Nya makter
Jag har under lång tid haft en väldigt levande relation med makterna. Förutom kontakten i blot har jag i min vardag, på alldeles vanliga ställen och i alldeles vanliga sammanhang samtalat med makterna. Korta, enstaka ord, känslan av att de är där, att de svarar. Ja, ni vet.
Men så gled jag bort från det en smula. Inte så att jag aldrig talade med dem, men så att jag inte gjorde det lika ofta. Jag fick väl mer att göra inom andra områden, antar jag. Inget konstigt med det. Jag deltog fortfarande i regelbundna blot. Men jag kände att jag gled bort något från makterna, bort från den dagliga kontakten med dem. Och jag kände att jag saknade det. Jag kände att jag ville tillbaka till denna dagliga kontakt.
När jag till slut bestämde mig för att göra något åt detta, att åter försöka skaffa mig en daglig relation och dagliga samtal med makterna kändes det förstås väldigt skönt. Det var lite som att komma hem igen, efter en lång dag på jobbet eller efter en resa.
Men förutom att komma hem upptäckte jag också att något var förändrat. När jag åter öppnade mig för en vardaglig och i det närmaste ständig kontakt med makterna upptäckte jag en ny röst, som jag inte hört förut. En ny röst bland de kända makterna.
Jag vet inte vem hon är. Jag har inget namn på henne, och jag kan inte riktigt koppla samman känslan av henne, bilden jag får av henne, med någon makt jag känner sedan tidigare. Jag upplever henne som en hon, men i övrigt är hon främmande för mig.
Jag berättar det här delvis för att jag vill dela med mig om min vandring nära makterna, lite längre ifrån dem, och närmare dem igen. Men också för att jag tror att en del av min upplevelse beskriver den hedniska upplevelsen ganska väl. Vi har inte en fixt antal makter att vända oss till. Det är inte av någon annan givet vilka de är, eller vilka av dem vi skall vända oss till. Myter, nedskrivna eller muntligt traderade, kan vara bra verktyg för att lära känna makterna, att närma oss dem, men det är i det personliga mötet det verkligen händer, och ibland hjälper det inte hur många myter man än kan, hur många namn på olika makter man kan räkna upp — man kan likafullt stöta på någon helt och hållet okänd.
Seden är inte statisk eller konstant. Vi som utövar den utvecklar den ständigt, genom nya erfarenheter, med makterna och med varandra. Vi lever, upplever och skapar seden. I forntid, nutid och framtid.
Martin Domeij
Ordförande och gode
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
-
Irving Norqvist » Nyskapad myt om disa: ”Ett härligt filosofisk poem med djupa rötter till verkligheten. Tack. Mvh Irving..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
förstörelse utiséta inkluderande ordning och kaos ursprungsfolk odla ukraina föda nutid tranafton sekulär vårdande frej tor filosofi rådet väv gåva morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner asynja monokultur video grunna moder earth hour personlig sed vana internet osynlig ödet ogrundand misstänksamhet skola äktenskap häfte november trana bronsålder källor torshammare blota kurs tomhet bifrost hallar myter, vetenskap, ymer värderingar familj konferens tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa gudamakter monogami vetenskap ginnungagap mimameid symbol alva metoo djur mat utbildning förnimmelse odr uppfostran fördomar nyckelord frågor landskap vårfrudagen nationalistisk toreblot helig plats tolerans berättelse göteborg tiden eugene gendlin registrerat gud påsk verdandi studier interreligiöst årsting lek historisk sed hedningar faq ragnarök lusse förfäder samhälle vinternätterna solvända äring traditioner vårblot monoteism modern hedendom midsommar ceremoni vår förnyelse årstider carl lundbäck asatro döden disa trossamfund hemmet tempel frigg sed gemenskap höst skalleper yggdrasil liv mångfald vinter jul polyteism ritual natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner forn sed per lundberg gerd samfundet forn sed sverige freja alvablot död andlig erfarenhet jord gudar känslor politik gudsbild nornor högtider gamla uppsala tankar frey demokrati disablot sång mörker höstdagjämningen alver emma hernejärvi myter kyla bön lucia stockholm rune forssén oden urd sommarsolstånd etik kultur helighet bröllop förmödrar medlemmar vanadis edsring tacksamhet jättar arbete kommunikation vlogg kristendom feja väven kura skymning folkräkning sedvandrare bok sigurd fafnesbane hlodyn ägg liberal dakota access skålgropsten identitet årsväntan organisation insida val jolner vanatro polygami julafton eir påvestenen jötnar emma hernejärvi' moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr gydja begravning ting kropp feminism växa in i seden mångkultur heliga platser vårdagjämning sejd hiero gamos ví siv ledstjärnor fulltrogen tyr skörd industrialism utbrändhet media dröm storm midgård vardag jämstäldhet ekologistisk tankesmedja kläder vintersolståndet religionsfrihet konst beklagande tjänstgörande mytologi bildning kvinnlighet blotlag tradition naturens rättigheter skade hälsa älvor skuld det implicita sociala medier makter diser standing rock