I trygghet tillsammans växer seden

Sverige är i stort ett sekulärt land. Det innebär många fördelar, inte minst att staten och kyrkan är åtskilda, att befolkningen söker mer humana källor för sin moral, samt att trosfriheten är stor vilket gör att även mindre samfund kan existera.
Det som kan anses negativt med att bo i ett land där ateism är norm, är att många troende blir bemötta med skepsis. Särskilt gäller det oss som inte tillhör någon av de kristna kyrkorna. Höjda ögonbryn, kommentarer som ”sådant kan man inte tro på” eller frågor om vi offrar människor varvas med en slags exotiskt nyfikenhet. Där vi representerar det konstiga och exotiska.
Detta gör att det är så viktigt inom samfundet att vi har en öppen och välkomnande atmosfär. Det är viktigt att alla är trygga med varandra för att vi ska kunna öppna upp och dela vår sed. I ett annars dömande samhälle ska vi åtminstone med varandra och i våra egna interna forum kunna tala om det som är viktigt för oss i seden. Vilka vi är, vad vi tror på, vilken kontakt vi har med makterna, vilka gudar vi vänder oss till, vilka seder vi följer. Detta är personliga saker och särskilt i ett sekulärt samhälle kan det kännas jobbigt. Samtidigt är så viktigt för att seden ska kunna utvecklas och leva vidare.
Samfundets värdegrund (stadgarna §6) är det som medlemmarna tillsammans har kommit överens om ska gälla för att skapa en trygg gemenskap där vi kan utveckla seden:
”Samfundet står för en medmänsklig och demokratisk livssyn och erkänner alla människors lika värde oavsett kön, könsöverskridande identitet, ursprung, funktionsvariation, ålder eller sexuell läggning. Samfundet står för religiös tolerans och religionsfrihet i dagens samhälle.
Samfundet är öppet för alla som accepterar dessa värderingar.”
Det är ganska enkelt. Vill man vara medlem, så beter man sig schysst. På det sättet slipper vi att en otrygg stämning skapas. Hos oss blir ingen tystad för att de berättar att de är trans, funktionsvariationer används inte som skällsord, att medlemmarna har olika ursprung anses som en möjlighet till att berika seden med nya erfarenheter. Olika åldrar inom samfundet ger en chans att överföra kunskap till framtida hedningar.
Jag ser framför mig att samfundet och seden kommer leva i många hundra år framöver. Jag hoppas det kan ge stöd i, och kanske vara en del i lösningen på, de förändringar som klimatkatastrofen kommer innebära. Jag är tacksam att jag är med nu i början av samfundets historia, att de delar av seden vi är med att utveckla kommer att leva vidare i generationer. Vi är en länk från dåtiden till framtiden. För att det ska fungera, för att seden faktiskt ska leva vidare och samfundet vara en riktigt kraft i samhället, så måste alla medlemmar känna sig trygga hos oss.
Linda Stiernberg, riksgydja
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
jonas » "I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut..." : ”jag drömde att jag var i en gudstjänst och att jag gick fram till altaret och sk..”
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
liberal ägg hlodyn sigurd fafnesbane bok sedvandrare folkräkning kura skymning väven feja kristendom vlogg kommunikation arbete påsk verdandi gud vanadis utiséta förstörelse makter sociala medier det implicita skuld älvor hälsa skade naturens rättigheter tradition blotlag kvinnlighet bildning mytologi tjänstgörande beklagande konst religionsfrihet vintersolståndet kläder tankesmedja ekologistisk moder earth hour midgård storm dröm media utbrändhet industrialism skörd tyr fulltrogen ledstjärnor siv ví hiero gamos sejd vårdagjämning heliga platser mångkultur växa in i seden feminism kropp ting begravning gydja moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr emma hernejärvi' monogami vetenskap gudamakter mimameid symbol alva jolner val insida organisation årsväntan identitet skålgropsten dakota access bön kyla myter emma hernejärvi alver interreligiöst årsting lek historisk sed hedningar faq ragnarök lusse förfäder samhälle vinternätterna solvända äring trossamfund hemmet tempel höstdagjämningen mörker sång förnyelse demokrati frey tankar gamla uppsala skalleper frigg sed jord höst freja samfundet forn sed sverige jul yggdrasil liv per lundberg forn sed andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse natur barn polyteism ritual alvablot gerd vinter mångfald andlig erfarenhet gemenskap gudar känslor död disa döden asatro carl lundbäck årstider disablot vår ceremoni politik gudsbild nornor högtider lucia stockholm rune forssén oden urd sommarsolstånd etik kultur helighet bröllop förmödrar medlemmar midsommar modern hedendom monoteism vårblot traditioner fördomar uppfostran odr förnimmelse utbildning mat djur metoo ginnungagap vanatro polygami julafton eir påvestenen jötnar tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa konferens familj värderingar myter, vetenskap, ymer hallar bifrost tomhet kurs blota torshammare källor bronsålder trana november häfte äktenskap skola ogrundand misstänksamhet ödet osynlig internet vana personlig sed grunna vardag jämstäldhet video monokultur asynja tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag gåva väv rådet filosofi tor frej vårdande sekulär tranafton nutid föda ukraina odla ursprungsfolk ordning och kaos inkluderande diser standing rock studier edsring tacksamhet jättar registrerat eugene gendlin tiden göteborg berättelse tolerans helig plats toreblot nationalistisk vårfrudagen landskap frågor nyckelord