magnus, gydja och gode i Samfundet Forn Sed

Det händer då och då att samfundet eller dess blotlag blir kontaktade av nyfikna som frågar när nästa blot hålls, och om man får komma dit för att se på.

Svaret som man brukar få då är att man gärna får komma dit, även om man varken är medlem eller definierar sig som hedning, men då deltar man. 

Jag tänkte förklara lite grann varför många blotarrangörer har den här inställningen. Det är inte för vara taskiga!

Antalet
På de flesta blot brukar det komma ganska få deltagare. I Stockholm, där jag håller blot, brukar vi ha 5-30 deltagare på ett vanligt årstidsblot beroende på sådant som väder och vilken veckodag blotet infaller. I mindre orter kan deltagarantalet vara ännu mindre. Antalet aktiva hedningar är ganska litet jämfört med andra religioner - men nyfikna, som tycker att det är fascinerande att det finns hedningar i dagens Sverige, de är långt fler. Risken är därför, att om vi säger ja till en passiv publik, att publiken blir långt fler än deltagarna. Då känner sig blotdeltagarna utstirrade och som del av ett skådespel, snarare utövare av andlighet.

Blot görs tillsammans
De flesta svenskar är mest bekanta med protestantisk kristendom, och tror att alla religioner fungerar på samma sätt. De förväntar sig därmed att en präst eller motsvarande står längst fram och håller i ritualen, och övriga besökare deltar genom att sitta på bänkar i rad, alla vända åt samma håll. Dessa ganska passiva deltagare förväntas lyssna på prästen, för att emellanåt sjunga med i en psalm eller be i tystnad. Så fungerar inte ett blot.
För det första så hålls ett blot utomhus, och oftast står man i en cirkel. Alla kan se alla i ögonen, ingen kan gömma sig längst bak.
Även om en blotgydja eller -gode (kan vara flera!) är ansvarig för det som händer, så brukar blotet vara mer av ett samarbete. Det kan vara många som talar, bjuder in gudar, turas om. När man kommer till delen då vi lägger ner våra blotgåvor, förväntas alla gå fram till stallen. Även om man inte har något med sig, även om man inte är hedning. 
Efter detta, utförs en skålrunda. Var och en i cirkeln förväntas skåla för något: det kan vara en bön, en förhoppning eller bara en glädjeyttring. Även den som inte kan svenska kan skåla på sitt eget språk, icke-hedningen kan skåla för något abstrakt (t ex freden! Vänskapen!), även den som inte kommer på något att säga kan höja en skål och ropa ett enkelt "Hell!". Det här är en viktig del av blotet och utförs gemensamt.

Andlighet är intimt
Att stå där med mjödet i hand och uttala sin bön är personligt. Genom att vi delar på upplevelsen, så uppstår en respekt och tillit. Om någon däremot står några meter bakom, någon som inte har svurit blotsfreden och inte delar med sig av sina tankar, så kan upplevelsen vara att hen tjuvlyssnar. Ingen tycker om att bli stirrad på, att ha någon bakom ryggen som man inte kan se i ansiktet, när man gör något så personligt. Hur skulle du känna om någon frågar dig nästa gång du ska ha en större middag för vänner, och om hen får komma dit för att "se på"? Inte för att äta och umgås tillsammans, utan för att stå några meter ifrån och titta på vad ni gör utan att delta i samtalet? Visst skulle det kännas lite ... märkligt?

Jag hoppas du nu får större förståelse för varför blotlagen kanske svarar att du är varmt välkommen, men inte som publik! För mer information om vad som händer på blot kan du läsa detta blogginlägg:
https://www.samfundetfornsed.se/2018/02/24/nyb%C3%B6rjare-detta-h%C3%A4nder-p%C3%A5-blotet!-38975325

Emma Hernejärvi, gydja

Den nyskapade myt, med knappt ett tio-tal år på nacken, som jag tycker bäst om vid disa är den om Skade skiddis och Freja vanadis. Den handlar om en ursprunglig kamp, den mellan död och liv, mellan vinter och vår, mellan skada och magi, mellan den frusna stillheten och den porlande bäcken. Det är en kamp utan vapen, den sker helt via ord, en förhandling via tinget. En fredlig förhandling som vi hoppas leder till att Barrelunden tinar.

