Skadeglädje
"Skade jagar i bergen" av H.L.M. (1901) BILD: Wikipedia Commons
Jag har en särskild relation till gudinnan Skade. Hon är min fulltrogna. Det betyder att vi känner varandra särskilt väl hon och jag. Inom seden finns det många gudar, gudinnor och makter och det är naturligt att vi inte har samma slags relation till dem alla. Precis som med människorna i min bekantskapskrets finns det vissa som är nära, goda vänner och andra som är mer en slags ytliga kontakter. Och så finns det några få som är de verkligt förbundna. Vännerna som man kan dela vad som helst med. Som alltid finns där för en. En sådan relation har jag med Skade.
Det är sannerligen hennes tid nu. Jag tog en promenad genom vinterlandskapet igår och kände hur snön knastrade under fötterna och hur den torra, kalla luften uppfodrande rörde mina lungor. Flera tidigare inlägg här på bloggen har på sista tiden hyllat vintern. Jag vill inte vara sämre. Vintern är en fantastisk tid, samtidigt som den här och ska vara hård. Sådan är även Skade. Hon är en kärv gudinna. Hon hör inte bara samman med vintern, med berg och fjäll, djupa skogar och vildmark. Hon bär också på ett utanförskap. Hon är en tursadotter som upptagits i gudarnas krets men som aldrig lämnar det okontrollerbara och farliga bakom sig.
Den där mörka och melankoliska sidan hos henne är nog en av anledningarna till att jag dras så starkt till henne. Kanske är det på sätt och vis förvånande. Jag är i allmänhet en väldigt positiv och glad person, åtminstone tror jag att jag upplevs på det viset. Men även jag har naturligtvis mina mörka stunder. Det har vi ju alla. Och i de stunderna är Skade en viktig närvaro vid min sida. För Skade är inte bara en bärare och missmod, mjältsjuka och sorg. Hon visar också vägen i dessa stunder. Hennes särskilda kraft ligger i att ta sorgen och vemodet och förvandla det till styrka och kraft. Hon har lärt mig mycket om just detta. När jag känner mig överhopad av problem och besvär står hon bakom mig och viskar: "Kom ihåg att ta ett steg i taget..."
Jag har i ett annat sammanhang skrivit om Skade som en vinterns fruktbarhetsgudinna. Jag kallade henne "Hon som håller svälten från vår tröskel". Och för mig är hon verkligen det, ur den inre vinterns mörker kommer hon med sina gåvor. Hon fyller mig med kraft och megin och mod.
Skade, öndurdis som skrider
Över fjäll och genom natten,
Vildsint, farlig, grym och vacker:
Spänn din båge, visa vägen,
Peka ditt jag måste fara.
Vaka över mig i kölden,
Under stjärnorna som glimmar.
/ Erik Otterberg, gode i Götalands godeord och samfundets ordförande
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Aslak Halfdan » Äntligen är det jul: ”God dag kære svenske trosfæller, jeg er jeg bor i Danmark halv dansk halv finsk..”
-
Charlotte Magnusson » Äntligen är det jul: ”I en föränderlig värld rullar årshjulet på, oavsett vad som händer. Naturen har ..”
-
Ture » Vintervända: ”Enligt Wikipedia har julgranen anor från Tyskland. Men det framgår också att tys..”
-
Maria Fasting » Vårens fest: Ägg, hunger och hopp: ”Hej! Har ni några tips på barnböcker? Tema vårfirande tänker jag på nu men även ..”
-
Johanna Södermark » Symboler, var finns deras innehåll?: ”Tack Per! Fin reflektion, som också ger en tydlig bild av hur man kan beskriva v..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
ví odr årsväntan odla vlogg arbete vanatro trana organisation vårfrudagen november monogami bön ginnungagap ordning och kaos tankesmedja ursprungsfolk studier rådet heliga platser utbildning midgård sociala medier skålgropsten liberal folkräkning berättelse hälsa video utbrändhet mat konst ägg skola ödet symbol tjänstgörande jötnar mimameid sigurd fafnesbane skuld media väv förstörelse mångkultur älvor inkluderande jolner helig plats ting lusse föda konferens begravning tacksamhet interreligiöst frågor vardag påsk metoo polygami myter alva internet feja personlig sed industrialism mytologi standing rock familj osynlig tiden naturens rättigheter vetenskap vintersolståndet oden faq förmödrar solvända helighet urd vinternätterna jord lek förfäder hedningar rune forssén årsting bröllop stockholm alver döden gudar hemmet tempel mörker frey högtider gamla uppsala gudsbild årstider sång förnyelse skalleper mångfald andlig erfarenhet sed samfundet forn sed sverige jul alvablot ritual per lundberg andra religioner natur personlig berättelse blot livsåskådning religion barn forn sed polyteism liv yggdrasil vinter gerd gemenskap död känslor höst höstdagjämningen freja carl lundbäck frigg asatro politik demokrati tankar ceremoni vår trossamfund nornor kyla medlemmar sommarsolstånd emma hernejärvi samhälle modern hedendom ragnarök disa äring vårblot historisk sed traditioner monoteism midsommar kultur etik sekulär insida toreblot värderingar landskap bildning verdandi nutid djur jättar gudamakter storm vanadis påvestenen edsring kristendom religionsfrihet registrerat blota ledstjärnor tor vana moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr skörd nationalistisk eugene gendlin dröm ekologistisk kropp uppfostran myter, vetenskap, ymer skade kurs dakota access nyckelord hiero gamos grunna tyr äktenskap göteborg tranafton jämstäldhet ogrundand misstänksamhet sedvandrare tid, årstider, vår, personliga reflektioner bok filosofi tradition kommunikation lucia förnimmelse julafton väven bronsålder monokultur vårdande fulltrogen kläder val tomhet blotlag hallar tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa torshammare gydja tolerans feminism beklagande fördomar häfte växa in i seden källor identitet det implicita