Skadeglädje
"Skade jagar i bergen" av H.L.M. (1901) BILD: Wikipedia Commons
Jag har en särskild relation till gudinnan Skade. Hon är min fulltrogna. Det betyder att vi känner varandra särskilt väl hon och jag. Inom seden finns det många gudar, gudinnor och makter och det är naturligt att vi inte har samma slags relation till dem alla. Precis som med människorna i min bekantskapskrets finns det vissa som är nära, goda vänner och andra som är mer en slags ytliga kontakter. Och så finns det några få som är de verkligt förbundna. Vännerna som man kan dela vad som helst med. Som alltid finns där för en. En sådan relation har jag med Skade.
Det är sannerligen hennes tid nu. Jag tog en promenad genom vinterlandskapet igår och kände hur snön knastrade under fötterna och hur den torra, kalla luften uppfodrande rörde mina lungor. Flera tidigare inlägg här på bloggen har på sista tiden hyllat vintern. Jag vill inte vara sämre. Vintern är en fantastisk tid, samtidigt som den här och ska vara hård. Sådan är även Skade. Hon är en kärv gudinna. Hon hör inte bara samman med vintern, med berg och fjäll, djupa skogar och vildmark. Hon bär också på ett utanförskap. Hon är en tursadotter som upptagits i gudarnas krets men som aldrig lämnar det okontrollerbara och farliga bakom sig.
Den där mörka och melankoliska sidan hos henne är nog en av anledningarna till att jag dras så starkt till henne. Kanske är det på sätt och vis förvånande. Jag är i allmänhet en väldigt positiv och glad person, åtminstone tror jag att jag upplevs på det viset. Men även jag har naturligtvis mina mörka stunder. Det har vi ju alla. Och i de stunderna är Skade en viktig närvaro vid min sida. För Skade är inte bara en bärare och missmod, mjältsjuka och sorg. Hon visar också vägen i dessa stunder. Hennes särskilda kraft ligger i att ta sorgen och vemodet och förvandla det till styrka och kraft. Hon har lärt mig mycket om just detta. När jag känner mig överhopad av problem och besvär står hon bakom mig och viskar: "Kom ihåg att ta ett steg i taget..."
Jag har i ett annat sammanhang skrivit om Skade som en vinterns fruktbarhetsgudinna. Jag kallade henne "Hon som håller svälten från vår tröskel". Och för mig är hon verkligen det, ur den inre vinterns mörker kommer hon med sina gåvor. Hon fyller mig med kraft och megin och mod.
Skade, öndurdis som skrider
Över fjäll och genom natten,
Vildsint, farlig, grym och vacker:
Spänn din båge, visa vägen,
Peka ditt jag måste fara.
Vaka över mig i kölden,
Under stjärnorna som glimmar.
/ Erik Otterberg, gode i Götalands godeord och samfundets ordförande
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Daniel » Att se på väven: ”Vi sitter här och pratar om nordisk mytologi hit och dit, och det blir en del go..”
-
Ida H » Nybörjare? Detta händer på blotet!: ”Vart är nästa midsommarblot?”
-
Henrik » I trygghet tillsammans växer seden: ”Fint skrivet! ”
-
Karin Beronius » Hell Eir: ”Ibland finner man oväntade guldkorn på vägen. Jag letar egentligen efter ordet "..”
-
Kalle Karlson » Medan Alvatid nalkas...: ”vi vill veta mer , kan ni förklara bättre el vill ni att vi ska förstå det som s..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
vårfrudagen november tolerans bön ginnungagap monogami tomhet blotlag ursprungsfolk studier tankesmedja heliga platser utbildning fulltrogen bronsålder väven julafton förnimmelse lucia kommunikation tradition filosofi bok tid, årstider, vår, personliga reflektioner sedvandrare jämstäldhet konst tranafton göteborg tyr grunna äktenskap hiero gamos makter skuld media disablot förstörelse mångkultur eir skade kropp ekologistisk helig plats ting lusse moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vana föda ledstjärnor blota tor registrerat kristendom edsring religionsfrihet alva polygami gudamakter jättar hlodyn industrialism mytologi djur standing rock asynja osynlig tiden familj vetenskap vintersolståndet ví odr årsväntan vlogg källor arbete vanatro feminism beklagande förmödrar solvända helighet historisk sed vinternätterna lek modern hedendom hedningar samhälle myter sommarsolstånd bröllop kyla etik faq hemmet tempel mörker frey asatro disa gudsbild årstider höstdagjämningen nornor döden skalleper mångfald frigg freja gemenskap höst samfundet forn sed sverige jul alvablot gerd polyteism forn sed natur religion livsåskådning blot personlig berättelse andra religioner barn per lundberg ritual liv yggdrasil vinter gudar sed andlig erfarenhet död jord känslor vår trossamfund förnyelse sång carl lundbäck gamla uppsala högtider politik demokrati tankar ceremoni kultur oden alver medlemmar stockholm årsting rune forssén emma hernejärvi ragnarök förfäder äring urd vårblot traditioner monoteism midsommar organisation trana fördomar odla häfte växa in i seden identitet det implicita naturens rättigheter sekulär insida toreblot värderingar landskap bildning verdandi gud nutid internet personlig sed feja påvestenen storm vanadis vardag metoo påsk frågor begravning interreligiöst tacksamhet skörd konferens dröm nationalistisk eugene gendlin jolner inkluderande älvor väv uppfostran myter, vetenskap, ymer nyckelord kurs dakota access mimameid sigurd fafnesbane tjänstgörande siv jötnar symbol ödet ogrundand misstänksamhet skola ägg mat utbrändhet video hälsa berättelse folkräkning liberal skålgropsten sociala medier midgård rådet moder monokultur vårdande frej kläder val gåva ordning och kaos morsdag hallar tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa torshammare gydja