Skadeglädje
"Skade jagar i bergen" av H.L.M. (1901) BILD: Wikipedia Commons
Jag har en särskild relation till gudinnan Skade. Hon är min fulltrogna. Det betyder att vi känner varandra särskilt väl hon och jag. Inom seden finns det många gudar, gudinnor och makter och det är naturligt att vi inte har samma slags relation till dem alla. Precis som med människorna i min bekantskapskrets finns det vissa som är nära, goda vänner och andra som är mer en slags ytliga kontakter. Och så finns det några få som är de verkligt förbundna. Vännerna som man kan dela vad som helst med. Som alltid finns där för en. En sådan relation har jag med Skade.
Det är sannerligen hennes tid nu. Jag tog en promenad genom vinterlandskapet igår och kände hur snön knastrade under fötterna och hur den torra, kalla luften uppfodrande rörde mina lungor. Flera tidigare inlägg här på bloggen har på sista tiden hyllat vintern. Jag vill inte vara sämre. Vintern är en fantastisk tid, samtidigt som den här och ska vara hård. Sådan är även Skade. Hon är en kärv gudinna. Hon hör inte bara samman med vintern, med berg och fjäll, djupa skogar och vildmark. Hon bär också på ett utanförskap. Hon är en tursadotter som upptagits i gudarnas krets men som aldrig lämnar det okontrollerbara och farliga bakom sig.
Den där mörka och melankoliska sidan hos henne är nog en av anledningarna till att jag dras så starkt till henne. Kanske är det på sätt och vis förvånande. Jag är i allmänhet en väldigt positiv och glad person, åtminstone tror jag att jag upplevs på det viset. Men även jag har naturligtvis mina mörka stunder. Det har vi ju alla. Och i de stunderna är Skade en viktig närvaro vid min sida. För Skade är inte bara en bärare och missmod, mjältsjuka och sorg. Hon visar också vägen i dessa stunder. Hennes särskilda kraft ligger i att ta sorgen och vemodet och förvandla det till styrka och kraft. Hon har lärt mig mycket om just detta. När jag känner mig överhopad av problem och besvär står hon bakom mig och viskar: "Kom ihåg att ta ett steg i taget..."
Jag har i ett annat sammanhang skrivit om Skade som en vinterns fruktbarhetsgudinna. Jag kallade henne "Hon som håller svälten från vår tröskel". Och för mig är hon verkligen det, ur den inre vinterns mörker kommer hon med sina gåvor. Hon fyller mig med kraft och megin och mod.
Skade, öndurdis som skrider
Över fjäll och genom natten,
Vildsint, farlig, grym och vacker:
Spänn din båge, visa vägen,
Peka ditt jag måste fara.
Vaka över mig i kölden,
Under stjärnorna som glimmar.
/ Erik Otterberg, gode i Götalands godeord och samfundets ordförande
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
jonas » "I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut..." : ”jag drömde att jag var i en gudstjänst och att jag gick fram till altaret och sk..”
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
standing rock diser inkluderande ordning och kaos ursprungsfolk odla ukraina föda nutid tranafton sekulär vårdande frej tor filosofi rådet väv konst religionsfrihet vintersolståndet gåva monokultur video jämstäldhet vardag grunna personlig sed vana internet osynlig ödet ogrundand misstänksamhet skola äktenskap häfte november trana bronsålder källor torshammare blota kurs tomhet bifrost hallar myter, vetenskap, ymer värderingar familj moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr emma hernejärvi' jötnar påvestenen eir julafton polygami vanatro ginnungagap metoo djur mat utbildning förnimmelse odr uppfostran fördomar nyckelord frågor landskap vårfrudagen nationalistisk toreblot helig plats tolerans berättelse kristendom vlogg göteborg registrerat jättar tacksamhet edsring studier interreligiöst årsting lek historisk sed hedningar faq ragnarök lusse förfäder samhälle vinternätterna solvända äring traditioner vårblot monoteism modern hedendom midsommar ceremoni vår disablot årstider carl lundbäck asatro döden disa trossamfund hemmet gudsbild frigg sed jord höst skalleper yggdrasil liv mångfald vinter gerd polyteism ritual natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner forn sed per lundberg jul samfundet forn sed sverige freja alvablot död andlig erfarenhet gemenskap gudar känslor politik tempel nornor högtider gamla uppsala tankar frey demokrati förnyelse sång mörker höstdagjämningen alver emma hernejärvi myter kyla bön lucia stockholm rune forssén oden urd sommarsolstånd etik kultur helighet bröllop förmödrar medlemmar vanadis gud verdandi påsk arbete kommunikation eugene gendlin tiden feja väven kura skymning folkräkning sedvandrare bok sigurd fafnesbane hlodyn ägg liberal dakota access skålgropsten identitet årsväntan organisation insida val jolner alva symbol mimameid gudamakter vetenskap monogami gydja tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa konferens begravning ting kropp feminism växa in i seden mångkultur heliga platser vårdagjämning sejd hiero gamos ví siv ledstjärnor fulltrogen tyr skörd industrialism utbrändhet media dröm storm midgård earth hour moder ekologistisk tankesmedja kläder asynja tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag beklagande tjänstgörande mytologi bildning kvinnlighet blotlag tradition naturens rättigheter skade hälsa älvor skuld det implicita sociala medier makter förstörelse utiséta