Skadeglädje
"Skade jagar i bergen" av H.L.M. (1901) BILD: Wikipedia Commons
Jag har en särskild relation till gudinnan Skade. Hon är min fulltrogna. Det betyder att vi känner varandra särskilt väl hon och jag. Inom seden finns det många gudar, gudinnor och makter och det är naturligt att vi inte har samma slags relation till dem alla. Precis som med människorna i min bekantskapskrets finns det vissa som är nära, goda vänner och andra som är mer en slags ytliga kontakter. Och så finns det några få som är de verkligt förbundna. Vännerna som man kan dela vad som helst med. Som alltid finns där för en. En sådan relation har jag med Skade.
Det är sannerligen hennes tid nu. Jag tog en promenad genom vinterlandskapet igår och kände hur snön knastrade under fötterna och hur den torra, kalla luften uppfodrande rörde mina lungor. Flera tidigare inlägg här på bloggen har på sista tiden hyllat vintern. Jag vill inte vara sämre. Vintern är en fantastisk tid, samtidigt som den här och ska vara hård. Sådan är även Skade. Hon är en kärv gudinna. Hon hör inte bara samman med vintern, med berg och fjäll, djupa skogar och vildmark. Hon bär också på ett utanförskap. Hon är en tursadotter som upptagits i gudarnas krets men som aldrig lämnar det okontrollerbara och farliga bakom sig.
Den där mörka och melankoliska sidan hos henne är nog en av anledningarna till att jag dras så starkt till henne. Kanske är det på sätt och vis förvånande. Jag är i allmänhet en väldigt positiv och glad person, åtminstone tror jag att jag upplevs på det viset. Men även jag har naturligtvis mina mörka stunder. Det har vi ju alla. Och i de stunderna är Skade en viktig närvaro vid min sida. För Skade är inte bara en bärare och missmod, mjältsjuka och sorg. Hon visar också vägen i dessa stunder. Hennes särskilda kraft ligger i att ta sorgen och vemodet och förvandla det till styrka och kraft. Hon har lärt mig mycket om just detta. När jag känner mig överhopad av problem och besvär står hon bakom mig och viskar: "Kom ihåg att ta ett steg i taget..."
Jag har i ett annat sammanhang skrivit om Skade som en vinterns fruktbarhetsgudinna. Jag kallade henne "Hon som håller svälten från vår tröskel". Och för mig är hon verkligen det, ur den inre vinterns mörker kommer hon med sina gåvor. Hon fyller mig med kraft och megin och mod.
Skade, öndurdis som skrider
Över fjäll och genom natten,
Vildsint, farlig, grym och vacker:
Spänn din båge, visa vägen,
Peka ditt jag måste fara.
Vaka över mig i kölden,
Under stjärnorna som glimmar.
/ Erik Otterberg, gode i Götalands godeord och samfundets ordförande
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Daniel » Att se på väven: ”Vi sitter här och pratar om nordisk mytologi hit och dit, och det blir en del go..”
-
Ida H » Nybörjare? Detta händer på blotet!: ”Vart är nästa midsommarblot?”
-
Henrik » I trygghet tillsammans växer seden: ”Fint skrivet! ”
-
Karin Beronius » Hell Eir: ”Ibland finner man oväntade guldkorn på vägen. Jag letar egentligen efter ordet "..”
-
Kalle Karlson » Medan Alvatid nalkas...: ”vi vill veta mer , kan ni förklara bättre el vill ni att vi ska förstå det som s..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
fördomar makter sociala medier ödet frågor skuld hlodyn skade äktenskap folkräkning sekulär ví helig plats tor eugene gendlin kristendom rådet väven kommunikation religionsfrihet vlogg jättar tankesmedja moder det implicita midgård storm inkluderande osynlig föda skörd blotlag skola bildning ledstjärnor siv ägg filosofi sejd vårfrudagen mångkultur gåva myter, vetenskap, ymer väv kläder tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa grunna monogami video polygami vardag metoo industrialism organisation bronsålder odr uppfostran häfte nyckelord bifrost landskap begravning heliga platser sedvandrare vårdande hallar tolerans gydja tiden alva gudamakter registrerat ginnungagap påsk vetenskap studier dakota access insida val lek alver interreligiöst sommarsolstånd lusse oden historisk sed faq kultur etik disablot förfäder lucia traditioner emma hernejärvi monoteism modern hedendom medlemmar årstider mörker döden ceremoni vår demokrati carl lundbäck trossamfund asatro disa politik sed gudar gemenskap höst andlig erfarenhet vinter jul alvablot mångfald polyteism ritual barn andra religioner personlig berättelse blot livsåskådning religion natur per lundberg forn sed samfundet forn sed sverige yggdrasil liv gerd freja skalleper jord död frigg känslor gamla uppsala tempel nornor frey förnyelse tankar höstdagjämningen sång gudsbild hemmet högtider midsommar vinternätterna myter kyla årsting solvända stockholm rune forssén samhälle hedningar helighet äring urd bröllop förmödrar ragnarök vårblot bön standing rock förnimmelse vanatro jolner tacksamhet julafton dröm jötnar edsring värderingar konferens växa in i seden kropp familj toreblot nationalistisk feminism sigurd fafnesbane hiero gamos älvor liberal blota skålgropsten fulltrogen utbildning mat vana internet symbol mimameid påvestenen jämstäldhet vintersolståndet moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr eir ting konst tomhet asynja torshammare källor beklagande trana november frej tyr hälsa årsväntan ogrundand misstänksamhet utbrändhet media vanadis personlig sed förstörelse verdandi djur monokultur gud tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag ekologistisk tjänstgörande mytologi göteborg arbete kurs feja tradition naturens rättigheter berättelse tranafton nutid ukraina odla bok ursprungsfolk ordning och kaos identitet