Skadeglädje
"Skade jagar i bergen" av H.L.M. (1901) BILD: Wikipedia Commons
Jag har en särskild relation till gudinnan Skade. Hon är min fulltrogna. Det betyder att vi känner varandra särskilt väl hon och jag. Inom seden finns det många gudar, gudinnor och makter och det är naturligt att vi inte har samma slags relation till dem alla. Precis som med människorna i min bekantskapskrets finns det vissa som är nära, goda vänner och andra som är mer en slags ytliga kontakter. Och så finns det några få som är de verkligt förbundna. Vännerna som man kan dela vad som helst med. Som alltid finns där för en. En sådan relation har jag med Skade.
Det är sannerligen hennes tid nu. Jag tog en promenad genom vinterlandskapet igår och kände hur snön knastrade under fötterna och hur den torra, kalla luften uppfodrande rörde mina lungor. Flera tidigare inlägg här på bloggen har på sista tiden hyllat vintern. Jag vill inte vara sämre. Vintern är en fantastisk tid, samtidigt som den här och ska vara hård. Sådan är även Skade. Hon är en kärv gudinna. Hon hör inte bara samman med vintern, med berg och fjäll, djupa skogar och vildmark. Hon bär också på ett utanförskap. Hon är en tursadotter som upptagits i gudarnas krets men som aldrig lämnar det okontrollerbara och farliga bakom sig.
Den där mörka och melankoliska sidan hos henne är nog en av anledningarna till att jag dras så starkt till henne. Kanske är det på sätt och vis förvånande. Jag är i allmänhet en väldigt positiv och glad person, åtminstone tror jag att jag upplevs på det viset. Men även jag har naturligtvis mina mörka stunder. Det har vi ju alla. Och i de stunderna är Skade en viktig närvaro vid min sida. För Skade är inte bara en bärare och missmod, mjältsjuka och sorg. Hon visar också vägen i dessa stunder. Hennes särskilda kraft ligger i att ta sorgen och vemodet och förvandla det till styrka och kraft. Hon har lärt mig mycket om just detta. När jag känner mig överhopad av problem och besvär står hon bakom mig och viskar: "Kom ihåg att ta ett steg i taget..."
Jag har i ett annat sammanhang skrivit om Skade som en vinterns fruktbarhetsgudinna. Jag kallade henne "Hon som håller svälten från vår tröskel". Och för mig är hon verkligen det, ur den inre vinterns mörker kommer hon med sina gåvor. Hon fyller mig med kraft och megin och mod.
Skade, öndurdis som skrider
Över fjäll och genom natten,
Vildsint, farlig, grym och vacker:
Spänn din båge, visa vägen,
Peka ditt jag måste fara.
Vaka över mig i kölden,
Under stjärnorna som glimmar.
/ Erik Otterberg, gode i Götalands godeord och samfundets ordförande
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
jonas » "I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut..." : ”jag drömde att jag var i en gudstjänst och att jag gick fram till altaret och sk..”
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
växa in i seden feminism kurs tomhet begravning hallar myter, vetenskap, ymer emma hernejärvi' konferens tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa eir jötnar påvestenen alva julafton polygami val jolner årsväntan insida organisation dakota access identitet skålgropsten ägg liberal vårfrudagen hlodyn sigurd fafnesbane nationalistisk toreblot berättelse helig plats tolerans eugene gendlin kristendom arbete registrerat edsring jättar tacksamhet studier diser standing rock inkluderande ordning och kaos ursprungsfolk föda skuld hälsa skade vårdande frej sekulär bildning kvinnlighet väv mytologi tjänstgörande asynja konst religionsfrihet video kläder tankesmedja earth hour jämstäldhet vana midgård storm internet osynlig industrialism skörd fulltrogen tyr bronsålder ledstjärnor siv vårdagjämning hiero gamos sejd samhälle vinternätterna solvända lucia traditioner kyla emma hernejärvi alver midsommar medlemmar förmödrar lek helighet hedningar etik sommarsolstånd lusse oden tankar gamla uppsala högtider nornor gudsbild politik höstdagjämningen mörker disablot årstider carl lundbäck andlig erfarenhet död känslor gudar jord freja samfundet forn sed sverige gerd yggdrasil liv per lundberg forn sed andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse natur barn polyteism ritual alvablot jul vinter mångfald höst gemenskap sed frigg skalleper frey demokrati förnyelse sång vår ceremoni tempel hemmet trossamfund disa döden asatro urd förfäder ragnarök kultur faq historisk sed bröllop årsting interreligiöst modern hedendom monoteism myter vårblot bön äring stockholm rune forssén torshammare källor blota trana november häfte ví skola äktenskap ogrundand misstänksamhet utbrändhet media ödet personlig sed dröm moder grunna vardag monokultur ekologistisk tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag gåva vintersolståndet rådet beklagande tor filosofi tradition naturens rättigheter blotlag tranafton nutid ukraina odla älvor sociala medier makter det implicita förstörelse utiséta vanadis påsk gud verdandi kommunikation tiden göteborg vlogg kura skymning feja väven sedvandrare folkräkning landskap bok nyckelord frågor uppfostran odr fördomar utbildning mat förnimmelse metoo djur symbol mimameid ginnungagap vanatro monogami gudamakter vetenskap moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr gydja ting kropp familj värderingar mångkultur heliga platser bifrost