Samfundet Forn Sed Sverige

 

Det väntar ännu

11 februari 2018 « Tillbaka

Stilla mörker omsluter och luften svider med sin kyla när jag andas in. Det är vinter och Disablot är ännu några veckor bort. Knarrande snö under fötter och lukt av vedrök sveper förbi. Träd som lagrat Sols beröring och speglar med ljus och värme när veden bränns. Sol börjat smeka Dag tidigare och Hennes fingrar av ljus bär på en annan nyans om löftet av mer värme, om spirande frön som snart börjar gro i Jord.

Det händer varje årscykel, inget nytt i det liksom. Men ändå är det med samma glädje som jag upplever att det skiftar ännu bara lite. Det lilla spirande löftet och potentialen om ljus och värme står i kontrast till den mörka tiden kring julmånad. Jag upplever månaderna november och januari som de mörkaste och kanske tyngsta. I denna kontrast blir löftet i luften och firandet av de feminina som håller förmågan av att låta något annat växa inom sig så vackert. Gudinnor såsom Jord, Gerd och Frigga är för mig bärande av kraft för att hålla växande liv. Alla tre med sina egna specifika karaktärsdrag och förmågor. Det feminina i dem har det gemensamma att kunna hålla och låta något växa inom sig. De har ett relationellt förhållningsätt och jag upplever värdefullt budskap idagens samhällskultur. Det femina har gemenskap, lyssnande och samskapande viktigare och det maskulina vill gärna lösa problem. 

Den stilla gemenskapen i vinterkylan återvänder och Sol minns jag när hon börjar värma lite mer så det blir dagsmeja. Det vibbrerar om varmare tider och äringskraften som komma skall. Att fira Disablot är att fira det heligt feminina, i form av gudinnor så väl som de egna anmödrarna. Vi är alla frukten av deras kraft som finns väntande i vinterns snöglittrande kyla. 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

identitet det implicita vlogg odla växa in i seden arbete trana november vårfrudagen hallar tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa ordning och kaos kläder val fulltrogen vårdande monokultur midgård liberal förnimmelse berättelse kommunikation hälsa mat tid, årstider, vår, personliga reflektioner konst ägg göteborg ödet äktenskap tyr mimameid nyckelord dakota access väv förstörelse mångkultur älvor inkluderande dröm eugene gendlin konferens föda interreligiöst tor ledstjärnor metoo religionsfrihet kristendom polygami myter jättar gudamakter nutid industrialism standing rock landskap värderingar naturens rättigheter vetenskap oden kultur förmödrar solvända helighet urd vinternätterna jord lek förfäder samhälle emma hernejärvi sommarsolstånd medlemmar kyla alver nornor gudar hemmet tempel mörker mångfald politik gamla uppsala gudsbild årstider andlig erfarenhet forn sed förnyelse död yggdrasil gerd polyteism per lundberg liv ritual religion livsåskådning blot personlig berättelse natur barn andra religioner alvablot vinter samfundet forn sed sverige gemenskap jul känslor sed sång freja carl lundbäck frigg högtider frey skalleper tankar ceremoni vår döden höst höstdagjämningen stockholm bröllop årsting rune forssén hedningar ragnarök disa äring vårblot historisk sed traditioner monoteism midsommar faq etik insida sekulär osynlig familj verdandi djur feja internet vanadis påvestenen alva påsk vardag frågor tacksamhet begravning moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr skörd ting helig plats nationalistisk kropp ekologistisk myter, vetenskap, ymer skade media skuld hiero gamos modern hedendom tjänstgörande jötnar tranafton jämstäldhet ogrundand misstänksamhet skola utbrändhet filosofi video folkräkning demokrati skålgropsten väven bronsålder heliga platser rådet ursprungsfolk tankesmedja blotlag bön monogami gydja tolerans feminism beklagande fördomar trossamfund källor odr ví