När Ragnarök kommer

För snart ett år sedan var jag med om ett uppslitande uppbrott. En tidigare vän och jag kom att gå skilda vägar. Under flera år hade vi umgåtts intensivt och även arbetat nära tillsammans. Brottet mellan oss blev därför ett sår. Det var inte roligt. På sätt och vis kändes det som en skilsmässa. I våra gräl och konflikter tyckte jag mig uppleva helt nya sidor av min forne vän som tycktes för alltid solka det vi en gång haft. Hur hen själv upplevde saken vet jag inte men också där fanns säkert mycket smärta och sorg. Under en tumultartad vecka var det verkligen som om hela världen störtade samman. Det var som om Ragnarök hade kommit.
Och på sätt och vis var det så. Myten om Ragnarök berättar om hur världen går under. Hur själva gudarna kämpar, tappert men förgäves och hur de till slut faller och ingenting blir kvar. Skildringen av dessa händelser i Völvans spådom är febrig och intensiv, fylld av förtvivlan. Men som starkast blir det när dikten vänder. För efter att världen gått under stiger en ny värld upp i spillrorna av den gamla. En ny generation makter tar över efter de som fallit och universums största kretslopp börjar om på nytt på samma sätt som årets hjul eller dygnets hjul alltid gör.
Det finns en tröst i detta. Visst - Ragnarök är en myt som kan användas för att förstå stora kosmologiska kretslopp. På ett eller annat sätt kommer den värld som vi lever i idag en gång att dö, liksom vi alla gör. Poängen med myten är att den påminner oss om att död och återfödelse går hand ihand. Och även om ett stort Ragnarök kan sägas infalla den dag då universum måhända störstar samman i motsatsen till the big bang kan vi också se att Ragnarök inträffar hela tiden, varje dag, runt om kring oss. Vänner vi har går bort, vi förlorar sådant som vi har kärt, vi tvingas lämna något gammalt bakom oss, vi tappar fotfästet i tillvaron. Alla upplever vi sådant i stort och smått. Och hur litet det än kan verka för den som ser på utifrån känns det världsomvälvande för den som står mitt i kaoset.
När sådant händer i mitt liv försöker jag minnas vart myten pekar - till en ny värld som kommer när den gamla försvunnit. Är denna nya värld bättre än den gamla? Det kan jag inte svara på. Kanske, kanske inte. Jag vet bara att den alltid kommer.
Erik Otterberg, gode Götalands godeord.
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
jonas » "I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut..." : ”jag drömde att jag var i en gudstjänst och att jag gick fram till altaret och sk..”
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
standing rock diser inkluderande ordning och kaos ursprungsfolk odla ukraina föda nutid tranafton sekulär vårdande frej tor filosofi rådet väv gåva morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner asynja monokultur video jämstäldhet vardag grunna personlig sed vana internet osynlig ödet ogrundand misstänksamhet skola äktenskap häfte november trana bronsålder källor torshammare blota kurs tomhet bifrost hallar myter, vetenskap, ymer värderingar familj konferens tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa jötnar påvestenen eir julafton polygami vanatro ginnungagap metoo djur mat utbildning förnimmelse odr uppfostran fördomar nyckelord frågor landskap vårfrudagen nationalistisk toreblot helig plats tolerans berättelse göteborg tiden eugene gendlin registrerat jättar tacksamhet edsring studier interreligiöst årsting lek historisk sed hedningar faq ragnarök lusse förfäder samhälle vinternätterna solvända äring traditioner vårblot monoteism modern hedendom midsommar ceremoni vår disablot årstider carl lundbäck asatro döden disa trossamfund hemmet tempel frigg sed jord höst skalleper yggdrasil liv mångfald vinter gerd polyteism ritual natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner forn sed per lundberg jul samfundet forn sed sverige freja alvablot död andlig erfarenhet gemenskap gudar känslor politik gudsbild nornor högtider gamla uppsala tankar frey demokrati förnyelse sång mörker höstdagjämningen alver emma hernejärvi myter kyla bön lucia stockholm rune forssén oden urd sommarsolstånd etik kultur helighet bröllop förmödrar medlemmar vanadis gud verdandi påsk arbete kommunikation vlogg kristendom feja väven kura skymning folkräkning sedvandrare bok sigurd fafnesbane hlodyn ägg liberal dakota access skålgropsten identitet årsväntan organisation insida val jolner alva symbol mimameid gudamakter vetenskap monogami emma hernejärvi' moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr gydja begravning ting kropp feminism växa in i seden mångkultur heliga platser vårdagjämning sejd hiero gamos ví siv ledstjärnor fulltrogen tyr skörd industrialism utbrändhet media dröm storm midgård earth hour moder ekologistisk tankesmedja kläder vintersolståndet religionsfrihet konst beklagande tjänstgörande mytologi bildning kvinnlighet blotlag tradition naturens rättigheter skade hälsa älvor skuld det implicita sociala medier makter förstörelse utiséta