Samfundet Forn Sed Sverige

 

Hemmet - där man inte är ensam?

4 februari 2013 « Tillbaka
Saga Sunniva Berg Saga Sunniva Berg

Under helgen har mitt hem – en tvåa – invaderats av tretton lagom långväga besökare som har fått dela på ett golvutrymme motsvarande en större friggebod. Vi har handlat och lagat mat tillsammans, umgåtts, sjungit visor, grillat korv över öppen eld i en snöig slänt och spelat spel. Ingen har känt något behov av att slå på TV:n eller datorn för att fördriva tid.

 

Normalt sett är det mycket mer städat hemma och man snubblar inte över sovsäckar, böcker och stickningsprojekt vart man än vänder sig. Ändå är det mer hemtrevligt så här än när det är ordnat och tomt.

 

Vid sådana här tillfällen inser man också att människan inte är skapad att vara ensam.

 

Det är underbart bara att sitta och lyssna till ljudet av människors skratt och diskussioner, och det är betydligt mysigare att se sina splitternya kuddar spridda över golvet i en enda röra, istället för att se dem prydligt grupperade i soffan. Allt är förstås inte konfliktfritt och man kan sucka lite inombords över kaffebryggaren som inte stängs av, smulorna som inte torkas upp, mjölken som spills ut eller de högludda snarkningarna i natten, men på det stora hela är det ganska fantastiskt att för en gångs skull inte sitta själv.

 

Det finns idag otroligt många ensamhushåll i Sverige; många yngre och äldre som inte ingår i en inkluderande grupp i vilken man får vara precis som man är. En grupp som inte tycker att det är ett dugg pinsamt att dansa gatan fram och sjunga musikalvisor. En grupp som accepterar dig utan så mycket som en axelryckning fast du inte firar traditionella högtider och har citat ur Eddan på ditt kylskåp. När du i present sedan får en hemmålad kopp med små färgglada versioner av Nidhögg och Yggdrasil, är lyckan förstås total.

 

Att sitta inomhus under vintern och vänta på att ljuset och värmen ska komma tillbaka är definitivt roligare i sällskap med andra och jag kan verkligen föreställa mig hur viktig gemenskapen var för våra förmödrar och förfäder. Jag tror att dagens individualister har mycket att lära av tidigare generationer vad gäller grupprocesser och konsten att för en stund kunna sätta sina egna behov åt sidan för att glädja andra. Åtminstone har jag själv fått en övning i både tålamod (bara det här med att vänta på sin tur att duscha) och planering (vad ska vi egentligen äta till middag och vem ska laga den?). Några rader ur Eddan susar förbi medan jag ser hur de packar ihop sina saker för att åka tillbaka hem till Uppsala:

 

"Lång omväg till ovän är

Fast hans gård vid vägen vore;

Men till god vän går det genvägar

Vore han än fjärran faren..."

 

Och så är jag plötsligt alldeles oerhört tacksam över att de har tillbringat ett par timmar på tåg bara för att få sitta en helg hopklämda i min tvåa...

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

heliga platser mångkultur växa in i seden feminism kropp ting begravning gydja moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr emma hernejärvi' jötnar påvestenen eir julafton polygami vanatro jolner val förnimmelse mat utbildning identitet skålgropsten dakota access liberal ägg hlodyn sigurd fafnesbane bok sedvandrare folkräkning kura skymning väven feja kristendom vlogg kommunikation arbete jättar tacksamhet edsring vanadis standing rock diser makter sociala medier det implicita skuld älvor hälsa skade naturens rättigheter tradition blotlag kvinnlighet bildning mytologi tjänstgörande beklagande konst religionsfrihet vintersolståndet kläder tankesmedja ekologistisk jämstäldhet vardag midgård storm dröm media utbrändhet industrialism skörd tyr fulltrogen ledstjärnor siv ví hiero gamos sejd vårdagjämning samhälle vinternätterna solvända äring traditioner vårblot monoteism modern hedendom midsommar medlemmar årsting bröllop helighet kultur etik sommarsolstånd urd oden tankar gamla uppsala högtider nornor gudsbild politik ceremoni vår förnyelse årstider carl lundbäck andlig erfarenhet död känslor gudar jord freja samfundet forn sed sverige gerd yggdrasil liv per lundberg forn sed andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse natur barn polyteism ritual alvablot jul vinter mångfald höst gemenskap sed frigg skalleper frey demokrati disablot sång mörker höstdagjämningen tempel hemmet trossamfund disa döden asatro förfäder lusse ragnarök faq hedningar historisk sed lek förmödrar interreligiöst alver emma hernejärvi myter kyla bön lucia stockholm rune forssén blota torshammare källor bronsålder trana november häfte äktenskap skola ogrundand misstänksamhet ödet osynlig internet vana personlig sed earth hour moder grunna video monokultur asynja tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag gåva väv rådet filosofi tor frej vårdande sekulär tranafton nutid föda ukraina odla ursprungsfolk ordning och kaos inkluderande utiséta förstörelse studier verdandi påsk gud registrerat eugene gendlin tiden göteborg berättelse tolerans helig plats toreblot nationalistisk vårfrudagen landskap frågor nyckelord fördomar uppfostran odr årsväntan organisation insida djur metoo alva symbol mimameid ginnungagap vetenskap monogami gudamakter tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa konferens familj värderingar myter, vetenskap, ymer hallar bifrost tomhet kurs