Freja beslutar sig, och far från Njords stränder till Skades fjäll, hon vet att där hennes fars förre fru bor ligger ofta snön djup. När de möts vid skiddisens hov har redan många av diserna, asynjorna, gudinnorna samlats där, kallelsen till ting har nått långt.

Efter att tingsfrid förklarats höjer Freja sin röst och deklarera för alla diser att vintern behöver ta slut. Men Skade ser ingen anledning till det. Vintern är vacker, gnistrande, luften är lätt att andas och livet myllrar också under vintern. Vár håller i detta ting som ska besluta mellan de två främsta diserna. 
Freja talar om solen, och visar hur högt den redan nu står på himlen. Det är dags att vintern tar slut.
Skade gläds också åt Sunnas dotter, och ljuset får snön att glittra ännu mer. Men det är ingen orsak till att vintern måste ta slut. Vinterns stillhet och lugna tid behövs.

Freja talar då om våren, om hur vackra vårblommorna är, hur viktigt det är att humlorna och bina vaknar och kan äta. Hon talar om fåglarnas vackra kvitter om morgnarna och det klirrande ljudet som bildas när bäcken porlar.
Skade berättar om hur vacker vinterns ljud är, knastret när man går i riktig kall snö, rovfåglarnas tysta mjuka ljud när de flyger över himlen, vargarnas ylande är alltid vackrare än fiskmåsarnas skri. Hon berättar om doften av nyfallen snö och ljuset från gnistorna vid elden och om snabba steg på skaren.

Freja berättar då om livet. Vilken skör tråd det nu hänger på. Hon berättar om sin bror, Frö, som varje dag sluter sig allt mer inom sig och inte vill le. Växtkraften, livets frö, glädjegivaren, äringsguden. Utan hans värme kan inte den frusna jorden tina, utan hans kraft kan inte den inhägnade åkern sås. Hur kan saven stiga i stammen när vintern är som kallast?
Skade oroar sig över sin bonusson, de gåvor han lockar fram ur jorden behöver alla. 

Den mest ursprungliga av kamper, den vars utgång kunde ge liv eller död, avslutas så. Utan vapen, med ord sagda i frid. Tinget beslutar om en överenskommelse, en kompromiss. Vintern kommer sakta men säkert släppa sitt grepp över landet. Vintern välkomnas tillbaka, efter att livet under våren och sommaren har fått sin tid. 

Tinget hölls i frid och avslutades i frid och fest, som ting bör och efteråt beger sig Skade tillsammans med Freja mot Asgård för en snabb visit medan snön ännu når ända fram till Noatun. Både Gudheim och Frej förtjänar att hon håller ett vakande öga över dem. De är ju ändå familj. ”

Linda Stiernberg
 
Utdrag ur Skirnismal
”Upp med dig, Skirne,
skynda dig att be
vår son om ett samtal.
Försök få veta
vad som fattas honom
och vållar den vise sorg”

Skades tal till Frejs dräng, ur gudadikten Skirnes resa, i den poetiska Eddan, översättning Lönnroth

Disablot hålls runt den 3:e februari då Disa har namnsdag, men i år blir det svårt att hålla ett vanligt disablot, pga restriktioner om hur många vi får träffa och hur vi ska resa. Här är ett förslag på hur du själv, eller kanske med några av dina närmaste, kan fira disa. 
 
