Skadeglädje
"Skade jagar i bergen" av H.L.M. (1901) BILD: Wikipedia Commons
Jag har en särskild relation till gudinnan Skade. Hon är min fulltrogna. Det betyder att vi känner varandra särskilt väl hon och jag. Inom seden finns det många gudar, gudinnor och makter och det är naturligt att vi inte har samma slags relation till dem alla. Precis som med människorna i min bekantskapskrets finns det vissa som är nära, goda vänner och andra som är mer en slags ytliga kontakter. Och så finns det några få som är de verkligt förbundna. Vännerna som man kan dela vad som helst med. Som alltid finns där för en. En sådan relation har jag med Skade.
Det är sannerligen hennes tid nu. Jag tog en promenad genom vinterlandskapet igår och kände hur snön knastrade under fötterna och hur den torra, kalla luften uppfodrande rörde mina lungor. Flera tidigare inlägg här på bloggen har på sista tiden hyllat vintern. Jag vill inte vara sämre. Vintern är en fantastisk tid, samtidigt som den här och ska vara hård. Sådan är även Skade. Hon är en kärv gudinna. Hon hör inte bara samman med vintern, med berg och fjäll, djupa skogar och vildmark. Hon bär också på ett utanförskap. Hon är en tursadotter som upptagits i gudarnas krets men som aldrig lämnar det okontrollerbara och farliga bakom sig.
Den där mörka och melankoliska sidan hos henne är nog en av anledningarna till att jag dras så starkt till henne. Kanske är det på sätt och vis förvånande. Jag är i allmänhet en väldigt positiv och glad person, åtminstone tror jag att jag upplevs på det viset. Men även jag har naturligtvis mina mörka stunder. Det har vi ju alla. Och i de stunderna är Skade en viktig närvaro vid min sida. För Skade är inte bara en bärare och missmod, mjältsjuka och sorg. Hon visar också vägen i dessa stunder. Hennes särskilda kraft ligger i att ta sorgen och vemodet och förvandla det till styrka och kraft. Hon har lärt mig mycket om just detta. När jag känner mig överhopad av problem och besvär står hon bakom mig och viskar: "Kom ihåg att ta ett steg i taget..."
Jag har i ett annat sammanhang skrivit om Skade som en vinterns fruktbarhetsgudinna. Jag kallade henne "Hon som håller svälten från vår tröskel". Och för mig är hon verkligen det, ur den inre vinterns mörker kommer hon med sina gåvor. Hon fyller mig med kraft och megin och mod.
Skade, öndurdis som skrider
Över fjäll och genom natten,
Vildsint, farlig, grym och vacker:
Spänn din båge, visa vägen,
Peka ditt jag måste fara.
Vaka över mig i kölden,
Under stjärnorna som glimmar.
/ Erik Otterberg, gode i Götalands godeord och samfundets ordförande
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Daniel » Att se på väven: ”Vi sitter här och pratar om nordisk mytologi hit och dit, och det blir en del go..”
-
Ida H » Nybörjare? Detta händer på blotet!: ”Vart är nästa midsommarblot?”
-
Henrik » I trygghet tillsammans växer seden: ”Fint skrivet! ”
-
Karin Beronius » Hell Eir: ”Ibland finner man oväntade guldkorn på vägen. Jag letar egentligen efter ordet "..”
-
Kalle Karlson » Medan Alvatid nalkas...: ”vi vill veta mer , kan ni förklara bättre el vill ni att vi ska förstå det som s..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
rådet eugene gendlin kristendom religionsfrihet väv kommunikation vintersolståndet jättar tacksamhet djur studier det implicita interreligiöst personlig sed vana media sociala medier föda ogrundand misstänksamhet uppfostran hälsa tranafton bildning ledstjärnor sekulär begravning källor vårdande tjänstgörande gåva myter, vetenskap, ymer värderingar eir moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr grunna monogami vetenskap mimameid storm internet val mat skörd ödet fulltrogen odr tyr häfte nyckelord trana berättelse landskap torshammare feminism nationalistisk arbete hallar ting gydja registrerat vlogg gudamakter dröm julafton symbol jolner dakota access insida bön identitet ordning och kaos årsväntan frågor hlodyn sigurd fafnesbane beklagande naturens rättigheter vårfrudagen feja kurs förmödrar årsting historisk sed samhälle hedningar rune forssén vinternätterna förfäder vårblot emma hernejärvi monoteism midsommar medlemmar urd lek vår tempel ceremoni asatro demokrati carl lundbäck frey tankar gamla uppsala högtider hemmet frigg gudar gemenskap höst skalleper känslor alvablot jul yggdrasil vinter forn sed per lundberg natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner ritual polyteism samfundet forn sed sverige liv gerd sed freja mångfald jord död andlig erfarenhet mörker trossamfund politik disa nornor årstider förnyelse sång höstdagjämningen döden gudsbild traditioner äring solvända stockholm modern hedendom myter alver kyla sommarsolstånd etik kultur faq helighet oden bröllop ragnarök helig plats asynja toreblot folkräkning ägg nutid odla bok skålgropsten makter fördomar utbrändhet förnimmelse vanadis verdandi påsk ginnungagap jötnar edsring tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa konferens väven kropp familj tomhet heliga platser ví sedvandrare hiero gamos äktenskap siv liberal blota skola lucia bronsålder ursprungsfolk organisation industrialism metoo vanatro polygami disablot påvestenen jämstäldhet tankesmedja kläder alva tid, årstider, vår, personliga reflektioner konst växa in i seden mångkultur tor filosofi tradition november frej älvor skade blotlag skuld lusse utbildning osynlig inkluderande standing rock midgård förstörelse vardag moder video monokultur gud morsdag ekologistisk tiden mytologi göteborg tolerans