Grannen
Jag vill berätta för er om min granne, ja inte om bonden och han fru som är mina trevliga jordliga grannar utan om en annan.
När jag och min man flyttade hit var vi privilegierade med att dela åsen med korpar, fasaner, hackspettar och en uppsjö med småfåglar. Så en dag när vi utforskade åsen fann vi, ett lite längre stenkast från oss och gömd bland träden, en massiv sten. En sån där stor sten så man känner att man nästan vill buga inför dennes majestätiska närvaro. Lite så var vår relation i början, stenen var som en höghet som knappt brydde sig om vår närvaro. För vad är vi inför en sten? Ett kort ögonblick i tidsrymden? Ett av de första ”orden” jag fick från stenen ”Vem? Vad? Varför?” vi opererar lite på olika plan vi och stenar. Men det var så jag uppfattade dem.
Jag presenterade oss och förmedlade att vi bara ville dela stenens existens den lilla stund vi är här, utan krav. Vi blev som betagna av stenens energi, så vi gick dit lite då och då för att ”hälsa på”. Ibland med små blot i men oftast gav vi lite av vår energi.
När de högg ur vår del av åsen blev vi först bestörta av nakenheten och hur exponerade vi blev, från vårt nästan lite hemliga bubbla bland träden till att vårt hus syntes långt över fälten. När maskinerna lämnat oss och lugnet var åter så satte jag mig på förstudörren men min trumma och sög in naturen för att hitta en frekvens som jag kunde känna och trummade i dess takt, tackade träden för deras tid och önskade dem att komma åter och ge oss sin skönhet igen. Beklagade fåglarna som förlorat sina bon och till vår röda ekorre.
När jag nästa gång gick ut för att njuta av naturen kände jag en kallelse, som om någon ville mig något och vände kosan mot väster och mina steg slutade framför stenen, stenen som nu i Sunnas strålar vaknade och bjöd dit mig. Jag klättrade upp och borstade bort flera års av tallbarr och mossa som bildat ett tjockt jordliknade lager. Så satt jag där och såg ut över nejden. Jag lät regnet göra sitt med att skölja bort det sista.
Jag fann vår ena katt uppe på stenen här om dagen så jag klättrade upp och där satt vi tillsammans med katten som en stor boll i knät och såg skymningen komma med månens strålande närvaro. Det var harmonsikt men tillslut gjorde min jordlighet sig påmind och jag frös. Så jag tackade för stunden och gick. Var dag när jag lämnar hemmet ger jag min granne en hälsning och var gång sprider sig ett leende över mitt ansikte och jag sänder över en vädjan att beskydda vårt hem och de våra.
Jorunn Houvenaghel
rådsmedlem
sejdperson
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
jonas » "I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut..." : ”jag drömde att jag var i en gudstjänst och att jag gick fram till altaret och sk..”
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
förstörelse utiséta inkluderande ordning och kaos ursprungsfolk föda skuld älvor nutid tranafton sekulär vårdande frej tor filosofi rådet väv gåva morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner asynja monokultur video grunna moder earth hour personlig sed vana internet osynlig ödet ogrundand misstänksamhet fulltrogen tyr häfte november trana bronsålder källor torshammare blota kurs tomhet bifrost hallar myter, vetenskap, ymer värderingar familj konferens tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa gudamakter monogami vetenskap ginnungagap mimameid symbol alva metoo djur insida organisation årsväntan identitet skålgropsten dakota access liberal ägg landskap vårfrudagen nationalistisk toreblot helig plats tolerans berättelse göteborg tiden eugene gendlin registrerat gud påsk verdandi studier interreligiöst förmödrar lek historisk sed hedningar faq ragnarök förfäder urd samhälle vinternätterna solvända äring traditioner vårblot monoteism modern hedendom midsommar ceremoni vår förnyelse årstider carl lundbäck asatro döden disa trossamfund hemmet tempel frigg sed gemenskap höst skalleper yggdrasil liv mångfald vinter jul polyteism ritual natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner forn sed per lundberg gerd samfundet forn sed sverige freja alvablot död andlig erfarenhet jord gudar känslor politik gudsbild nornor högtider gamla uppsala tankar frey demokrati disablot sång mörker höstdagjämningen alver emma hernejärvi myter kyla bön lucia stockholm rune forssén oden lusse sommarsolstånd etik kultur helighet bröllop årsting medlemmar vanadis edsring tacksamhet jättar arbete kommunikation vlogg kristendom feja väven kura skymning folkräkning sedvandrare bok sigurd fafnesbane hlodyn nyckelord frågor uppfostran odr fördomar utbildning mat förnimmelse val jolner vanatro polygami julafton eir påvestenen jötnar emma hernejärvi' moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr gydja begravning ting kropp feminism växa in i seden mångkultur heliga platser vårdagjämning sejd hiero gamos ví siv ledstjärnor äktenskap skola skörd industrialism utbrändhet media dröm storm midgård vardag jämstäldhet ekologistisk tankesmedja kläder vintersolståndet religionsfrihet konst beklagande tjänstgörande mytologi bildning kvinnlighet blotlag tradition naturens rättigheter skade hälsa ukraina odla det implicita sociala medier makter diser standing rock