Samfundet Forn Sed Sverige

 

Om tid

2 mars 2017 « Tillbaka
Bild via skolbanken.unikum.se Bild via skolbanken.unikum.se
De senaste dagarna har jag haft tillfälle att tänka på det här med tid. Jag bläddrade genom gamla dokument på datorn och hittade ett manus till en pjäs jag skrev och satta upp 2007. Jag hajade verkligen till när jag såg det där årtalet. Det var på alla sätt en rent fysisk reaktion. Det slog mig plötsligt som en lavett rakt i ansiktet. 2007. Det är tio år sedan. Det kändes inte som om det vore möjligt. Jag minns den där uppsättningen som om det var igår. Kan det verkligen ha gått så lång tid?
 
Tid är verkligen något mycket märkligt. Elastiskt, omöjligt att ta på och ändå obönhörligt. Jag tänker tillbaka på den person jag var då, 2007 när jag gjorde den där uppsättningen. Vem var jag då? Hur har jag förändrats sedan dess? På ett sätt känns det som om inget ändrats. Jag är fortfarande samma person med samma idéer, nojor, dåliga vanor. Men det är också mycket som är väldigt annorlunda. Jag befinner mig på en annan plats i livet, jag bor i en annan stad, jag har träffat och lärt känna massvis med människor under de här åren som alla har lärt mig så mycket. Och för tio år sedan var jag fortfarande inte involverad i organiserad hedendom.
 
Allt eftersom jag blir äldre har den där linjära tiden, dagarna, månaderna, åren som tickar framåt, hela tiden framåt blivit allt mer abstrakt för mig, allt svårare att relatera till. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka att någonting hände för ett år sedan när det i själva verket var fem. Måhända har det med mitt eget åldrande att göra. Men samtidigt som den linjära tiden betyder allt mindre har också mitt fokus förflyttats till en annan slags tid. Den cykliska.
 
Att leva med seden handlar för mig väldigt mycket om att leva med årstidernas växlingar. Ända sedan jag börjat att fördjupa mitt hedniska intresse har det varit något jag upplevt väldigt starkt – just detta att naturens skiftningar mellan den mörka, kalla tiden och den ljusa, varma blivit så mycket klarare och tydligare för mig. Jag lägger märke till förändringarna på ett sätt som jag inte gjorde för. Jag är i dem och av dem. Vi har så lätt att förneka allt det där, att ånga på genom livet utan att stanna upp inför den naturliga rytm som pulserar runt omkring oss. Idag är jag på ett helt annat sätt i harmoni med den rytmen. Jag känner förändringarna även inom mig. Utanför mitt fönster är våren så sakta på väg och våren vaknar även inom mig.
 
Kanske är det också en anledning till att den linjära tiden kommit att förlora något av sin betydelse. Istället är den cirkulära tiden, årets hjul som snurrar och återvänder som kommit att bli den verkligt betydelsefulla?

/ Erik Otterberg, gode

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

monokultur video kläder vardag grunna midgård storm dröm osynlig ödet ogrundand misstänksamhet industrialism tyr fulltrogen november trana bronsålder källor torshammare blota kurs tomhet bifrost heliga platser myter, vetenskap, ymer värderingar familj konferens tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa gydja påvestenen eir jötnar polygami vanatro ginnungagap metoo djur mat utbildning förnimmelse odr uppfostran fördomar liberal ägg landskap vårfrudagen hlodyn sedvandrare folkräkning tolerans berättelse helig plats tiden eugene gendlin registrerat kommunikation tacksamhet edsring jättar vanadis utiséta förstörelse ordning och kaos ursprungsfolk inkluderande skuld älvor nutid tranafton naturens rättigheter tradition blotlag kvinnlighet bildning mytologi tjänstgörande beklagande morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner asynja ragnarök lusse förfäder samhälle vinternätterna solvända äring traditioner vårblot monoteism modern hedendom midsommar interreligiöst förmödrar bröllop helighet faq etik disablot årstider carl lundbäck asatro döden disa högtider hemmet gudsbild ceremoni mörker gudar jord andlig erfarenhet död känslor alvablot freja samfundet forn sed sverige gerd yggdrasil forn sed per lundberg natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner ritual polyteism jul vinter mångfald liv sed frigg skalleper höst gemenskap vår höstdagjämningen politik tempel nornor trossamfund gamla uppsala tankar frey demokrati förnyelse sång hedningar kultur historisk sed lek årsting medlemmar alver emma hernejärvi myter kyla bön lucia stockholm rune forssén oden urd sommarsolstånd gåva vintersolståndet religionsfrihet konst väv rådet filosofi tor frej vårdande sekulär hälsa skade föda ukraina odla det implicita sociala medier makter diser standing rock studier gud verdandi påsk arbete göteborg vlogg kristendom feja väven kura skymning toreblot nationalistisk bok sigurd fafnesbane frågor nyckelord identitet dakota access skålgropsten insida årsväntan organisation jolner val julafton alva symbol mimameid gudamakter vetenskap monogami emma hernejärvi' moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr hallar begravning ting kropp feminism växa in i seden mångkultur hiero gamos vårdagjämning sejd häfte ví siv ledstjärnor äktenskap skola skörd internet utbrändhet media vana personlig sed jämstäldhet earth hour moder ekologistisk tankesmedja