Samfundet Forn Sed Sverige

 

Vår

22 april 2016 « Tillbaka

Det var den där tiden då våren liksom tvekar. Då värmen känns i luften, men det också går att förnimma ett slags vibrerande, som att de varma och kalla luftlagren byter plats och därigenom upplevs tvekande, försiktiga, avvaktande.

Knopparna hade nästan slagit ut, men ännu var själva jorden kall. Kall som om hon var ovillig, som om hon inte ville förändras.

Orörlig låg hon än, avklädd sedan bara veckor tillbaka, tyst och väntande. Det var som att hon när som helst kunde ta tillbaka alla löften om sommar och värme, växtlighet och överflöd.

Gång på gång låg marken så kall på morgonen att solen inte förmådde värma upp den ovilliga och tveksamma. Men vissa nätter var det som om hon tittat åt ett annat håll, som att hon inte varit med. Då levde hoppet. Hopp om liv, hopp om sommar, hopp om glädje.

Men nästa morgon kunde vara kall igen. Då försvann hoppet en smula, men bara tillfälligt. År efter år av erfarenhet hade visat att värmen till slut segrade, att den till synes ovilliga gav med sig och förvandlades till det hav av liv och överflöd som rymde allt det som kallades sommar.

Hoppet låg snarare i hur tidigt det skulle hända. Aprilväder kallades det på sina håll. Den månad då det stod och vägde, då det kunde snöa dagen efter det första iskalla doppet, blåsa iskall nordan natten efter barfotaspring i gräset.

Men april månad led mot sitt slut. Tveksam vår skulle snart övergå i försommar, som skulle föra jorden till midsommar, högsommar, sensommar, höst och vinter igen. Tveksamhet skulle övergå i utslagen blom, svallande värme, skörd, välbehövlig svalka, mörker och vila. Tills det började om igen.

I jorden slöts alltid cirkeln. I jorden rymdes alla årstider, alla år och alla väder, all tveksamhet och säkerhet. Jorden var början och slutet, ursprunget och målet.

Vår.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

alva vetenskap edsring kurs skålgropsten dröm kristendom det implicita mångkultur tranafton jättar torshammare tolerans insida vårdande identitet växa in i seden media tacksamhet feminism osynlig familj ledstjärnor standing rock hallar nyckelord val ursprungsfolk grunna nationalistisk tyr kläder jämstäldhet rådet äktenskap interreligiöst religionsfrihet ví fulltrogen mimameid tid, årstider, vår, personliga reflektioner metoo tankesmedja folkräkning mat feja ordning och kaos video helig plats odla ekologistisk nutid utbrändhet naturens rättigheter ginnungagap sigurd fafnesbane ödet jötnar bön moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr ägg fördomar monogami vårfrudagen frågor påsk väv symbol helighet stockholm hedningar solvända bröllop jord modern hedendom alver kultur vårblot kyla disa traditioner rune forssén medlemmar vinternätterna frigg forn sed döden nornor årstider förnyelse höstdagjämningen hemmet mörker vår politik känslor gemenskap död höst gerd yggdrasil vinter ritual per lundberg andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse barn natur polyteism alvablot liv samfundet forn sed sverige andlig erfarenhet jul mångfald skalleper tankar freja gamla uppsala gudar sång frey carl lundbäck sed gudsbild högtider tempel ceremoni historisk sed midsommar äring samhälle urd sommarsolstånd förfäder emma hernejärvi ragnarök monoteism förmödrar årsting oden etik lek faq filosofi tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa industrialism berättelse ting internet blotlag tomhet förnimmelse mytologi dakota access trossamfund konferens skola kropp skörd göteborg vardag landskap eugene gendlin storm liberal vlogg hälsa väven polygami begravning påvestenen inkluderande bildning tjänstgörande monokultur bronsålder tor myter trana demokrati skade konst djur skuld sociala medier källor verdandi odr heliga platser studier hiero gamos värderingar personlig sed arbete midgård beklagande tiden föda älvor myter, vetenskap, ymer förstörelse sekulär kommunikation uppfostran gudamakter utbildning november gydja vanadis ogrundand misstänksamhet