När Ragnarök kommer

För snart ett år sedan var jag med om ett uppslitande uppbrott. En tidigare vän och jag kom att gå skilda vägar. Under flera år hade vi umgåtts intensivt och även arbetat nära tillsammans. Brottet mellan oss blev därför ett sår. Det var inte roligt. På sätt och vis kändes det som en skilsmässa. I våra gräl och konflikter tyckte jag mig uppleva helt nya sidor av min forne vän som tycktes för alltid solka det vi en gång haft. Hur hen själv upplevde saken vet jag inte men också där fanns säkert mycket smärta och sorg. Under en tumultartad vecka var det verkligen som om hela världen störtade samman. Det var som om Ragnarök hade kommit.
Och på sätt och vis var det så. Myten om Ragnarök berättar om hur världen går under. Hur själva gudarna kämpar, tappert men förgäves och hur de till slut faller och ingenting blir kvar. Skildringen av dessa händelser i Völvans spådom är febrig och intensiv, fylld av förtvivlan. Men som starkast blir det när dikten vänder. För efter att världen gått under stiger en ny värld upp i spillrorna av den gamla. En ny generation makter tar över efter de som fallit och universums största kretslopp börjar om på nytt på samma sätt som årets hjul eller dygnets hjul alltid gör.
Det finns en tröst i detta. Visst - Ragnarök är en myt som kan användas för att förstå stora kosmologiska kretslopp. På ett eller annat sätt kommer den värld som vi lever i idag en gång att dö, liksom vi alla gör. Poängen med myten är att den påminner oss om att död och återfödelse går hand ihand. Och även om ett stort Ragnarök kan sägas infalla den dag då universum måhända störstar samman i motsatsen till the big bang kan vi också se att Ragnarök inträffar hela tiden, varje dag, runt om kring oss. Vänner vi har går bort, vi förlorar sådant som vi har kärt, vi tvingas lämna något gammalt bakom oss, vi tappar fotfästet i tillvaron. Alla upplever vi sådant i stort och smått. Och hur litet det än kan verka för den som ser på utifrån känns det världsomvälvande för den som står mitt i kaoset.
När sådant händer i mitt liv försöker jag minnas vart myten pekar - till en ny värld som kommer när den gamla försvunnit. Är denna nya värld bättre än den gamla? Det kan jag inte svara på. Kanske, kanske inte. Jag vet bara att den alltid kommer.
Erik Otterberg, gode Götalands godeord.
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Per Lundberg » Blot + bön + sejd: ”Hello levgeniia, Odin is much more than a god of war. Also of sejd, runes and g..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Aslo i have follow question. As I understood Odin is God of war. For him, war an..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Good day. I had read your words for Ukraine. I'm very much thankful for your car..”
-
Ilari Sole » Bekänna färg: ”Människan har varit, är, blir endast en liten frö i den stora evige evolutionens..”
-
Jocke drage » Disablot: ”Intressant ”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
moder djur personlig sed vanadis förstörelse osynlig inkluderande skörd föda tyr hälsa november trana bildning källor torshammare beklagande mångkultur asynja myter, vetenskap, ymer väv kläder tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa eir monogami video mimameid symbol metoo internet organisation industrialism skålgropsten bronsålder liberal älvor häfte sigurd fafnesbane hiero gamos sedvandrare vårdande feminism kropp växa in i seden hallar tiden gydja registrerat edsring julafton tacksamhet dröm studier jolner val förnimmelse makter sociala medier ödet identitet skuld bok nutid tranafton hlodyn sekulär ví folkräkning tor helig plats mytologi tjänstgörande arbete göteborg morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner ekologistisk monokultur gud sommarsolstånd lusse bröllop äring helighet samhälle hedningar etik stockholm förfäder årsting kyla emma hernejärvi vinternätterna midsommar bön vårblot ragnarök ceremoni vår demokrati carl lundbäck frey asatro politik gamla uppsala högtider mörker döden gudar gemenskap höst andlig erfarenhet sed gerd alvablot mångfald freja polyteism ritual natur barn personlig berättelse blot livsåskådning religion andra religioner per lundberg forn sed vinter samfundet forn sed sverige yggdrasil liv jul känslor skalleper jord död frigg gudsbild hemmet årstider disa tempel nornor trossamfund förnyelse tankar höstdagjämningen sång alver lek medlemmar modern hedendom monoteism myter traditioner lucia solvända disablot rune forssén faq kultur historisk sed oden urd förmödrar interreligiöst tankesmedja jättar vlogg religionsfrihet kommunikation eugene gendlin väven rådet kristendom feja kurs berättelse tradition naturens rättigheter äktenskap skade frågor ukraina odla fördomar ursprungsfolk ordning och kaos insida dakota access standing rock vanatro ginnungagap vetenskap påsk gudamakter alva jötnar värderingar konferens familj tolerans heliga platser begravning toreblot nationalistisk bifrost landskap blota nyckelord fulltrogen uppfostran odr utbildning mat vana vardag polygami grunna påvestenen jämstäldhet vintersolståndet moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr gåva ting konst tomhet filosofi vårfrudagen sejd frej ägg siv ledstjärnor blotlag skola årsväntan ogrundand misstänksamhet utbrändhet media det implicita storm midgård verdandi