Vad är disablot? 
Disablot finns belagt, om än kortfattat, i källorna. ”Dis” är ett ord som använts för många olika kvinnliga makter: ödesgudinnor, lyckogudinnor, valkyrior och döda kvinnor, har alla kallats diser. Under disablotet firas diserna. I västra Norden (t ex Island) har disablotet firats under övergången till vinterhalvåret, men i Sverige har man sedan förkristen tid firat disablotet i göjemånaden (ungefär februari mars). Lokala variationer är naturligt i den forna seden. I Uppsala hålls fortfarande Disting varje februari, en kvarleva av mycket gammal sed. I Västsverige och Norge finns belagt en sed med ”Eldborgs skål” då man blotar till elden, för att beskydda hem och härd från farliga bränder. I Samfundet Forn Sed är det brukligt att fira disablot under februari, och höja Eldborgs skål i samband med detta.
 
Under disablotet firas alltså alla kvinnliga makter, och det finns en del som tycker att denna tid på året, då naturen är i vila inför våren, påminner om graviditet. Fröet gömmer sig under snötäcket, kanske isen smälter och fuktar marken. Det har börjat bli ljusare, men ännu har inte dagen vunnit över natten. 
 
Förslag på blotordning

Du behöver:

• Något gott att dricka (t ex mjöd, vin eller saft), och ett glas eller horn per person.
• Blotgåva (t ex frön, ägg, kött, ull).
• En lykta med ljus, och något att tända den med.
• Valfritt: gudabilder eller stöttor, en brasa, edsring.

 
Om ni är flera, är det rekommenderat att ceremonin leds av en kvinna.
 
Att gå till blotplatsen
Tänd ljuset i lyktan, och gå till blotplatsen. Om du har en du brukar blota på, går du dit. Om du aldrig blotat förut, välj ut en vacker plats utomhus där andra inte stör: t ex din egen tomt, ute i skogen, vid en fornlämning, en stor sten eller dylikt. När du kommit fram, gå medsols runt själva blotplatsen med lyktan. 
 
Välkomna till blot
Ställ sedan ner lyktan och eventuella gudabilder på blotplatsen. Om ni är flera, välkomna varandra och lova att hålla blotsfreden under blotet. Detta kan göras genom att skicka runt en edsring, men har man ingen edsring kan man bara uttala löftet också. Om du har en brasa, tänd den.
 
Bjuda in makterna
Med ord, eller kanske i tanken om du är själv, bjud in diserna till platsen. Du kan välja att bjuda in diserna som ett kollektiv, ingen nämnd och ingen glömd. Eller så kan du även bjuda in specifika kvinnliga makter, genom att efter en allmän inbjudan hälsa t ex Freja, Audhumbla eller mormorsmor. 
 
Disernas sång
Sjung Disernas sång
 
Blota
Ge över din blotgåva. Du kan t ex lägga den på blotplatsen, hälla ut dricka osv. Fördelaktigt är att ha biologiskt nedbrytbara och ofarliga blotgåvor, och gärna något som passar årstiden. Om du har en brasa, är det också möjligt att bränna blotgåvan, om den är gjord av ett material som lämpar sig för det.
 
Bedja
Uttryck din tacksamhet till diserna i ord eller tanke. Häll upp dricka åt alla deltagare. Skåla för dina eller era förhoppningar inför kommande tid. Om ni är flera, kan en i taget säga vad hen vill skåla för – och sen skålar allihopa tillsammans för detta. Fortsätt varvet runt, se till att drickan räcker under alla skålar. Om du är själv kan du välja om du vill skåla en eller flera gånger. 
I slutet höjs en särskild skål för Eldborg, för att elden skall värma och beskydda oss människor – utan att orsaka brand och skada. Om du har en brasa så häll lite dricka i elden. Annars kan du skvätta lite dricka mot det tända ljuset du har.
 
Dricka som blir över blotas genom att hällas ut på blotplatsen. 
 
Avslut
Tacka makterna som närvarat under blotet, och platsens rådare. Släck eventuell brasa ordentligt. Plocka undan eventuella prylar, men blotgåvor i form av mat eller frön kan lämnas på platsen – diserna i djurform äter dem. 
 
Gille
Efter blotet, ät god mat i makters sällskap! Om du firar med familjen, kan ni turas om att berätta myter eller sjunga sånger under middagen.


Emma Hernejärvi, gydja i Samfundet Forn Sed