Om snö

Snön kom sent den här vintern, i alla fall i vår del av landet, men när den kom blev det med besked. Här i Dalsland föll den ihärdigt och länge, tills täcket låg tjockt och bländvitt över skogar och byar, och i pulkabackarna for barnen som galningar. Och allt var min äldste sons förtjänst – i alla fall om du frågar honom.

När julen 2013 närmade sig frågade min son om det inte skulle bli någon jul om det inte snöade. Jul är ju förknippat med gnistrande snö och is, så det var inte en så konstig fråga, men det ledde till ett spännande samtal om julens mening, i hednisk och kristen kontext. För honom var snöfrågan viktig, men i slutänden inte riktigt lika viktig som att julbocken skulle dyka upp i tid.

När julen var överstånden och snön fortfarande lyste med sin frånvaro hamnade den frågan dock överst på dagordningen. Varje Torshelgd blotade sonen till Tor och Freyja, och ibland även till Ull och Skade och eventuellt även till någon annan, för att det skulle snöa. När det inte kom någon snö frågade han mig varför gudarna inte hade kommit med snön som han bett om. Han hade ju faktiskt blotat för det, varför kom då inte snön?

Det kan vara svårt att prata om sådant. Det blir många ”jag vet inte”, och det är nog ganska frustrerande när man är liten. Att bli frustrerad är i och för sig inte något farligt för barn, tvärtom, det är nyttigt för utvecklingen, men som förälder vill man ju gärna erbjuda en begriplig förklaring. Jag vet inte om han ser någon skillnad på teologiska samtal och samtal som handlar om atomer och molekyler, båda kan ju vara väldigt svåra att förklara eftersom de förutsätter ord och begrepp som i sin tur bygger på att man känner till och förstår sammanhang som kan ta år att lära sig.

Naturligtvis försöker jag att tala i liknelser och metaforer istället för att försöka beskriva det jag talar om med vuxna ord, men jag är rätt dålig på det. Dessutom finns det saker som inte går att förklara – det går inte att visa hur en atom ”ser ut”, för den ser inte ut. Saker som är mindre än ljusets våglängd går liksom inte att se, hur mycket man än förstorar.

För det mesta är det här inte något som bekymrar honom, men det kommer frågor ibland som är svåra att svara på. Det vanligaste frågorna handlar om sådant som vilka dagar i veckan han kan få godis på – fram tills nyligen var lördagsgodis ett okänt begrepp för honom eftersom han alltid fått veckans godisranson på torsdagar här.

Men det var ju det där med snön. När han blotade för att det skulle snöa förra året blev det en riktigt rejäl vinter, och även i år fick han sin vinter tillslut. Han var väldigt stol den morgonen när vi gick till dagis, och han pratade massor om att åka pulka och bob och skidor. Väl framme på dagis berättade han stolt för favoriten, fröken E, om att snön hade kommit för att han blotat till Tor och Freyja. Vi har tur som har jättebra personal där han går, och som sedan länge känner till att vi är hedningar, men jag undrar hur det går för andra hedniska barn när de berättar sådant. Vad svarar andra förskollärare? Och vad svarade fröken E?
”Vilken tur att vi har dig! Hänger du upp din overall då, så kan du gå in till de andra.”

Och så var det inte mer med det.


Räv Skogsberg, gode i Götalands godeord