Att samarbeta med andra religioner
När jag var yngre, och precis hade fått upp ögonen för hedendomen, så var jag arg och bitter. Jag var arg på kristendomen, vars utbredning i Norden hade i stort sett utrotat min religion. Det var tur att jag var en ganska lydig 8-åring, inte en impulsiv och rebellisk tonåring. Så min ilska ledde inte till något värre än att jag viskade svordomar för mig själv när vi hade skolavslutning i kyrkan.
När jag blivit äldre, även om jag fortfarande är ung med många mått mätt, så har jag börjat släppa på den ilskan. Ja, jag är fortfarande arg över att så mycket kultur och kunskap har gått förlorat när hedniska sedvänjor förbjöds eller tystades ner under Sveriges kristna historia. Men jag inser också att dagens kristna inte kan bära den skulden.
Numera så finns det en önskan i mig om samarbete. Jag ser hur dagens ungdomar går igenom samma problem som alltid, fastän med lite olika etiketter. De ser världen i svart-vitt. Om det i min ungdom handlade om fjortis – goth, poppis – tönt, kristen – ateist, så kanske det är andra ord som slängs omkring numera. Men en del av att bli vuxen är att börja se nyanser. Att kunna vara oense om något, men ändå enas om annat.
Jag har nyligen blivit inblandad i projektet Tillsammans För Sverige på Fryshuset i Stockholm. Ett projekt vars mål är att öka ungdomars förståelse för olika religioner och kulturer. Vi, rätt så unga själva, ska lyssna på varandra och berätta om oss själva. Jag är än så länge den första hedningen/asatroende i gruppen. Men jag har bara fått respekt och vänlighet från andra i gruppen: hinduer, judar, kristna, muslimer, ateister, agnostiker, buddhister. Vi kan sitta och förklara våra traditioner för varandra, berätta om högtider och personliga upplevelser, utan att känna ett behov att övertala eller övertyga. Bara växla mellan att ödmjukt lyssna och ärligt berätta.
När jag började där tänkte jag att jag vill sprida kunskap om det jag gör. Den forna seden, eller om man hellre vill kalla det hedendom eller asatro, tror många är helt utdöd och bortglömd. Jag ville visa att vi finns.
Även om jag fortfarande har det målet, har jag fått ett till mål - att lära mig mer om andras traditioner. Kanske, om jag träffar på någon ung och arg hedning, som jag själv var i lågstadiet, kan jag visa att det går att bli vän med monoteister.
Emma Hernejärvi,
chefredaktör för Mimers Källa.
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
jonas » "I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut..." : ”jag drömde att jag var i en gudstjänst och att jag gick fram till altaret och sk..”
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
jolner kropp ekologistisk helig plats ting vana föda konferens utiséta tor ledstjärnor vårdagjämning edsring vardag påsk metoo sejd påvestenen alva hlodyn gudamakter jättar gud industrialism bildning verdandi tiden familj osynlig vintersolståndet insida sekulär ví odr häfte odla vlogg kura skymning fördomar kvinnlighet trana torshammare tolerans gydja ginnungagap monogami hallar gåva ordning och kaos frej val kläder moder rådet heliga platser julafton midgård sociala medier förnimmelse tradition kommunikation bok filosofi sedvandrare utbrändhet mat konst ägg skola ukraina ödet grunna äktenskap tyr sigurd fafnesbane mimameid kurs skuld media eir skade myter, vetenskap, ymer lusse interreligiöst rune forssén myter sommarsolstånd medlemmar kyla etik kultur bön förmödrar solvända traditioner historisk sed vårblot äring ragnarök modern hedendom sång förnyelse döden vår ceremoni tankar demokrati politik högtider gamla uppsala disablot andlig erfarenhet sed gudar känslor frigg vinter yggdrasil freja gerd samfundet forn sed sverige forn sed polyteism andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse barn natur ritual per lundberg mångfald liv alvablot jul död jord skalleper höst gemenskap carl lundbäck gudsbild disa asatro frey mörker tempel hemmet trossamfund nornor höstdagjämningen årstider förfäder lek vinternätterna urd helighet lucia monoteism midsommar faq oden alver stockholm bröllop årsting emma hernejärvi samhälle hedningar mångkultur förstörelse väv uppfostran dakota access nyckelord hiero gamos makter jötnar tjänstgörande siv göteborg tranafton symbol jämstäldhet ogrundand misstänksamhet emma hernejärvi' tid, årstider, vår, personliga reflektioner earth hour video hälsa berättelse folkräkning liberal skålgropsten väven bronsålder monokultur vårdande fulltrogen utbildning ursprungsfolk tankesmedja studier blotlag tomhet tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa morsdag november vårfrudagen bifrost feminism beklagande organisation arbete vanatro växa in i seden källor identitet det implicita årsväntan vetenskap naturens rättigheter värderingar landskap toreblot standing rock asynja nutid djur mytologi feja internet personlig sed vanadis polygami storm kristendom religionsfrihet diser frågor registrerat tacksamhet begravning blota moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr skörd nationalistisk eugene gendlin dröm inkluderande älvor
Vi har tagit bort ett antal olämpliga kommentarer skrivna i aggressiv ton av en person som även tidigare uppträtt olämpligt i vårt kommentarsfält. Precis som Tor tycker vi illa om troll. Kommentarer på bloggen kommer i framtiden att granskas innan de publiceras. På så sätt slipper vi också spamrobotar och liknande.
Äring och fred;
Erik Otterberg, gode (och moderator)
JA det förstår jag. Skall försöka förklara:
Med monoteistiskt synsätt menar jag inte monoteistiska religioner utan just den mentala strukturen att det "bara är ett sätt, i detta fall religion, som är den rätta." Med andra ord; mono som är en eller ett.
Detta är i min åsikt både demokratisk och religionsfrihet och att kunna samexistera i frihet.
Idag så pågår det krig där det är just detta synsätt på livet som är orsaken till krig, död, mördande och lidande som människor åsamkar varandra.
Jag finner det mer utvecklat och kanske mer moget att kunna hålla sin väg och låta andra människor välja sin väg och hålla dem fria till sina val.
Hur skall en bemöta andra som tar sig makten och brukar våld och säger att: "du skall tycka som jag annars dör du"?
Att kunna släppa på synsättet av konflikt och bemöta andra med förståelse och lyssnande är mer modigt än att nedvärdera någon annan eller att resa från sitt hem och ta till vapen.
Den viktigaste formen av krig pågår intern inom var individ och det är något som vidmakthålls i vart val som görs.
Sen är det ju inte särskilt många vanliga kristna som följer bibeln till punkt och pricka. Ingen av mina protestantiska vänner har försökt omvända mig eller bränna mig på bål. ;)
Inte heller har jag någonsin varit medlem i AFA, det är ett märkligt påstående.