Nya makter
Jag har under lång tid haft en väldigt levande relation med makterna. Förutom kontakten i blot har jag i min vardag, på alldeles vanliga ställen och i alldeles vanliga sammanhang samtalat med makterna. Korta, enstaka ord, känslan av att de är där, att de svarar. Ja, ni vet.
Men så gled jag bort från det en smula. Inte så att jag aldrig talade med dem, men så att jag inte gjorde det lika ofta. Jag fick väl mer att göra inom andra områden, antar jag. Inget konstigt med det. Jag deltog fortfarande i regelbundna blot. Men jag kände att jag gled bort något från makterna, bort från den dagliga kontakten med dem. Och jag kände att jag saknade det. Jag kände att jag ville tillbaka till denna dagliga kontakt.
När jag till slut bestämde mig för att göra något åt detta, att åter försöka skaffa mig en daglig relation och dagliga samtal med makterna kändes det förstås väldigt skönt. Det var lite som att komma hem igen, efter en lång dag på jobbet eller efter en resa.
Men förutom att komma hem upptäckte jag också att något var förändrat. När jag åter öppnade mig för en vardaglig och i det närmaste ständig kontakt med makterna upptäckte jag en ny röst, som jag inte hört förut. En ny röst bland de kända makterna.
Jag vet inte vem hon är. Jag har inget namn på henne, och jag kan inte riktigt koppla samman känslan av henne, bilden jag får av henne, med någon makt jag känner sedan tidigare. Jag upplever henne som en hon, men i övrigt är hon främmande för mig.
Jag berättar det här delvis för att jag vill dela med mig om min vandring nära makterna, lite längre ifrån dem, och närmare dem igen. Men också för att jag tror att en del av min upplevelse beskriver den hedniska upplevelsen ganska väl. Vi har inte en fixt antal makter att vända oss till. Det är inte av någon annan givet vilka de är, eller vilka av dem vi skall vända oss till. Myter, nedskrivna eller muntligt traderade, kan vara bra verktyg för att lära känna makterna, att närma oss dem, men det är i det personliga mötet det verkligen händer, och ibland hjälper det inte hur många myter man än kan, hur många namn på olika makter man kan räkna upp — man kan likafullt stöta på någon helt och hållet okänd.
Seden är inte statisk eller konstant. Vi som utövar den utvecklar den ständigt, genom nya erfarenheter, med makterna och med varandra. Vi lever, upplever och skapar seden. I forntid, nutid och framtid.
Martin Domeij
Ordförande och gode
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
jonas » "I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut..." : ”jag drömde att jag var i en gudstjänst och att jag gick fram till altaret och sk..”
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
liberal ägg landskap vårfrudagen hlodyn sedvandrare folkräkning tolerans berättelse helig plats tiden eugene gendlin kommunikation arbete påsk verdandi gud vanadis utiséta förstörelse ordning och kaos ursprungsfolk inkluderande skuld älvor nutid tranafton naturens rättigheter tradition blotlag kvinnlighet bildning mytologi tjänstgörande beklagande morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner asynja kläder tankesmedja ekologistisk moder earth hour midgård storm dröm osynlig ödet ogrundand misstänksamhet industrialism tyr fulltrogen november trana bronsålder källor torshammare blota kurs tomhet bifrost heliga platser myter, vetenskap, ymer värderingar familj konferens tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa gydja monogami vetenskap gudamakter mimameid symbol alva jolner val mat utbildning förnimmelse odr uppfostran fördomar bön kyla myter emma hernejärvi alver interreligiöst årsting lek historisk sed kultur hedningar ragnarök lusse förfäder samhälle vinternätterna solvända äring högtider hemmet gudsbild ceremoni mörker sång förnyelse demokrati frey tankar gamla uppsala skalleper frigg sed jord höst freja samfundet forn sed sverige jul yggdrasil liv per lundberg forn sed andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse natur barn polyteism ritual alvablot gerd vinter mångfald andlig erfarenhet gemenskap gudar känslor död disa döden asatro carl lundbäck årstider disablot vår höstdagjämningen politik tempel nornor trossamfund lucia stockholm rune forssén oden urd sommarsolstånd etik faq helighet bröllop förmödrar medlemmar midsommar modern hedendom monoteism vårblot traditioner identitet dakota access skålgropsten insida årsväntan organisation djur metoo ginnungagap vanatro polygami julafton eir påvestenen jötnar emma hernejärvi' moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr hallar begravning ting kropp feminism växa in i seden mångkultur hiero gamos vårdagjämning sejd häfte ví siv ledstjärnor äktenskap skola skörd internet utbrändhet media vana personlig sed grunna vardag jämstäldhet video monokultur gåva vintersolståndet religionsfrihet konst väv rådet filosofi tor frej vårdande sekulär hälsa skade föda ukraina odla det implicita sociala medier makter diser standing rock studier edsring tacksamhet jättar registrerat göteborg vlogg kristendom feja väven kura skymning toreblot nationalistisk bok sigurd fafnesbane frågor nyckelord