Samfundet Forn Sed Sverige

 

Vår

22 april 2016 « Tillbaka

Det var den där tiden då våren liksom tvekar. Då värmen känns i luften, men det också går att förnimma ett slags vibrerande, som att de varma och kalla luftlagren byter plats och därigenom upplevs tvekande, försiktiga, avvaktande.

Knopparna hade nästan slagit ut, men ännu var själva jorden kall. Kall som om hon var ovillig, som om hon inte ville förändras.

Orörlig låg hon än, avklädd sedan bara veckor tillbaka, tyst och väntande. Det var som att hon när som helst kunde ta tillbaka alla löften om sommar och värme, växtlighet och överflöd.

Gång på gång låg marken så kall på morgonen att solen inte förmådde värma upp den ovilliga och tveksamma. Men vissa nätter var det som om hon tittat åt ett annat håll, som att hon inte varit med. Då levde hoppet. Hopp om liv, hopp om sommar, hopp om glädje.

Men nästa morgon kunde vara kall igen. Då försvann hoppet en smula, men bara tillfälligt. År efter år av erfarenhet hade visat att värmen till slut segrade, att den till synes ovilliga gav med sig och förvandlades till det hav av liv och överflöd som rymde allt det som kallades sommar.

Hoppet låg snarare i hur tidigt det skulle hända. Aprilväder kallades det på sina håll. Den månad då det stod och vägde, då det kunde snöa dagen efter det första iskalla doppet, blåsa iskall nordan natten efter barfotaspring i gräset.

Men april månad led mot sitt slut. Tveksam vår skulle snart övergå i försommar, som skulle föra jorden till midsommar, högsommar, sensommar, höst och vinter igen. Tveksamhet skulle övergå i utslagen blom, svallande värme, skörd, välbehövlig svalka, mörker och vila. Tills det började om igen.

I jorden slöts alltid cirkeln. I jorden rymdes alla årstider, alla år och alla väder, all tveksamhet och säkerhet. Jorden var början och slutet, ursprunget och målet.

Vår.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

ví odr källor trossamfund vlogg fördomar trana tolerans gydja torshammare tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa hallar blotlag tomhet val kläder fulltrogen vårdande monokultur bronsålder väven skålgropsten demokrati folkräkning berättelse filosofi utbrändhet mat ogrundand misstänksamhet jämstäldhet tranafton göteborg äktenskap tyr grunna hiero gamos nyckelord dakota access kurs skade myter, vetenskap, ymer uppfostran kropp ekologistisk helig plats ting skörd moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr begravning tacksamhet interreligiöst vardag påsk metoo polygami myter alva internet feja personlig sed industrialism mytologi standing rock familj osynlig tiden insida sekulär oden faq förmödrar solvända helighet urd vinternätterna jord lek förfäder hedningar rune forssén årsting bröllop stockholm alver döden vår ceremoni tankar frey högtider frigg carl lundbäck freja forn sed höstdagjämningen höst känslor död andlig erfarenhet gerd vinter alvablot ritual per lundberg barn religion livsåskådning blot personlig berättelse natur andra religioner polyteism liv yggdrasil samfundet forn sed sverige gemenskap jul mångfald skalleper förnyelse sed sång årstider gudsbild gamla uppsala politik mörker tempel hemmet gudar nornor kyla medlemmar sommarsolstånd emma hernejärvi samhälle modern hedendom ragnarök disa äring vårblot historisk sed traditioner monoteism midsommar kultur etik vetenskap naturens rättigheter värderingar landskap bildning verdandi nutid djur jättar gudamakter storm vanadis påvestenen edsring kristendom religionsfrihet frågor ledstjärnor tor konferens föda nationalistisk eugene gendlin dröm inkluderande älvor mångkultur förstörelse väv media skuld sigurd fafnesbane mimameid jötnar tjänstgörande symbol ödet skola ägg konst tid, årstider, vår, personliga reflektioner video hälsa kommunikation liberal förnimmelse sociala medier midgård utbildning heliga platser rådet studier ursprungsfolk tankesmedja ordning och kaos ginnungagap bön monogami november vårfrudagen feminism beklagande arbete växa in i seden odla identitet det implicita