Samfundet Forn Sed Sverige

 

Hemmet - där man inte är ensam?

4 februari 2013 « Tillbaka
Saga Sunniva Berg Saga Sunniva Berg

Under helgen har mitt hem – en tvåa – invaderats av tretton lagom långväga besökare som har fått dela på ett golvutrymme motsvarande en större friggebod. Vi har handlat och lagat mat tillsammans, umgåtts, sjungit visor, grillat korv över öppen eld i en snöig slänt och spelat spel. Ingen har känt något behov av att slå på TV:n eller datorn för att fördriva tid.

 

Normalt sett är det mycket mer städat hemma och man snubblar inte över sovsäckar, böcker och stickningsprojekt vart man än vänder sig. Ändå är det mer hemtrevligt så här än när det är ordnat och tomt.

 

Vid sådana här tillfällen inser man också att människan inte är skapad att vara ensam.

 

Det är underbart bara att sitta och lyssna till ljudet av människors skratt och diskussioner, och det är betydligt mysigare att se sina splitternya kuddar spridda över golvet i en enda röra, istället för att se dem prydligt grupperade i soffan. Allt är förstås inte konfliktfritt och man kan sucka lite inombords över kaffebryggaren som inte stängs av, smulorna som inte torkas upp, mjölken som spills ut eller de högludda snarkningarna i natten, men på det stora hela är det ganska fantastiskt att för en gångs skull inte sitta själv.

 

Det finns idag otroligt många ensamhushåll i Sverige; många yngre och äldre som inte ingår i en inkluderande grupp i vilken man får vara precis som man är. En grupp som inte tycker att det är ett dugg pinsamt att dansa gatan fram och sjunga musikalvisor. En grupp som accepterar dig utan så mycket som en axelryckning fast du inte firar traditionella högtider och har citat ur Eddan på ditt kylskåp. När du i present sedan får en hemmålad kopp med små färgglada versioner av Nidhögg och Yggdrasil, är lyckan förstås total.

 

Att sitta inomhus under vintern och vänta på att ljuset och värmen ska komma tillbaka är definitivt roligare i sällskap med andra och jag kan verkligen föreställa mig hur viktig gemenskapen var för våra förmödrar och förfäder. Jag tror att dagens individualister har mycket att lära av tidigare generationer vad gäller grupprocesser och konsten att för en stund kunna sätta sina egna behov åt sidan för att glädja andra. Åtminstone har jag själv fått en övning i både tålamod (bara det här med att vänta på sin tur att duscha) och planering (vad ska vi egentligen äta till middag och vem ska laga den?). Några rader ur Eddan susar förbi medan jag ser hur de packar ihop sina saker för att åka tillbaka hem till Uppsala:

 

"Lång omväg till ovän är

Fast hans gård vid vägen vore;

Men till god vän går det genvägar

Vore han än fjärran faren..."

 

Och så är jag plötsligt alldeles oerhört tacksam över att de har tillbringat ett par timmar på tåg bara för att få sitta en helg hopklämda i min tvåa...

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

gud industrialism mytologi verdandi bildning familj osynlig tiden naturens rättigheter vetenskap årsväntan det implicita identitet källor växa in i seden kura skymning fördomar kvinnlighet trana organisation tolerans gydja torshammare monogami hallar gåva ordning och kaos frej val kläder moder rådet heliga platser utbildning bronsålder väven skålgropsten liberal folkräkning berättelse filosofi bok utbrändhet mat emma hernejärvi' ogrundand misstänksamhet jämstäldhet ukraina ödet symbol äktenskap tyr grunna mimameid sigurd fafnesbane skuld media eir skade myter, vetenskap, ymer uppfostran älvor inkluderande dröm eugene gendlin nationalistisk skörd moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr utiséta tor ledstjärnor vårdagjämning registrerat vardag påsk metoo sejd påvestenen alva hlodyn gudamakter jättar sommarsolstånd medlemmar kyla etik kultur bön förmödrar solvända traditioner historisk sed vårblot äring ragnarök modern hedendom hedningar samhälle emma hernejärvi årsting förnyelse döden vår ceremoni tankar demokrati politik asatro gamla uppsala disablot årstider sed gudar känslor frigg andlig erfarenhet liv mångfald vinter yggdrasil freja ritual per lundberg barn religion livsåskådning blot personlig berättelse natur andra religioner polyteism forn sed alvablot jul samfundet forn sed sverige gerd gemenskap död jord skalleper höst sång carl lundbäck gudsbild disa högtider frey mörker tempel hemmet trossamfund nornor höstdagjämningen myter rune forssén interreligiöst lusse förfäder lek vinternätterna urd helighet lucia monoteism midsommar faq oden alver stockholm bröllop personlig sed feja internet storm vanadis polygami edsring kristendom religionsfrihet diser frågor blota tacksamhet begravning konferens föda vana ting helig plats ekologistisk kropp jolner mångkultur förstörelse väv kurs dakota access nyckelord hiero gamos makter jötnar tjänstgörande siv göteborg tranafton skola ägg konst sedvandrare tid, årstider, vår, personliga reflektioner earth hour video hälsa kommunikation tradition förnimmelse sociala medier midgård julafton monokultur vårdande fulltrogen studier ursprungsfolk tankesmedja tomhet blotlag ginnungagap tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa morsdag november vårfrudagen bifrost feminism beklagande vanatro arbete vlogg odla häfte odr ví sekulär insida vintersolståndet värderingar landskap toreblot standing rock asynja nutid djur