Hur många är vi?

Nyligen passerade Samfundets medlemsrulla 400, och vi är i skrivande stund 402 medlemmar. Det är inte den högsta angivna medlemssiffran, men det är den högsta i vårt nuvarande (mer pålitliga) system. Men hur många hedningar finns det egentligen i Sverige? Vi är inte den enda hedniska gruppen, inte ens det enda hedniska trossamfundet.

Spelar det någon roll hur många som finns i Sverige? Är det inte bara vår egen, personliga relation till makterna och relationerna till de hedningar vi blotar med som är viktiga? Religiöst, andligt, är det kanske det allra viktigaste, men all religion som utövas i grupp har också en social dimension. Vi hedningar har anledning att försöka ta reda på hur många vi är för att se att vi inte är ensamma, och som en del av vårt arbete för att etablera oss som ett andligt alternativ i dagens mångreligiösa samhälle, på samma premisser som andra religioner. I Sverige har staten också en godtycklig gräns för trossamfund vid 3000 medlemmar efter vilken man får fler möjligheter, som att ta upp medlemsavgift via skattsedeln och besöka medlemmar i fängelse – det finns även möjlighet att söka statligt stöd till trossamfund. Så att veta om vi ens teoretiskt kan komma dit är viktigt, men det är också svårt att ta reda på.

År 2000 kom Fredrik Skotts bok, ”Asatro i tiden”, ut och där uppskattade han det dåvarande antalet organiserade hedningar till mellan 600 och 700, men medgav samtidigt att en pålitlig beräkning är väldigt svårt att göra. Han utgick från medlemssiffror från flera hedniska organisationer, bland annat vårt samfund men även Samfälligheten för Nordisk Sed och numera avsomnade organisationer som Svitjods Asa-Gilde/Fröjslunda Världshus och Breidablikk-Gildet. Problemet (eller ett av problemen) är att många av de siffror han kom över var tveksamma. Bland annat gjorde vårt samfunds medlemssystem att de som inte längre ville vara medlemmar och därför slutade betala inte gick att särskilja från de som helt enkelt glömde betala, vilket ledde till att många som slutat betala fortsatte räknas som medlemmar ett eller två år till. Skott räknade också med att det fanns minst lika många icke organiserade hedningar i landet (det är dock oklart vad han baserade det antagandet på).

En annan Fredrik, Fredrik Gregorius, skrev en doktorsavhandling om modern hedendom, ”Modern asatro : att konstruera etnisk och kulturell identitet”, som kom ut 2008. I den beräknar han att den organiserade hedendomen har 400-500 utövare med ungefär lika många icke organiserade hedningar. Gregorius har fått en del kritik för sin avhandling, kanske främst från Samfälligheten för Nordisk Sed, som bland annat ogillar att inkluderas i Gregorius användning av ordet ”asatro”. Han skrev också sin avhandling under en tid då vårt samfund fortfarande led av sviterna efter svåra interna stridigheter.

Det senaste försöket var en ”hednisk folkräkning” för hela världen genomförd 2013 av den amerikanske bloggaren Karl E H Seigfried. Han fick 344 svar från Sverige och 16700 från hela världen. Det är väldigt lågt räknat om vi jämför med Skott och Gregorius, och med tanke på våra egna medlemssiffror till och med. Även Seigfried ansåg att antalet var lågt och utgick från Island i ett försök att korrigera. Där finns nämligen statligt inhämtade uppgifter om antalet (organiserade) hedningar, och dessa visar att det fanns 2173 medlemmar i registrerade hedniska samfund mot 1000 svar till Seigfried. Han valde att tolka det som att en mer korrekt siffra gick att få genom att multiplicera antalet svar han fått med 2,173. Det skulle ge 747 svenska hedningar och drygt 36000 i hela världen.

Det finns mycket att ifrågasätta hos Seigfrieds hedniska folkräkning. För det första är det en undersökning som huvudsakligen genomfördes på sociala media, och det är väldigt svårt att få en uppfattning om hur många hedningar som använder dem och i vilken utsträckning de nåddes av undersökningen. För det andra använder han Island som mall för att korrigera sina siffror, utan att veta hur förhållandena där skiljer sig från dem i andra länder (till exempel uppmärksammades undersökningen av Ásatrúarfelagið på deras allting). Och för det tredje är det svårt med terminologi och kulturell kontext. Seigfried valde att använda begreppet ”heathen” som på engelska har starka konnotationer av germansk nyhedehdom. På svenska är begreppet ”hedning” lite luddigare. Vi använder det definitivt om oss själva, men wiccaner och gudinnetroende mfl som på engelska kallar sig ”pagans” tenderar att på svenska benämna sig hedningar. Dessutom finns det de som kallar sig hedningar men som inte inte vill associeras med oss eller med andra sorters hedningar.

Samfundet Forn Sed Sveriges facebooksida har 1523 gilla-markeringar i skrivande stund. Av dem kommer 1069 från Sverige – men är alla som gillar vår sida verkligen hedningar? Och rimligen finns det hedningar som inte gillar oss. Och de som gillar oss men inte finns på Facebook.

Kan vi inte ta reda på hur många vi är? Och varför är det viktigt att veta hur många vi är?

Hedendomen är en pluralistisk religionsform och kanske kommer majoriteten av oss aldrig att vilja vara medlemmar i något trossamfund eller gå med på att låta sig räknas, men det finns faktiskt poänger med att synas och höras. Hur många vi är påverkar våra möjligheter att få begravas som vi vill eller gifta oss som vi vill. Det påverkar hur våra barn blir bemötta i skola och barnomsorg och vilka möjligheter vi har att bygga blothus, hof eller tempel. Det finns ingen missionsbefallning i hedendomen och inget självändamål i att bli så många som möjligt, men det finns en poäng i att hitta andra hedningar och i att kunna bygga stabila institutioner som inte bara förlitar sig på enstaka eldsjälar, utan kan finnas kvar till våra barn och barnbarn och barnbarns barn. Samhällets uppfattning av oss påverkas av hur många vi är, och därför är det också viktigt för oss att veta något om det.