Samfundet Forn Sed Sverige

 

Hemmet - där man inte är ensam?

4 februari 2013 « Tillbaka
Saga Sunniva Berg Saga Sunniva Berg

Under helgen har mitt hem – en tvåa – invaderats av tretton lagom långväga besökare som har fått dela på ett golvutrymme motsvarande en större friggebod. Vi har handlat och lagat mat tillsammans, umgåtts, sjungit visor, grillat korv över öppen eld i en snöig slänt och spelat spel. Ingen har känt något behov av att slå på TV:n eller datorn för att fördriva tid.

 

Normalt sett är det mycket mer städat hemma och man snubblar inte över sovsäckar, böcker och stickningsprojekt vart man än vänder sig. Ändå är det mer hemtrevligt så här än när det är ordnat och tomt.

 

Vid sådana här tillfällen inser man också att människan inte är skapad att vara ensam.

 

Det är underbart bara att sitta och lyssna till ljudet av människors skratt och diskussioner, och det är betydligt mysigare att se sina splitternya kuddar spridda över golvet i en enda röra, istället för att se dem prydligt grupperade i soffan. Allt är förstås inte konfliktfritt och man kan sucka lite inombords över kaffebryggaren som inte stängs av, smulorna som inte torkas upp, mjölken som spills ut eller de högludda snarkningarna i natten, men på det stora hela är det ganska fantastiskt att för en gångs skull inte sitta själv.

 

Det finns idag otroligt många ensamhushåll i Sverige; många yngre och äldre som inte ingår i en inkluderande grupp i vilken man får vara precis som man är. En grupp som inte tycker att det är ett dugg pinsamt att dansa gatan fram och sjunga musikalvisor. En grupp som accepterar dig utan så mycket som en axelryckning fast du inte firar traditionella högtider och har citat ur Eddan på ditt kylskåp. När du i present sedan får en hemmålad kopp med små färgglada versioner av Nidhögg och Yggdrasil, är lyckan förstås total.

 

Att sitta inomhus under vintern och vänta på att ljuset och värmen ska komma tillbaka är definitivt roligare i sällskap med andra och jag kan verkligen föreställa mig hur viktig gemenskapen var för våra förmödrar och förfäder. Jag tror att dagens individualister har mycket att lära av tidigare generationer vad gäller grupprocesser och konsten att för en stund kunna sätta sina egna behov åt sidan för att glädja andra. Åtminstone har jag själv fått en övning i både tålamod (bara det här med att vänta på sin tur att duscha) och planering (vad ska vi egentligen äta till middag och vem ska laga den?). Några rader ur Eddan susar förbi medan jag ser hur de packar ihop sina saker för att åka tillbaka hem till Uppsala:

 

"Lång omväg till ovän är

Fast hans gård vid vägen vore;

Men till god vän går det genvägar

Vore han än fjärran faren..."

 

Och så är jag plötsligt alldeles oerhört tacksam över att de har tillbringat ett par timmar på tåg bara för att få sitta en helg hopklämda i min tvåa...

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

ting gåva myter, vetenskap, ymer vintersolståndet kläder påvestenen grunna monogami symbol mimameid internet organisation industrialism skålgropsten bronsålder odr blota liberal sigurd fafnesbane hiero gamos sedvandrare vårdande feminism nationalistisk växa in i seden hallar tiden gydja registrerat edsring jötnar tacksamhet dröm julafton vanatro standing rock dakota access insida ursprungsfolk fördomar makter skuld bok odla tranafton hlodyn sekulär ví folkräkning tor helig plats rådet väven eugene gendlin kristendom religionsfrihet vlogg kommunikation tankesmedja jättar verdandi moder storm det implicita midgård utbrändhet media årsväntan ogrundand misstänksamhet tyr hälsa trana bildning ledstjärnor sejd vårfrudagen filosofi tomhet mångkultur etik stockholm förfäder lucia kyla myter monoteism midsommar bön vårblot ragnarök sommarsolstånd urd lusse oden helighet faq kultur demokrati carl lundbäck frey asatro politik gamla uppsala högtider mörker döden ceremoni vår död jord skalleper känslor frigg yggdrasil mångfald vinter jul forn sed per lundberg andra religioner natur personlig berättelse blot livsåskådning religion barn polyteism ritual liv gerd freja samfundet forn sed sverige alvablot sed andlig erfarenhet höst gemenskap gudar höstdagjämningen sång gudsbild hemmet årstider disa tempel nornor trossamfund förnyelse tankar hedningar samhälle historisk sed äring bröllop förmödrar interreligiöst alver lek medlemmar modern hedendom vinternätterna emma hernejärvi traditioner årsting solvända disablot rune forssén asynja källor beklagande torshammare november frej ägg siv blotlag skola föda skörd inkluderande osynlig förstörelse vanadis personlig sed djur monokultur gud morsdag ekologistisk tid, årstider, vår, personliga reflektioner mytologi göteborg arbete tjänstgörande kurs feja naturens rättigheter berättelse tradition nutid äktenskap skade frågor ukraina ordning och kaos identitet ödet sociala medier förnimmelse val jolner studier ginnungagap vetenskap påsk gudamakter alva konferens värderingar kropp familj tolerans heliga platser begravning toreblot landskap bifrost nyckelord häfte älvor fulltrogen uppfostran mat utbildning metoo vana vardag polygami jämstäldhet video moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr eir tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa konst väv