Samfundet Forn Sed Sverige

 

Sången och det forna

4 november 2013 « Tillbaka

I tidernas början låg Ymer i det väldiga gapet, i det trolska djupet. Ymer kallas också för Aurgelmer som kan översättas ungefär: ”Bölaren i djupet”.

Ymer bölade, larmade, vrålade, skrek.

I tidens mytiska början hördes detta strupens urljud - skriket. Den ursprungligaste av sånger.

Gudarna däremot bär ordens makt. Genom yppandet/framsägandet förvandlade Burs gudasöner Ymer till den värld vi kan se och uppleva, med uppdelningar som ny och nedan, morgon och afton, himmelskupa och jord, hav, klippor och träd. Liksom skrik och ljud kan formas till ord, så förvandlades Ymers kropp till den värld vi idag känner. Ymer var gudarnas råmaterial, liksom ljudet/bölandet är ordens och sångens råmaterial.

Kanske var det så att gudarna sjöng fram vår värld ur Ymers kropp? Jag förstår det gärna på det sättet.

Hos Aboriginerna, ursprungsfolket i Australien, följer man – i den mån traditionerna överlevt kolonialismen - ”sånglinjer” eller ”drömspår” på sina heliga vandringar genom landskapet. När de följer dessa sånglinjer så innebär det att de vandrar i sina förfäders och förmödrars fotspår. På de heliga platserna stannar de upp och sjunger de sånger som är förknippade med platsen och med den förfader eller förmoder som i drömtiden utfört sina aktiviteter där. Genom sången förenas de med förföräldrarna. Genom sången blir drömtiden och dess kraft åter närvarande och denna kraft ser aboriginerna som nödvändig för att fruktbarheten skall upprätthållas eller återvända till landet.

I helgen höll samfundet sitt årliga höstmöte. Denna gång i Stockholm. Vi firade alvablot och vi gjorde det i sångens tecken. Det var en hel helg av sjungande. Manande blotsånger, extatiska galdrar, mjuka och stillsamma sånger till jorden och alverna, ordlösa omslutande toner såväl som uppsluppna sånger vid gillet.

Vid alvablotet sjöng vi fram mötet med alverna, med förfäder och förmödrar. Vi dansade oss in i förbindelse med de som levat tidigare. Vi var flera som vittnade om att just när sången och dansen fått hålla på tillräckligt länge – det var då som stämningen tätnade och platsen fylldes av Närvaro. Det var då makterna kom oss till mötes.

Vi talar om att vi utövar ”forn sed”. Jag kan se ”forn” som liknande aboriginernas drömtid: En tid för länge sedan i den mytiska urtiden, men inte något passerat, ”dött” eller för alltid borta. Det forna är den dimension som ligger under nuets tunna hinna och som vi kommer i kontakt med i våra blot och seder. Jag ser sången som en av de allra kraftfullaste sederna vi har för att komma i kontakt med drömmandet, med det forna.  

Henrik Hallgren, Rådsgode

Etiketter: sång alvablot forn sed

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

filosofi bok tid, årstider, vår, personliga reflektioner sedvandrare utbrändhet skola konst ägg göteborg ukraina tyr grunna äktenskap sigurd fafnesbane mimameid dakota access kurs skuld mångkultur eir skade kropp ekologistisk älvor nationalistisk helig plats moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vana föda blota begravning tacksamhet registrerat kristendom edsring vardag påsk alva sejd påvestenen jättar hlodyn gudamakter nutid gud standing rock asynja osynlig tiden familj vetenskap vintersolståndet insida identitet ví växa in i seden häfte odla vanatro arbete organisation beklagande gydja torshammare tolerans hallar morsdag tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa tomhet blotlag kläder frej val monokultur moder rådet midgård sociala medier bronsålder skålgropsten kommunikation tradition vinternätterna lek modern hedendom lusse interreligiöst samhälle myter sommarsolstånd bröllop kyla etik faq bön midsommar solvända traditioner historisk sed vårblot politik högtider gamla uppsala disablot årstider höstdagjämningen nornor trossamfund hemmet tempel mörker jord död gemenskap höst skalleper mångfald vinter yggdrasil freja gerd per lundberg ritual andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse barn natur forn sed polyteism liv alvablot jul samfundet forn sed sverige känslor gudar sed andlig erfarenhet frigg demokrati tankar ceremoni vår döden förnyelse sång carl lundbäck gudsbild disa asatro frey urd helighet lucia monoteism förmödrar kultur oden alver medlemmar stockholm årsting rune forssén emma hernejärvi hedningar ragnarök förfäder äring folkräkning berättelse förnimmelse liberal julafton väven vårdande fulltrogen utbildning heliga platser tankesmedja studier ursprungsfolk gåva ordning och kaos monogami ginnungagap vårfrudagen bifrost november trana kvinnlighet feminism kura skymning fördomar källor vlogg det implicita årsväntan odr naturens rättigheter sekulär landskap toreblot värderingar verdandi bildning djur mytologi industrialism internet personlig sed feja polygami storm vanadis religionsfrihet diser metoo vårdagjämning frågor tor utiséta ledstjärnor skörd konferens eugene gendlin dröm ting jolner inkluderande förstörelse väv uppfostran myter, vetenskap, ymer nyckelord media hiero gamos makter tjänstgörande siv jötnar tranafton symbol ödet ogrundand misstänksamhet emma hernejärvi' jämstäldhet earth hour mat hälsa video