Hemmet - där man inte är ensam?
Saga Sunniva Berg
Under helgen har mitt hem – en tvåa – invaderats av tretton lagom långväga besökare som har fått dela på ett golvutrymme motsvarande en större friggebod. Vi har handlat och lagat mat tillsammans, umgåtts, sjungit visor, grillat korv över öppen eld i en snöig slänt och spelat spel. Ingen har känt något behov av att slå på TV:n eller datorn för att fördriva tid.
Normalt sett är det mycket mer städat hemma och man snubblar inte över sovsäckar, böcker och stickningsprojekt vart man än vänder sig. Ändå är det mer hemtrevligt så här än när det är ordnat och tomt.
Vid sådana här tillfällen inser man också att människan inte är skapad att vara ensam.
Det är underbart bara att sitta och lyssna till ljudet av människors skratt och diskussioner, och det är betydligt mysigare att se sina splitternya kuddar spridda över golvet i en enda röra, istället för att se dem prydligt grupperade i soffan. Allt är förstås inte konfliktfritt och man kan sucka lite inombords över kaffebryggaren som inte stängs av, smulorna som inte torkas upp, mjölken som spills ut eller de högludda snarkningarna i natten, men på det stora hela är det ganska fantastiskt att för en gångs skull inte sitta själv.
Det finns idag otroligt många ensamhushåll i Sverige; många yngre och äldre som inte ingår i en inkluderande grupp i vilken man får vara precis som man är. En grupp som inte tycker att det är ett dugg pinsamt att dansa gatan fram och sjunga musikalvisor. En grupp som accepterar dig utan så mycket som en axelryckning fast du inte firar traditionella högtider och har citat ur Eddan på ditt kylskåp. När du i present sedan får en hemmålad kopp med små färgglada versioner av Nidhögg och Yggdrasil, är lyckan förstås total.
Att sitta inomhus under vintern och vänta på att ljuset och värmen ska komma tillbaka är definitivt roligare i sällskap med andra och jag kan verkligen föreställa mig hur viktig gemenskapen var för våra förmödrar och förfäder. Jag tror att dagens individualister har mycket att lära av tidigare generationer vad gäller grupprocesser och konsten att för en stund kunna sätta sina egna behov åt sidan för att glädja andra. Åtminstone har jag själv fått en övning i både tålamod (bara det här med att vänta på sin tur att duscha) och planering (vad ska vi egentligen äta till middag och vem ska laga den?). Några rader ur Eddan susar förbi medan jag ser hur de packar ihop sina saker för att åka tillbaka hem till Uppsala:
"Lång omväg till ovän är
Fast hans gård vid vägen vore;
Men till god vän går det genvägar
Vore han än fjärran faren..."
Och så är jag plötsligt alldeles oerhört tacksam över att de har tillbringat ett par timmar på tåg bara för att få sitta en helg hopklämda i min tvåa...
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Raven » Hur ser gud ut: ”Fin beskrivning av gudarna och Frej. Nyfiken på din väg till att bli fulltrogen...”
-
Per Lundberg » Blot + bön + sejd: ”Hello levgeniia, Odin is much more than a god of war. Also of sejd, runes and g..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Aslo i have follow question. As I understood Odin is God of war. For him, war an..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Good day. I had read your words for Ukraine. I'm very much thankful for your car..”
-
Ilari Sole » Bekänna färg: ”Människan har varit, är, blir endast en liten frö i den stora evige evolutionens..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
ordning och kaos ursprungsfolk fördomar makter skuld bok nutid tranafton hlodyn sekulär ví folkräkning feja kurs rådet väven eugene gendlin kristendom religionsfrihet vlogg kommunikation tankesmedja jättar verdandi midgård storm det implicita media utbrändhet ogrundand misstänksamhet årsväntan skola blotlag november trana bildning ledstjärnor torshammare beklagande källor tomhet myter, vetenskap, ymer väv konst tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa eir monogami video jämstäldhet polygami vardag vana organisation industrialism odr uppfostran fulltrogen älvor häfte sigurd fafnesbane hiero gamos nationalistisk toreblot begravning heliga platser växa in i seden hallar tiden gydja registrerat edsring jötnar tacksamhet dröm julafton vanatro standing rock dakota access insida lek alver interreligiöst förmödrar bröllop oden historisk sed samhälle hedningar rune forssén disablot solvända årsting traditioner myter monoteism modern hedendom medlemmar högtider mörker döden ceremoni vår demokrati carl lundbäck frey asatro politik gamla uppsala sed gudar gemenskap höst andlig erfarenhet vinter jul alvablot mångfald polyteism ritual barn andra religioner personlig berättelse blot livsåskådning religion natur per lundberg forn sed samfundet forn sed sverige yggdrasil liv gerd freja skalleper jord död frigg känslor disa tempel nornor trossamfund förnyelse tankar höstdagjämningen sång gudsbild hemmet årstider midsommar vinternätterna emma hernejärvi kyla lucia förfäder stockholm etik kultur faq helighet äring lusse urd sommarsolstånd ragnarök vårblot bön förnimmelse val jolner studier ginnungagap vetenskap påsk gudamakter alva konferens värderingar kropp familj tolerans feminism vårdande sedvandrare landskap bifrost liberal blota nyckelord bronsålder skålgropsten mat utbildning internet metoo symbol mimameid grunna påvestenen kläder vintersolståndet moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr gåva ting asynja mångkultur filosofi vårfrudagen sejd frej ägg siv hälsa tyr föda skörd inkluderande osynlig förstörelse vanadis personlig sed djur moder gud monokultur ekologistisk tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag göteborg arbete tjänstgörande mytologi helig plats tor berättelse tradition naturens rättigheter äktenskap skade frågor ukraina odla identitet ödet sociala medier