Firandet som föll samman
Under tjugo års tid har jag firat vintersolståndet tillsammans med nära vänner. Vi samlas ett par dagar före solvändan, gör iordning huset och umgås. Vi vandrar genom markerna och vår vandring tar oss genom det år som gått. Vi stannar upp ibland och minns särskilt betydelsefulla händelser, innan vi vandrar vidare. Vi målar vårt årshjul och tar gott om tid för att dela minnena med varandra. Vid dagen för solvändan börjar vi så rikta in oss på året som skall komma, vi tydliggör våra bragelöften och tankar inför det kommande. Vi tar i solnedgången farväl av Sunna genom sång och genom att tända ett ljus som skall brinna under hela natten. När skymningen omslutit oss i mörker håller vi julblot där vi bjuder in äring och fred i året som kommer och uttalar våra bragelöften. Vi äter gott vid julbordet och avslutar kvällen framför brasan i en ceremoni där vi drar våra årsrunor. På morgonen därpå vandrar vi ut medan det fortfarande är mörkt, vi håller skyddande ljuset som brunnit under natten. Vi sjunger upp solen och välkomnar ljuset. Först när Sunnas första strålar lyser upp oss eller då dagningen är tydlig, släcker vi vårt ljus. Då går vi och äter vår risgrynsgröt innan det är dags att avsluta ceremonin och ta avsked av varandra.
Så brukar det se ut. En ceremoni på tre till fyra dagar som har utvecklats, slipats och funnit sin form under tjugo år. Det var också tanken detta år. Jag och min dotter skulle fira hos några vänner utanför Enköping på deras gård.
Så blev familjen i Enköping magsjuk. Det blev inställt.
Jag har länge vetat att det hedniska julfirandet är väldigt viktigt för mig. Men aldrig har jag upplevt det så klart som nu – när det inte blev av.
Jag försökte kompensera, att jag och min dotter gjorde vissa delar själva, att vi deltog i det fina julblotet som Forn Sed Stockholm anordnade. Men helheten gick förlorad. Och det kändes djupt inuti. Som att något inte stämde. Det var en känsla som gick genom märg och ben. Vi hittade på bra saker och det blev fina dagar, men väldigt annorlunda än hur det brukade vara. Och inom mig malde en grundton av ångest. Som att jag missade någonting fundamentalt, betydelsefullt.
Det finns så klart ett stort värde i att vara flexibel. Att kunna anpassa sig efter omständigheterna på ett smidigt sätt. Jag brukar vara rätt bra på det. Att rycka på axlarna och med ett leende tänka att ”jaha, nu blev det så här i stället. Vad spännande!”
Men inte den här gången. Jag försökte le, men frustrationen lyste nog igenom. Och tillslut var det bara att erkänna för mig själv (och min partner) hur djup min besvikelse var. Och det var faktiskt vackert. För sorgen och besvikelsen visade på hur starkt jag värdesätter den hedniska ceremonin. Det är inget jag bara vill rycka på axlarna åt och vifta bort. Att erkänna ceremonins betydelse för mig blev ett sätt att hedra den och den forna seden.
Så visade det sig att även detta bakvända julfirande, ett firande i otakt och splittring, ett firande som föll samman – ändå i slutändan kunde bli en lärdom för mig, och ett sätt att än starkare tydliggöra den forna sedens betydelse i mitt liv.
Efter det samtalet satt vi stilla i midvinternatten. Klockan närmade sig tolv. Och jag kände mig till min förvåning hyfsat grundad igen. Det var som om min ärlighet med mina känslor fogat samman något inom mig. Och då visste jag att det var tid att dra våra årsrunor. Så det gjorde vi. Mitt i natten, i tiden mellan tiderna, under den längsta natten, så tog vi kontakt med de makter som spinner året. Jag kände världarna öppna sig och jag drog min runa. Och den sa mig det jag behövde veta.
God jul allesammans!
Henrik Hallgren
Rådsgode
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Susanne » Vilka berättelser lever vi hedningar med?: ”Jag satt precis och funderade över Sága som Asynja och som symbol för berättande..”
-
Peter Jäderbrant » Vlogg: Erfarenheter från konferens om religionens plats i framtidens Sverige: ”Trevlig video. Intressanta reflektioner och tankar. Tack!/Peter”
-
Lena S Buhr » Gudarna tillhör inte endast det förgångna: ”Underbart! Gillar tankegången här :) resonerar väl med både logik och Gudarnas o..”
-
SaraCH » Skulle Gerd skriva under på Metoo? : ”Min tolkning är att Gerd skulle skriva på. Oavsett om hon är glad och nöjd med F..”
-
SaraCH » Vad då mångkultur?: ”Suck, det enda som förintar Sverige och Sveriges kultur är Jantelagen. Det är in..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
ví odr källor trossamfund vlogg fördomar trana tolerans gydja monogami bön blotlag tankesmedja ursprungsfolk fulltrogen vårdande monokultur midgård skålgropsten demokrati folkräkning berättelse filosofi utbrändhet mat ogrundand misstänksamhet jämstäldhet tranafton göteborg tjänstgörande jötnar hiero gamos nyckelord dakota access väv förstörelse mångkultur kropp ekologistisk helig plats ting skörd moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr begravning tacksamhet interreligiöst vardag påsk metoo påvestenen vanadis internet feja djur nutid standing rock landskap värderingar insida sekulär oden faq förmödrar solvända helighet urd vinternätterna jord lek förfäder samhälle emma hernejärvi sommarsolstånd medlemmar kyla alver nornor gudar hemmet tempel mörker mångfald politik gamla uppsala gudsbild årstider andlig erfarenhet forn sed förnyelse död yggdrasil gerd polyteism per lundberg liv ritual religion livsåskådning blot personlig berättelse natur barn andra religioner alvablot vinter samfundet forn sed sverige gemenskap jul känslor sed sång freja carl lundbäck frigg högtider frey skalleper tankar ceremoni vår döden höst höstdagjämningen stockholm bröllop årsting rune forssén hedningar ragnarök disa äring vårblot historisk sed traditioner monoteism midsommar kultur etik vetenskap naturens rättigheter osynlig familj verdandi industrialism jättar gudamakter alva myter polygami kristendom religionsfrihet frågor ledstjärnor tor konferens föda nationalistisk eugene gendlin dröm inkluderande älvor myter, vetenskap, ymer skade media skuld modern hedendom mimameid tyr äktenskap ödet skola ägg konst tid, årstider, vår, personliga reflektioner video hälsa kommunikation liberal förnimmelse väven bronsålder heliga platser rådet kläder val ordning och kaos hallar tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa november vårfrudagen feminism beklagande arbete växa in i seden odla identitet det implicita