Gudarna tillhör inte endast det förgångna
En sån där liten grej jag stör mig på, som jag nu behöver gnälla av mig om.
Det är vanligt att i en text som handlar om modern hedendom, så beskrivs gudarna hela tiden i dåtid/imperfekt.
T ex "Oden var visdomens gud" eller "Tyr var rättvisans gud".
Jag har sett detta både från icke-hedniska journalister när de ska skriva lite förklaring i artiklar som handlar om t ex vårt samfund, men också från andra hedningar/asatroende!.
Som om gudarna vore döda!
Ingen skulle få för sig att skriva "Gud var barmhärtig enligt Islam" eller "Shiva var associerad med förstörelse, dans och introspektion", utan givetvis skulle man skriva är.
En gång frågade mig en journalist på SR:
"Hur firade man jul på asarnas tid?"
Jag var tvungen att ifrågasätta vad hon menade, vilken tid då?
Jag tror det blir såhär pga två anledningar:
1. Kristet perspektiv. Eftersom kristna tror att deras gud ett tag levde på jorden, men inte längre, är det helt logiskt att prata om "på jesu tid" osv som en viss historisk epok. Detta synsätt förs sedan över även på andra religioner.
2. Synen på asatro/hedendom som dött. Att vi hedningar bara skulle lajva vikingatid, istället för att ha meningsfulla andliga utbyten med gudarna även idag.
Min uppfattning är att gudarna lever än idag, att våra blot inte är tomma symboler utan aktiv kommunikation med makterna.
Så jag föreslår denna övning:
Föreställ dig gudarna emellanåt i moderna kläder. Inga vikingatida särkar, utan några moderna kläder du tycker är snygga eller passande. Kostym på Oden, arbetaroverall på Tor, Freja i en klänning du såg på Nobelmiddagen, t ex.
Tar det emot? Har du svårt att tänka dig det?
Kom ihåg, gudarna lever med oss. Varför skulle Freja och Oden ha fastnat specifikt på 900-talet, då de levt både före den tiden och lever än idag? Kläder är bara yta, det är bara en del av vår bild av hur vi föreställer oss gudarna. Men det här är ett första steg till att nyansera den bilden. Historia är viktigt, men det är nuet också.
Därför har jag valt att illustrera denna bloggtext med nornorna. Urd, Verdandi och Skuld. Det som varit, det som varar nu och det som komma skall. Balansen mellan dem behövs.
/ Emma Hernejärvi, rådsgydja
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
jonas » "I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut..." : ”jag drömde att jag var i en gudstjänst och att jag gick fram till altaret och sk..”
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
hälsa video utbrändhet mat earth hour ägg skola konst ödet symbol tyr grunna äktenskap hiero gamos makter skuld media nyckelord myter, vetenskap, ymer uppfostran väv älvor inkluderande jolner eugene gendlin nationalistisk föda konferens skörd tacksamhet blota begravning registrerat religionsfrihet kristendom edsring vardag alva sejd påvestenen feja personlig sed internet nutid gud verdandi bildning landskap värderingar toreblot insida sekulär naturens rättigheter det implicita identitet odla vlogg källor fördomar kura skymning trana organisation vårfrudagen november bifrost tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa ginnungagap monogami tomhet blotlag ursprungsfolk studier tankesmedja heliga platser utbildning fulltrogen bronsålder väven julafton förnimmelse folkräkning berättelse äring lek modern hedendom lusse interreligiöst emma hernejärvi myter sommarsolstånd bröllop kyla oden faq bön förmödrar solvända traditioner vårblot urd politik högtider gamla uppsala disablot årstider höstdagjämningen nornor döden hemmet tempel mörker jord död gemenskap höst skalleper mångfald vinter yggdrasil freja gerd per lundberg ritual andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse barn natur forn sed polyteism liv alvablot jul samfundet forn sed sverige känslor gudar sed andlig erfarenhet frigg demokrati tankar ceremoni vår trossamfund förnyelse sång carl lundbäck gudsbild disa asatro frey historisk sed helighet lucia monoteism midsommar kultur etik alver medlemmar stockholm årsting samhälle rune forssén hedningar ragnarök förfäder vinternätterna tradition kommunikation liberal skålgropsten sociala medier midgård rådet moder monokultur vårdande frej kläder val gåva ordning och kaos morsdag hallar tolerans torshammare gydja kvinnlighet feminism beklagande vanatro arbete häfte växa in i seden årsväntan odr ví vintersolståndet vetenskap familj tiden osynlig asynja standing rock djur mytologi industrialism hlodyn jättar gudamakter polygami storm vanadis diser metoo påsk vårdagjämning frågor utiséta ledstjärnor tor vana moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr dröm ting helig plats ekologistisk kropp skade eir mångkultur förstörelse kurs dakota access mimameid sigurd fafnesbane tjänstgörande siv jötnar ukraina göteborg tranafton emma hernejärvi' jämstäldhet ogrundand misstänksamhet sedvandrare tid, årstider, vår, personliga reflektioner bok filosofi